med anledning av prop. 1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.

Motion 1998/99:Sf10 av Bo Könberg m.fl. (fp)

av Bo Könberg m.fl. (fp)
Inledning
Barn är föräldrarnas gemensamma ansvar. En viktig del av
detta ansvar är det ekonomiska ansvaret. Detta ansvar är
gemensamt även då föräldrarna inte lever tillsammans. I de
fall föräldrarna gemensamt inte klarar det ekonomiska
ansvaret skall det allmänna träda in och fylla ut föräldrarnas
bidrag.
Regeringens förslag till ändrade villkor för dem som är återbetalnings-
skyldiga inom underhållssystemet rättar till några av bristerna i dagens
system. Folkpartiet påpekade redan i sin motion på den regeringsproposition
som ligger till grund för dagens modell, att det är felaktigt att fastställa
återbetalningsskyldighet och räntebelägga den i de fall då den underhålls-
skyldiges ekonomiska situation är sådan att han/hon har mycket små
ekonomiska resurser, för närvarande ner till inkomster på 24 000 kronor om
året.
I föreliggande motion föreslår Folkpartiet också en ny modell för
utformningen av det allmännas framtida stöd till barn med särlevande
föräldrar - en modell som vi anser vara både mer rättvis och effektiv än
dagens system.
Brister i dagens system
Dagens system har flera brister. Vi vill peka på några sådana.
Barns försörjning är föräldrarnas ansvar. Vid en separation reduceras
emellertid detta ansvar, enligt dagens regler, till ett "halvt" ansvar. Dessutom
betalar den underhållsskyldige föräldern inte till barnet direkt utan till för-
säkringskassan. Den pedagogiska kopplingen mellan den underhållsskyldige
föräldern och barnet blir inte så tydlig. Föräldrarnas försörjningsansvar för
det egna barnet riskerar att reduceras till en vanlig avgiftsinbetalning till en
myndighet. Vid arbetet med regeringens förslag som ligger till grund för
dagens regler så framgick det av flera remissinstanser att de ville ha just en
sådan mer "pedagogisk" lösning och att inte inbetalningarna som en första-
handslösning skulle gå till försäkringskassan.
En annan brist med dagens system är att den ekonomiska situationen hos
boföräldern inte beaktas när underhållsstödet fastställs. Boförälderns
ekonomiska situation bör enligt vår mening vägas in när underhållsstödets
storlek fastställs.
Fram till nu har även kostnadsöverskridandena varit ett problem. Till  en
del förklaras  de av att regeringen i sina bedömningar kontinuerligt varit
alltför optimistisk om sysselsättningsökningen. Det har även påverkat
bedömningen av underhållsstödets kostnadsutveckling eftersom regeringen
1995 även i detta sammanhang utgick  från en alldeles för optimistisk
sysselsättningsprognos.
Regeringen har i föreliggande proposition föreslagit  förändringar som
berör det s k grundavdraget och de procentsatser som bestämmer åter-
betalningsskyldigheten. Enligt Folkpartiets mening är det förbättringar
jämfört med dagens system.
Liberala utgångspunkter
Barn är ett gemensamt ansvar för föräldrarna. Båda
föräldrarna har ansvar för att efter förmåga svara för barnens
försörjning. Enligt föräldrabalken skall föräldrarna
gemensamt sörja för underhåll av barnet efter vad som är
skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas
samlade ekonomiska möjligheter. Detta ska även gälla
adoptivföräldrar och i vissa fall styvföräldrar.
När föräldrarna av någon anledning inte klarar att sörja för sina barn upp
till den nivå som Socialstyrelsen rekommenderar är det dock det allmännas
ansvar att gå in och fylla ut så att  barnen når upp till den rimliga
försörjningsnivån.
Vårt förslag
Barns försörjning är föräldrarnas ansvar även efter en
separation. Det allmännas underhållsstöd bör ersättas med ett
selektivt stöd som utgår efter behov.
Folkpartiet förordar ett reformerat system för underhållsbidragens
fastställande och förändrade regler för de utfyllnadsbidrag som skall utgå till
