med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret

Motion 1999/2000:Fö33 av Johnny Gylling (kd)

av Johnny Gylling (kd)
Blekinge försvarsmaktsgarnison
Sammanfattning
Riksdagen har nu möjligheten att fatta ett avgörande beslut för att få ut
mesta möjliga av de resurser som ställs till det svenska försvaret. I
Blekinge och sydöstra Sverige kan en försvarsmaktsgarnison skapas som
verkligen fungerar som en enhet både i fredstid och i krislägen. Blekinge
försvarsmaktsgarnison kan också bidra till att stärka det civila samhället
samt hjälpa till att bygga fredsskapande broar över Östersjön. Detta är
helt i linje med de uppgifter som riksdagen tidigare beslutat om ska gälla
för försvarets framtida utformning.
Med denna motion vill jag visa varför de militära verksamheter som finns i
Blekinge bör få fortsätta existera och tillsammans bilda en försvarsmakts-
garnison. Motionen beskriver inte heltäckande totalförsvaret utan fokuserar
på marinen (mestadels kustartilleriet) samt flyget. Till detta kunde läggas en
lång rad organisationer som ingår i det frivilliga försvaret och bidrar till att
stärka totalförsvaret i regionen.
Med de argument jag framför föreslår jag att en försvarsmaktsgarnison
bildas i Blekinge med stark marin koncentration samt att KA 2 blir kvar, i
första hand som huvudenhet för kustartilleriutbildningen, i andra hand som
en andra enhet. Jag föreslår också att Göta helikopterbataljon eller funktio-
nen den utgör idag ska finnas kvar i Ronneby samt att F 17 pekas ut som en
långsiktigt hållbar flygflottilj i södra Sverige.
Dessutom föreslår jag att det marina underhållet i huvudsak förläggs till
Karlskrona.
Karlskrona som örlogsstad
På 1600-talet var Sverige en stormakt mer eller mindre ständigt i krig.
Kungen behövde någonstans att förlägga flottan i södra Östersjön nära
kontinenten och med isfri hamn. 1664 anlades staden Bodekull
(Karlshamn) med sin handelshamn men även en befästning och ett
skeppsvarv. Kriget mot Danmark blossade åter upp 1676 och Sverige
förlorade under några år kontrollen över området i Blekinge. 1679
återtogs Bodekull (Karlshamn) men man tyckte inte hamnen var lämplig
som flottbas utan hellre som handelshamn. Karlshamns hamn är idag en
av Sveriges tio största handelshamnar och godsmängden bara ökar.
1680 utfärdade kung Karl XI grundläggningsprivilegier för staden Karls-
krona. Staden anlades på några obebodda öar i Blekinges östra skärgård.
Läget bedömdes vara optimalt för att kunna hålla förbindelserna öppna med
de baltiska och tyska provinserna som av militärstrategerna kallades Sveriges
förborg. Det fanns nu en medveten strävan att skapa ett starkt försvar, inte en
krigsmakt.
Örlogsbasen i Karlskrona är produkten av militärt strategiskt tänkande med
inriktning på försvar. I Karlskrona finns en bevarad örlogsbas med
fortifikatoriska anläggningar från 1670-talet och framåt. Det är en historisk
anläggning men också en anläggning som än idag syftar till att vara en
modern örlogsbas, där den svenska marinen har ett av sina högkvarter, om än
något öppnare än vad den varit tidigare. I december 1680 sträcktes den första
kölen på Karlskronavarvet och nästföljande år löpte första skeppet av
stapeln. 1961 delades Örlogsbasens varv och övriga anläggningar upp på det
civila Karlskronavarvet AB och Örlogsbasen med hamn. Karlskronavarvet
(Kockums Naval Systems) är idag ett högteknologiskt företag med världs-
ledande utvecklingsprojekt såsom t.ex. kustkorvett VISBY. Försvarsindustrin
är viktig för det svenska försvaret. Att förlägga det huvudsakliga underhållet
av marinens fartyg till Karlskrona är en bidragande faktor till att säkerställa
kompetensen och närvaron av en viktig del av Sveriges försvarsindustri.
Två anläggningar byggdes för att försvara inloppet till staden; Kungs-
holmen och Drottningskär. Staden ansågs ointaglig från sjösidan eftersom
dessa båda fort utgjorde ett mycket effektivt lås. Kungsholmsfort med sin
unika hamnbassäng har varit bemannat oavbrutet under 319 år. Den unika
Karlskronaanläggningen finns sedan 3:e  december 1998 med på Unescos
världsarvslista.
