med anledning av prop. 2003/04:161 Alkoholpolitiska frågor

Motion 2003/04:So33 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund

Regeringen föreslår i sin proposition 2003/04:161 vissa förändringar i alkohollagen. Det handlar i huvudsak om reglering av marknadsföringen av alkoholdrycker. Moderaterna har tidigare riktat kritik mot regeringens förslag att förbjuda reklam för alkoholdrycker med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent (motion 2002/03:So46). Vi står fast vid denna kritik och hänvisar till vår tidigare motion när det gäller kritiken mot införandet av en ny procentgräns för alkoholreklam.

I den nu föreliggande propositionen läggs förslag, i tillägg till det som föreslogs i regeringens tidigare proposition (2002/03:87), som innebär omfattande och detaljerad reglering av marknadsföringen av alkohol. Bland annat regleras procentsatser, användningen av varumärken, obligatoriska varningstexter, förbud mot ”opassande” marknadsföringsmetoder, med mera.

Kritik av regeringens förslag

Nuvarande alkoholpolitik har inte visat sig verkningsfull mot alkoholrelaterade problem i samhället. Det verkliga hotet mot folkhälsan är att allt fler köper smuggelsprit och hembränt. Höga alkoholskatter och reklamförbud hindrar inte den som köper svartsprit. Den ”svarta” marknaden har öppet dygnet runt, alla dagar, utan ålderskontroll alldeles oavsett vad politikerna beslutar om öppettider, alkoholreklam och serveringstillstånd. Nya regleringar av den legala alkoholförsäljningen löser inte problem med illegal alkoholförsäljning.

Vi ser att Systembolaget tappar marknadsandelar, trots våra höga inhemska alkoholskatter. Det är uppenbart att skatteinstrumentet är ett föga effektivt alkoholpolitisk instrument i en globaliserad värld och att en generell sänkning av alkoholskatten är nödvändig. Regeringens alkoholutredare Kent Härstedt anser att enbart skatten på sprit bör sänkas för att den inhemska legala försäljningen ska kunna återvinna mark. Vi instämmer i behovet av sänkta skatter, men ifrågasätter om en selektiv sänkning av spritskatten är det bästa instrumentet. Risken är att spritkonsumtion gynnas på bekostnad av mer alkoholsvaga alternativ.

Reklamförbudet har hittills inte bidragit till minskad alkoholkonsumtion inom landets gränser. Regeringens nuvarande politik präglas av dubbelmoral. Skenheligheten segrar när samma partier som annars slår vakt om de höga skatterna och förbuden mot alkoholreklam vill att staten skall profitera på alkoholkonsumtion i andra länder. Statliga Vin & Sprit vill bli största spritleverantör i världen. Absolut Vodka är den svenska stoltheten med reklam i alla former, på alla platser, i alla tidningar – utom i Sverige. Hur kan man ens låtsas vara de främsta förkämparna mot alkohol när man samtidigt försöker bli världsbäst i alkoholförsäljning?

Regeringens lagförslag förefaller dåligt genomarbetat och lagtexten kommer enligt vår bedömning bli svår att tillämpa i praktiken. Lagrådet har exempelvis pekat på oklarheter när det gäller förbudet mot marknadsföring som riktar sig särskilt till ”. . . barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år”. Handlar det om att marknadsföring inte får ske i tidningar som läses av barn- och ungdomar, eller gäller förbudet endast tidningar som till övervägande del läses av barn och ungdomar? Enskilda domstolar ges enligt vår mening orimligt stor tolkningsfrihet i detta avseende, och det är sannolikt att nämndemännens personliga uppfattningar kommer att avgöra hur strikt denna bestämmelse i praktiken tillämpas. Vi tvivlar på att den osäkerhet som därmed uppstår är till samhällets bästa.

