med anledning av prop. 2004/05:111 Förstärkning av studiestödet

Motion 2004/05:Ub13 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

av Sten Tolgfors m.fl. (m)

1Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i 3 kap. 3 §, 8 §, 9 §, 13 a § och 13 b § studiestödslagen (1999:1395).

  2. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.

  3. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

  4. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

  5. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

  6. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen 2001:761 om bostadstillägg till pensionärer.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer för ett reformerat studiemedelssystem.

2Regeringens proposition

Regeringen vill införa ett tilläggsbidrag i studiemedelssystemet och i rekryteringsbidraget till vuxenstuderande för studerande med barn. Tilläggsbidraget lämnas till studerande som uppbär studiemedel eller rekryteringsbidrag och som har vårdnad om barn, t.o.m. det kalenderhalvår barnet fyller 18 år. Bidraget lämnas som ett differentierat stöd beroende på antal barn med ett högre belopp för det första barnet. Regeringen föreslår även att den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel och rekryteringsbidrag höjs från 50 till 54 år samt att studerande som är 40 år eller äldre ges ökade möjligheter till undantag från de veckogränser som finns i studiemedelssystemet. Vidare föreslås att de nuvarande reglerna för rätt till svenskt studiestöd för studier utomlands ska anpassas till utvecklingen av EG-rättens bestämmelser och EG-domstolens praxis, samt att nuvarande regler avseende den studerandes utbildningsbakgrund behöver förtydligas så att det framgår att utländsk utbildning ska jämställas med motsvarande svensk utbildning. Regeringen föreslår också att vissa äldre bestämmelser om återbetalning av studielån skall anpassas till EG-rätten i enlighet med rådande rättspraxis, samt att vissa mindre förändringar för att öka flexibiliteten i och mellan det nya återbetalningssystemet och de äldre systemen.

3Moderata utgångspunkter

Det nya studiemedelssystemet som trädde i kraft i juli 2001 är inte ett nytt och reformerat system, utan snarare ytterligare ett antal lappar på ett i längden ohållbart system.

Den helt avgörande svårigheten handlar framför allt om att få ett system vars delar hänger ihop. Det tydligaste exemplet på detta rör den roll som Centrala studiestödsnämnden (CSN) spelar. Många av de problem som finns har uppstått genom en rigid syn på studiefinansieringen, som ytterst har sin grund i CSN:s dubbla monopol som beslutande myndighet och som utbetalare. Vår uppfattning är att utbetalningarna av studiemedlen och myndighetsansvaret inte är oupplösligt förenade. Det finns flera möjligheter till konkurrens och alternativ som i dag inte tillvaratas.

Utbildning är en investering för den enskilde. Studentens möjlighet att betala tillbaka lånen har hamnat vid sidan av fokus i debatten. Faktum är att det i realiteten inte finns en hållbarhet i det nuvarande systemet, särskilt vad gäller skuldsättningsproblematiken. I takt med att antalet studenter ökar kommer dessa problem att accentueras.

Det finns anledning att i berörda delar studera det finska exemplet där staten agerar borgenär, vilket ger den enskilda studenten möjligheten att ta studielån i vilken finsk bank som helst.

Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen anfört att studiemedelssystemet bör uppfylla följande principer:

För det första skall ett framtida studiefinansieringssystem vara ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten och för samhället.

För det andra skall högre utbildning löna sig även ekonomiskt. Ett sätt att bidra till högre lönsamhet är att på olika sätt försöka minska studenternas skuldsättning. Bland annat vill vi helt ta bort fribeloppet och göra det möjligt för studenterna att arbeta utan att få minskade studiemedel.

För det tredje skall systemet bidra till att motverka social snedrekrytering. Många vågar av olika skäl inte ta steget in i den akademiska världen. Det avgörande är att högre studier skall löna sig. Studier utomlands skall inte missgynnas. Det ger Sverige mer spetskunnande och nödvändiga internationella kontakter.

För det fjärde skall skulderna betalas tillbaka. Både nuvarande system och föreslagna förändringar bidrar snarare till ökad skuldsättning och svårigheter för den enskilde att kunna betala tillbaka studielånet.

För det femte skall systemen skilja på sådan finansiering som är relaterad till studierna och sådan som inte kan direkt hänföras till detta område, exempelvis vad avser bostad under studietiden. Sådana kostnader måste hanteras i särskild ordning.

För det sjätte skall alla studenter kunna få såväl privatekonomisk rådgivning som information om vilken kvalitet olika utbildningar har innan de fattar ett av de viktigaste investeringsbesluten i sina liv.

För det sjunde måste större mått av flexibilitet tillåtas så att även längre studier kan finansieras via studiemedel och de som så vill kan erbjudas studiemedel i mer än tio månader per år.

För det åttonde vill vi konkurrensutsätta CSN genom att skapa möjligheter för de studenter som vill få sina studielån via sin bank eller annat låneinstitut. Erfarenheter av det finska systemet måste tas tillvara.

För det nionde måste vikten av ett funktionellt studiesparande understrykas.

4Propositionen är dåligt underbyggd

Regeringens förslag är dåligt underbyggda. De statistiska underlagen är osäkra och analysen är märkbart tunn. Statskontoret till exempel påpekar att det är tveksamt om regeringens förslag är tillräckligt väl underbyggda. Framför allt är kostnadskonsekvenserna osäkra, särskilt på längre sikt.

