med anledning av prop. 1998/99:101 Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt m.m.

Motion 1998/99:Bo16 av Knut Billing m.fl. (m)

av Knut Billing m.fl. (m)
Inledning
I propositionen föreslås att det gällande kravet på enkel
majoritet för att en bostadsrättsförening skall kunna besluta
om förvärv av ett hus för ombildning till bostadsrätt höjs till
ett krav på en kvalificerad majoritet. Beslut om sådant
förvärv skall enligt propositionens förslag kunna fattas
endast med en majoritet omfattande minst två tredjedelar av
de boende. Motsvarande majoritetskrav skall enligt förslaget
gälla även för en s.k. intresseanmälan för fastighetsförvärv
för ombildning av bostadsrätt.
Moderata samlingspartiet anser att bostaden utgör en central funktion för
många människors trygghet och välbefinnande. Mot den bakgrunden är det
viktigt att varje människa ges möjlighet att välja den boendeform som passar
för just hennes förhållanden. Förslaget om en kvalificerad majoritet för
ombildning till bostadsrätt verkar i rakt motsatt riktning. Några egentliga skäl
för en sådan åtgärd redovisas inte i propositionen. Redan av denna anledning
finns det grund för att kraftfullt avvisa förslaget.
Moderata samlingspartiet anser också att förslaget utgör ett flagrant
exempel på bristande respekt för lagstiftningsmakten och ett ingrepp i det
kommunala självstyret. Regeringen har som skäl för sitt förslag angett att
intresset för att ombilda hyresrätt till bostadsrätt har ökat kraftigt, särskilt
 i
Stockholm. Detta skall tydligen motivera att riksdagen fattar beslut om ett
ökat majoritetskrav för ombildning utan att det har övervägts om det finns
några egentliga skäl för en sådan åtgärd. Det är uppenbart att förslaget riktar
sig mot de kommuner som har erbjudit de boende i kommunala bostads-
företag att köpa sina hus, och att argumentet att det skulle garantera att
ombildningen blir framgångsrik i själva verket bara är ett svepskäl. Moderata
samlingspartiet ställer sig mycket tveksam till att lagstiftningsmakten miss-
brukas på detta sätt.
En annan aspekt som i princip förbises  i propositionen är hur förslaget för-
håller sig till den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Grundlagen skyddar
inte bara rätten att bilda förening utan också rätten att verka i en förening i
enlighet med föreningens syfte. Genomförs förslaget blir det svårare för
föreningarna att förvärva det hus medlemmarna bor i. Därmed hindras eller
försvåras föreningarnas verksamhet, vilket rimmar illa med grundlagen.
Föreningsfriheten skyddas även av Europakonventionen angående skyddet
för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, som numera
gäller som svensk rätt.
Förslaget minskar
valfriheten i boendet
Bostaden är av stor betydelse för många människors trygghet
och välbefinnande. Av den anledningen är det av största vikt
att enskilda människor ges största möjliga valfrihet att
anpassa sitt boende till de egna förhållandena. Detta gäller
även valet av boendeform. Precis som regeringen konstaterar
i propositionen (s. 11) är bostadsrättsformen attraktiv för
många människor. Enligt propositionen är det därför
önskvärt att det finns tillfredsställande möjligheter till en
övergång från hyresrätt till bostadsrätt när intresset från de
boende är stort.
Regeringen menar emellertid att det mot bakgrund av boendets stora
sociala betydelse knappast är rimligt att ett sådant beslut fattas med enkel
majoritet. Moderata samlingspartiet menar att detta resonemang inte är
hållbart. I Sveriges riksdag fattas ständigt beslut med enkel majoritet. Dessa
beslut har många gånger sådan karaktär att de har långt större betydelse för
enskilda än ett beslut om ombildning till bostadsrätt har. Detta skall ses mot
bakgrunden att den som inte vill deltaga i en ombildning till bostadsrätt har
