med anledning av prop. 1998/99:80 Kasinospel i Sverige m.m.

Motion 1998/99:Kr12 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Inledning
Regeringens proposition innebär ett införande av statliga
kasinon, återinförande av penningautomater och större
attraktionskraft åt de värdeautomatspel som i dag ger en
högsta kontantvinst på 100 kronor. Samtidigt beskär
förslaget utrymmet för de s.k. varuspelsautomaterna.
Fördelen med detta är att överskottet från de förra
speltyperna skall tillfalla föreningslivet och staten, medan
varuspelsautomaterna huvudsakligen ägs av privata
intressen. Nackdelen är att de spelformer som föreslås öka är
de som förväntas medföra en högre grad av spelberoende
och få sociala konsekvenser. Värdeautomatspelen föreslås i
propositionen få ge fem gånger högre kontantvinst än idag,
penningautomater (exempelvis "enarmade banditer") tillhör
den typ av spel som ger omedelbara kontantvinster, vilket
enligt tidigare erfarenheter främjar spelmissbruk. Därför
förbjöds de också i svensk lag år 1979. I de nya statliga
kasinona skall spelarna kunna göra förluster från 500 kronor
och uppåt med en enda satsning. Om man sedan anpassar sig
till vad som är vanligt internationellt, blir detta belopp
hundrafalt större.
Avsikten med förslaget anges vara att minska det illegala spelandet, att
skaffa inkomster till staten och att skapa nya arbetstillfällen. Vi ifrågasätter
att man kommer att lyckas på någon enda av dessa punkter.
Vänsterpartiet anser det överhuvudtaget oetiskt och cyniskt att införa
kasinon för att skaffa inkomster till staten och skapa nya jobb. Även rege-
ringen är ju medveten om att denna verksamhet kommer att medföra
spelmissbruk och social misär i ett stort antal familjer. Det är också ställt
utom allt tvivel att en viss brottslighet och penningtvätt följer i kasino-
verksamhetens spår. Enligt Brottsförebyggande rådet är spelskulder en av de
viktigaste brottsalstrande faktorerna. Att regeringen är fullt medveten om
detta framgår av förslagen om kameraövervakning och registrering. Trots att
man alltså inser att kasinoverksamheten leder till nya problem snarare än till
att lösa gamla, lägger man fram en proposition som föreslår inrättande av
kasinon av internationell modell.
Att finansiera ungdomsverksamhet med inkomster från utökad spel-
verksamhet är i grunden en märklig fördelningspolitik. All forskning och
statistik visar i dag att låginkomsttagare jämfört med höginkomsttagare
använder 3 ggr så mycket av sin inkomst till spel. Därmed är det också
låginkomsttagarna som närmast befinner sig i riskzonen för spelmissbruk. I
tider av ekonomisk åtstramning blir mönstret ännu tydligare. En storvinst blir
för många den enda chansen till ett bättre liv. Felet är inte att människor
behöver spänning och något att hoppas på - fel blir det när den stora vinsten
blir det enda hoppet. Det ser vi i Vänsterpartiet som ett fattigdomsbevis för
samhället. Om det finns en mångfald av andra spännande upplevelser behövs
inga kasinon, det räcker gott med de spelformer vi redan har. Vårt alternativ
till förslagen i denna proposition är en politik som bidrar till att bevara
kulturarvet, som främjar människors eget skapande och en mångfald av
kulturyttringar och som bevarar en rik natur att uppleva äventyr och skönhet
i. Och givetvis också, och inte minst, en politik som ger människor arbete
och framtidstro.
Den sittande Lotterilagsutredningen väntas komma med sitt slutbetänkande
under året och en ny lotterilag kan då träda i kraft under nästa år. Därtill
kommer att en forskargrupp på uppdrag av Socialdepartementet för när-
varande utreder omfattningen av överdrivet spelande i Sverige. Utredningen
skall också identifiera orsaker till att en del personer hamnar i spelberoende.
Vänsterpartiet anser att resultaten av dessa båda utredningar bör avvaktas
innan eventuella beslut om lagändringar tas.
Inget av de i propositionen framförda lag- eller lagändringsförslagen är,
som vi ser det, ägnade att förbättra samhällets förutsättningar att ge sina
invånare större trygghet eller bättre välfärd.
En "sund spelmarknad"
Enligt propositionen har erfarenheterna utomlands varit att
illegala spel minskat i omfattning när lagliga kasinon införts.
Detta är en myt som det inte finns något verkligt belägg för.
