med anledning av prop. 2004/05:62 Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m.

Motion 2004/05:N17 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om definitionen av naturgas i den föreslagna lagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att andra typer av gas än fossilgas skall ha rätt till tillträde till gasnätet, under förutsättning att de uppfyller tekniska specifikationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undantag för koncession inom hamn- och industriområden begränsas till att omfatta energimängder understigande 500 MWh/år.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att naturgaskoncessioners giltighet begränsas till 20 år.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även miljöorganisationer m.fl. skall ha rätt att överklaga regeringsbeslut om koncessioner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det föreslagna kapitel 9 i naturgaslagen tas bort.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en reformering av elmarknaden.

Motivering

I den föreslagna lagen (1 kap 2 §) definieras naturgas som "naturgas, biogas, gas från biomassa och andra gaser om det är tekniskt möjligt att använda dessa i naturgassystemet".

Detta är nytt i förhållande till den gamla naturgaslagen. Det bör ändras eftersom den skapar oklarhet om vad som begreppsmässigt menas med naturgas.

Däremot är det givetvis bra om annan gas såsom vätgas eller biogas kan matas in i fossilgasnätet, om de uppfyller uppställda tekniska specifikationer.

Enligt förslaget behöver man inte ha koncession för ledningar som är belägna efter mät- och reglerstation eller om de uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde.

Det är en olycklig formulering då sådana dragningar kan vara viktiga strategiska beslut. Vi föreslår istället att undantaget begränsas till fall då den berörda energimängden är ringa, exempelvis understigande 500 MWh/år.

Regelverket bör ändras för att få en möjlighet att överpröva regeringsbeslut om koncessioner. 2 kap 4§ bör därför kompletteras med en möjlighet att överklaga till Regeringsrätten, inte bara för sakägare i snäv mening utan också för miljöorganisationer (på samma sätt som i miljöbalken). Om regeringen brustit i sin tillämpning av miljöbalken ska detta också kunna prövas av regeringsrätten.

I förslaget (2 kap 11§) får en koncession en giltighetstid på 40 år. Det framstår som en väldigt lång giltighetstid. Om fossilgasen ska utgöra en strategisk parentes bör koncessionen omfatta högst 20 år. Förslaget om undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt (9 kap) är också nytt i förhållande till den gamla naturgaslagen. Undantaget bör inte medges. Det strider mot direktivets syfte att stärka konkurrensen, eftersom flertalet av de paragrafer där undantagsmöjlighet föreslås syftar just till att stärka konkurrensen. Den handlar om för konkurrensen så centrala frågor som juridisk åtskillnad mellan olika verksamheter, tillträde av andra leverantörer till ledningsnätet, och antidiskriminering (s 165 2§). Syftet med undantaget anges vara att underlätta för investeringar att komma till stånd som "riskerar att bli olönsamma på en helt konkurrensutsatt marknad"! Detta strider mot regeringens uttalade politik att naturgasintroduktionen varken ska främjas eller hindras av staten, utan ske på marknadens villkor. Gasmarknadsdirektivet medger visserligen undantag från vissa konkurrensbefrämjande regler (som tredjepartstillträde till överförings- och distributionssystemet) för vissa väsentliga kapacitetsökningar om "den risknivå som är förenad med investeringen är sådan att investeringen inte skulle bli av om undantag inte beviljades" (s 166 4§).

Detta kan möjligtvis vara berättigat för att uppnå miljöförbättringar - t.ex. att ersätta gas eller olja. Men i Sverige får en storskalig ökning av gasen motsatt effekt, eftersom den bl. a. riskerar tränga ut biobränsle och andra förnybara alternativ. Det är också skälet till att Naturvårdsverket avstyrker detta förslag.

Att på detta sätt bredda vägen för en storskalig gasintroduktion är att blunda för fakta. En stor fossilgassatsning är i det närmaste oförenlig med någon form av klimatpolitik. I STEM:s och Naturvårdsverkets prognos (2004) för år 2020 antas fossilgasförbrukningen ha ökat till 50 TWh, dvs. en ökning med 40 TWh (eller 400 procent från dagens nivå.) Detta ger ett extra utsläpp av åtta miljoner ton koldioxid brutto. Nettosiffran blir inte väsentligt lägre eftersom den mesta olja och kol som kan ersättas kommer att ersättas ändå, av biobränsle eller effektivisering. En annan stor del av den nuvarande fossilförbrukningen kan inte ersättas av gas, eftersom den är för dyr. En så stor marknad för gas kan bara uppstå på bekostnad av framförallt biobränslen och effektiv energianvändning, möjligen också för att ersätta kärnkraft. I vilketdera fallet blir utsläppsökningen mycket stor.

Det är inte troligt att införandet av kapitel 9 räcker för att sätta igång en stor utbyggnad av fossilgasen, men förslaget illustrerar ohållbarheten i regeringens position att marknaden ska få avgöra om det mellansvenska gasnätet byggs eller ej. Marknaden vill istället ha klara besked, och lyssnar oavbrutet efter "signaler" från regeringen, även om olika aktörer vill ha olika besked.

Vi noterar också att vad gäller elmarknaden fortsätter regeringen att lappa och laga på en i grunden osund marknad. Den nuvarande elmarknaden är oligopolistisk och skapar onödiga risker för effektbrist. El- och gasmarknadsutredningen missade chansen att åtgärda dessa brister. Därmed lever propositionen knappast upp till sitt (och direktivets) föregivna syfte, att ge en "rättvis konkurrens".

Regeringen har missat en chans att reformera elmarknaden. Men det kommer fler. På denna punkt hänvisar vi till motion 2004/05:315 (mp) "Elmarknadsreform".

Stockholm den 16 mars 2005
Ingegerd Saarinen (mp)
Mikael Johansson (mp)	Gunvor G Ericson (mp)