med anledning av prop. 2000/01:119 Europa i omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa

Motion 2000/01:U18 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (fp)

av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (fp)
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en tidtabell för enskilda länders medlemskap i EU snarast
bör fastslås.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att omformulera de mål som regeringen beskriver i
propositionen så att det tydligt framgår att målet att skapa en demokratisk
kultur är avgörande för möjligheten att uppnå de övriga målen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med klarare och
mer utförliga motiv till varför östbiståndet kommer att skäras ned kraftigt
fr.o.m. år 2004.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en utförlig
redogörelse för vilka konkreta resultat som uppnåtts inom ramen för det
migrationspolitiska samarbetet med Central- och Östeuropa.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i högre grad uppmärksamma respekten för de mänskliga
rättigheterna inom ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dödsstraffets avskaffande.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om minoriteters rättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om funktionshindrades rättigheter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om människohandel och kvinnors rättigheter.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns rättigheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om homosexuellas rättigheter.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om situationen i fängelser.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de projekt som bedrivs inom ramen för de partinära stöden
bör fortsätta att vara oberoende av Sidas projekt.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att förbättra miljön i länderna i Central- och
Östeuropa.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra kärnsäkerheten i länderna i Central- och
Östeuropa.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de s.k. östersjömiljarderna.
Inledning
Regeringen föreslår i propositionen ett nytt program för Sveriges
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa för perioden 2002-
2003. Regeringen föreslår därefter att samarbetet bör övergå i ett
permanent anslag.
Folkpartiet liberalerna delar i hög grad regeringens bedömning av hur det
fortsatta samarbetet med Central- och Östeuropa bör utvecklas. Vi är dock
oense med regeringen om förslagen om hur det övergripande målet för
samarbetet bör formuleras. Folkpartiet anser att demokrati måste utgöra det
övergripande målet för hela Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Riksdagen bör därför formulera om de mål för östsamarbetet som regeringen
beskriver i propositionen (att främja en hållbar utveckling, fördjupad
integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar, utifrån
behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska
resursbasen) så att det tydligt framgår att målet om att skapa en demokratisk
kultur är avgörande för möjligheterna att uppnå de övriga.
Folkpartiet anser vidare att regeringen borde ha tagit ett helhetsgrepp om
frågor som rör respekten för de mänskliga rättigheterna i länderna i Central-
och Östeuropa. En rad frågor belyses visserligen i propositionen, men vi anser
att dessa är av sådan vikt att de borde tillägnats större uppmärksamhet.
EU-utvidgningen
EU:s absolut viktigaste uppgift de närmaste åren är utvidgningen österut.
Det är genom att de nya demokratierna inlemmas i ett tätt nätverk av
handel, kultur och politisk samverkan som demokratin bäst kan säkras.
Utvidgningen är ett moraliskt åtagande som ej får skjutas på framtiden.
Senast år 2003 måste unionen vara redo att ta emot de första
kandidatländerna. En tidtabell för enskilda länders medlemskap i EU bör
snarast fastslås.
Utvidgningen är inte bara historiskt och moraliskt viktig - hela Europa och
dess medborgare tjänar på den. Ett EU som innefattar i princip hela
kontinenten skapar en dynamisk och konkurrenskraftig marknad. Det ger oss
möjligheter att arbeta för en bättre miljö i hela Europa och ta krafttag för att
bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Säkerheten och stabiliteten ökar.
Alla länder som helt eller delvis ligger i Europa bör kunna bli medlemmar
av EU. Dessa länder måste givetvis uppfylla de grundläggande politiska och
ekonomiska kriterierna för medlemskap, dvs krav på att ha uppnått
institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga
rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, krav på fungerande
marknadsekonomi liksom förmåga att överta och följa EU:s regelverk.
Särskilda och tydligt fastställda övergångsregler bör emellertid finnas för de
länder som ej fullt ut klarar att anpassa sin lagstiftning till EU:s.
I takt med att fler länder i Central- och Östeuropa integreras djupare i det
europeiska samarbetet blir det naturligt att stödet till dessa fasas ut helt
eller
delvis. Målet måste vara att helt och hållet normalisera relationerna med
länderna i Central- och Östeuropa och att bistånd därmed ej längre skall
behövas.