Marint centrum
Karlskrona har varit en marin stad i mer än 300 år. Verksamheten har
bedrivits kontinuerligt där, men under de senaste årtiondena har den
marina närvaron minskat betydligt genom neddragningar i försvaret. I
Karlskrona finns Sydkustens marinkommando, Karlskrona
kustartilleriregemente, Kustflottan, Örlogsskolorna, Sjöstridsskolan samt
Göta helikopterbataljon (Ronneby). Till detta ska man lägga att
Kustbevakningens centrala ledning finns i Karlskrona och dessutom
Sveriges äldsta företag som varit i drift sedan första dagen:
Karlskronavarvet eller Kockums Naval Systems. Karlskrona kommun
har sedan tio år inriktat sig på att utgöra ett marint centrum samt att vara
en IT-intensiv kommun.
I Blekinge finns Högskolan Karlskrona/Ronneby som är etablerad i båda
städerna. Högskolans inriktning är IT och grunden för ett samarbete med
Försvarsmakten är mycket god. Möjlighet till personalrörlighet underlättas
genom att Blekinge växer till en IT-region med Telecom City, Soft Center,
EC-gruppen, Högskolan Karlskrona/Ronneby. För marinens del är
förutsättningarna mycket goda att bedriva verksamhet i Karlskrona även med
det framtida försvarets inriktning.
Tre skäl för Blekinge som värd för försvaret
Strategiskt läge
Det är viktigt att fortsatt utveckla det breda praktiska samarbetet i Östersjö-
området. De nordiska ländernas tilltagande samarbete sinsemellan och med
främst de baltiska länderna ger ett väsentligt bidrag till säkerheten i
regionen.
Som en del av de säkerhetsfrämjande insatserna är det av stor vikt att Sverige
bidrar till den långsiktiga utvecklingen av grundläggande totalförsvars-
funktioner under demokratisk kontroll i de baltiska staterna. (Propositionen
sid. 28.)
Mig veterligt är Karlskrona skärgård den enda plats som bevisligen har
haft oväntat besök av en rysk ubåt. Det är också värt att notera att
Karlskrona kommun idag är vänort med Baltijsk (Kaliningrad) samt att
KA 2 var första regementet i Sverige att skapa ett vänförband i Ryssland.
Folklig förankring
Militär närvaro i Blekinge har funnits i mer än 300 år. Känslan för
försvaret är mycket stark hos befolkningen. Man har lärt sig att leva med
Försvarsmakten runt omkring i skärgården, i skogsbygden, på vägarna
och i luften. Vad försvaret betyder för Karlskrona och Ronneby som
städer är svårt att beskriva med siffror i detta sammanhang. Antal
arbetstillfällen är naturligtvis viktigt, men jag vill i min motion istället
fokusera på att detta är en del av Sverige som både vill vara värd för
försvaret och har det rätta geografiska läget.
Garnisonstanken
Tills idag har det varit vanligt runt om i Sverige att varje försvarsgren
övat för sig och uppträtt som åtskilda enheter. I det framtida försvaret är
detta varken effektivt eller möjligt rent ekonomiskt. Vad händer i ett
skarpt läge? Måste inte försvaret kunna agera som en enhet under en
samlad ledning? En försvarsmaktgarnison där gränserna suddas ut ger en
mycket effektiv och samövad verksamhet i regionen. Arbetet har redan
påbörjats "underifrån" i Blekinge och det är oförklarligt att inte detta tas
tillvara mera i propositionen. Ur skattebetalarnas synvinkel torde det väl
vara mycket intressant om Försvarsmakten är effektiv, samövad och kan
bidra även i fredstid till det civila samhällets bästa. Allt detta kan man få
ut av försvaret i sydöstra Sverige om viljan finns.
KA 2
Vid 1887 års riksdag beslöts att den nyuppsatta sjömanskåren skulle
tjänstgöra som fästningsartillerister på Kungsholmsfort. Fästningen hade
då redan varit bemannad i över 200 år. Riksdagen beslöt 1901 att
Kustartilleriet skulle inrättas den 1 januari 1902. Då organiserades KA 1
i Vaxholm och KA 2 i Karlskrona. KA 2 utlästes vid den tiden "Kungliga
Karlskrona Kustartilleriregemente med Älvsborgs
Kustartilleridetachement".
