med anledning av prop. 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem

Motion 2001/02:T10 av Gunnar Axén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Nyköpings- och Östgötalänkarna bör byggas.

Motivering

Nyköpings- och Östgötalänkarna skulle förbinda Stockholm och Östgötaregionen, och därmed två av Sveriges mest folktäta och trafikintensiva regioner. Genom snabbtågssystemen sammanbinds huvudstadens och närregionens forskning och högskoleutbildning, flygplatser och hamnar samt näringsliv. Dessa ökade kommunikationsmöjligheter förbättrar möjligheterna att uppnå hög tillväxt och sysselsättning samt skapar mer valfrihet för människor vad gäller boende och arbete. Det skulle inverka positivt på exporten då förbindelsen till Östersjöhamnarna i Oxelösund och Norrköping skulle öka.

Med Nyköpings- och Östgötalänkarna skulle restiderna förkortas, vilket vore bra för tillväxten och dynamiken i regionen. Mellan Stockholm och Linköping skulle restiden bli 58 minuter.

I området mellan Stockholm och Linköping bor och arbetar ca. 2,5 miljoner människor. Det gör att stråket har ett trafikunderlag som befolkningsmässigt är större än i någon annan del av landet. Prognoser visar att med ett fullt utbyggt trafiksystem år 2010 skulle järnvägen utnyttjas av ca. 10 miljoner tågresenärer.

De ekonomiska prognoserna för Nyköpings- och Östgötalänkarna är mycket goda. Något som också är intressant är att projektet kan få en i Sverige relativt ny finansieringsform, PPP (Public Private Partnership). Ett exempel på detta är Arlandabanan, där riskkapitalet delvis kommer från den privata sektorn, vilket är kännetecknande för PPP. Krediterna bygger på framtida bedömt kassaflöde genererat ur projektets egna meriter. Riskerna fördelas och tas av den part som är bäst lämpad för att åstadkomma lägsta finansieringskostnad. Att Nyköpings- och Östgötalänkarna är aktuella för PPP är dels ett tecken på den stora lönsamhet som finns i att investera i detta projekt, dels positivt eftersom det är önskvärt med ökat privat inslag i infrastrukturinvesteringar. Modellen har prövats med framgång i bl.a. Storbritannien.

Ett byggande av Nyköpings- och Östgötalänkarna skulle få gynnsamma effekter på miljön eftersom Stockholms trafik- och miljöproblem skulle dämpas. Godstrafik på järnväg utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ett uthålligt och miljövänligt samhälle. Transporter av gods på järnväg är fyra till sex gånger så energieffektiva som motsvarande landsvägstransporter.

En satsning på en järnväg söder om Mälaren skulle dessutom medföra att tågtrafiken ökar, vilket skulle dämpa biltrafikens tillväxt. En modern järnväg bidrar till det energieffektiva samhället. Järnväg och sjöfart är de trafikslag som använder energin mest effektivt. En tågresenär förbrukar bara en fjärdedel så mycket energi som en bilresenär, och en åttondel så mycket som en flygresenär.

I propositionen nämns Nyköpings- och Östgötalänkarna endast i förbigående i en enda mening, i en text om 150 sidor. Detta trots att Nyköpings- och Östgötalänkarna enligt alla kalkyler vore den samhällsekonomiskt mest lönsamma järnvägsinvesteringen i hela landet. Regeringens underlåtenhet att vilja satsa på detta projekt visar att infrastrukturinvesteringarna inte syftar till att förbättra vare sig tillväxtförutsättningarna eller miljön.

Inte minst för det östgötska näringslivet och länets forsknings- och utbildningssektor är det av yttersta vikt med goda kommunikationer till Stockholm. Nyköpings- och Östgötalänkarna skulle knyta i hop Östgötaregionen med tillväxtregionen kring Stockholm, vilket skulle skapa avsevärt bättre förutsättningar för en framtida god tillväxt.

Stockholm den 17 oktober 2001

Gunnar Axén (m)