rätt att bo kvar i sin hyresrätt på samma villkor som innan ombildningen
ägde rum, med bostadsrättsföreningen som hyresvärd. Lagstiftningen medger
också ett omfattande skydd för hyresgästerna i händelse av försumlighet från
hyresvärdens sida. Argumentet att ett ökat majoritetskrav skulle innebära ett
ökat skydd för dem som vill bo kvar som hyresgäster är därför inte hållbart.
I propositionen anförs också som ett skäl för ett ökat majoritetskrav att det
har uppgetts att det inte sällan uppstår motsättningar mellan de boende som
deltar i ombildningen och dem som inte deltar. Moderata samlingspartiet vill
inte förneka att sådana motsättningar kan förekomma, även om påståendet i
sig inte har underbyggts med några fakta. De torde dock, i de fall sådant
förekommer, i de flesta fall vara hänförliga till påtryckningar från dem som
vill ombilda till bostadsrätt, för den händelse det är svårt att uppnå
erforderlig majoritet. Ett förslag på högre majoritetskrav gör det svårare att
nå den erforderliga majoriteten, och torde därför snarast öka sannolikheten
för att sådana motsättningar kan uppstå.
Moderata samlingspartiet menar därför att eventuella motsättningar mellan
de boende i stället får bedömas på samma sätt och - i de fall oegentligheter
förekommit - enligt samma lagstiftning som andra konflikter mellan
enskilda.
En remissinstans har anfört att förslaget kommer att försvåra ombildning
till bostadsrätt i hus belägna i förorter och på andra platser där det av
boendesociala skäl kan finnas anledning att särskilt uppmuntra bostads-
rättsbildning. Det kan i vart fall inte uteslutas att ett större inslag av
bostadsrätter kanske framför allt i förorterna kring våra större städer skulle
medföra en större trivsel bland de boende. Argumentet bör därför tas på
allvar.
Förslaget har därtill närmast retroaktiv karaktär när det gäller redan
bildade föreningar, som med en enkel majoritet av de boende har gjort en
intresseanmälan för förvärv av fastighet för ombildning till bostadsrätt. Det
ter sig obilligt att det för medlemmarna i dessa föreningar, varav många kan
ha väntat i åtskilliga år på en möjlighet att förvärva fastigheten där de bor,
skall gälla högre majoritetskrav för fastighetsförvärvet än de förutsättningar
som rådde vid tidpunkten för deras intresseanmälan. Det är rimligt att
riksdagen, i händelse av bifall till propositionens förslag i övrigt, även
beslutar införa en övergångsbestämmelse med innebörden att dessa
föreningar skall kunna förvärva sin fastighet med de majoritetskrav som
gällde vid intresseanmälan.
Förslaget saknar grund i
verkligheten
I propositionen anges att det har gjorts gällande att
ombildningar från hyresrätt kan vara förenade med problem
och att den sänkning av majoritetskravet för ombildning som
riksdagen fattade beslut om 1992 inte har slagit väl ut. Flera
remissinstanser har anfört att några ekonomiska problem inte
har uppstått i de bostadsrättsföreningar som bildats efter
lagändringen och att de problem som i övrigt kan tänkas
uppstå inte påverkas av det majoritetskrav som gäller för
ombildning.
Som ovan konstaterats menar Moderata samlingspartiet att ett ökat
majoritetskrav, i den mån det alls påverkar problem som kan tänkas uppstå,
snarare förstärker än minskar problemen. Mot bakgrund särskilt av den stora
enigheten bland remissinstanserna hade man kunnat förvänta sig att
regeringen i vart fall hade utvärderat ifall det över huvud taget finns några
problem som behöver åtgärdas. Av de fakta som i dag finns tillgängliga är
det inte möjligt att dra någon annan slutsats än att förslaget saknar grund i
verkligheten.
Av propositionen framgår emellertid att de egentliga skälen bakom
regeringens förslag står att finna på andra håll. I propositionen (s. 9) anges
att
det ökade intresset för att ombilda hyresrätt till bostadsrätt, framför allt i
