med anledning av prop. 2004/05:171 En ny lag om lägenhetsregister

Motion 2004/05:Fi28 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att avslå proposition 2004/05:171.

Sammanfattning

Folkpartiet finner att den framlagda propositionen innehåller stora svagheter i fråga om skyddet för den personliga integriteten.

Behovet av statistik aktualiserar frågan om effektivisering av ett genomförande av folk- och bostadsräkningar. Frågan är om detta bör ske genom ett rikstäckande lägenhetsregister i kombination med folkbokföring på lägenhet. Den centrala frågeställningen är avvägningen mellan å ena sidan nyttan av ett sådant register och å andra sidan människors intresse av skydd för sin integritet.

Folkpartiet motsätter sig folkbokföring på lägenhetsnummer på grund av integritetsaspekter.

Inledning

Frågan om hur folk- och bostadsräkningar skall genomföras har varit under utredning under större delen av 1990-talet. Den svenska bostadsstatistiken har i dag brister till nackdel för forskning, statistikproduktion och underlagsframställning för planering, byggande och boende.

FN rekommenderar sina medlemsländer att genomföra minst en folk- och bostadsräkning under perioden 1995-2004. En liknande rekommendation för perioden 2005-2014 är att vänta.

Även EU har riktlinjer som rekommenderar folk- och bostadsräkningar (FoB). Nästa förväntas genomföras under 2011. Eftersom flera medlemsländer har brutit tidigare löften om att hålla FoB diskuteras frågan om bindande regleringar.

Genom de traditionella folk- och bostadsräkningarna, som byggt på att hushåll och fastighetsägare i princip vart femte år (t.o.m. år 1990) fått lämna uppgifter i frågeblanketter, har särskild hushålls- och bostadsstatistik kunnat tas fram.

En registerbaserad folk- och bostadsräkning anses i förslaget förutsätta att ett rikstäckande lägenhetsregister byggs upp och att folkbokföring sker på lägenhet för att man ska kunna få fram behövlig hushålls- och bostadsstatistik.

Att genomföra en total FoB i Sverige skulle kosta i storleksordningen 400 miljoner kronor. Det är således angeläget att förenkla och effektivisera ett genomförande av folk- och bostadsräkningar. Frågan är om detta bör ske genom ett rikstäckande lägenhetsregister.

Registerbaserade undersökningar förekommer redan i dag för statistikproduktion inom flera välfärdsområden. Riksdagen beslutade år 1995 att folk- och bostadsräkningar i framtiden skall genomföras genom inhämtande av uppgifter från olika offentliga register.

Den centrala frågeställningen är avvägningen mellan å ena sidan nyttan av ett lägenhetsregister och å andra sidan människors intresse av skydd för sin integritet.

Folk- och bostadsräkningar och lägenhetsregister kan ha flera syften. Tydliga syften är att skapa ett system där enskilda och fastighetsägare skall få en lindrigare uppgiftslämnarbörda än tidigare samt att minska kostnaderna för stat och kommun.

Övriga syften som handlar om samkörning av register för att utröna vilka som folkbokfört sig på en och samma lägenhet, skapa underlag för ny beskattning av lägenheter etc. nämns i förbigående i propositionen men definieras inte.

De oklara utökade syften där användningsområdet kan bli betydligt mer utvidgat än statistikproduktion och forskning kan vi i Folkpartiet inte ställa oss bakom.

Behovet av statistik

Kostnader för att inrätta och driva ett lägenhetsregister har betydelse för utformning och införande av ett register och kan ej förbises som en viktig grundläggande aspekt. Inom forskning, planering, uppföljning och utvärdering av bostadsbestånd är efterfrågan på statistik stor. Ett lägenhetsregister skulle bl.a. kunna bidra till högre precision inom täthetsanalyser, större exakthet i estimeringar av tidsvärden (kommunikationsforskning) och bättre kvalitet i forskning kring hyror. Forskare förefaller vara eniga om värdet av någon typ av generellt bostadsregister.

