med anledning av prop. 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer

Motion 2002/03:Ju7 av Beatrice Ask m.fl. (m)

av Beatrice Ask m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den utvidgade lagen om besöksförbud skall utvärderas efter två år.

  2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning i syfte att införa övervakning av besöksförbud medelst elektronisk fotboja.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om straff för överträdelse av besöksförbud även i det ringa fallet.

2 Allmänna synpunkter

I propositionen föreslås ett antal ändringar i lagen om besöksförbud som i första hand syftar till att motverka våld mellan personer som är eller har varit närstående. Förändringarna är könsneutrala och avser således olika familjekonstellationer i vilka våld kan förekomma. Våld mot kvinnor av närstående män är dock det vanligaste exemplet på situationer som lagen avses skydda, varför vi i det följande kommer att utgå från detta.

Dagens lag om besöksförbud är inte tillämplig i de fall då den person beslutet avses gälla och den det avses skydda varaktigt bor tillsammans. Detta utesluter att besöksförbud skall kunna meddelas i de allra vanligaste fallen av hot inom familjen. Hot och våld inom familjen, framför allt mot kvinnor, är ”privat” i större utsträckning än andra typer av våldsbrott. Våld mot kvinnor sker oftast i hemmet. Inte sällan tvingas barn bevittna våldet. När en kvinna anmäler en närstående man för brott tvingas hon ofta flytta, med allt vad det innebär både för henne och för eventuella barn. Hon får kanske söka sig till ett härbärge eller försöka skaffa sig annat tillfälligt boende, vilket kan vara mycket svårt i en akut situation. Hon förlorar sitt nätverk av familj och grannar om hon permanent måste byta bostadsort. Barnens tillvaro blir dubbelt otrygg då de rycks upp från hemtama miljöer såsom dagis eller skola. Starka skäl talar således för en ordning som möjliggör att den för brott misstänkte personen tvingades lämna hemmet i stället för den utsatta.

Att förbjuda en person att under viss tid besöka det gemensamma egna hemmet är en långtgående åtgärd. Vi kan godta detta eftersom det handlar om flera personers integritet och säkerhet. Dock måste ett antal grundläggande krav på rättssäkerhet tillgodoses. Den ursprungliga departementspromemorian var behäftad med en rad svagheter, vilka också påtalades av ett antal remissinstanser. Några av remissinstanserna avstyrkte förslaget med motiveringen att det skulle bli svårt att upprätthålla och att det inte skulle leda till en ökad trygghet för den utsatta.

Enligt vårt förmenande är det positivt att regeringen framställer ett konkret förslag i syfte att öka skyddet för utsatta kvinnor. Det är också positivt att regeringen beaktat de invändningar som Lagrådet och andra remissinstanser haft på rättssäkerhetsaspekterna. Vi är därför beredda att acceptera utvidgningen av lagen om besöksförbud. Vi vill emellertid poängtera att ingrepp i enskilda människors rörelsefrihet och äganderätt endast får ske med beaktande av proportionalitetsprincipen och för att tillgodose ett allmänt intresse. Lagens syfte att förebygga brott mot närstående och öka tryggheten för utsatta människor är viktigt, men det är tyvärr alls ingen självklarhet att lagen kommer att visa sig effektiv eller proportionerlig. Vi hemställer därför att lagen skall utvärderas efter det att den varit i kraft i två års tid.

3 Rätten till trygghet – några konkreta förslag

3.1 Elektronisk övervakning av besöksförbud

Antalet besöksförbud har ökat kontinuerligt sedan besöksförbudslagen trädde i kraft. Även antalet överträdelser mot lagen är många. År 2001 utfärdades 3 184 besöksförbud i landet och antalet anmälda brott mot lagen var samma år 3 464.

De allra flesta ansökningarna om besöksförbud avser män. Vanligast är att kvinnor ansöker om besöksförbud mot män som de har eller har haft en nära relation med. De män som är föremål för en ansökan om besöksförbud är ofta tidigare kriminellt belastade. Under år 2000 hade nästan 90 procent av dem tidigare misstänkts för minst ett brott mot person, vanligtvis misshandel eller olaga hot. En dryg tredjedel hade misstänkts för minst fem brott mot person. Hotbilden mot den som beslutet avser skydda är således stor, även om brottsmisstankarna kan avse även våld och hot mot andra än den närstående.

Att få en ansökan om besöksförbud beviljad verkar ha en positiv effekt på kvinnans livssituation. Effekten verkar dock inte främst ha med ökad säkerhet att göra. Den generella bilden är att det inte sker någon förändring i den avgörande frågan om besöksförbudet förbättrar den personliga tryggheten.

