med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling

Motion 2003/04:U5 av Carina Ohlsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande rättigheter blir en profilfråga vad gäller svenskt bistånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör överväga att höja nivån för området sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige tydliggör kopplingen mellan Kairomålen och uppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en genusanalys måste vara vägledande om regeringen skall lyckas uppfylla det långsiktiga målet om att Sverige skall vara med och bidra till global rättvis och hållbar utveckling.

Motivering

Sverige har länge varit en av de starkaste aktörerna på området sexuell och reproduktiv hälsa. I Kairo 1994, under FN konferensen om befolkning och utveckling, var Sverige bland de ledande förespråkarna för frågor om kvinnors och ungdomars rätt att själva fatta beslut om sin sexualitet och reproduktion. Kairokonferensens Programme of Action är idag det i särklass starkaste dokumentet i FN:s historia när det gäller att värna rätten till sexualundervisning, preventivmedelstillgång, kvinnans rätt att själv fatta beslut om sin kropp och sin sexualitet. Programmet har genom åren hotats. Vatikanen utmanar ständigt Kairoprogrammet, och tillsammans bildar USA och Vatikanen och dess anhängare en destruktiv motkraft.

Många länder, framförallt i Afrika, har idag svårigheter att värna de rättigheter som beskrivs i Kairoprogrammet och mycket av implementeringsarbetet som påbörjats hotas genom påtryckningar och hot om indragna finansiella medel från såväl Vatikanen som USA. FN:s befolkningsfond har de senaste åren mött oerhörda hinder i sitt arbete. Detta får direkta konsekvenser som kommer att kunna utläsas i stigande mödradödlighetstal, där även dödsfall till följd av osäkra aborter göms – i många afrikanska länder utgör dessa upp till 2/3 av mödradödligheten. Det kommer även att få fortsatt negativa konsekvenser för hiv/aids-arbetet genom att USA villkorar utbildnings- och hälsobistånd (enorma summor ska nu satsas på Afrika för att bekämpa hiv/aids) med genomförande av avhållsamhets- och anti-kondomkampanjer.

Regeringen pekar på det faktum att en halv miljon kvinnor varje år dör till följd av skador i samband med graviditet, osäkra aborter och barnafödande samt att sexuella övergrepp inom och utom familjen bidrar till osäkerhet och otrygghet.

Regeringen understryker också att det finns flera viktiga frågor där global samsyn saknas och att ”särskilt kontroversiella är frågor som rör kvinnors och ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och därtill hörande rättigheter”.

Vad det gäller regeringens bedömning angående politik för social omsorg och folkhälsa slås fast att Sverige bör vara fortsatt drivande i internationella sammanhang i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande rättigheter.

Därför bör regeringen lyfta fram sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande rättigheter som en profilfråga vad gäller svenskt bistånd.

Satsningar på SRHR måste avspeglas i det multilaterala stödet genom fortsatt politiskt och finansiellt stöd till UNFPA och avspeglas i Sveriges policy och i politisk dialog internationellt och gentemot EU.

I FN:s millennieutvecklingsmål finns inte sexuell och reproduktiv hälsa, SRH, med som angivet mål.

Därför bör regeringen i alla sammanhang där FN:s millenniemål diskuteras argumentera för det faktum att målen inte kan uppnås om man inte uppfyller de löften som sattes upp i Kairo.

Enligt UNFPA är det antagna målet om 17 miljarder dollar för befolkning och reproduktiv hälsa till och med år 2000 inte uppfyllt. Fortfarande saknas 34 procent – drygt hälften av dessa pengar saknas från givarländerna.

Sverige uppfyller idag den internationella överenskommelsen om att avsätta 4 procent av biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive hiv/aids, och det är viktigt att området integreras i samtliga de åtta huvuddragen och mer specifikt inom området jämställdhet.

För Sveriges regering borde detta ses som en direkt och naturlig konsekvens av att man väljer att så starkt lyfta fram och prioritera SRHR i det svenska utvecklingssamarbetet.

Stockholm den 19 september 2003
Carina Ohlsson (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Eva Arvidsson (s)
Anne Ludvigsson (s)	Marie Nordén (s)