de barn som är i behov av ett ekonomiskt stöd utöver barnbidragen och
bostadsbidragen. Vi ser det som angeläget att det även framdeles kommer att
finnas ett system med utfyllnadsbidrag så att inte många fler av boföräldrarna
tvingas anlita det yttersta skyddsnät som socialbidragen utgör.
Folkpartiet förordar att respektive förälders ekonomiska ansvar bestäms
genom att kostnaderna för barnet fördelas mellan föräldrarna i relation till
storleken av deras nettoinkomster (en s k nettokvotdelningsmodell). Därefter
kontrolleras att varje förälder kan försörja sig själv. Om då det preliminärt
beräknade bidraget till barnets underhåll är så stort att den bidragsansvarige
inte får kvar tillräckligt med pengar för att klara sin egen försörjning måste
bidraget från den föräldern minskas. Är det så att boföräldern efter det
preliminära underhållsbidraget inte har tillräckligt mycket pengar kvar för att
klara sin egen försörjning  får den bidragsansvarige föräldern, om han eller
hon kan,  betala mer till barnet. En sådan modell föreslogs av Underhålls-
bidrags- och bidragsförskottsutredningen i dess betänkande SOU 1995:26.
När underhållsstödet till barnet ska bedömas måste man utgå från barnets
behov. Detta behov bör man, som i dag, beräkna utifrån schabloner som
motsvarar vad ett barn i en viss ålder kostar.
Utfyllnadsbidrag från det allmänna bör inte utgå om föräldrarna själva har
förmåga att försörja sina barn.
Att ansvaret för en makes eller makas försörjning ska gå före ansvaret för
sitt barn är  enligt vår mening felaktigt. Barnens försörjning måste gå före
make/makas försörjning. När förbehållsbeloppet bestäms skall därför inte
make eller sambos försörjningsbehov beaktas.
Likaså är det vår uppfattning att förbehållet för hemmavarande barn ska
avskaffas. Det finns enligt vår mening ingen anledning till att barn ska
behandlas olika, hemmavarande barn ska inte särbehandlas mot icke-
hemmavarande barn.
En modell med utfyllnadsbidrag måste ta sin utgångspunkt i barnets behov
av underhåll från föräldrarna.
Har barnet egna inkomster eller föräldrarna sådana ekonomiska resurser att
de kan försörja sina barn själva ska inte rätten till utfyllnadsbidrag prövas.
Däremot ska rätten till utfyllnadsbidrag prövas när föräldrarna tillsammans
inte har denna försörjningsmöjlighet. Utfyllnadsbidraget från det allmänna
bör då motsvara skillnaden mellan barnets behov av underhåll och vad
föräldrarna ska skjuta till enligt bestämmelserna i föräldrabalken.
Först beaktas barnets behov av underhåll,
sedan beaktas underhållsbidraget,
sedan beaktas boförälderns andel av försörjningen och
därefter bedöms om det föreligger en brist eller ej.
Föreligger brist - inträder utfyllnadsbidrag. Föreligger ingen brist inträder
inget utfyllnadsbidrag. Detta är modellen i principiell utformning.
Vid fastställandet om en brist föreligger eller ej bör en ny makes eller
sambos inkomster endast beaktas till hälften när denne bor tillsammans med
boföräldern. Om boföräldern eller dennes nya partner får underhållsbidrag
för ett eller flera barn ska inkomsten höjas med detta belopp. Om boföräldern
eller den nya partnern bidrar till försörjningen av eget barn ska inkomsten
minska.
Med ett behovsprövat utfyllnadsbidrag skulle ett mindre antal barn än i dag
erhålla detta stöd och dessutom skulle det många gånger vara lägre än det
stöd som utgår i dag. Det allmännas kostnader för stödet kan alltså minskas.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen uttalar sig för ett nytt system för underhållsstöd
enligt de principer som skisserats ovan.

Stockholm den 29 mars 1999
Bo Könberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Harald Nordlund (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-03-29 Bordläggning: 1999-04-12 Hänvisning: 1999-04-13

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)