med anledning av prop. 2002/03:38 Straffansvar för terroristbrott

Motion 2002/03:Ju2 av Alice Åström m.fl. (v)

av Alice Åström m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2002/03:38 Straffansvar för terroristbrott.

Motivering

Sedan drygt tjugo år har FN arbetat med att finna en hållbar definition för begreppet terrorism men misslyckats. EU:s råd för rättsliga och inrikes frågor beslöt under det så kallade Tammerforsmötet 1999 att ta fram en egen definition av terroristbrott och gemensamma kriterier när det gäller straff för de brott som skulle komma att falla under den gemensamma definitionen. Kort efter det hemska terrordådet i New York i september 2001 intensifierades arbetet och efter bara några veckor hade en kompromiss uppnåtts. Det rambeslut som blev resultatet av kompromissen vid toppmötet i Laaken 2001 är behäftat med stora tolkningssvårigheter, och risken att demokratiska fri- och rättigheter beskärs är uppenbar. Detta var också en genomgående kritik hos de organisationer som svarade på den remiss som Vänsterpartiet genomförde efter det att rambeslutet antagits i Laaken. I denna remissrunda inbjöds såväl juridiskt sakkunniga som organisationer som specialiserat sig på mänskliga rättigheter att ge sina synpunkter. Det är ett förfarande som normalt ligger på regeringen att genomföra men som man inte ansåg sig ha tid med före riksdagens antagande av rambeslutet. I detta sammanhang bör också nämnas Lagrådets mycket kraftiga kritik som sammanfaller med många remissinstanser när det gäller just processen. Den kritik som Lagrådet framför, att alternativa lagstiftningstekniker inte övervägts och att tidsramar inte hållits, är också allvarlig.

Kampen mot internationell brottslighet och terrorism är mycket viktig. Kampen för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter likaså. En av de bärande komponenterna i kampen mot terrorismen och dess grogrunder är försvaret och förstärkningen av de mänskliga rättigheterna och demokratin. Det förslag som regeringen nu presenterar visar att dessa frågor inte tillräckligt beaktats vid framtagandet av rambeslutet. Vid mötet i Laaken i samband med att kompromissen om terroristrambeslutet beslutades antog rådet ett uttalande där vissa företeelser undantas från definitionen i rambeslutet. Vi anser att det är mycket oroande att ett icke-juridiskt bindande dokument skall fungera som garanti för att motstånd mot diktaturer inte skall bedömas som terrorism. Lagrådet uttrycker i sitt yttrande också oro över huruvida den lagstiftning som nu presenteras kommer att räcka till för att uppfylla rambeslutets krav. Denna farhåga delas också av vissa remissinstanser. Vänsterpartiet anser att regeringen förvisso gjort vissa ansträngningar för att skydda de mänskliga rättigheterna i den svenska lagstiftningen men delar oron att lagstiftningen inte kommer att accepteras som tillräcklig av rådet och kommissionen.

Vänsterpartiet anser att definitionen av terroristbrottet är otydlig. Kriterierna för lagval är svåra och alltför flexibla. Den föreslagna lagstiftningen kan inte anses uppfylla legalitetsprincipens krav vad gäller klarhet och tydlighet. Inte kan lagen heller sägas uppfylla kravet på förutsägbarhet. De straffskalor som följer på brotten i fråga är mycket höga, varför kravet på klarhet till och med borde ställas än högre än i vanliga fall.

Den följdlagstiftning som föreslås i propositionen visar också att de mänskliga rättigheterna inte fullt ut beaktats. Som exempel vill vi framhålla den ändring som föreslås vad beträffar lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Med avskaffandet av undantaget när det gäller politiska brott riskerar vi att inskränka rätten till asyl. De uteslutningsregler från rätten till asyl som bör finnas regleras i Genévekonventionen och skall inte inskränkas därutöver. Flera remissinstanser avstyrker förslaget, däribland Migrationsverket. Ett annat exempel på tveksam följdlagstiftning är de ändringar som görs i sekretesslagen (1980:100). Den kritik som framförts när det gäller risken för att en misstänkt inte får tillgång till all information vid en eventuell rättegång bemöts inte i propositionen.

Vänsterpartiet prioriterar kampen mot internationell brottslighet mycket högt, men då den lagstiftning som nu ligger på riksdagens bord inte uppfyller våra högt ställda krav på rättssäkerhet anser vi att riksdagen skall avslå propositionen.

Stockholm den 28 februari 2003

Alice Åström (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Rolf Olsson (v)

Peter Pedersen (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-03-03 Bordläggning: 2003-03-04 Hänvisning: 2003-03-05

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (1)