Det är i det sammanhanget intressant att notera att vissa uppgifter i propositionen inte anses behöva insamlas för alla typer av bostäder. Småhus behöver exempelvis inte ange rumsindelning. Uppgifter om trångboddhet och utrymmesstandard synes därmed vara mindre relevanta skäl för att ange detaljgrad för lägenheter när detta inte anses nödvändigt för hela bostadsbeståndet.

I propositionen anges att behovet av hushållsstatistik är motivet för ett lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet. Vi menar att det finns andra sätt att tillgodose ett behov av statistik, som tar hänsyn till integritetsaspekter.

Ett alternativ till registerbaserad FoB är att som komplement till ett generellt bostadsregister vidta kompletterande undersökningar som anpassas för speciella ändamål. Därigenom sänks detaljeringsgraden i det föreslagna registret.

Ett beslut om ett sådant register förutsätter dock en mer ingående diskussion om hur långt myndigheternas insyn skall sträckas och hur ett tillfredsställande integritetsskydd för enskilda skall kunna åstadkommas.

Integriteten för medborgarna

Medborgarnas integritet måste värnas. Det får inte finnas utrymme för misstankar om att register kommer att användas för andra syften än de som tydligt kommunicerats. Även remissinstanser har påtalat denna risk. Det uppenbaras också i propositionen avseende valet av metod för hur information skall spridas till medborgarna. Att använda flyttanmälningar för att infoga lägenhetsnummer för folkbokföring anses skapa mindre risk för reaktioner från medborgarna än massutskick och ökar därför möjligheterna att insamla uppgifterna. Att på detta sätt smyga in ett nytt register är tveksamt, inte minst ur en demokratisk synvinkel.

En folk- och bostadsräkning innebär att människor får sina hushålls- och bostadsförhållanden ingående kartlagda. Vid beredning av tidigare författningsförslag i frågan om lägenhetsregister har det kunnat konstateras att många människor känt oro och gett uttryck för missnöje över en sådan kartläggning.

Det finns en risk för att ett riksomfattande register av det slag som ett lägenhetsregister skulle komma att utgöra, kommer att - som Datainspektionen uttryckt det - förstärka allmänhetens negativa inställning och föda känslor av att leva i ett storebrorssamhälle.

Registerändamål

I propositionen med förslag till nu gällande lag om lägenhetsregister sägs att det huvudsakliga ändamålet för registret skall vara att skapa förutsättningar för att SCB, som statistikansvarig myndighet, skall kunna ta fram hushålls- och bostadsstatistik med hjälp av registerdata (prop. 1995/96:90 s. 26). Vidare sägs i propositionen att som ett led i detta skall uppgifter om lägenhetsbeteckning användas för att införa folkbokföring på lägenhet, vilket skall vara ett delmål. Enligt propositionen borde emellertid uppgifterna i lägenhetsregistret också få användas för andra samhällsnyttiga ändamål, varmed avsågs samhällsplanering i vid bemärkelse.

Dessa utvidgningar av ändamålet innebär otillbörlig inskränkning i integritetsskyddet; ju vidare ändamålen är och ju fler som har tillgång till uppgifterna, desto större blir risken för otillbörliga intrång i den enskildes integritet.

En kommun skall enligt förslaget ha direktåtkomst till uppgifterna och även kunna få dem utlämnade i elektronisk form. Med en sådan åtkomst finns risk för att informationen i lägenhetsregistret kopplas samman med annan information hos kommunen på ett sätt som kan upplevas som integritetskränkande för den enskilde.

Kostnader

Inrättande av ett lägenhetsregister kommer att innebära arbete och kostnader för kommuner, fastighetsägare och myndigheter. Propositionens belysning av kostnaderna kan ifrågasättas, vilket även remissinstanser påtalat. Innan man sätter i gång arbetet med uppläggningen av ett lägenhetsregister måste de ekonomiska konsekvenserna och ramarna vara mer tydligt fastställda.