Övergripande mål, budget och tidsperiod
Drygt ett decennium efter kommunismens fall och Sovjetimperiets
upplösning kan några slutsatser dras av de politiska och ekonomiska
vägval som de olika länderna i Central- och Östeuropa gjort. I ett antal av
de gamla kommunistiska staterna har övergången till demokrati och
marknadsekonomi genomförts och en positiv ekonomisk utveckling har
inletts samtidigt som de demokratiska landvinningarna stabiliserats. De
tydligaste exemplen är Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Estland och
Lettland. Dessa länder är även de som ligger närmast till hands för
medlemskap i EU. Även Slovakien och Litauen befinner sig på rätt väg,
även om oklarheter och problem återstår.
I Vitryssland har inget övertygande försök gjorts att bryta med det gamla
systemet. Privatiseringen av näringslivet har kommit av sig, ingen normal
marknad har kunnat uppstå, den gamla nomenklaturan kontrollerar
fortfarande stora delar av samhällslivet. Yttrande- och pressfrihet är ej att
tala
om. Demokratin har på inga sätt funnit sina former. Misären är fortfarande
djup och få tecken syns som kan antyda en vändning till det bättre.
Vitryssland är i praktiken en ny diktatur.
Andra länder befinner sig någonstans mellan dessa två grupper. Några har
delvis lyckats med ekonomiska reformer, men någon verkligt fungerande
demokrati har inte uppstått. I Ukraina syns oroväckande tendenser till
förstärkt auktoritärt styre. Rumänien har hoppats kunna lindra de
påfrestningar som omställningen innebär genom att ösa ut allt mindre värda
pengar ur statskassan - utan nämnvärd inverkan på problemen. Ryssland och
Bulgarien har försökt genomföra radikala reformer men antingen gjort det på
ett inkonsekvent sätt eller fått lov att backa efter politiska reaktioner.
Bilden
av Ryssland som ett svagt och splittrat land har dock efter valet av Vladimir
Putin till ny rysk president något förändrats. I motsats till sin föregångare
har
Putin visat mer handlingskraft när det gäller att ta itu med de interna problem
som landet brottas med, fast den politiska, ekonomiska och sociala situationen
på intet sätt kan sägas vara stabil. Samtidigt är situationen i Ryssland mycket
svårbedömd. Det är för tidigt att göra någon bedömning av Putins egentliga
ambitioner och avsikter så vitt avser Rysslands fortsatta demokratiska och
ekonomiska utveckling samt när det gäller relationerna till omvärlden.
Den övergripande slutsats som måste dras är uppenbar: kommunismens
primitiva storskalighet och kommandoprinciper kan inte generera tillväxt och
ekonomiskt välstånd, och några stabila mellanformer mellan
kommandoekonomi och en normal marknadsekonomi kan inte fungera.
Föreställningen att ett sådant mellanläge skulle vara mer befrämjande för
tillväxt och välståndsutveckling än en konsekvent övergång till
marknadsekonomi och privat ägande är en illusion.
För alla de Central- och Östeuropeiska länder som nu genomfört de
viktigaste delarna av systemskiftet är den viktiga frågan i dag inte hur de
skall
komma ut ur den kommunistiska återvändsgränden utan hur de skall återfå sin
naturliga plats som fullvärdiga delar av det demokratiska Europa. Dessa
länder kommer nu i allt större utsträckning att finna att de delar både problem
och möjligheter med de mer etablerade demokratierna i väst. Detta ställer
Västeuropas politiska kultur inför en ny utmaning, nämligen att dels kunna
behandla de nya demokratiernas företrädare som jämlikar, dels visa att man
själv tar de demokratiska idealen på allvar. Det var tron på dessa ideal som
gav de östeuropeiska staternas ledare och folk kraft att tvinga bort det gamla
systemets anhängare och genomdriva den ofta smärtsamma omställningen av
ekonomi och samhällsliv. Nu har Europas demokratier ett gemensamt ansvar
för länder på båda sidor om den gamla skiljelinjen mellan väst och öst.
För vissa av de gamla östländerna kvarstår behovet av grundläggande
insatser för att bidra till att de grundläggande elementen i ett "normalt"
europeiskt samhälle kan återskapas - rättssäkerhet, privat ägande, fri
prisbildning, kommunalt självstyre, fria massmedier och partier etc etc. I
framför allt Vitryssland är förhållandena sådana att de enda insatser som
förefaller meningsfulla är att stödja en demokratisk opposition mot härskare
som försöker bevara ett totalitärt system.
