med anledning av prop. 2004/05:56 En politik för en långsiktigt konkurrenskraftig svensk turistnäring

Motion 2004/05:N11 av Åsa Torstensson m.fl. (c, m, fp, kd)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning3

4Näringsfrämjande och Sverigefrämjande3

5Tio miljoner till marknadsföringen av Sverige4

6Utbildning och forskning5

7Mål för turistpolitiken5

8Undanröj hinder för turistföretagare6

9Landsbygdsturism7

10Infrastruktur - en väg till ökad turism8

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom ramen för utgiftsområde 24 i statsbudgeten öka Sveriges Rese- och Turistråds anslag med 10 miljoner kronor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka antalet KY-platser för att möjliggöra utbildningar inom turism.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statens insatser inom det näringsfrämjande området bör ha som mål att turismen skall ge ett större ekonomiskt utbyte till den lokala ekonomin.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta ett kvantitativt mätbart mål för statens satsningar på Sverige som turistland.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning om turistföretagens konkurrenskraft.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommersiell verksamhet på annans mark inte skall ske utan ägarens samtycke och utan skrivna avtal med markägaren.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att markägare och turistföretagare bör kunna få utöva lokal förvaltning av naturreservat.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka möjligheterna att underlätta för turism i natur- eller kulturreservat.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta gårdsförsäljning av lokalproducerade livsmedel.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra möjligheter till skyltning till turistmål eller annan näringsverksamhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser för att främja hästnäringen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att turismutveckling bör ingå som ett mål i infrastrukturpolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra riksväg 45 till Europaväg och ge Europaväg 12 TEN-status.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturens, i form av el, tele, mobil och Internet, betydelse för landets turismföretagare.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Rikstrafikens upphandlingar av kollektivtrafik får ett tydligt uppdrag att åstadkomma heltäckande kommunikationer i hela landet.

3 Inledning

Turismen är idag världens största industri. I EU beräknas åtta miljoner människor arbeta med turism, och turismsektorn svarar för runt fem procent av både sysselsättning och BNP i EU. Det gör att EU ser turismen som en viktig del av den gemensamma marknaden och bedömer att turismsektorn kommer att växa under de närmaste åren.

I Sverige sysselsätter turistnäringen drygt 127 000 personer och omsatte år 2003 167 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring 2,5 procent av Sveriges BNP.

I regeringens proposition 2004/05:56 En politik för en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring ges en överblick av den svenska turistnäringen, dess betydelse för ekonomin, samspelet mellan näring och myndigheter samt kopplingen till olika politikområden, t.ex. transportpolitik och miljöpolitik.

I propositionen anges två perspektiv för turistnäringen - ett näringsfrämjande och ett Sverigefrämjande. Vi fyra partier tycker att det är en bra och rimlig utgångspunkt. Propositionens förslag om att ge Nutek ansvar för att utveckla näringspolitiska insatser för främjande av företagande och entreprenörskap inom turistnäringen ser vi som en positiv åtgärd.

4 Näringsfrämjande och Sverigefrämjande

Enligt vårt sätt att se det ska den näringsfrämjande verksamheten rikta in sig på att underlätta företagande och undanröja hinder för utveckling. Vid sidan av Nuteks uppdrag och regeringens övergripande uppdrag vad gäller skatter och annan lagstiftning som rör företagandet, så har den näringsfrämjande verksamheten en tydlig lokal och regional aspekt. Det är viktigt att lokala myndigheter, kommuner och regioner anstränger sig för att samarbeta med de lokala företagarna i turistnäringen såväl som i andra näringar. Vad gäller Sverigefrämjandet så har dock staten ett nationellt samlat ansvar, både för att stärka Sverigebilden utåt och för att locka fler svenskar till att turista i vårt land. En konkret insats vore att upprätta en officiell hemsida på Internet för att marknadsföra Sverige som turistmål.

Regeringens formuleringar inom det näringsfrämjande området är dock som vanligt fyllda av intetsägande självklarheter i stil med: "En ökad ekonomisk aktivitet genom fler och växande företag är grundläggande för att främja tillväxten i landet" (s 80). Vidare pekar man ut tillväxtens betydelse för välfärden och hänvisar till regeringens s.k. utvecklingsarbete för att skapa ett bra klimat för nya såväl som växande företag. Ord men ingen handling ger inget bra företagsklimat, snarare skapar det frustration och ilska bland de människor som vill bidra till sin egen och andras försörjning.