Det är omöjligt att garantera trygghet för de kvinnor som begär besöksförbud för att skydda sig mot våldsamma närstående män. Den som vill skada en närstående finner oftast ett sätt att göra detta, oavsett vilka geografiska parametrar ett besöksförbud ger. Tryggheten skulle dock öka avsevärt om det fanns ett sätt att kontrollera att den beslutet avser faktiskt inte närmar sig kvinnan. Ett sätt som prövats och befunnits effektivt i USA är övervakning medelst elektronisk fotboja.

Tekniken som används i USA anses mycket tillförlitlig. Brottsförebyggande rådet anser att den skulle kunna bidra till att öka antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud genom att bevisningen skulle förenklas. Vidare skulle en ökad upptäcktsrisk verka avskräckande för många män som i annat fall skulle bryta mot besöksförbudet. En effekt av detta skulle vara att kvinnor i mindre utsträckning skulle bli utsatta för trakasserier, och därmed skulle deras trygghet öka.

Vi anser att ett system med övervakning av besöksförbud skall införas i Sverige. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till en ny utredning i syfte att förverkliga detta system.

4 Uppföljning av besöksförbud

När ett besöksförbud utfärdas bör det följas upp. Dels måste detta ske för att den beslutet avser skydda skall känna förtroende för att systemet fungerar och känna sig tryggare än innan förbudet utfärdades, dels är det viktigt att signalera för den beslutet avser att det inte endast är nominellt.

Enligt Brottsförebyggande rådet har i dag endast sju polismyndigheter tydliga rutiner för uppföljning. Uppföljningen sköts antingen av närpolisen i det område där den som beslutet skyddar bor, av polisens hundförare eller av både närpolis och hundförare.

Ett gott exempel kan hämtas från polismyndigheten i Blekinge län. Där delas besöksförbuden upp mellan myndighetens hundförare, som tillsammans med kvinnan diskuterar situationen och hur uppföljningen skall läggas upp. Även den som belagts med besöksförbud kontaktas, för att man vill klargöra för honom att man har för avsikt att följa upp beslutet. Hundförarna följer med kvinnan på eventuella rättegångar som stöd. Eftersom hundförarna har en relativt nära kontakt med kvinnan får de en uppfattning om den aktuella hotbilden. Om hotet förvärras tar de kontakt med vakthavande befäl för vidare åtgärder.

Uppföljning av det här slaget kräver polisiära resurser. I dag har mer än hälften av Sveriges närpolisstationer lagts ned på grund av resursbrist. Det säger sig självt att det inte alltid är möjligt för polisen att göra den uppföljning som behövs för att besöksförbudet skall fungera effektivt. De resurser regeringen anslår till polisväsendet räcker inte till att dels utöka antalet poliser till de 20 000 som skulle behövas i Sverige, dels ge polismyndigheterna resurser att anställa fler poliser. Vi anser att anslagen till polisen måste öka. Till detta återkommer vi i samband med vårens budgetproposition.

5 Skärpta straff för överträdelse av besöksförbud

En grundförutsättning för att beivra överträdelser är att samtliga inblandade vet vilka handlingar som betraktas som överträdelser. Den som beläggs med besöksförbud får enligt lagen inte besöka eller på annat sätt aktivt ta kontakt med den som skall skyddas, till exempel ringa, skicka sms, brev, e-post eller söka upp personen. Det är också förbjudet att försöka ta kontakt genom en annan person eller att använda sig av andra metoder för att få personens uppmärksamhet, till exempel att göra obscena gester. Det är inte alltid klart för den förbudet avser vad han får och inte får göra.

Det är också väsentligt att den som överträder ett besöksförbud vet om att detta medför konsekvenser. I dag straffas inte ringa fall av besöksförbud. Enligt förarbetena till lagen avser ringa överträdelser kontakter som inte är uppenbart befogade, men klart ursäktliga. Exakt vilka handlingar som skall betecknas som ringa beskrivs inte närmare.

Enligt en undersökning vidtagen av Brottsförebyggande rådet anser kvinnor att reaktionerna från rättsväsendet uteblir vid överträdelser, vilket får konsekvenser för mannens beteende. Det är en anledning till att de inte tycker att besöksförbudet bidrar till ökad trygghet. Vi anser att även ringa överträdelser skall straffbeläggas för att ytterligare inskärpa vikten av att besöksförbudet respekteras och följs. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagtext som straffbelägger även ringa överträdelser av besöksförbud.

Ett antal remissinstanser anser att det finns skäl att överväga en särskild straffskala för normalbrottet med enbart fängelse och en särskild straffskala för ringa brott bestående av enbart böter. Vi instämmer i remissinstansernas bedömning och hemställer att regeringen omedelbart återkommer till riksdagen med förslag på lagtext i denna riktning.

Stockholm den 1 april 2003

Beatrice Ask (m)

Jeppe Johnsson (m)

Cecilia Magnusson (m)

Hillevi Engström (m)

Bengt-Anders Johansson (m)

Anita Sidén (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-04-04 Bordläggning: 2003-04-08 Hänvisning: 2003-04-09

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (3)