med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid

Motion 1997/98:Ju25 av Tone Tingsgård m.fl. (s)

Under senare tid har, bl.a. som en följd av flera domstolsutslag, en omfattande debatt förekommit i medierna om hur grova sexuella övergrepp på kvinnor uppfattas av olika organ i samhället, inte minst inom rättsväsendet. Det är uppenbart att kunskaperna är bristfälliga hos den personal som har att handlägga och besluta i frågor som rör sexualiserat våld mot kvinnor.

Det är oerhört viktigt att de som i sin yrkesverksamhet kan förväntas möta kvinnor, som utsatts för våld har kunskap om de samhällsproblem som detta våld utgör och om de mekanismer som ligger bakom. Samtidigt måste det tyvärr konstateras att vetenskapliga studier rörande våld mot kvinnor, såväl medicinska som tvärvetenskapliga, förekommer endast sparsamt. Mycken forskning behöver utföras för att lägga en stabil grund för framtida verksamhet. Man får inte glömma att det inte är särskilt länge sedan som våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart och åtalsangivelse togs bort för misshandel på enskilt område och vid våldtäkt.

Rikskvinnocentrum för kvinnor som misshandlats och våldtagits, knutet till Akademiska sjukhuset i Uppsala, bedriver enligt överenskommelse mellan regeringen och landstinget i Uppsala län forskning rörande våld mot kvinnor och metodutveckling när det gäller behandling av kvinnor som utsatts för våld. Verksamheten beskrivs kortfattat på sidan 45 i propositionen. Härutöver bör noteras att Rikskvinnocentrum bedriver ett omfattande samarbete och utvecklingsarbete tillsammans med flera landsting. Detta arbete, som ingår i Rikskvinnocentrums riksuppgift, är långsiktigt och har, liksom de utbildningsinsatser som initierats och pågår, ett flerårigt perspektiv.

Under 1996–1997 har Rikskvinnocentrum medverkat som föreläsare vid utbildningsdagar och symposier som anordnats av andra landsting, varvid 20 län har besökts. Myndigheter, vetenskapliga sammanslutningar och frivilligorganisationer har också anlitat Rikskvinnocentrum som föreläsare.

Den utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, socialsekreterare och poliser som genomförts i Uppsala län har även haft deltagare från övriga landet. De modeller som tagits fram för utbildning av yrkesverksamma eller för att ingå i t.ex. läkarutbildningen har successivt utvärderats och även börjat spridas till andra län.

Från starten i oktober 1995 till och med 1997 har ca 14 % av patienterna kommit från andra län. I Uppsala län pågår ett projekt kallat ”Varningsklockan”. Polisen har, då de ingripit vid lägenhetsbråk, fyllt i ett formulär där man redovisat iakttagelser och åtgärder. Avsikten med formuläret är att få material till att studera förhållanden vid lägenhetsbråk, titta på vad medling innebär, få information till Varningsklockan samt att kartlägga de polisiära arbetsmetoderna. Informationen läggs i en databas och skall vara till hjälp i det fortsatta polisarbetet.

Gärningsman har i de flesta redovisade fallen varit nuvarande man, pojkvän eller f.d. man, pojkvän. I de allra flesta fallen har kvinnan förts till Rikskvinnocentrum, ibland till sjukhus eller till släkt/bekanta. Mannen har i de flesta fall gripits.

Vi ser det som mycket angeläget att kunskaper och erfarenheter inom sjukvårdens område även för framtiden sammanförs och utvärderas i ett riksperspektiv, inte minst inom detta område som är relativt nytt och där merparten av landstingen just står i begrepp att bygga upp ett bättre omhändertagande av denna patientkategori.

Det är viktigt att Rikskvinnocentrum bibehåller sin nationella uppgift. Därför måste Rikskvinnocentrum få ett tydligt långsiktigt nationellt uppdrag från regeringen för de närmast kommande åren för att samla erfarenheter och bedriva forskning inom sitt huvudområde i samverkan med Brottsoffermyndigheten och Brottsförebyggande rådet. Propositionens ettåriga perspektiv är därför helt otillfredsställande.

Förutom att säkerställa den nuvarande verksamheten vid Rikskvinnocentrum enligt samverkansåtagandet mellan regeringen och landstinget i Uppsala län behöver centrumet forskningsresurser för studier som ökar kunskaperna om omhändertagande och behandling av kvinnor som varit utsatta för våld och andra övergrepp samt sprida dessa kunskaper till berörda organ och utveckla omvårdnadsmodeller.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att långsiktigt befästa Rikskvinnocentrum som ett centrum med rikstäckande uppgifter.

Stockholm den 4 mars 1998
Tone Tingsgård (s)
Barbro Andersson (s)	Agneta Brendt (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)	Margareta Israelsson (s)
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)