Vid KA 2 utbildas omkring 900 värnpliktiga per år. KA 2 är således ett av
landets största och modernaste utbildningsförband. Idag finns KA 2 på
Rosenholm (ca 8 km norr om Karlskrona centrum) och på Kungsholmsfort i
skärgården. KA 2 har 220 anställda yrkesofficerare, 7 civilanställda samt 220
reservofficerare.
KA 2 har mycket goda utbildningsförhållanden, tillgång till flera miljö-
prövade skjutbanor, en NBC-bana (marinens enda), ett teknikhus där huvud-
delen av kustartilleriets teknikerutbildning sker, mycket bra övningsområden
även i skärgården med möjlighet till skarpskjutning med bataljon/brigad. Vid
KA 2 genomförs också idag all centraliserad värnplikts- och befälsutbildning
(t.o.m. löjtnants nivå) av förplägnads- samt förnödenhetetspersonal. Produk-
tionen vid KA 2 bedrivs kostnadseffektivt och ligger 35-45 miljoner kronor
lägre i kostnader för samma värnpliktsutbildning enligt generalinspektören
för marinen.
Trots detta har regeringen förordat att lägga ned KA 2. Skälen till detta är
mycket märkliga. Vad regeringen skriver i propositionen (sid. 40) motsäger
förslaget om nedläggning av KA 2:
"Det väsentliga i modern krigföring är att kunna uppträda integrerat och
samordnat med utnyttjande av alla stridskrafter."
"För strid mot sjömål behövs ytstridsförband, ubåtar, minröjningsförband
och amfibieförband."
"Vidare behövs system med mycket god operativ rörlighet i form av
attackflyg och helikoptrar."
"Samarbete i fredstid med Kustbevakningen skall utvecklas så att
resurserna kan samutnyttjas."
I Blekinge är detta redan verklighet! Garnisonstanken har aktivt stötts av
Försvarsmaktens chefer i södra Sverige och även av ÖB. Flyget, marinen och
kustartilleriet har samövat och deltagit i internationella övningar med stor
framgång. Detta har lovordats av ÖB exempelvis vid övningen "Southern
Cross" där konceptet operativ insatsstyrka övades i internationell insats.
Kustbevakningen har sin ledningscentral i Karlskrona och man är vana vid
samarbete. Med regeringens förslag att lägga ned KA 2 samt Göta
helikopterbataljon slås garnisonstanken sönder och allt det som regeringen
har förutsatt av operativ förmåga hos Försvarsmakten motarbetas i själva
verket av förslaget.
Vilka är då skälen till att lägga ned KA 2?
KA 1 skall utgöra huvudenhet!
Enligt propositionen skall endast två enheter för utbildning av kustartilleri-
förband finnas varav den ena ska utgöra huvudenhet. KA 1 anses omedelbart
utgöra huvudenheten på grund av befintlig infrastruktur samt närheten till
Stockholms skärgård "vilken innehåller övnings- och skjutfält i de för för-
banden dimensionerande terrängtyperna" (sid. 83).
Här är en jämförelse mellan skjutfälten hos KA 1, KA 2 samt KA 4.
KA 1
Tabell 1: (Plats Avstånd Miljöprövad Typ av övn vht Övrigt )
Kommentarer:
KA 1 närmaste skjutbana efter Myttinge och Rindö, ligger på Järvafältet.
På Rindö får ingen skjutning ske från midsommar till den 31 augusti och
på Myttinge får ingen skjutning ske från midsommar och 30 dagar framåt.
(Länsstyrelsebeslut).
Detta får konsekvenser för framtida värnpliktsutbildning med hänsyn till
att marinen övergår till ny utbildningsrytm fr o m år 2000. Plutonbefäls-
uttagna, vilka utgör 25-30 % av KA värnpliktsvolym, rycker fr o m år 2000
in veckan efter midsommar.
KA 2
Tabell 2: (Plats Avstånd Miljöprövad Typ av övn vht Övrigt )
Övrigt: På Rosenholm finns dessutom en NBC-anläggning där övningar
med skarpa preparat genomförs.
KA 4
Tabell 3: (Plats Avstånd Miljöprövad Typ av övn vht Övrigt )
Övrigt: KA 4:s närmaste skjutbana efter Kärringberget och Säve ligger i
Bråt, Borås kommun, 75 km från Göteborg.