Istället rör det sig merendels om olika typer av spel och olika
grupper av spelare som förekommer i dessa två helt olika
sammanhang. Däremot finns det erfarenheter av att
kriminella personer med de legala kasinona som träffpunkt
utvecklar brottsliga nätverk och startar nya former av illegala
spelverksamheter, främst vadhållning.
Regeringen vidgår i propositionen att det inte går att bortse från att kasino-
spel kan attrahera personer som har problem med sitt spelande eller bidra till
att sådana problem uppkommer. Detsamma gäller risken för att kriminella
personer kan försöka nyttja kasinospel för penningtvätt. Ändå drar rege-
ringen slutsatsen att det går att garantera en "sund spelmarknad", bara staten
får stå värd och man vidtar ett antal åtgärder för att förebygga och motverka
negativa ekonomiska och sociala konsekvenser.
Regeringen vill i budgeten för år 2000 avsätta medel till åtgärder för att
förebygga och motverka negativa ekonomiska och sociala konsekvenser av
spelande. Detta är givetvis bra, men när det blir fråga om att först locka in
människorna i spelberoende för att sedan erbjuda dem behandling hos
psykologer och terapeuter ter sig detta närmast cyniskt. Enligt Brottföre-
byggande rådets remissvar ger det föreslagna kontrollsystemet med
registrering inte några möjligheter att i god tid upptäcka om en person är på
väg in i ett spelberoende eller en personlig ekonomisk katastrof. Rådet
påpekar också att förslagen i propositionen inte innebär att spelberoende
upptäcks i tid. Även Konsumentverket och Socialstyrelsen fruktar att
förslaget kan medföra oönskade sociala konsekvenser - vilket ju även
medför ökade kostnader för samhället.
För att undvika att "personer som inte har ekonomiska möjligheter att
besöka kasinot" ändå gör det, vill regeringen att man tar ut en entréavgift.
Om detta skall föreställa en åtgärd för att motverka spelmissbruk och
spelberoende, ter det sig mycket märkligt när man i samma stycke i
propositionen kan läsa att det bör göras undantag för "stamkunder".
Vänsterpartiets åsikt är att regeringen bör avvakta den av Socialdeparte-
mentet beställda forskningsrapporten om spelberoende, innan den lägger
fram ett förslag som innebär uppmuntran till ytterligare spelande och forsk-
ning.
Förslaget att ytterligare försvåra inlösen av varuvinster från s.k. varu-
spelsautomater kan eventuellt motverka osunt spelande. I detta fall tycks
dock den avsedda effekten i första hand vara att begränsa marknaden för
varuspelsautomaterna till förmån för värdeautomaterna, som i praktiken görs
om till penningautomater, vilka medför större risk för spelberoende.
Förslagets ekonomi
Vänsterpartiet betraktar det inte som en ansvarsfull politik att
grunda allt större delar av de allmännyttiga verksamheternas
ekonomi (samhälleliga och föreningsstyrda) på inkomster
från spel. Det är inte ett sådant samhälle vi eftersträvar, och
vi frågar oss var gränsen slutligen kan komma att gå. Men
även bortsett från de etiska aspekterna, är ekonomin i
propositionens förslag ytterst tveksam och ifrågasatt från
flera håll.
Det saknas i propositionen en fullständig kalkyl över kostnaderna för att
införa kasinon. Man hänvisar till utredningens beräkningar att tre kasinon
skall ge 200-300 miljoner kronor årligen i inkomst till statskassan, men
nämner inte att detta förutsätter en omsättning på 1,5-2 miljarder kronor. De
spelformer som nämns i propositionen, kort- och tärningsspel, roulett och
penningautomater, bedöms av experter inte vara tillräckliga för att åstad-
komma den omsättningen. En utökning till vadhållning - vilket medför ännu
större risk för spelberoende - är vad som ligger närmast till hands.
Värdeautomatspelen - en speltyp som i dag ger ut vinster i form av frispel,
presentcheckar och maximalt 100 kronor kontant - infördes för tre år sedan
och har ännu inte givit något överskott att fördela till stat och föreningsliv,
som avsett var. I och med propositionen vidtar man fler åtgärder för att
hjälpa fram denna spelform: Förslaget innebär att 500 kronor jämfört med
hittills 100 kronor av maxvinsten skall få lösas in i pengar. Dessutom skall
automaterna få placeras ut i bingohallar och i hotell/restauranger med
utskänkningstillstånd. Ändå är det tveksamt vilken den ekonomiska utveck-
lingen kan tänkas bli.
