med anledning av prop. 2000/01:107 Bidrag vid korttidsstudier och vissa andra studiestödsfrågor

Motion 2000/01:Ub47 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelningen av korttidsstudiestödet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om antalet terminer med studielån.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om studiemedel vid folkhögskolestudier.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av återbetalningskraven.

Inledning

Studiestöd är en viktig fråga i ett kunskapssamhälle. I och med att kraven
på människors kunskaper ökar, ökar också behovet av ett
studiestödssystem som kan möta människors olika behov. I ett
kunskapssamhälle är efterfrågan på välutbildade arbetskraft stor, och
studiestödet blir därigenom en fråga såväl för den enskilde som för hela
samhället. Den 1 juli i år kommer ett nytt studiestödssystem att införas,
ett system som har sina förtjänster men där de flesta av de problem som
idag finns inbyggda i systemet återstår att lösa. Regeringen har med detta
nya studiestödssystem velat skapa en överblickbar helhet men har
dessvärre misslyckats. Istället har man skapat ett system som liknar ett
lapptäcke. Den proposition vi nu ska behandla är ett exempel på det.
Redan innan systemet ens har trätt i kraft börjar regeringen komma med
ändringar och tillägg som byggs på det ursprungliga förslaget.
Justeringarna är i vissa fall befogade men är också ett tecken på att
regeringens studiestödssy-
stem inte är genomtänkt. Vissa problem åtgärdas i och med den nu
liggande propositionen men många frågetecken finns kvar.

Regeringens mål var att skapa ett heltäckande studiestödssystem. Man har
dock inte tagit med i beräkningarna att de ekonomiska frågorna för många
studenter inte enbart rör själva studiestödet utan att även många andra
faktorer spelar in. För att skapa ett heltäckande system hade krävts en
studiesocial utredning om studenternas helhetssituation. På så sätt hade
regeringen på en och samma gång kunnat behandla många av de problem som
finns för dagens studenter och som är mer eller mindre kopplade till
studiestödssystemet.

Istället för regeringens nya system för studiestöd hade vi velat se ett annat
alternativ, ett alternativ som ser till helheten och som tillåter större
individuell
frihet. Vi har i ett flertal motioner tidigare presenterat ett alternativt
studie-
stödssystem vilket vi anser vara mer heltäckade än det regeringen presenterat.
Vi kommer inte i denna motion att redogöra för hela vårt system utan
hänvisar till våra tidigare motioner på området.

Korttidsstudiestöd

Korttidsstudiestödet finns för att sporra människor med en mycket låg
utbildningsnivå att deltaga i kortare kurser, till exempel via ett
studieförbund, för att detta senare förhoppningsvis ska locka till fortsatta
studier. Stödet består av en fast summa pengar som i huvudsak ska
fungera som ersättning för förlorad arbetsinkomst. Regeringen har
beslutat att detta stöd ska fördelas av Sisus, timersättningen för
studerande vid särvux, samt av de två fackliga organisationerna LO och
TCO. Vi ifrågasätter starkt en ansvarsfördelning där fackliga
organisationer får ansvar för myndighetsutövning. Det är principiellt fel
även om regeringen föreslår en utvidgning av lagen så att
offentlighetsprincipen ska gälla organisationernas behandling av dessa
ärenden. Risken är uppenbar att fördelningen av stödet inte kommer att
ske objektivt efter behov utan att organisationerna premierar sina egna
medlemmar. Särskilt stora negativa konsekvenser blir det sannolikt för de
människor som valt att stå utan fackförbundsanslutning. De riskerar att
inte alls få del av korttidsstudiestödet. Vi ställer oss även tveksamma till
överförandet av timersättningen för särvuxelever till Sisus. Genom att
sprida ut fördelningen av studiestöd på flera olika instanser befäster
regeringen ett otydligt system där stöd för studier kommer från flera olika
håll istället för från en eller några få tydliga aktörer. Det är också viktigt
att inte praxis för fördelningen av stödet till särvuxelever ändras i och
med överförandet till en annan myndighet.

Rätten till studiestöd

I det nya studiemedelssystemet är begränsningen för det maximala antalet
terminer/veckor med studielån hårdare reglerat än tidigare. Detta gäller
såväl inom högskolan som inom den övriga vuxenutbildningen. För
vuxenstuderande innebär systemet att antalet veckor som man har rätt att
få studielån från och med 41 års ålder successivt trappas ner. Detta för att
möjliggöra återbetalning av lånet före pension. Har personen studerat med
studielån tidigare i livet dras motsvarande antal veckor av från det totala
antalet möjliga veckor, vilket kraftigt kan reducera möjligheten till studier
efter 41 års ålder. Regeringen har i den nu liggande propositionen
föreslagit vissa lättnader av reglerna och föreslår att lån tagna för studier
på grundskolenivå samt vissa lån för studier på gymnasienivå inte ska
räknas in i det totala antalet veckor. Vi anser att denna justering är
välmotiverad eftersom det främjar lärandet i vuxen ålder, något som är
nödvändigt i arbetet mot ett livslångt lärande.