Folkpartiet liberalerna utvecklar i en annan motion, 2000/01:U206, vid
årets riksmöte de övergripande nationella, säkerhets- och biståndspolitiska
motiven till en svensk utrikes- och biståndspolitik som mer konsekvent än
hittills bör inriktas på att stärka demokratins krafter runt om i världen. Det
säger sig självt att denna inriktning av vår utrikes- och biståndspolitik har
särskild relevans i vårt omedelbara närområde. Som framgår av vår
argumentering ovan så kan demokrati och marknadsekonomi inte uppnås
oberoende av varandra i de central- och östeuropeiska länderna och som
framgår av vår argumentering i motionen om svensk utvecklingspolitik är
fred och säkerhet direkt beroende av demokratins öde i olika länder.
Riksdagen bör därför formulera om de mål för östsamarbetet som regeringen
beskriver i propositionen (att främja en hållbar utveckling, fördjupad
integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar, utifrån
behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska
resursbasen) så att det tydligt framgår att målet om att skapa en demokratisk
kultur är avgörande för möjligheterna att uppnå de övriga. Det bör riksdagen
ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår i propositionen att det hittills tidsbegränsade
samarbetet med Central- och Östeuropa bör övergå i ett permanent anslag
från och med år 2004. I 2001 års ekonomiska vårproposition beräknas detta
anslag uppgå till 400 miljoner kronor, att jämföra med anslagen för 2002 och
2003 som där uppgår till 600 respektive 900 miljoner kronor. Det är
visserligen bra att anslaget permanentas. Däremot är det oklart varför det dras
ner så pass kraftigt. Regeringen bör återkomma med klarare och mer utförliga
motiv till varför östbiståndet kommer att skäras ner kraftigt från och med år
2004, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Asyl- och migrationspolitisk kompetens samt
gränsbevakning och insatser för stärkt yttre
gränskontroll
Regeringen lyfter i propositionen fram asyl- och migrationspolitisk
kompetens samt gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll
som viktiga områden för säkerhetsfrämjande stöd. Folkpartiet anser att
det är angeläget att stödja en uppbyggnad och stärkande av rättssystemen
i länderna i Central- och Östeuropa. Häri bör givetvis även ingå stöd till
att förbättra ländernas asylsystem i syfte att skapa ökad rättssäkerhet i
asylprocessen samt humanare flyktingmottagning.
Det finns emellertid anledning att i ett större sammanhang ställa frågan vad
ett ökat samarbete på det migrationspolitiska området egentligen syftar till.
Vilka resultat vill regeringen uppnå och vilka resultat har hittills uppnåtts
inom ramen för detta samarbete?
Svenska biståndspengar skall inte användas som ett medel för att försöka
förhindra att människor på flykt tar sig till vårt land. Däremot bör en
samordnad bistånds- och flyktingpolitik användas för att bidra till att
förebygga och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration. Det
handlar i dessa sammanhang emellertid om utvecklingstendenser på mycket
lång sikt, varför sådana insatser inte kan ställas mot en fortsatt generös
mottagning av asylsökande i vårt eget land. Sveriges u-landsbistånd riktas och
skall i hög grad riktas till de fattigaste länderna och endast i liten
utsträckning
till de länder, varifrån det stora flertalet asylsökande från tredje världen
till
Europa kommer.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse för
vilka konkreta resultat som uppnåtts inom ramen för det migrationspolitiska
samarbetet med Central- och Östeuropa. Det bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Mänskliga rättigheter
Folkpartiet liberalerna anser att regeringen borde ha tagit ett helhetsgrepp
om frågor som rör respekten för de mänskliga rättigheterna i länderna i
Central- och Östeuropa. En rad frågor belyses visserligen i propositionen,
men vi anser att dessa är av sådan vikt att de borde tillägnats större
uppmärksamhet. De områden vi i huvudsak syftar på är:
Avskaffande av dödsstraffet
Minoriteters rättigheter
Funktionshindrades rättigheter
Människohandel - Kvinnors rättigheter
Barns rättigheter
Homosexuellas rättigheter
Situationen i fängelser
Avskaffande av dödsstraffet
Nästan alla de central- och östeuropeiska länderna har nu avskaffat
dödsstraffet. Detta beror mycket på EU:s och framför allt
Europaparlamentets, genom den tidigare folkpartistiske EU-
parlamentarikern Hadar Cars, idoga arbete. I Vitryssland fortsätter dock
avrättningarna, men uppgifter om dödsdomar och avrättningar räknas som
statshemlighet. Det är angeläget att regeringen utövar alla möjliga medel
och påtryckningar som krävs för att dödsstraffet även skall avskaffas i
Vitryssland.
