med anledning av prop. 1998/99:77 Eftergift vid återbetalning av bostadsbidragen m.m.

Motion 1998/99:Bo8 av Inger Lundberg m.fl. (s)

Bostadsbidragen är ett viktigt komplement till de mer
generellt utformade socialförsäkringarna. Träffsäkerheten är
hög, men kontrollproblemen är större än i mer generella
försäkringar. Dagens regler för bostadsbidrag tillkom som
led i den s.k. budgetsaneringen. På en punkt -
återbetalningen - skulle ändringarna också minska riskerna
för bidragsfusk. Till detta bidrog sannolikt de tidigare alltför
begränsade möjligheterna att begära återbetalning av för
mycket utgivna bostadsbidrag.

Bostadsbidragen är ett konsumtionsstöd till ekonomiskt svaga hushåll med
små marginaler. Det kan göra avräkning i efterhand svår. Det gäller främst
de hushåll som lever under existensminimum när återbetalning blir aktuell.
Det är därför bra att propositionen gör avskrivning möjlig i vissa fall. Men
det är inte säkert att det är till fyllest i ett längre perspektiv.

En situation där drygt 200 000 av de hushåll som har de lägsta inkomsterna
står i skuld till staten, krävs en rejäl analys av om vi riksdagsledamöter
faktiskt träffade rätt när vi enhälligt ställde oss bakom ändringen. Det finns
skäl att göra en mycket noggrann analys av de praktiska effekterna av ett
system som bygger på återbetalning och avräkning i efterhand, oavsett om
riksdagen nu inte gör några andra förändringar av återbetalningssystemet än
de som nu föreslås av regeringen. Några pengar till ytterligare jämkningar
finns inte heller inom ramen för utgiftstaket.

Riksdagen bör dock ge regeringen en signal om att uppföljningen av det
nya systemet också bör innehålla en mer ingående analys av om systemet
verkligen är långsiktigt hållbart eller bör ersättas av ett regelverk, som
bygger på låginkomsttagares aktuella inkomst. I den analysen bör ingå
möjligheterna till goda - om än ej fullgoda - kontrollmöjligheter. Det finns
en uppenbar risk att det nya regelverket är formellt träffsäkert, men tar dålig
hänsyn till en låginkomsttagares verkliga behov och genom återbetalnings-
systemet också betyder att skattepengar ibland satsas, där de knappast
behövs.

Låt mig ge några exempel:

En trebarnsfamilj som helt saknar inkomster under våren 1997 är hänvisad
till socialbidrag för sin försörjning. Familjen får maximalt bostadsbidrag på
2 900 kronor (baserat på en hyra om 5 549 kronor) under perioden januari-
april. I maj får en av föräldrarna jobb och bostadsbidraget reduceras till
1 000 kronor.

I augusti har båda makarna arbete och bidraget upphör helt efter anmälan.
Trots att familjen anmält inkomständring har de i dag en skuld till staten på
15 000 kronor för inkomståret 1997. De har alltså fått låna till sin
konsumtion under våren. Systemet förstärker kraftigt marginaleffekterna i
bostadsbidragssystemet för den som börjat arbeta senare delen av ett
kalenderår.

Omvänt har en familj, som arbetat under våren, men t.ex. börjar studera
under hösten svårt att få pengarna att räcka till. Bostadsbidrag kan i många
fall inte utgå eftersom inkomsten under våren varit för hög. Det är inte
många barnfamiljer, som har låga inkomster, som kunnat skaffa sig den
buffert, som är nödvändig för att parera bidragsförändringarna.

Drygt 25 000 hushåll utan barn har utbetalningskort på mellan 500 och
10 000 kronor att vänta från försäkringskassan. Bland dem finns många
studerande. I gruppen finns sannolikt en inte oväsentlig andel, som nu
hunnit fullfölja sin utbildning på högskolenivå och har relativt hyggliga
inkomster. För dem är utbetalningskortet från försäkringskassan ett
välkommet tillskott, men knappast viktigt för försörjningen här och nu.

Sannolikt kommer antalet skuldsatta 1998 och 1999 inte att vara lika stort
som 1997, men vissa grundproblem kan ändå antas kvarstå. Till det kommer
risken att ett antal låginkomsttagare inte vågar ta ut det bostadsbidrag
familjen skulle behöva eftersom man inte vill ta risken att stå i en skuld till
staten, som man inte har råd att betala.

Jag vill därför föreslå att riksdagen uppmärksammar regeringen på att den
analys av återbetalningssystemet som nu skall genomföras inte enbart
inriktas på de formella möjligheterna för staten att återkräva bidragsbelopp
utan också beaktar huruvida de nya reglerna medför marginaleffekter etc.,
som gör bostadsbidragen mindre effektiva som konsumtionsstöd än tidigare.
I detta sammanhang bör också studeras förutsättningarna att skapa ett
tillfredsställande kontrollsystem utan årsavräkning av den typ vi för
närvarande har.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av nuvarande regler för återbetalning av bostadsbidrag.

Stockholm den 24 mars 1999

Inger Lundberg (s)

Helena Frisk (s)

Raimo Pärssinen (s)