Förbandskorten har legat till grund för framtagning av nu gällande
grundorganisationsförslag för marinen. Det är därför väldigt viktigt att de
återspeglar en korrekt sammanställd faktabank. Man kan ifrågasätta om
exempelvis KA 1 verkligen får bedriva verksamhet av typ "Stridsskjutning
anfall och försvar i kompani" eftersom det inte står någonting om detta i
länsstyrelsens tillstånd. KA 1 uppges också ha egen NBC-bana på Myttinge
trots att den inte finns i försvarets register över NBC-bana (SäkI N-C radiak-
förteckning).
Ovanstående visar dels att KA 2 har de i särklass bästa övningsförutsätt-
ningarna vad gäller skjutbanor jämfört med KA 1 och KA 4, samt dels att
förbandskorten som haft stor betydelse för förslagets utformning kanske inte
har gett en rättvisande bild av förutsättningarna hos varje enhet.
Till detta ska läggas att KA 2 har mycket goda förutsättningar till övning
med skarpt luftvärnsskytte i skärgården vilket torde vara helt omöjligt i
Stockholms skärgård.
Förvisso kan ingen förneka att KA 1:s närhet till Stockholms skärgård är
väsentligt större än KA 2:s. Dock är det ju så att kustartilleriet skall utbilda
sina soldater i samtliga av landets skärgårdar och redan idag så övar man ju
både i Stockholm, Västervik, Karlskrona samt Göteborgs skärgårdar. Enligt
min mening måste det naturligtvis finnas en stark militär närvaro i landets
huvudstad. Men det är inte självklart att KA 1 måste utgöra huvudenheten.
Många argument talar istället för att KA 2 borde vara huvudenhet för
framtida kustartilleriutbildning.
När det gäller KA 2 konstaterar regeringen att tillgången på närövningsfält,
främst avseende grundläggande soldatutbildning är mycket god medan den
relativt begränsade tillgången på övningsterräng för aktuella förbandstyper
talar mot KA 2 som huvudenhet. (Propositionen sid. 83.)
I förbandskorten finns risk att jämförelser gjorts på fel grunder. KA 2 har
uppgett 574 ha medan KA 4 har uppgett 25.000 ha övningsyta. En riktig
jämförelse skulle visat att KA 2 har 40.000 ha sjöområde och 574 ha
markområde medan KA 4 har 25.000 ha sjöområde och 265 ha
markområde.
I Karlskrona skärgård finns ett stort antal närövningsområden som KA 2
förfogar över. Detta område används redan idag av KA 2 för att bedriva
bataljons- respektive brigadövningar. Mer än 95 % av arealen ägs av staten
vilket i praktiken är en förutsättning för att öva skarpskjutning. Resten av
områdena arrenderas.
Allemansrätten går ej att hävda för att genomföra militär övningar.
KA 2 kan dessutom självklart disponera övriga Blekinges skärgårds-
områden där  områdets västra del erbjuder även till viss del öppen kust,
vilket också är en typterräng för såväl amfibiebataljon som brigad att kunna
verka vid. En tillgång till stor skärgård är dock inte avgörande för
utbildningens genomförande, endast vid slutövningar.
KA 2 kräver investeringar
Det andra skälet till att regeringen väljer bort KA 2 som huvudenhet är
behov av investeringar: "Om KA 2 skulle utgöra huvudenheten krävs
vidare investeringar för att skapa en god rationalitet." Propositionen sid.
83.
Vilka dessa investeringar skulle vara har varit svårt att få grepp om. Initialt
ryktades att styrgruppen saknade "vattenövningshall" hos KA 2 och att detta
skulle utgöra ett investeringesbehov. Verkligheten är den att när Karlskrona
kommun beslutade bygga ny simhall 1992/1993 så var en av de ekonomiska
förutsättningarna att militären i Karlskrona skulle använda bassängen för sina
övningsbehov. Så har det också blivit och bassängen är följaktligen dimen-
sionerad efter dessa behov. Någon annan större investering hos KA 2 har
ingen kunnat peka på.