Minoriteters rättigheter
En viktig del av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa bör
vara att främja respekt för minoriteters rättigheter. De flesta av de central-
och östeuropeiska länderna har stora etniska, språkliga eller religiösa
minoriteter på sina territorier. Minoritetsfrågan uppkommer beträffande
utbildning, religion och likhet inför lagen. Rätten att använda
minoritetsspråk är också en stridsfråga.
Många länder har vidtagit åtgärder för att förbättra minoriteternas
situation, bland annat genom att ratificera internationella
människorättsinstrument, som ramkonventionen om nationella
minoritetsgrupper. Fortfarande pågår dock en omfattande diskriminering av
olika minoritetsgrupper i vissa länder.
Diskriminering och fördomar drabbar fortfarande i hög grad romer i
Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Tjeckien. Romerna har mycket
lägre levnadsstandard och en oproportionerligt hög andel arbetslösa och
analfabeter. Tillgång till utbildning, sysselsättning och offentliga tjänster
hindras ofta. Det finns vissa tecken på systematisk segregering, till exempel
genom att man ibland felaktigt skickar romers barn till särskolor för
förståndshandikappade.
Nya lagar om medborgarskap har förbättrat situationen för personer
(huvudsakligen ryssar) som inte är medborgare i Estland och Lettland. Alla de
tre baltiska staterna måste hitta en rättvis balans mellan att legitimt främja
de
nationella språken och att respektera användningen av minoritetsspråk.
Kravet på att kunna det nationella språket för att få vissa jobb eller för att
bli
medborgare riskerar att missbrukas för diskriminering.
Sverige bör ge minoriteter och deras rättigheter större uppmärksamhet
inom ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Funktionshindrades rättigheter
Mellan två och tre miljoner människor i Central- och Östeuropa lever på
institutioner. Många gör det enbart för att de ej passar in i samhället och
göms därför undan. Det finns flera orsaker till varför människor hamnar
på institution. Ett svårt funktionshinder, en psykisk sjukdom, ett
annorlunda beteende än vad som anses vara normalt kan vara skälet.
Därmed lever många funktionshindrade människor i Central- och
Östeuropa i mycket utsatta situationer.
Att vara funktionshindrad innebär inte enbart avsaknad av nödvändiga
resurser för det dagliga uppehället, utbildning och hälsovård. Oftast innebär
det också att inte bli sedd som fullvärdig medborgare vad gäller delaktighet i
sitt lands politiska, sociala, kulturella och ekonomiska liv. På så vis är
funktionshindrade människors marginalisering och diskriminering
fullkomnad. Funktionshindrades situation, särskilt de som lever på institution,
bör uppmärksammas i högre grad inom ramen för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa. Det är angeläget att verka för att avveckla
institutionerna så att människorna som lever där ges möjlighet att leva ett
mänskligt och värdigt liv.
Människohandel - Kvinnors rättigheter
Handeln med flickor och kvinnor är ett växande problem. I Europa är det
framför allt östeuropeiska och ryska kvinnor som förs till olika länder i
Europa för att där tvingas arbeta som prostituerade. En del av kvinnorna
har av sina familjer sålts till handlare, andra kvinnor har kidnappats av
handelssyndikat. Frivilligorganisationer rapporterar om flera exempel på
kvinnor från EU som kidnappas och säljs till andra världsdelar.
Bara inom Europa har handel med kvinnor som säljs som sexslavar under
de senaste åren ökat dramatiskt. I Europa är handeln med kvinnor klart styrd
av professionella internationella ligor och utgör en stor del av den
organiserade brottsligheten. Många av kvinnorna har sålts till bordeller i EU-
länderna, medan andra kvinnor hamnar i sexindustrin i andra länder. Flera
EU-länder används också som genomfartsländer för handeln. Sedan några år
tillbaka finns det konventioner som förbjuder handel med kvinnor och barn.