Utöver Lagrådets påpekanden bör noteras att det ter sig svårt att i praktiken exempelvis avgöra vad som i förslagets § 11 a utgör ”… vilseledande uppgifter om alkohol, alkoholkonsumtion eller andra egenskaper”. Det förefaller vidare svårt för en domstol att tolka vad som enligt föreslagna § 11 a utgör ”… metoder som är opassande med tanke på konsumenten …” eller vad som är ”… osanna eller vilseledande uppgifter om alkohol, alkoholkonsumtion, alkoholens verkningar eller egenskaper”. Det förra lämnar stort utrymme för godtycke, och uppfattningarna om det senare skiljer sig högst avsevärt i befolkningen och även i den medicinska professionen. Förslaget till ny § 11 b förefaller i sin helhet svårt att tolka, såväl i praktisk rättstillämpning som när det gäller den rent semantiska betydelsen.

Även i andra avseenden förefaller lagförslagets formuleringar vaga. Det ter sig svårt att tolka den föreslagna bestämmelsen om att marknadsföringen inte får ”... framställa en hög alkoholhalt som en positiv egenskap”. Bedömningen av om alkoholhalt är en positiv eller negativ egenskap görs ytterst av de potentiella konsumenterna, varför det rent generellt torde vara svårt att förhindra att åtminstone några konsumenter uppfattar hög alkoholhalt som en positiv egenskap, oavsett hur denna upplysning framställs i reklamen. Det förefaller vidare osannolikt att de konsumenter som uppfattar hög alkoholhalt som en icke positiv egenskap över huvud taget skulle överväga att konsumera alkoholhaltiga drycker.

Det råder osäkerhet om regeringens lagförslag är i överensstämmelse med EU-rätten. Lagrådet tar inte ställning till denna fråga, utan konstaterar bara att i det fall EU-rätten och alkohollagen inte går att förena gäller EU-rätten. Det finns goda skäl för att undvika en situation där delar av alkohollagstiftningen förklaras ogiltig av EU. Detta skulle leda till rättsligt vakuum. Även om rättsläget småningom kan komma att klarna ter sig en period av osäkerhet om vad som är lagligt och olagligt som onödig och kostsam för samhället.

Moderaternas förslag

Vi moderater ifrågasätter behovet av omfattande och detaljerad lagstiftning när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker. Frivilligheten, i kombination med upplysning och information, borde i ett första läge prövas. Först om detta inte visar sig verkningsfullt ter sig lagstiftning som det naturliga alternativet. Osäkerheten om EU-rättens förenlighet med svensk alkohollagstiftning utgör ytterligare ett skäl för att i första hand pröva självreglering.

Vår alkoholpolitik utgår från respekten för den enskilde individens förmåga att ta ansvar för och forma sitt eget liv. Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar för enskilt ansvarstagande samt att bistå och värna de medborgare som saknar förutsättningar för att själva ta ansvar. En ny alkoholpolitik kräver därför en kombination av samverkande åtgärder. Illegal alkoholhantering och inflödet av smuggelsprit ska bekämpas genom att tull och polis ges ökade resurser. Den alkoholinformation som riktas till ungdomar bör intensifieras. ANT-undervisningen bör förbättras. Vi utvecklar våra tankar kring detta vidare i motion 2003/04:So422.

De tekniska bristerna i regeringens förslag utgör också skäl för att avslå propositionen. I den mån bristerna föranleds av regeringens svårigheter att hitta rimliga utgångspunkter i en lagstiftning som varken innebär förbud eller frihet när det gäller alkoholreklam, ser vi detta som ytterligare ett argument för att frågan i första hand bör hanteras av bryggerinäringen, tidningsutgivarna och vin- och sprithandlarna i samverkan. Först när detta inte visar sig fungera bör lagstiftning användas för att angripa eventuella avarter i marknadsföringen.

I övrigt avser Moderaterna att i höst återkomma med en partimotion som närmare utvecklar våra tankar och redovisar våra förslag avseende alkoholpolitiska åtgärder.

Stockholm den 22 juni 2004

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Carl-Axel Johansson (m)

Anne Marie Brodén (m)

Magdalena Andersson (m)

Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-06-23 Hänvisning: 2004-07-02 Bordläggning: 2004-07-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (1)