I propositionen kan man läsa att arbetslivet i Sverige präglas av stora företag och en stor offentlig sektor som står för en betydande del av sysselsättningen. Tre meningar längre fram konstaterar regeringen: "I internationell jämförelse startas få företag i vårt land." Ingen analys om sambandet presenteras. Faktiskt presenteras inga konkreta förslag överhuvudtaget som skulle underlätta för blivande eller existerande turistföretagare.

Propositionen fokuserar istället på myndigheternas roll och hur samordningen och myndighetsarbetet kan organiseras på ett bättre sätt. Kanske är det där regeringen ser de många arbetstillfällena skapas framöver? I flera av förslagen anges att regeringen avser utse "lämplig aktör" för att bedriva olika typer av utredningar eller utvärderingar. Den flagranta bristen på konkreta åtgärder eller preciseringar kan tolkas både som brist på intresse och avsaknad av handlingskraft. Statistik visar också att staten satsar betydligt mindre på att marknadsföra Sverige än vad våra nordiska grannländer satsar på sina respektive hemländer, ca 10 kronor per invånare och år, jämfört med 30-50 kronor per invånare och år.

5 Tio miljoner till marknadsföringen av Sverige

Idag tillhör Sverige den grupp länder i Europa som har sämst utvecklad turism, detta trots att vi har förutsättningar att vara bland de fem bästa, enligt många turistexperter. Vi har alltså en mycket bra produkt men lider brist på kompetenta personer på marknadsföringsavdelningen. Sverige måste på sikt intensifiera sin internationella marknadsföring av Sverige som ett unikt, vackert, spännande och variationsrikt turistland. Vi bör kraftigt förstärka våra marknadsföringsaktiviteter, med sikte på att komma i paritet med våra nordiska grannländer.

Som ett första steg bör ökade ekonomiska resurser ges för att möjliggöra det stärkta myndighetssamarbete mellan Sveriges Rese- och Turistråd, utrikesförvaltningen och Sveriges exportråd, som diskuteras i propositionen. Vi föreslår att anslaget ökas med tio miljoner kronor. Denna anslagsökning finansieras inom ramen för utgiftsområde 24: Näringsliv i statsbudgeten. Ökad turism är viktigt av många skäl. Det stärker det lokala näringslivet och ger dessutom skatteintäkter till staten. I viss utsträckning kan därigenom ökade statliga insatser för marknadsföring av Sverige rent av vara en "bra affär" för staten. I tider av omfattande företagsutflyttningar kan det vara värt att notera möjligheterna med en nationell satsning på turismnäringen som industri, inom ramen för vad som tillåts av EU-fördragets statsstödsregler, då denna verksamhet på grund av sin natur kommer att stanna i Sverige och ge arbetstillfällen här. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad som i motionen anförs om att inom ramen för utgiftsområde 24 i statsbudgeten öka Sveriges Rese- och Turistråds anslag med tio miljoner kronor.

6 Utbildning och forskning

Utbildning och forskning inom turismområdet är en viktig del i att stödja den inhemska näringen såväl som att bidra med kunskap till arbetet med att stärka Sverigebilden utomlands. Med tanke på det stora antalet jobb som turistnäringen också genererar vore det önskvärt att öka både kompetensen och prestigen i näringen. Ett av Framtidsprogrammets önskemål var att öka satsningen på kvalificerade utbildningar med turisminriktning. Dessvärre har ett antal av branschens väl fungerande KY-utbildningar lagts ned på grund av indragna statliga medel. Vi föreslår därför att antalet KY-platser ökas för att möjliggöra utbildningar inom turism. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

I en interpellationsdebatt 27.01.05 angående turistnäringen i Sverige framlade biträdande näringsministern Ulrica Messing ett antal punkter som inte återfinns i propositionen, t.ex. vad gäller konkreta åtgärder för samordning av turismforskningen. Enligt Messing kommer regeringen att anslå medel till ett turismforskningsnätverk, ett initiativ av Umeå universitet, Mittuniversitetet (där bl a Etour - ett forskningsinstitut för turistnäringens utveckling finns sedan 1997), Göteborgs universitet och Lunds universitet. Vidare medgav Messing att regeringen hittills underskattat de intäkter som turistnäringen genererar till "såväl lokala köpmän och hotellanläggningar som kommuner men också till den nationella ekonomin". Vi ser fram emot att få ta del av regeringens förslag om satsningar på forskningen om turistnäringens effekter på den lokala ekonomin i den väntade forskningspolitiska propositionen.

