med anledning av prop. 2004/05:26 En ny åklagarorganisation

Motion 2004/05:Ju12 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa ekobrottsmyndigheten.

Motivering

Åklagarväsendet utgör en central länk i rättskedjan och står inför allt större behov av fler åklagare och ökad specialisering. Den socialdemokratiska regeringens ryckiga budgetpolitik för åklagarväsendet har dock medfört stora brister i balansen mellan resurser och arbetsmängd med ökad sjukfrånvaro bland personalen som följd.

Folkpartiet menar att åklagarväsendet måste förstärkas för att kunna möta behovet av kortare handläggningstider, hög kvalitet och ökad kompetens inom hela åklagarorganisationen. Ett led i detta kan vara en mer sammanhållen åklagarorganisation. Vi ställer oss i huvudsak bakom det här aktuella förslaget till ny åklagarorganisation. Det är angeläget att syftet med reformen - att förstärka den lokala operativa åklagarverksamheten, minska de administrativa kostnaderna för organisationen och att förbättra verksamheten - verkligen uppfylls. Däremot står vi fast vid våra tidigare krav på att den särskilda Ekobrottsmyndigheten (EBM) avskaffas. Förslaget om den nya åklagarorganisationen undantar dock Ekobrottsmyndigheten som alltså kommer att kvarstå i nuvarande form.

Avskaffa Ekobrottsmyndigheten

Den särskilda Ekobrottsmyndigheten startade sin verksamhet 1998. I slutet av 2003 var totalt 396 personer anställda eller inkommenderade vid Ekobrottsmyndigheten. Av dessa var 72 åklagare och 173 poliser. Den särskilda Ekobrottsmyndigheten handlägger enbart ärenden som gäller ekonomisk brottslighet. Det finns dock ingen grund för att just den ekonomiska brottsligheten skulle ha ökat särskilt i förhållande till andra brottstyper. Folkpartiet liberalerna anser som ovan sagts att det är önskvärt att åklagare skaffar sig speciell kompetens för att bättre kunna driva vissa typer av mål, t ex miljöbrottmål och ekobrottmål, men det saknas anledning att ha en egen, särskild åklagarmyndighet för bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Det förhållandet att en åklagare kan behöva sakkunnigt biträde vid utredningen är inte unikt för ekobrottmål utan gäller för flera andra brottstyper, särskilt inom specialstraffrätten.

Vi i Folkpartiet liberalerna motsatte oss bildandet av Ekobrottsmyndigheten och ansåg redan från början att den nya myndighetsstrukturen riskerade att äventyra både regeringens mål och åklagarväsendets möjligheter att uppnå uppställda mål inom ekobrottsområdet. De analyser och utvärderingar av Ekobrottsmyndigheten som har genomförts av bl a Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer, har till stor del bekräftat de farhågor vi hade - där framkommer brister såväl i fråga om samordning och styrning som i fråga om hantering av ekonomi och prioriteringar i verksamheten. Systemet med den särskilda Ekobrottsmyndigheten medför stora kostnader och en onödigt omfattande administrativ apparat. Folkpartiet menar att Ekobrottsmyndigheten bör avskaffas. Regeringskansliets styrning av ekobrottsfrågorna bör också ses över.

Ekobrottmål är dock ofta omfattande och komplicerade och kräver därmed åklagare med speciell kompetens. Ekobrottmålen bör därför kunna hanteras inom Riksåklagarens nuvarande organisation på samma sätt som miljöbrottmålen idag administreras, d v s genom en central enhet vid Riksåklagarens kansli och av specialiståklagare vid landets sex åklagarmyndigheter. Om den här föreslagna nya åklagarorganisationen genomförs torde ekobrottmålen således i stället kunna inrymmas i den nya centrala myndigheten. Inriktningen av ekobrottshanteringen bör ske genom nära samråd mellan åklagarmyndigheten och övriga berörda myndigheter inom ekobrottsområdet. På detta vis torde förutsättningarna för en helhet och effektivitet i rättsväsendets arbete mot ekobrott öka.

Folkpartiet liberalerna vill i detta sammanhang också betona vikten av att fler poliser med rätt kompetens arbetar med ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten ansvarar idag för bekämpningen av ekobrott i vissa delar av landet. De delar av landet som ligger utanför myndighetens område handläggs av den vanliga polisen. Hos flera av dessa polismyndigheter är ekonomisk brottslighet i praktiken lågt prioriterad. Följden blir att många komplicerade och grova ekobrott förblir outredda. Från både polis och åklagare framkommer önskemål om fler specialister och mindre arbetsgrupper med utredare och åklagare tillsammans. Vikten av fler poliser och en breddad rekrytering lyfts även fram i Förtroendekommissionens betänkande (SOU 2004:47).

I enlighet med ovan förda resonemang anser således Folkpartiet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på avvecklande av den särskilda Ekobrottsmyndigheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Värna den lokala åklagarnärvaron

Det sker en gradvis centralisering av rättsväsendet, där den pågående reformeringen av tingsrättsorganisationen med sammanslagningar och nedläggningar av tingsrätter runt om i landet, utgör ett tydligt exempel. Rikspolisstyrelsens utredning om gemensam kommunikationscentral (15/3 2004) är ett annat förslag i riktningen mot centralisering.

Det här aktuella förslaget med en central åklagarmyndighet är som ovan sagts i huvudsak bra, men Folkpartiet vill betona vikten av att den nya organisationen inte får medföra att den lokala åklagarnärvaron skärs ner. Hänsyn måste tas till medborgarperspektivet - något som enligt Folkpartiet inte har skett vid omorganisationen av tingsrätterna. Det är därför av än större vikt att medborgarperspektivet, med tillgänglighet och rättstrygghet, tillvaratas vid utformandet av den nya åklagarorganisationen.

Gällande de nationella utvecklingscenter som ska skapas vill Folkpartiet framhålla vikten av att dessa verkligen blir effektiva och att tillräckliga resurser för en kompetent och effektiv organisation avsätts.

Stockholm den 20 oktober 2004
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)