Regeringen avsätter 450 miljoner kronor årligen för ett barntillägg till studerande med barn. Finansieringen baseras på att det blir cirka 97 000 studerande som kan få tilläggsbidrag, vilket enligt regeringen motsvarar cirka 60 000 årsstudieplatser. Regeringen tycks utgå från att detta förhållande skall beståäven efter att barntillägg införs. Dessutom bygger beräkningarna på ett bristfälligt statistiskt underlag, vilket regeringen själv påpekar i propositionen.

Även kostnadskonsekvenserna av en generell höjning av åldersgränserna i studiemedelssystemet är svåra att förutsäga. Regeringen skriver själv i propositionen att kostnadsberäkningarna är osäkra, dels eftersom det statistiska underlaget är bristfälligt, dels eftersom de dynamiska effekterna av förslagen är svåra att förutse.

5Studiemedel är till för studier

Många föräldrar har av ekonomiska skäl svårt att studera. Det vill vi göra något åt. Men vi har vid flera tillfällen fört fram att studiemedelssystemet endast bör hantera kostnader som går att hänföra till studier. Barn är inte en kostnad hänförlig till studier. Moderaterna förordade i höstas därför ett riktat extra barnbidrag för att förbättra för studerande föräldrar. Mer om våra förslag nedan.

6Återbetalningsprincipen är viktig

Det moderna samhället ställer krav på kompetensutveckling under hela livet. Därför bör det vara möjligt att bredda sin kompetens och byta karriär i vuxen ålder inte minst eftersom det, på grund av demografin, är angeläget att människor jobbar längre upp i åldrarna.

Vi moderater tycker att det är rimligt att man får utbilda sig längre upp i åldrarna, så länge man kan återbetala sina lån. För oss är återbetalningsprincipen central. Utbildning är en investering i framtiden för både den enskilde studenten och samhället. Redan i dag är det möjligt att bli beviljad studiemedlens bidragsdel för studier till och med 55 års ålder om utbildningen sker inom ett område där det råder brist på arbetskraft.

Det finns flera problem med regeringens förslag till förändrade regler för studiestöd för äldre studerande. För det första verkar regeringens förslag nästan godtyckligt tagna ur luften. Det finns ingen analys kring varför den generella studiemedelsåldern skall höjas till just 54 år, istället för någon annan ålder. I propositionen skriver regeringen endast att resurserna som avsatts inte räcker till en 55-årsgräns. Beräkningarna som bedömningen förhoppningsvis grundar sig på lyser med sin frånvaro i propositionen.

För det andra saknas ordentligt beräkningsunderlag och analys av hur förslagen påverkar den enskildes återbetalningsmöjligheter och därmed indirekt statens kostnader för studiemedelssystemet. Generellt gäller att ju färre år en person kan arbeta för att dra nytta av sin nya utbildning, desto svårare blir det att hinna betala av lånen. Men även här finns olika situationer. För en del studenter är det fråga om att på relativt kort tid komplettera och avsluta en tidigare utbildning och därmed ha möjlighet att klara återbetalning av lånen. Som tidigare nämnts gör bristfälligt statistikunderlag det mycket svårt att bedöma reformens framtida kostnader för staten.

Det saknas också resonemang i propositionen om de olika vägar som finns att finansiera studier och insikt om att statliga lån för heltidsstudier inte är den enda finansieringsformen för studier. En del vill arbeta och studera, men dagens regler för fribelopp hindrar detta. En del av de äldre studerande som vi här talar om använder sparade pengar, andra väljer att studera på deltid eller vid sidan av sitt arbete. Ytterligare andra har amorterat på sina huslån och har där ett ekonomiskt utrymme för studier. Propositionen brister genom att den inte alls resonerar kring detta och hur studiemedelssystemet måste kunna kombineras med olika finansieringsmöjligheter.

Det är inte bara de direkta kostnaderna för staten i form av bidragsutbetalning, eventuell avskrivningskostnad med mera som är problemet. Även de indirekta samhällsekonomiska kostnaderna av att människor lämnar sina jobb för att studera är svåra att förutse.

7Moderata förslag

Moderaterna har tidigare föreslagit ett extra barnbidrag om 950 kronor per barn och månad till studerande med barn, samt till ensamstående föräldrar. I förslaget ingick att en förälder som är både studerande och ensamstående skulle komma ifråga för båda dessa tillägg. Som bekant arbetar Moderaterna med att förnya socialförsäkringssystemet. Vi avser att senast hösten 2005 återkomma med preciseringar av förslagen i berörd del.

Vi moderater föreslår att fribeloppet, som hindrar studenter från att arbeta, skall tas bort. Reglerna i studiemedelssystemet skall vara lika för alla - ingen grupp skall på mer eller mindre godtyckliga grunder kunna få en högre bidragsnivå. Därför har vi tidigare avvisat dagens rekryteringsbidrag. Studera skall man göra för att utveckla sina kunskaper, för att få arbete och för att lyckas på arbetsmarknaden, inte för att få bidrag. Vi moderater föreslår dessutom en skattereform som gör det mer attraktivt att utbilda sig och arbeta.

Stockholm den 19 april 2005

Sten Tolgfors (m)

Margareta Pålsson (m)

Peter Danielsson (m)

Ewa Björling (m)

Tomas Högström (m)

Per Bill (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 2005-04-19 Bordläggning: 2005-04-20 Hänvisning: 2005-04-21

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (7)