med anledning av prop. 2003/04:50 Åtgärder för att klarlägga asylsökandes identitet, m.m.

Motion 2003/04:Sf28 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår förslaget i proposition 2003/04:50 om ändrad lydelse av 5, 7, 9 och 10 kap. utlänningslagen och 10, 16 och 17 §§ lagen om mot­tagande av asylsökande m.fl.

2 Propositionen

I propositionen föreslås att det i beslut om avvisning eller utvisning skall anges till vilket land eller vilka länder verkställigheten skall genomföras. Förslaget har sin bakgrund i avslöjandet av en omfattande ”dumpning” i Ghana av afrikaner med okänt medborgarskap. Det är utmärkt att denna människosmuggling i den svenska statens regi nu förhindras.

Det föreslås vidare i propositionen att dag- och bostadsersättningen för asylsökande som fyllt 18 år helt eller delvis skall kunna sättas ned om han eller hon inte medverkar till att klarlägga sin identitet.

Vidare föreslås ett skärpt transportörsansvar med en särskild straffavgift för varje utlänning på högst 46 000 kr om transportören inte uppfyllt sin kontrollskyldighet beträffande giltiga resehandlingar. Förslaget har sin grund i ett EU-direktiv som antogs med svenskt stöd den 28 juni 2001.

3 Vänsterpartiets inställning till förslagen

3.1 Stopp för ”dumpning” av asylsökande som fått avslag

Förslaget om krav på angivande i avvisnings- och utvisningsbeslut om till vilket eller vilka länder en verkställighet skall ske välkomnas. De allvarliga missförhållanden som uppdagades genom TV-programmet Uppdrag Granskning den 8 januari 2002 med ”dumpningar” av afrikaner med osäker identitet och medborgarskap i Ghana bör förhoppningsvis kunna förebyggas för framtiden med den nya regleringen.

3.2 Möjligheter att sätta ned dag- och bostadsersättning

Förslaget att införa möjlighet att helt eller delvis sätta ned dag- och bostadsersättningen som ett slags straff för den som inte medverkar till att klarlägga sin identitet är oacceptabelt. Som Röda Korset framhåller i sitt remissvar är det orimligt att begära att asylsökande utan identitetshandlingar skall medverka till att sådana utverkas från hemlandet innan asylskälen prövats slutligt i två instanser. Den som söker asyl på grund av fruktan för förföljelse från hemlandets myndigheter kan inte rimligen vända sig till dessa myndigheter för att få hjälp med att klarlägga sin identitet. Det skulle bl.a. kunna medföra risker för repressalier mot anhöriga i hemlandet om dess myndigheter får veta att en familjemedlem sökt asyl i ett annat land. Som Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd (FARR) påpekar i sitt remissvar skulle ett genomförande av förslaget medföra ökad risk för svartarbete i och med att de legala försörjningsmöjligheterna stryps.

3.3 Transportörsansvaret

Sverige har redan ett visst transportörsansvar genom att transportörer kan bli skyldiga att bekosta hemresan för passagerare som inte haft giltiga resehandlingar och som blivit föremål för avvisningsbeslut.

De föreslagna reglerna om skärpt transportörsansvar, med avgifter på upp till 46 000 kr per passagerare som tillåtits resa trots bristfälliga resehandlingar, är ett djupt stötande angrepp på asylrätten och artikel 14 i FN:s Allmänna Förklaring om de Mänskliga Rättigheterna. Genom kombinationen visumkrav riktade mot alla länder från vilka det kan tänkas komma flyktingar, det skärpta transportörsansvaret och utplacering av särskilda regeringstjänstemän i EU-samverkan vid nyckelflygplatser för att bistå med dokumentgranskning vill regeringen effektivt kortsluta rätten till asyl.

I ett yttrande över det EU-direktiv som nu föreslås bli implementerat i Sverige framförde British Airways bl.a. följande: ”Genom att hindra människor från att fly till ett land hindrar flygbolag dem att söka asyl. Vi vet att sedan 1987 har inte färre än 400 passagerare tillåtits resa med flygningar hos British Airways, vilka vid boardingen innehade skenbart korrekta resehandlingar, men ändå anlände till Storbritannien utan giltiga handlingar och beviljades flyktingstatus. Om vi hade insett att dessa passagerare hade felaktiga resehandlingar vid avresan skulle vi tvingats vägra dem medfölja till Storbritannien på grund av transportörsansvaret och således hindrat dem i deras rätt att söka asyl.” British Airways har i de citerade raderna på ett pregnant sätt förklarat varför transportörsansvaret sätter asylrätten ur spel.

SAS har i sitt remissyttrande över departementspromemorian ”Transpor­törs­ansvaret i utlänningslagen” (Ds 2001:74) bl.a. framfört följande: ”SAS är starkt negativt till transportörsansvaret som sådant och menar att det är myndigheternas uppgift att tillse att den av staten fastlagda migrationspolitiken genomförs. Detta är inte en uppgift för enskilda flygbolag. SAS varken vill, kan eller skall utföra myndighetsliknande åtgärder till men för sina passagerare. Därför kan SAS inte tillstyrka förslaget, utan SAS är mycket kritiskt till samtliga väsentliga delar av förslaget.