På grund av brottets internationella karaktär är det emellertid ofta mycket
problematiskt att upprätthålla bestämmelserna, då nationella domstolar ofta
saknar befogenheter att vidta åtgärder. Det är angeläget att Sverige inom
ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa i högre grad
uppmärksammar detta problem och att åtgärder vidtas syftande till att
bekämpa handel med kvinnor. Informationskampanjer som riktar sig mot
potentiella offer kan här t ex vara betydelsefullt. Regeringen bör vidare se
över gällande straffsatser för dem som bedriver denna form av kriminell
verksamhet.
Barns rättigheter
I flera länder i Central- och Östeuropa finns fortfarande många barn som
lever under oacceptabla förhållanden, på institutioner eller på gatan.
Rädda barnen beskriver i den nyss utkomna rapporten, "Unfinished
business - EU enlargement and child rights", villkoren för barn som
mycket problematiska. Romska barn sägs vara särskilt utsatta. 60-80
procent av de barn i Bulgarien som lever på institution eller på gatan är,
enligt Rädda Barnen, romer. Situationen är ungefär densamma i länder
som Slovakien, Rumänien och Ungern. Romska barn placeras på
specialskolor för barn med inlärningssvårigheter eller
utvecklingsstörningar.
Ett annat problem som beskrivs i rapporten är den ökade sexuella
exploateringen av barn. Detta gäller såväl barnprostitution, människohandel
som barnpornografi. Regeringen bör inom ramen för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa rikta ökad uppmärksamhet på barnens situation,
särskilt de som är i minoritet, samt öka insatser som syftar till att stärka
barnens rättigheter. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Homosexuellas rättigheter
Situationen för homosexuella är på vissa håll i Central- och Östeuropa
mycket problematisk. De flesta länder har visserligen upphävt sina förbud
mot homosexualitet, men fortfarande kommer många rapporter om
diskriminering, våld och till och med mord. I Rumänien är det än idag
förbjudet att öppet visa sin homosexualitet.
Detta är ytterligare ett område där inställningen ofta bygger på okunskap
och fördomar. De åtgärder som vidtagits av flera länder i Central- och
Östeuropa för att ge rättsligt skydd åt homosexuella är välkomna. Å andra
sidan har den rumänska regeringen inte gett något skydd åt personer som
angripits. Rumänien har inte heller upphävt de artiklar i brottsbalken som
kriminaliserar homosexualitet, och flera personer sitter fortfarande i fängelse
på grundval av dessa artiklar.
Arbetet med att stärka de homosexuellas rättigheter inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa måste intensifieras och
stärkas, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Situationen i fängelser
Förhållandena i fängelser och häkten är på vissa håll i Central- och
Östeuropa mycket bristfälliga och ligger alltjämt under internationella
miniminormer. Fångar utsätts inte sällan för grym och förnedrande
behandling. Det är angeläget att Sverige inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa verkar för att förbättra
fängelseförhållandena så att människorna som lever där ges en
mänskligare och mer värdig behandling.
Stöd till det civila samhället
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer och folkrörelser
har stor betydelse för att stärka det civila samhället i mottagarländerna.
Folkpartiet liberalerna förespråkar att en större del av biståndet förmedlas
genom enskilda organisationer. Den ökning som skett av
folkrörelsebiståndet till de demokratiska krafterna i Vitryssland är ett bra
exempel som bör fortsätta att främjas.
Vi vill rikta särskild uppmärksamhet på det bistånd som går genom
partinära organisationer. Detta stöd spelar en viktig roll för uppbyggnaden av
demokrati och pluralistiska partisystem.
Det är av stor vikt att de projekt som drivs inom ramen för de partinära
stöden är frikopplade och fortsätter att vara oberoende av Sidas projekt, vilket
riksdagen bör ge regeringen till känna. Folkpartiet delar inte regeringens
uppfattning i propositionen om att det partinära biståndsprojekten bör
koordineras med övrigt demokratifrämjande stöd som finansieras över
anslaget.
Miljö
Miljöproblemen i Baltikum och övriga Öst- och Centraleuropa är mycket
stora. Innanhavet Östersjön med dess unika ekosystem fortsätter att
nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga av de berörda
länderna, och räknas som ett av de mest förorenade havsområdena i
världen. Även vårt gemensamma luftrum tillförs utsläpp som starkt bidrar
till försurning av våra skogar och marker. För att minska och på sikt
kunna stoppa utsläppen kring och till Östersjön krävs gemensamma
lösningar mellan berörda länder och samarbete över gränserna.