Jag har därför ställt skriftlig fråga i ämnet till försvarsministern
(1999/2000:311). Ministern har idag svarat följande om investeringarna:
De investeringar som avses och som Johnny Gylling efterfrågat, utgörs i
första hand av kaj- och förtöjningsanläggningar, ledningsträningsanläggning
samt olika övnings- och simulatoranläggningar. (Utdrag ur ministerns svar
Fö 1999/2760/MIL.)
Min egen bedömning är följande:
1. Kaj och förtöjningsanläggningar
Dessa investeringar är redan genomförda. KA 2 har kaj och förtöjnings-
platser som mycket väl klarar av det som krävs för att kunna utgöra
huvudplattform för amfibieutbildning. KA 2 har också en ny vård- och
reparationshall för stridsbåtar på Kungsholmen samt slip med
slamkrypare för upptagning av stridsbåtar.
2. Ledningsträningsanläggning
Byggnad och lokaler finns redan inom KA 2 område. Det som krävs är
en flytt av utrustning och programvara d.v.s. endast flyttkostnader av
ovan nämnd materiel.
3."Olika övnings- och simulatoranläggningar"
Tillgång till vattenövningshall finns. (Se ovan)
Vid KA 2 finns följande moderna simulatoranläggningar:
- Robot 15
- Robot 70/90 (Lär endast finnas vid KA 2)
- Eldledningssimulator artilleri/granatkastare. Installerad 1999.
Den enda simulatorn som KA 2 saknar är navsimulator (Stridsbåt 90).
Om påståendet att KA 2 kräver investeringar för att utgöra huvudenhet inte
stämmer eller är väsentligt överdrivet bortfaller ett viktigt argument för att
prioritera bort KA 2. Om dessutom påståendet att KA 2 har relativt
begränsad tillgång till övningsterräng inte stämmer eller är väsentligt över-
drivet finns enligt min mening inga kvarstående skäl att lägga ned KA 2.
Göteborg är större än Karlskrona
Det tredje skälet till att regeringen vill lägga ned KA 2 är att KA 4 måste
finnas kvar på grund av att Göteborg är Sveriges andra stad befolknings-
mässigt sett (se prop. sid. 83 f).
Regeringen har bestämt att det skall finnas militär närvaro på västkusten,
"t.ex. genom kustartilleriutbildning" (prop. sid. 83). Enligt min mening bör
det självklart finnas militär närvaro i Göteborg, inte minst med tanke på vad
Göteborgs hamn betyder för Sveriges handel med utlandet. Men regeringen
visar ju att det inte nödvändigtvis behöver vara kustartilleri som förläggs i
Göteborg genom att skriva "t.ex. genom kustartilleriutbildning". Varför
måste detta då innebära att KA 2 ska läggas ned?
Sammanfattning av skäl för att bevara KA 2:
Försvarets egna beräkningar (generalinspektören för marinen ) visar att
KA 2 kan bedriva kostnadseffektivare utbildning än både KA 1 och KA
4. 35-45 miljoner kronor per år kan sparas. Regeringens förslag är
dessutom underfinansierat.
Miljöprövning har genomförts (Tjurkö skjutbana återstår). KA 2 är en
långsiktigt hållbar anläggning.
KA 2 har varit först i Sverige med att skapa vänförband med Ryssland.
Många internationella kontakter utbyts med östländerna redan idag.
KA 2 har visat stor förmåga att delta professionellt i internationella
övningar.
KA 2 har ett utvecklat samarbete med övriga försvarsgrenar i Blekinge
(garnisonstanken).
Upptagningsområdet i södra Sverige är viktigt. Med regeringens förslag
koncentreras områdena kring storstäderna Stockholm och Göteborg enbart.
Risk för kompetenskrasch är stor. (Tekniker, förnödenhetsförsörjnings-
och skyddstjänst (NBC).
F 17
F 17 i Ronneby är en väl etablerad flygflottilj som tillkom 1944 efter
riksdagsbeslut 1942. På den plats där F 17 ligger har det legat ett förband
tidigare, nämligen I 30, Blekinge bataljon. I 30 sattes upp 1888 och lades
ned 1901. Idag är det cirka 550 anställda plus 230 reservofficerare
förutom de 100 anställda som ingår i Göta helikopterbataljon. Man
utbildar 440 värnpliktiga varje år.
F 17 delar flygplats med det civila flyget och Göta helikopterbataljon. Det
ger ett kostnadseffektivt samutnyttjande av resurserna. Flottiljen har för-
säkrat sig om goda utbyggnadsmöjligheter norrut så att man i princip kan
fördubbla banans längd utan större insatser för bullerskydd blir nödvändiga.