I ytterligare ett fall kommer regeringen med lättnader, och det gäller
maxantalet terminer för lån till högskolestudier för personer under 41 år.
Sedan regeringen med stödpartier genomförde sin studiestödsreform har
protesterna varit massiva mot den inskränkning i antal terminer som reformen
innebar. I dagens system ges studiemedel i maximalt 12 terminer med
möjlighet till dispens vid "särskilda skäl". Praxis har varit att en student
kunnat få dispens för att avsluta en påbörjad utbildning oavsett varför
studenten dragit över på tiden. I det nya systemet föreslås att studiemedel
skall ges i maximalt 12 terminer med möjlighet till dispens vid "synnerliga
skäl". Med synnerliga skäl menas till exempel förlängd studietid på grund av
funktionshinder eller andra mycket speciella omständigheter. Möjligheten att
få förlängt studiemedel för andra studenter är alltså i det närmaste obefintlig.
I
den nu föreliggande propositionen har regeringen under en övergångsperiod
föreslagit en tillfällig lättnad. Studenter som redan påbörjat sina studier och
som vill kunna avsluta en pågående utbildning får möjlighet till förlängt
studiemedel enligt de gamla reglerna.

Vi anser att denna justering är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte.
Möjligheterna att få dispens bör utvidgas till att gälla även i det nya studie-
stödssystemet. Det bör alltså inte enbart vara en övergångsregel. Att helt ta
bort möjligheten till förlängt studielån innebär stora problem för många.
Studenter med långa utbildningar, till exempel läkare, civilingenjörer och
präster, måste gå rakt genom utbildningen, utan att missa poäng eller göra
avhopp för att läsa något annat, annars hinner de inte igenom utbildningen
inom den tid som ges. Studenterna måste också direkt veta vad de vill läsa
och får inte välja fel eftersom de då kan förbruka sitt studiemedel. Vissa
utbildningar har tidigare rekommenderat sina studenter att ta studieuppehåll
en termin eller två för att läsa något annat och bredda sin kompetens. Det blir
omöjligt i det nya studiestödssystemet. Den hårda regleringen gör det också
omöjligt för till exempel en sjuksköterska att senare i livet läsa vidare till
läkare. Vi anser att regeringen måste återinföra möjligheten att få dispens
gällande antalet terminer med studielån även om reglerna inte behöver vara så
frikostiga som tidigare. Det är nödvändigt i ett kunskapssamhälle där det
livslånga lärandet är målet.

Studiemedel för folkhögskolestudier

I och med att regeringen har lagt en proposition där brister i ett tidigare
förslag korrigeras anser vi att den borde ha tagit tillfället i akt att åtgärda
ytterligare brister inom studiestödssystemet. En sådan brist i systemet rör
studiestödet för studier vid folkhögskola. En elev som är under 20 år och
som vill studera vid en folkhögskola har, till skillnad från en elev vid
högskolan, inte rätt att ta studielån. Det innebär att en nittonåring som
tagit studenten inte omedelbart kan fortsätta sina studier vid till exempel
någon av folkhögskolornas yrkesförberedande utbildningar utan måste
vänta ett år. Vi anser att detta är en orimlighet som antagligen enbart
beror på ett misstag i systemet, och det bör därför snarast rättas till.

Återbetalningskrav

I det nya studiestödssystemet kommer kraven på återbetalning att skärpas.
Den grundläggande principen skall vara att lånen ska betalas tillbaka. Vi
stödjer den grundprincipen men det är viktigt att systemet också tar
hänsyn till individen så att studiestödet inte blir ett hinder istället för ett
hjälpmedel vid studier. Grundprincipen i det nya systemet är att det inte
spelar någon roll hur mycket låntagaren tjänar utan återbetalningen beror
istället på hur mycket som har lånats ut och hur många år som är kvar till
pension (dock max 25 år). Genom att dela lånesumman med antalet år till
pension får man fram det belopp som ska betalas per år. Det innebär att
minimibeloppet per år kommer att flerdubblas med det nya förslaget. Det
finns en stor risk att de nya hårdare kraven på återbetalning kommer att
innebära att framför allt äldre, lågavlönade deltidsarbetare kommer att dra
sig för att börja studera även om behov och vilja finns. Visserligen finns
en möjlighet att få beloppet begränsat till fem respektive sju procent av
årsinkomsten men den möjligheten är starkt begränsad. Vi anser därför att
reglerna för återbetalning bör ses över så att de inte stänger ute vissa
grupper från utbildning.

Stockholm den 5 april 2001

Erling Wälivaara (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Magda Ayoub (kd)

Sven Brus (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)