Många viktiga steg har tagits i Östersjöstaterna för att minska utsläppen av
miljöföroreningar. Bland annat har halterna av en del farliga miljögifter som
PCB och DDT minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras.
Många stora och svåra problem återstår fortfarande att lösa. Vi är 85
miljoner människor som bor kring Östersjön och samtidigt som de
omvälvande förändringarna i Central- och Östeuropa ger möjlighet att
förbättra miljösituationen så skapas nya miljöproblem i de växande
ekonomiernas kölvatten. Några av de mesta akuta och allvarliga problemen
som algblomning, miljögifter och övergödning visar att balansen är rubbad.
När det gäller utsläpp från jordbruk och industrier är dessa lika höga idag som
för tio år sedan. Om vi skall kunna rädda Östersjön måste jordbruket minska
sina utsläpp. Stödsystemet för jordbruket måste ändras så att man inte
premierar ett kemikalieutsläppande jordbruk.
EU är och kommer att vara ett mycket viktigt instrument för att lösa de
gränsöverskridande miljöproblemen, och vi menar att EU har potential att bli
världens bästa miljöorganisation. Som medlem av EU har Sverige inflytande
över den gemensamma miljöpolitiken. Utsläppen kring Östersjön kräver
gemensamma lösningar på framför allt EU-nivå men även på nationell nivå.
Den bästa miljöinsatsen för att stärka Östersjöregionen är att arbeta för att
våra grannländer blir medlemmar av EU. Sverige måste verka för att
Östersjösamarbetet effektiviseras. Vi anser att samarbetet idag handlar för
mycket om former och för lite om efterlevnad av gällande överenskommelser.
Vidare anser vi att Sverige bör verka för en lag om miljölots på alla
lastfartyg som trafikerar Östersjön. För att minska utsläppen av olja och
miljögifter är införandet av sanktioner vid överträdelser mot bestämmelser en
annan viktig åtgärd. För att det skall vara möjligt krävs att alla länder kring
Östersjön har mottagningshamnar för förorenat vatten.
Vi menar att initiativ bör tas inom ramen för Östersjösamarbetet för att
åstadkomma hårdare krav på sjöfarten och för att omläggningen av
jordbruksstöden inom EU påskyndas. Det långsiktiga arbetet med att förbättra
Österjöregionen måste ha som syfte att förbättra naturmiljön, kulturmiljön
och de sociala förhållandena runt Östersjön. Sekretariatet för Östersjörådet
skall koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21.
Sveriges regering bör göra större insatser för att förbättra kärnsäkerheten i
Ryssland och övriga Central- och Östeuropa istället för att avveckla säker och
miljövänlig kärnkraft på hemmaplan. Den bristande säkerheten i
kärnkraftverken i många av länderna är ett allvarligt miljöhot mot hela vår
kontinent. Ett mål måste vara att främja energihushållning och effektivare
energidistribution så att det totala energianvändandet kan hållas tillbaka.
Sådan säkerhet främjas av politisk stabilitet, rättssäkerhet, öppen
opinionsbildning och ekonomisk utveckling i de regioner där verken finns.
Som nämndes tidigare är den kanske bästa miljöinsatsen på lång sikt att stärka
regionen kring Östersjön och tydligt arbeta för att våra grannländer skall bli
medlemmar i EU. Det är endast genom ett mer integrerat samarbete som vi på
bästa sättet kan lösa de stora gemensamma miljöproblemen.
Östersjömiljarderna
Folkpartiet liberalerna har varit starkt kritisk mot hanteringen av den s.k.
Östersjömiljarden och dess fortsättning. Denna kritik har även fått stöd av
granskning som gjorts av riksdagens revisorer. Projekt som drivits inom
ramen för Östersjömiljarderna har gått in på Sidas område och skapat ett
onödigt dubbelarbete. Vår slutsats är att av dessa medel bör insatser göras
för den verkligt farliga kärnkraften i vårt närområde, den i Central- och
Östeuropa. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 maj 2001
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Elver Jonsson (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 2001-05-02 Granskning: 2001-05-03 Bordläggning: 2001-05-03 Hänvisning: 2001-05-04

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (47)