När det gäller de arbetstillfällen kasinoverksamheten förväntas ge upphov
till i Sverige, återstår att klargöra vilken typ av arbetstillfällen det gäller.
 Vill
man ha varaktiga jobb och inte enbart säsongsarbeten måste kasinona
troligen placeras i storstadsregionerna. Ändå är det i helt andra regioner som
några hundra nya arbetstillfällen skulle utgöra ett märkbart tillskott.
Psykolog- och terapeutjobb, som kan behöva inrättas för att ta hand om det
spelmissbruk som förslaget ger upphov till, innebär inte någon mänsklig eller
samhällsekonomisk vinst. Det bör också tas i beaktande att införande av
statliga kasinon med skattemässiga förmåner kan komma att medföra
ekonomiska problem för ett antal restauranger som i dag har speltillstånd för
kasino. Branschen har under hela 1990-talet dragits med en vikande
lönsamhet, varför konkurrensen från nya kasinon med stor säkerhet kommer
att resultera i uppsägningar.
Det finns heller ingenting som övertygar om att förslaget skulle ha en
positiv inverkan på turismen. Det finns kasinon i de allra flesta länder i
Europa (och många dras med ekonomiska svårigheter). De turister som
kommer till Sverige gör det snarare för den vackra naturens och rena miljöns
skull. Skall vi locka hit turister med kasinon, skulle man enligt spelforskare
behöva planera för ett svenskt Las Vegas, och det lär inte heller regeringen
ha intresse av.
Utredning om
folkrörelsernas ekonomi
I propositionen föreslår regeringen att det tillsätts en
utredning med uppdrag att ta fram förslag till hur
föreningslivets ställning på den svenska spel- och
lotterimarknaden kan stärkas. Det är viktigt, säger
regeringen, att folkrörelserna själva får möjlighet att bidra
till sin egen finansiering genom tillräckligt goda
förutsättningar att anordna lotterier.
Vänsterpartiet har tidigare uttalat att vi vill minska de statliga spelbolagens
andel av spelmarknaden för att skapa större utrymme för olika folkrörelser.
Därmed vill vi bl.a. åstadkomma att spel med snabba och höga vinster inte
ytterligare ökar och på så vis minska risken för att ännu fler människor
utvecklar spelberoende. Det är också av avgörande betydelse att förenings-
livet inte blir beroende av spel för sin existens. Vänsterpartiet vill inte se
en
utveckling där kommersiella intressen tar överhanden över de ideella som är
det fria demokratiska föreningslivets grund. Detta innebär även att vi vill
värna om idrottsföreningarnas och barn- och ungdomsverksamhetens möjlig-
heter att verkligen och huvudsakligen syssla med just idrottsverksamhet, så
att inte försäljning av lotter och andra artiklar, vilka dessutom till stor del
berikar kommersiella intressen, tar överhanden. Att utreda dessa frågor skall
enligt Vänsterpartiet ingå i uppdraget för den utredning om föreningslivets
ställning på spelmarknaden som regeringen avser att föreslå. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet avstyrker således regeringens förslag såväl
vad gäller införande av statliga kasinon som återinförandet
av penningautomater och främjandet av värdeautomatspelet
som spelform.
När det gäller värdeautomaterna har hittills 4 000 placerats ut. Det är 3 000
färre än det antal tillståndet gäller. Vänsterpartiet anser att en gräns bör
sättas
vid nuvarande 4 000 utplacerade automater. Det innebär att vi även avslår de
ytterligare 500 värdeautomater som regeringen enligt propositionen vill ha
utplacerade i bingohallar. Inte heller är det lämpligt att höja den kontanta
vinsten till 500 kronor. Vi vill istället, i ungefärlig överensstämmelse med
vad som gäller i övriga nordiska länder, införa en högsta insats på 5 kronor
och en högsta vinst som är 40 ggr insatsen, d.v.s. 200 kronor. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till kasinolag,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1972:820) om skatt på spel,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1482) om lotteriskatt,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lotterilagen
(1994:1000),
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av lagen
(1998:150) om allmän kameraövervakning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gräns för antalet värdeautomater,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om folkrörelsernas ekonomi,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högsta insats respektive vinst vid spel med värdeautomater,
9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag när
Lotterilagsutredningen kommit med sitt betänkande.

Stockholm den 14 april 1999
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Peter Pedersen (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-04-14 Bordläggning: 1999-04-15 Hänvisning: 1999-04-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (18)