med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret

Motion 1999/2000:Fö37 av Anna Lilliehöök m.fl. (m)

av Anna Lilliehöök m.fl. (m)
Stockholm är Sveriges huvudstad. Här finns rikets ledning, riksmedia
och kommunikationscentrum. Stockholm är landets viktigaste
ekonomiska region. Var femte svensk bor i Stockholmsområdet. Det är
här landet har sitt kraftcentrum. Ett starkt försvar av Stockholm är
strategiskt för försvaret av hela vårt land. Ett Sverige utan förmåga att
försvara huvudstaden är ett otryggt Sverige.
I regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret föreslår rege-
ringen drastiska nedskärningar av vårt försvar med hänvisning till att det
kalla kriget inte längre innebär att landet invaderas. Vi anser att det är en
lättsinnig bedömning som har gjorts. Vår bedömning är att osäkerheten
tvärtom har ökat. Ekonomiska, etniska och politiska konfliktrisker har ökat
inte bara i länder långt bort, utan också i vårt närområde. Kriget i Tjetjenien
är ett exempel på konflikter som får återverkningar på säkerhetspolitiken
också i vårt närområde. Situationen ställer tvärtom större krav på beredskap
och flexibilitet inför svåridentifierade och oförutsebara hot. Försvarets
omdaning måste ske i medvetande om att vårt land kan ställas inför snabba
skiftningar i det säkerhetspolitiska läget som även kan innefatta osannolika
och överraskande händelseförlopp.
I propositionen saknas en analys av det faktum att det ställs speciella och
stora krav på försvaret av våra storstäder, särskilt vad gäller huvudstaden.
Stora städer är sårbara och det är mycket lätt att slå mot kritiska punkter
såsom kommunikationer av olika slag eller försörjning av el och vatten.
Konsekvenserna av krissituationer blir också mycket allvarligare i
huvudstadsregionen då det handlar om tryggheten för nära två miljoner
invånare. Med de mycket omfattande nedskärningar av försvaret som
regeringen föreslår äventyras försvarsförmågan allvarligt i Stockholms-
området.
Det är anmärkningsvärt att det inte har förts någon diskussion om olika
alternativ och deras konsekvenser inte minst vad gäller olika kritiska
områden i landet såsom storstadsregionerna. Ett slag mot Stockholm kan få
stora skadeverkningar för hela landet. Risken är därför också större att
terrorangrepp riktas just mot huvudstaden.
Förslaget förefaller helt ha styrts av regeringens nedskärningar och direktiv
samt olika överenskommelser som gjorts mellan regeringspartiet och
Centerpartiet. Vi motsätter oss tanken på att behandla försvaret som restpost
och budgetregulator. Kronan på verket är nedläggningslistan som berör ett
fyrtiotal enheter, där argumenten för vad som skall läggas ner eller bibehållas
verkar mer eller mindre godtyckliga. Till exempel är det i det ena fallet bra
med flera verksamheter tillsammans, i andra fall är det bra att samma
verksamheter görs till fristående enheter. Det är märkligt att flera av
förslagen ger sämre möjligheter att uppnå de uppsatta målen och snarare
kosta mer än att spara pengar. Ett exempel på detta är regeringens förslag att
lägga ner Lv 3 i Norrtälje. I förslaget påstås luftförsvaret vara prioriterat
och
att de senaste årens väpnade konflikter visat hur viktigt det är att kunna
kontrollera luftterritoriet. Trots detta läggs allt luftvärn ner utom på ett
enda
ställe, Halmstad. Att försvara Stockholmsområdets luftrum har dock inte
ansetts som ett tillräcklig skäl att ha luftvärn kvar i regionen. Detta trots
att
Arlanda flygplats som är en av Europas mest trafikerade flygplatser finns
här. Ett stort antal överlägsna fördelar med både utbildning, övnings-
möjligheter och personalförsörjning på Lv3 i jämförelse med andra
lokaliseringar av luftförsvaret finns framtagna i Försvarsmaktens utredning,
men förslaget blir ändå nedläggning.
Stockholms geografi gör det helt nödvändigt med kombinerat land- sjö och
luftförsvar. Regeringens förlag att halvera flottan slår hårt mot försvaret av
Stockholm. För att det skall vara trovärdigt att långsiktigt bibehålla marinens
verksamhet vid Berga krävs möjligheter till reparationer och
fartygsunderhåll, vid större eller mindre skadetillfällen som kan inträffa när
som helst. Verksamheten vid Muskövarvet bör därför behållas. I regeringens
förslag läggs livgardesbrigaden, I 1 och Ing 1 i Kungsängen ner. Visserligen
bibehålls utbildningen av stadsskytteförband och en del av utbildningen av
mekaniserade förband i Kungsängen, men det fordras en mycket mer
noggrann genomgång av konsekvenserna av detta. Stockholm är en stad på
öar med broar och därför är det nödvändigt med ingenjörsförband. K 1,
Livgardets Dragoner, som ansvarar för militärpolisjägarna, antisabotage-
förband med hög beredskap läggs ner. Nedläggningen innebär att militär-
polisutbildningen flyttas, utan att några besparingar eller andra fördelar kan
påvisas. Förslaget innebär att innerstaden står utan något förband.
Stockholm behöver ett fullgott försvar. Regeringens och Centerpartiets
förslag utarmar Stockholmsförsvaret och innebär en mycket hög självrisk,
som får betalas inte bara av Stockholmarna utan av hela landet. Vi anser att
regeringens proposition inte kan tjäna som underlag för ett riksdagsbeslut om
försvaret. Därför bör en konstruktiv utveckling av vårt framtida försvar
utredas från grunden inför ett nytt försvarsbeslut för perioden 2002-04.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya
försvaret.

Stockholm den 10 december 1999
Anna Lilliehöök (m)
Margareta Cederfelt (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Henrik S Järrel (m)
Ulf Kristersson (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1999-12-10 Bordläggning: 1999-12-13 Hänvisning: 1999-12-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)