Värnpliktsrådet ger i en analys F 17 ett bra betyg som faktiskt är bäst av
samtliga flygflottiljer.
De tyngsta argumenten för att bevara F 17 är att flottiljen har långsiktigt
goda övningsbetingelser i form av närhet till flygövningsområden. När det
gäller luftrumsutvecklingen är dessutom förutsättningarna bättre vid F 17 än
vid F 10. Även miljöförhållandena är bättre vid F 17 än vid F 10. Av
betydelse är också att lokaliseringen av F 17 i Ronneby markerar en tydlig
närvaro vid södra Östersjön.
(Propositionen sid. 86.)
I propositionen framgår tydligare än i styrgruppens förslag de fördelar som
F 17 har för att utgöra en långsiktig etablering av en flygflottilj i södra
Sverige. Läget vid södra Östersjön är mycket värdefullt och de stora
övningsområdena över vatten är unika i Sverige.
F 17 har goda samövningsmöjligheter med marinen och har redan etablerat
ett mycket gott samarbetsklimat över försvarsmaktgränserna.
Andra styrkor som finns hos F 17 är internationell erfarenhet, närhet till
IT-högskola på Soft Center i Ronneby, goda möjligheter till personalväxling
mellan näringsliv, högskola och flygvapnet.
Regeringen föreslår att F 17 skall vara kvar och det är lätt att förstå med
alla de fördelar som följer. Riksdagen bör uttala som avsikt att F 17 är en
långsiktigt hållbar flygflottilj så att man inte redan om några år återigen
börjar ifrågasätta flottiljens existens.
Göta helikopterbataljon i Ronneby
Nuvarande helikopterbaser i södra Sverige med SAR-utrustning (Search
And Rescue) är Berga, Visby, Säve samt Ronneby. Helikoptrarnas
aktionsradie varierar kraftigt beroende på bra eller dåligt väder. Inte ens
vid bra väder kan någon utom Ronneby-helikoptern täcka hela södra
Östersjön. Ronnebyhelikoptern kan t.o.m. vid dåligt väder klara en
räddningsinsats ända fram till Polens landgräns samt en bra bit sydväst
om Bornholm. Med tanke på de stora fartygsrörelserna i södra Östersjön
(Bornholm - Utklippan) som idag uppgår till 50.000 fartyg per år och är
ständigt ökande, framstår behovet av helikopterverksamhet baserad i
Ronneby mycket klart.
Idag har Göta helikopterbataljon sin ledning i Ronneby. Där finns
stationerat 4 st HKP4 (Vertol), 3 st HKP10 (Super Puma), 3 st HKP6 samt 1
flygplan SH89 CASA.
Helikopterorganisationen är en försvarsgemensam organisation. Den har
endast varit i kraft sedan 1999-01-01 och utreddes noggrant i flera år för att
säkerställa en kostnadseffektiv närvaro av helikoptrar i hela Sverige. I
propositionen har man i stort sett ordagrant följt styrgruppens förslag till
omorganisation. Enligt uppgift bygger styrgruppens förslag till helikopter-
organisation på att den marina närvaron i Karlskrona skulle upphöra samt att
flygflottiljen F 17 i Ronneby skulle läggas ned. Under arbetets gång ändrades
förutsättningarna och både styrgruppen och regeringen föreslår nu dels att
3:e ytstridsflottiljen skall finnas i Karlskrona med 2 ubåtar, dels att F 17 ska
vara södra Sveriges flygflottilj på lång sikt. Mot bakgrund av detta ter det sig
mycket märkligt att Göta helikopterbataljon läggs ned och att endast någon
enstaka helikopter blir kvar i Ronneby för räddningstjänst. Propositionen är
mycket otydlig på denna punkt men styrgruppens mer omfattande texter
visar att detta torde bli konsekvensen.
Idag arbetar Göta helikopterbataljon i Ronneby med två huvuduppgifter:
dels som stöd åt marinen i form av sjö- och flygräddning, ubåtsjakt, strids-
ledning, ytspaning, trupp och materieltransporter åt amfibiebataljon m.m.,
dels åt det civila samhället i form av brandbekämpning, sjöräddning,
sjuktransporter, evakuering, m.m. För att utveckla samarbetet med myndig-
heter och olika organisationer i regionen genomförs under året ett stort antal
samverkansövningar och utbildningar såsom:
- samövningar med brandkårens RITS-styrkor (Räddningsinsats till sjöss) i
Karlskrona/Ronneby samt i Helsingborg
- utbildning av sjukhuspersonal
- deltagande i katastrofövningar
- samövningar med Polisen
- samövningar med Kustbevakningen (bl.a. kemdyk)
- samövningar med Sjöräddningssällskap m.fl.