Stockholm, har gjort det angeläget att skyndsamt göra en översyn av
gällande lagstiftning.
Det förslag som finns i propositionen kan emellertid inte ens med bästa
vilja kallas för en översyn eftersom man inte ens med säkerhet kan säga att
det finns problem i någon större omfattning. I stället är det uppenbart att
förslaget riktar sig mot de kommuner som har erbjudit de boende i
kommunala bostadsföretag att köpa sina hus. Argumentet att det skulle
garantera att ombildningen blir framgångsrik är i själva verket endast ett
svepskäl. Det är fullständigt oacceptabelt att  stifta lagar som särskilt tar
sikte
på enskilda kommuner som agerar inom ramen för det kommunala
självstyret. Moderata samlingspartiet accepterar inte att lagstiftningsmakten
missbrukas på detta sätt. Vi avvisar med kraft detta förslag.
Oklart hur förslaget
förhåller sig till
föreningsfriheten
En enligt vår uppfattning ofullständigt beredd fråga är
huruvida det föreslagna kravet på två tredjedels majoritet för
ombildning är förenligt med skyddet för den
grundlagsskyddade föreningsfriheten, liksom med det skydd
som föreningsfriheten åtnjuter enligt artikel 11 i
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
I  bemötandet av bostadsrättsorganisationen SBC:s remisskritik  tillstår
regeringen att ett skärpt majoritetskrav minskar möjligheterna för en förening
att fullfölja föreningens syfte inom de ramar som bostadsrättslagstiftningen
medger. Enligt regeringen innebär detta emellertid inte någon begränsning av
föreningsfriheten utan är endast en del av den civilrättsliga reglering som
gäller på området. Det kan ifrågasättas om inte regeringens konstaterande av
det skärpta majoritetskravets effekt lika väl skulle kunna leda till den rakt
motsatta slutsatsen. Kritiken som framförts mot förslaget bör därför inte
avfärdas på det lättvindiga sätt som regeringen gör.
Som framgår av propositionen har regeringen varit märkbart ointresserad
av att pröva förslaget utifrån föreningsfrihetsrättsliga överväganden, vilket
rimmar illa med den nya rättsliga miljö som Sverige numera utgör en del av.
Europakonventionen gäller inte bara som svensk rätt utan intar en
särställning i förhållande till vanlig lag. Vi vill i sammanhanget erinra om att
2 kap. 23 § regeringsformen slår fast att lag eller annan föreskrift inte får
meddelas i strid med Sveriges åtagande enligt konventionen.
Mot bakgrund av det ovan anförda kan vi bara konstatera att regeringen
inte har förmått visa hur förslaget förhåller sig till Europakonventionen och
grundlagens bestämmelser eller om det utgör en otillåten eller tillåten be-
gränsning av föreningsfriheten. Det sistnämnda fallet kan aktualisera tillämp-
ning av 2 kap. 12 § stycke 3 regeringsformen. Om så sker kan lagstiftningen
bli vilandeförklarad i 12 månader, vilket framstår som det minst dåliga
alternativet för det fall förslaget inte skulle avslås i sin helhet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget om krav på kvalificerad majoritet för
beslut om förvärv av fastighet för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
samt för intresseanmälan för sådant förvärv i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen, i händelse av avslag på yrkande 1, hos regeringen begär
förslag till en övergångsregel som tar sikte på de bostadsrättsföreningar som,
enligt nu gällande lagstiftning, har gjort en intresseanmälan för förvärv av
fastighet för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 28 april 1999
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)

Inga Berggren (m)

Carl-Erik Skårman (m)

Ewa Thalén Finné (m)

Gunnar Axén (m)

Anna Lilliehöök (m)

Fredrik Reinfeldt (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-04-28 Bordläggning: 1999-04-29 Hänvisning: 1999-04-30
Yrkanden (4)