7 Mål för turistpolitiken

Regeringens målformulering är välmenande lam: "Sverige ska ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring, som bidrar till hållbar tillväxt och ökad sysselsättning i alla delar av landet." Vem skulle eftersträva något annat? Vi fyra partier menar att turistnäringen är en stor möjlighet, inte minst för människor i gles- och landsbygd, att skapa bärkraftiga verksamheter och generera lönsamhet utifrån de förutsättningar som finns, bl a i form av unika natur- och kulturvärden. Statens insatser inom det näringsfrämjande området bör därför ha som mål att turismen ska ge ett större ekonomiskt utbyte till den lokala ekonomin. Når vi det målet gynnas alla bygder och städer av de lokala entreprenörernas arbete. Vad som ovan anförs om att turismen ska ge ett större ekonomiskt utbyte till den lokala ekonomin bör ges regeringen till känna.

Ett kvantitativt mätbart mål för statens satsningar på Sverige som turistland skulle göra det lättare att utvärdera och behålla fokus. Målet bör vara både att öka antalet utländska turister och att öka det genomsnittliga ekonomiska utbytet av dessa turister. En möjlig målformulering är att antalet utländska turister med minst en övernattning i Sverige till 2010 ska öka med 25 procent, att de utländska turisterna i genomsnitt ska tillbringa en natt mer i Sverige än de gör idag och att de i genomsnitt ska spendera 500 kronor mer per dag. Eventuellt bör även ett mål för svenskars turism i Sverige formuleras. Vad som ovan anförs om att inrätta ett kvantitativt mätbart mål för statens satsningar på Sverige som turistland bör ges regeringen till känna.

8 Undanröj hinder för turistföretagare

Begreppet turism/turist är inte okontroversiellt, propositionen tar upp företeelsen hållbar turism för att visa på den ekologiska, sociala eller kulturella aspekt som en del människor vill prioritera i sitt turistande. En doktorsavhandling vid Göteborgs universitet delar in resenärerna i olika kategorier: rekreationsturisten som främst söker lugn och ro med familjen, actionturisten som söker annorlunda och äventyrliga upplevelser samt kulturturisten som motsvarar den klassiska resenären, bildad och påläst inför resan.

Som turistföretagare kan du välja vilken eller vilka kategorier du vill

nischa din verksamhet för. Politikens uppgift är i det här fallet att ge förutsättningarna. Turistföretagen lider, precis som andra företag, av bristerna i företagsklimatet i Sverige. Inte minst innebär sjuklöneansvaret mycket stora problem för företag med säsongsanställda. Svårigheter med finansiering, främst såddkapital, liksom de otrygga villkoren för företagare i socialförsäkringarna fungerar givetvis som bromsklossar för människor som vill satsa helt och fullt på sina företagsidéer. Regeringen bör också tillsätta en utredning av den svenska turistnäringens konkurrenskraft i förhållande till våra grannländers, med syfte att presentera förslag på hur hinder för näringen kan undanröjas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Regeringen har efter år av stora ord bett myndigheter och departement att ta fram förslag till regelförenkling och även nyligen presenterat en lista med förslag till regelförenkling för företag. Regelbördan är betydande i Sverige, dess kostnader går att mäta både i lägre BNP och i färre jobb. Regeringens förenklingsförslag består i huvudsak av detaljförändringar och till intet förpliktande utfästelser om "regelöversyn". Att regeringen efter flera års retorik inte förmår mer är beklämmande. Vid sidan av regelkrånglet har företagen dessutom skatte- och momskrånglet att leva med.