SAS menar att kontrollskyldigheten oavsett om den avser resa till eller in i Sverige innefattar åtgärder som är att likställa med myndighetsutövning. I och med att SAS har en rätt att neka ombordstigning på grund av att inresehandlingarna (inte själva flygbiljetten) inte är i ordning kan passagerarna sägas stå i ett slags beroendeförhållande till transportören. Därför är transportörens kontroll att likställa med myndighetsutövning och därmed i strid med regeringsformen.”

Vänsterpartiet delar SAS uppfattning att förslaget innebär att myndighetsutövning läggs ut på privata rättssubjekt. Detta faktum är i sig en tillräcklig anledning att säga nej till förslaget om transportörsansvar.

SAS fortsätter i sitt remissvar: ”SAS menar att det aldrig kan komma ifråga att ett flygbolag skall kunna göra en bedömning av vilka passagerare som kan ha giltiga skäl att söka asyl i Sverige – eller något land överhuvudtaget. Denna bedömning tar en ansenlig tid att göra för berörda myndigheter och resulterar i en noggrann utredning. Flygbolaget däremot har på sin höjd en minut på sig vid check-in att göra en bedömning i varje enskilt fall. Detta visar också det märkliga i förslaget att flygbolagen kan slippa böter för passagerare som vid ankomst söker och får asyl i Sverige oavsett kvaliteten eller förekomsten av handlingar.” Vänsterpartiet instämmer fullständigt i dessa synpunkter.

SAS pekar också på en mycket obehaglig konsekvens av transportörsansvaret: ”SAS kan tvingas utfärda riktlinjer till personalen på flygplatsen för att stoppa vissa typer av passagerare, som kan vara ”misstänkta” på oklara grunder. Följden av detta kan naturligtvis bli att t.ex. flyktingar får svårare att ta sig till Sverige och deras möjlighet att söka asyl därmed minska. SAS och andra flygbolag ges nu rätten att stoppa dem innan resan till Sverige påbörjas. Vidare kan sådana riktlinjer riskera att flygbolagets urvalsprocess under vissa omständigheter kan te sig diskriminerande.” Här pekar SAS på något ytterst väsentligt, nämligen att bolagens urvalsprocesser med största sannolikhet kommer att bli rasprofilerade. Att regeringen samtidigt som den högstämt talar om kamp mot rasism, antisemitism och diskriminering genomför regler som kommer att få rasistiska konsekvenser innebär nya svårslagbara rekord i hyckleri och skenhelighet. Vänsterpartiet menar att dessa ofrånkomliga konsekvenser av det skärpta transportörsansvaret gör förslaget etiskt oförsvarligt.

Europarådet har i rekommendation 1163 (antagen 1991 av den 43:e ordinarie parlamentariska församlingen) uttalat följande om sanktioner mot transportörer: ”Sanktioner mot flygbolag undergräver de grundläggande principerna för flyktingskydd och flyktingarnas rätt att söka asyl samtidigt som de placerar en avsevärd legal, administrativ och finansiell börda på transportörerna och flyttar bort ansvaret från immigrationstjänstemännen.”

FN:s flyktingkommissariat UNHCR säger följande om sanktioner mot transportörer: ”Staterna handlar i strid mot sina internationella förpliktelser mot flyktingar när sådana åtgärder som transportörssanktioner hindrar flyktingar från tillträde till asylproceduren och asyl. Sanktioner mot transportörer utgör ett hot mot grundläggande principer för skydd av flyktingar, mot ett fungerande asylförfarande, mot garantier för en rättssäker process och mot internationellt samarbete för att lösa flyktingproblem med full respekt för mänskliga rättigheter och de berörda människorna.”

Ett ytterligare argument av stor vikt vid ställningstagandet till förslaget om sanktioner mot transportörer är att dessa kommer att göra marknaden än mer lukrativ för flyktingsmugglare. När alla legala vägar att söka asyl med minutiös noggrannhet täpps till av regeringarna återstår endast att vända sig till flyktingsmugglare, och detta gäller givetvis lika mycket för genuina flyktingar som för andra. Samtidigt som flyktingsmugglarna görs rika betyder förslaget att flyktingarnas liv utsätts för stora faror när de smugglas till EU-länder som en följd av transportörsansvaret. Den som stödjer förslaget tar samtidigt på sig ett enormt moraliskt ansvar för kommande flyktingkatastrofer i anledning av havererade smugglingsresor.

Mot denna bakgrund måste riksdagen avslå förslaget om sanktioner mot transportörer. Detta kommer att medföra att Sverige inte korrekt implementerar det aktuella direktivet. Ytterst kan Sverige riskera att ställas inför EG-domstolen för bristande genomförande av EG-rättsliga regler. Sverige bör i det läget inte vika sig utan hävda att sanktionerna står i strid med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning. Artikel 63 i Romfördraget stadgar nämligen att all EU-lagstiftning som berör asyl skall ske i enlighet med nämnda konvention. EG-domstolen kan i en sådan rättegång förväntas begära yttrande från FN:s flyktingkommissariat. Det är utomordentligt angeläget att sanktionernas förenlighet med internationell rätt prövas rättsligt. Den svenska regeringen har ju i många sammanhang understrukit att Genèvekonventionen ligger till grund för asylrätten, något som för övrigt kraftfullt markerades av EU:s stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999.

Stockholm den 30 januari 2004

Ulla Hoffmann (v)

Lars Bäckström (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Marie Engström (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Sten Lundström (v)

Alice Åström (v)

Kalle Larsson (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-02-06 Bordläggning: 2004-02-10 Hänvisning: 2004-02-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (1)