Om propositionen antas i detta avseende kommer konsekvenserna att bli
stora. Då kommer den framtida räddningstjänsten i södra regionen att utgöras
av en veckovis utbaserad helikopter från Berga eller Linköping. Då täcker
man endast upp avtalet med Sjöfartsverket avseende sjöräddningshelikopter
"på papperet". Det blir i praktiken omöjligt att RITS-öva i Helsingborg eller
att upprätthålla de kontakter och övningar man har i regionen med ovan
nämnda organisationer/myndigheter och samtidigt vara redo för insatser
såsom sjöräddning eller sjuktransporter.
Vid ett tekniskt fel eller annan orsak till bortfall av beredskapshelikoptern,
krävs en ny helikopter eller reservdelar från huvudförbandet (Berga/
Malmen). Detta innebär förseningar på i bästa fall 1,5-2 timmar. I värsta fall
kan uppdraget ej genomföras. Samma förseningstid uppstår i regionen då
omständigheterna kräver två eller fler helikoptrar.
Lösningen med en veckovis utbaserad helikopter har under många år för-
kastats som en lösning på västkusten (Säve) med hänsyn till den stora
fartygsintensiteten och befolkningsunderlaget.
- Det är inte då rimligt att Sverige vid södra Östersjökusten, där fartygs-
flödet är så stort som 50.000 fartyg per år - enligt statistiken också störst
procentuell ökning och där flera miljoner människor bor inom
aktionsradien, lämnas med en minimal helikopterinsats.
- Det är inte heller rimligt att halva svenska flottan skall stå utan
helikopter-
understöd vid övningar.
- Det är inte heller acceptabelt att tänka bort försvaret i sydöstra Sverige vid
internationella övningar. Här är ju de kommande helikoptrarna byggda så
att de ingår i ett system tillsammans med Visbykorvetter, ubåtar och JAS-
flyget. Varför ska man då förstöra en del av systemet genom att lägga ned
Göta helikopterbataljon i Ronneby?
"Vidare behövs system med mycket god operativ rörlighet i form av
attackflyg och helikoptrar."   (Propositionen, sid. 40.)
Slutsatser och yrkanden
Det är inte riktigt rätt att enbart motivera framtidens försvar med
försvarsbeslut (Karlskronaanläggningen) som togs för flera hundra år
sedan. Gamla försvarsbeslut har ofta ett bäst-före-datum. Man kan
exempelvis fundera över hur strategiskt det var att etablera Karlsborgs
fästning. Vid den tiden var det säkerligen svårt att föreställa sig att
fienden skulle kunna anfalla från luften eller att andra områden i landet
torde vara mer intressanta att försvara i framtiden. När det gäller
Karlskrona så anser jag att bäst-före-datum inte har gått ut ännu. Så länge
Östersjöområdet bedöms som instabilt och med tanke på den marina
kompetens som byggts upp i Karlskrona så vore det slöseri att halvera
flottan och lägga ned KA 2! Flygflottiljen i Ronneby (30 km västerut)
med Göta helikopterbataljon kan tillsammans med marinen i Karlskrona
bilda Blekinge försvarsmaktsgarnison och ge bästa valuta för pengarna -
till trygghet för hela nationen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Blekinge försvarsmaktsorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att KA 2 skall vara kvar som utbildningsförband,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att KA 2 bör utgöra huvudplattform för
kustartilleriutbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att marinen skall ha en stark koncentration till
Karlskrona,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att marinen skall ha ledningsfunktioner kvar i
Karlskrona,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det marina underhållet koncentreras till
Karlskrona,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motinen anförts om att F 17 pekas ut som en långsiktigt hållbar
flygflottilj,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bevara Göta helikopterbataljon i Ronneby i
nuvarande omfattning.

Stockholm den 10 december 1999
Johnny Gylling (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1999-12-10 Bordläggning: 1999-12-13 Hänvisning: 1999-12-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (16)