Kommuner och landsting har en viktig roll i att tillgodose en sund konkurrens och en fungerande upphandling. I en nyligen publicerad rapport från Svenskt Näringsliv har 41 000 företagare svarat på frågor om osund kommunal konkurrens. De främsta problemområden som kan utläsas ur företagarnas enkätsvar är: sammanblandning av roller, underprissättning, korssubventionering, subventionering till utvalda aktörer, arbetsmarknadspolitiska projekt samt överskottsförsäljning. Det är naturligtvis ett hinder för privata entreprenörer i turistnäringen att behöva konkurrera med skattefinansierad verksamhet, inom t.ex. uthyrning av företagstjänster, bygg- och anläggning eller restaurangverksamhet.

9 Landsbygdsturism

Regeringen skriver i propositionen att statliga Sveaskog ska ställa mark till förfogande för privata entreprenörer inom den växande skogsturismen. Ännu ett steg i rätt riktning vore att sälja skogsmark till småskaliga skogsbrukare som kunde äga och sköta marken utan statlig inblandning. Stormen som drabbade södra Sverige 8-9 januari i år kommer att få konsekvenser för skogsnäringen i stort, men även för turismen i de drabbade områdena. Vi fyra partier har var och en för sig redovisat förslag i motioner till riksdagen om vad vi anser staten borde sätta in för åtgärder i samband med skogskatastrofen.

Allemansrätten ger fantastiska möjligheter till naturturism. För närvarande krävs inte samtycke av markägaren för att få starta turistverksamhet på annans mark så länge inte skada eller olägenhet uppstår, en definitionsfråga som kan leda till olyckliga konflikter som inte gynnar utvecklingen av landsbygdsturismen. Nyttjande av privat skog, mark eller vattendrag för kommersiella syften bör därför bygga på ett gott samarbete med markägare, om det såär svenska folket i form av Sveaskog eller en enskild skogsägare. Kommersiell verksamhet på annans mark ska inte ske utan ägarens samtycke och utan skrivna avtal med markägaren. Detta bör ges regeringen till känna.

I Sverige finns stora, och växande, områden med naturreservat, eller på annat sätt skyddad mark. Sådana områden har skyddats av en anledning: de anses så speciella och unika i sin karaktär att de bör bevaras i just den formen. Tyvärr har inte regeringen avsatt tillräckligt med medel för att sköta all den mark som köpts in, varför den ofta förlorar det skyddsvärde som den hade vid köpetillfället. Oavsett vad man anser om reservatens utbredningstakt, så finns det ett värde i att fler ska kunna ta del av skyddad skogsmark. Markägare och turistföretagare borde därför kunna få utöva lokal förvaltning av naturreservat. Detta bör ges regeringen till känna.

Möjligheterna att underlätta för turism i natur- eller kulturreservat måste ocksåöka. Det kan t.ex. handla om att tillåta uppförandet av byggnader för att underlätta service till turister, för att på så vis öka det ekonomiska utbytet för den lokala ekonomin. Att underlätta för turism behöver inte stå i motsättning till att slå vakt om miljö- och kulturvärden. Tvärtom kan ett ökat ekonomiskt utbyte vara en förutsättning för ett bevarande. Ökad tillgänglighet innebär också att fler kan få uppleva vårt lands sevärdheter. Ett konkret exempel gäller den framväxande flygturismen i de svenska fjällen. Fiskeresor och andra turistresor är en viktig del i dessa företags verksamhet, som även innefattar nyttotrafik. Luftfartsverket och Naturvårdsverket har i en skrivelse till Miljödepartementet föreslagit omfattande begränsningar av flygverksamheten i fjällen, med hänvisning till behovet av "tysta områden". Naturvårdsverket anser dock att dess egen flygverksamhet, t.ex. kontroll av rovdjur, är att betrakta som nyttotrafik medan turistresor till avlägsna fiskevatten är nöjesflyg, som man vill förbjuda. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i detta stycke anförts om att öka möjligheterna att underlätta för turism i natur- eller kulturreservat.