Krav på fastighetsägare

I förslaget ställs även krav på att fastighetsägarna skall ange en lägenhets bostadsarea enligt svensk standard. Detta kan föranleda att lägenheter måste mätas om. Tillsammans med en ny lägenhetsidentitet kan det leda till att hyreskontrakt riskerar att behöva skrivas om, vilket innebär stora kostnader.

Regeringen föreslår vidare att fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna en rad uppgifter om själva lägenheterna. Den långtgående uppgiftsskyldigheten kan leda till negativa konsekvenser för förhållandet mellan en fastighetsägare och dennes hyresgäster då fastighetsägaren - i stället för att ha en kundrelation till de boende - riskerar att framstå som myndigheternas förlängda arm.

Enligt bestämmelser i folkbokföringslagen (1991:481) får skattemyndigheten förelägga en fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter en bostad åt någon annan, att uppge till vem han upplåter bostad och om denne med hans medgivande upplåter bostaden åt någon annan samt vilka personer som enligt hans kännedom bor i fastigheten respektive lägenheten. I fråga om personer som bor på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter får föreläggandet också avse uppgift om bl.a. personnummer.

Fastighetsägaren skall enligt förslaget vara skyldig att skriftligen informera de boende om lägenhetsnumren. Här uppstår sannolikt problem då fastighetsägaren enbart kan ha säker kännedom om vem som är kontraktsinnehavare. Vem som i övrigt faktiskt bor i fastigheten har fastighetsägaren ingen säker information om.

I remissvaret från Sveriges Fastighetsägareförbund uppskattas fastighetsägarnas merkostnader för inrättandet av ett register att uppgå till mellan 50 och 300 kronor per lägenhet. Särskilt små fastighetsföretag skulle kunna drabbas hårt. Dessa kostnader bör belysas ytterligare vid ett förnyat förslag om lägenhetsregister.

Sammantaget finner Folkpartiet att regeringens förslag om lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet i sin nuvarande utformning innehåller så stora hot mot den personliga integriteten att vi yrkar avslag på propositionen.

Krav på kommuner - insamling och ajourhållning

Enligt förslaget skall Lantmäteriverket och kommunerna ha behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret. Kommunerna skall svara för ajourhållningen av lägenhetsregistret. Detta är enligt remissinstans en ny uppgift som staten ålägger kommunerna. Därmed anses finansieringsprincipen utlösas. I det fall förslaget genomförs bör kommunerna ersättas för sin medverkan med ajourhållning av lägenhetsregistret i likhet med vad som gäller för medverkan med åtgärder i fastighetsregistret.

Regeringen menar att höjningen av statsbidraget 2006 kompenserar kommunerna för merkostnader med ett register, men det höjda statsbidraget torde redan vara intecknat av behov inom vård, skola och omsorg. Detta påpekas även i remissvaren.

Folkpartiet förordar - i det fall förslaget genomförs - att kommuner inte skall ha direktåtkomst. Kommunens roll bör vara att rapportera samhällsplaneringsinformation - exempelvis belägenhetsadresser - till Lantmäteriverket.

I insamlingen av uppgifter bör möjligheter till webbgränssnitt undersökas, där både kommuner och fastighetsägare rapporterar till Lantmäteriverket.

Som en konsekvens av myndigheternas förslag att inte samla in uppgifter om antal rum för småhus förutsätts att den uppgiften i så fall inte heller kommer att behöva rapporteras in framöver och att följdändringar kommer att ske i det regelverk som finns om uppgiftsplikt i anslutning till SCB:s produktion av ny- och ombyggnadsstatistik. Det är inte logiskt att slopa den uppgiften vid uppläggningen av småhusbeståndet i lägenhetsregistret för att sedan fortsätta att ajourföra uppgiften vid nyproduktion och ombyggnad.

Med hänsyn både till integritets- och användaraspekter är det bättre att ett bostadsregister innehåller en mindre mängd aktuella och precisa uppgifter än stora mängder inaktuella och osäkra.

Stockholm den 13 juni 2005
Karin Pilsäter (fp)
Nina Lundström (fp)	Christer Nylander (fp)
Lars Tysklind (fp)