En ökad turistanpassning skulle kunna göra dessa områden tillgängliga för större grupper i samhället, och bl a tillgodose regeringens förslag om att öka tillgängligheten till turistattraktioner för funktionshindrade. Lagen bör ocksåändras för att underlätta gårdsförsäljning av lokalproducerade livsmedel. Detta bör ges regeringen till känna. Praxis vad gäller skyltningen skiljer sig från olika delar i landet, men oavsett detta bör näringsidkare få möjlighet att skylta till sin verksamhet i långt större utsträckning än vad som är fallet idag. Det kan t.ex. handla om att få påbörja skyltningen till ett turistmål eller annan näringsverksamhet vid en större väg. Vad som ovan anförs om förbättrade möjligheter till skyltning till turistmål eller annan näringsverksamhet bör ges regeringen till känna.

En annan landsbygdsanknuten näring som växer stort, både generellt och inom turistnäringen är hästverksamhet. Sverige är EU:s hästtätaste land, näringen omsätter 45 miljarder kronor och sysselsätter över 20 000 personer i dagsläget. I takt med att kor försvinner från ängar och hagar har hästarna tagit plats i landskapsbilden. Svensk ridsport har stora framgångar internationellt och det är sannolikt så att intresset bara växer. Ridleder med möjlighet till övernattning för både häst och ryttare är en ny variant av Bed & Breakfast-konceptet. Mot den bakgrunden bör åtgärder göras för att underlätta för hästnäringen och främja kompetensutveckling på området. Ett exempel på en insats som bör prövas noga är inlandsdelegationens förslag (SOU 2004:135) att inrätta ett centrum för utbildning och kompetensutveckling för hästturism i Wången. Ett sådant centrum skulle kunna tillvarata den kompetens som finns inom hästområdet i Wången samt den kunskap som finns i närområdet, t.ex. Åre, när det gäller turism och evenemang. Vad som ovan anförs om insatser för att främja hästnäringen bör ges regeringen till känna.

10 Infrastruktur - en väg till ökad turism

En väl fungerande infrastruktur är av avgörande betydelse för turismen. Priser på flyg- och tågresor spelar en avgörande roll om perifera resmål ska ha möjlighet att få underlag till en lönsam turistnäring. Turismen som näringssektor missgynnas idag av Rikstrafikens beräkningar av stöd till olika flygplatser. I underlaget till stöden räknas turister bort från underlaget, vilket uppenbart slår hårt mot små flygplatser med hög andel turister bland resenärerna. Vägarnas standard betyder också mycket, speciellt det finmaskiga nätet av enskilda vägar. Det kan även handla om infrastrukturen som ger turismen - exempelvis cykelleder på landsbygden. Vi anser också att turismutveckling bör vägas in vid planering av infrastrukturinvesteringar. Ingen skulle ifrågasätta att industrins behov av väl fungerande transporter ska vägas in i infrastrukturplaneringen. Det finns inget skäl att behandla turistbranschen så styvmoderligt som idag sker. Turismutveckling bör därför ingå som ett mål i infrastrukturpolitiken. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

En konkret insats, som många företrädare för turistbranschen framhållit som viktigt, vore att göra riksväg 45 till Europaväg. Detta skulle, bokstavligen, innebära att vägen kommer på kartan, åtminstone i tydligare tryck, vilket i sin tur skulle underlätta för turister att nå berörda delar av landet. Även Europaväg 12 genom Västerbotten till Norge bör uppgraderas till s.k. TEN-status. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

En ofta bortglömd bit av infrastrukturen är de fasta näten av telefon och elektricitet. I ett förbättrat företagsklimat ingår även faktorer som tillgång till mobiltelefontäckning eller bredband. I propositionen återkommer regeringen till betydelsen av den nya IT-tekniken. Lantbrukarnas Riksförbund påpekar att regeringens indragna utbetalning av resurser till bredbandsutbyggnad runt om i landet kommer att ställa Sveriges turismföretagare i ett sämre konkurrensläge. Vad som ovan anförs om infrastrukturens, i form av el, tele, mobil och Internet, betydelse för landets turismföretagare bör ges regeringen till känna.

Den bristande kollektivtrafiken i de glesare befolkade delarna av landet är ett hinder för möjligheterna att expandera turistnäringen. Det är därför mycket viktigt att Rikstrafikens, i dagsläget uppenbart bristande, upphandlingar av kollektivtrafik får ett tydligt uppdrag att åstadkomma heltäckande kommunikationer i hela landet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 1 februari 2005
Åsa Torstensson (c)
Ulla Löfgren (m)	Yvonne Ångström (fp)
Lars Lindén (kd)