med anledning av prop. 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.

Motion 1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Inledning

Propositionen innehåller frågor som rör tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Främst handlar det om att ge möjligheter att bekämpa barnpornografi. Vi välkomnar förslag som skärper lagstiftningen om barnpornografi. Vänsterpartiet har också tidigare motionerat i frågan.

Propositionen berör även andra områden bl.a. ändringar i sekretesslagen, införande av begreppet tekniska upptagningar i yttrandefrihetsgrundlagen, nya regler om utgivningsbevis för periodiska skrifter och utvidgad möjlighet för JK att delegera sina åklagaruppgifter.

Bakgrund

Sedan 1994 ligger ett vilande grundlagsförslag (rskr. 1993/94:450) om att kriminalisera innehav av barnpornografi. Förslaget innefattar innehav av utgivet material med verklighetstrogen barnpornografi och innebär nya bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som gör det möjligt att bestraffa (ej försvarligt) innehav genom bestämmelser i vanlig lag. Efter stark kritik mot det vilande förslaget, liksom kritik mot det av Barnpornografiutredningen (SOU 1997:29) förordade förslaget återkommer regeringen nu med detta lagförslag.

Utredningens förslag

Barnpornografiutredningens förslag skulle innebära att yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde avgränsades till att bara gälla filmer som har s.k. ursprungsuppgifter (vem som framställt filmen och när, var och av vem exemplaren har framställts). Det skulle medföra att yttrandefriheten begränsades inte bara för barnpornografiska videor utan även för alla andra videor. Innehav av andra videor än barnpornografiska skulle, med utredningens förslag, fråntas det tryckfrihetsrättsliga skyddet, dvs. meddelarfrihet, censurförbud etc. eftersom grundlagarna då inte alls skulle gälla för filmer utan ursprungsuppgifter, till skillnad från dagens lagstiftning. Förslaget skulle följaktligen ändra på den princip som gäller i både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen; dvs. att material som spritts i minst tre exemplar anses utgivet. Det skulle innebära brist på överensstämmelse mellan reglerna för videofilmer och tryckt material.

Detta förslag gav möjlighet att kriminalisera all befattning med barnpornografi (i brottsbalken), men inte innehav av barnpornografi med ursprungsuppgifter. Det skulle kunna leda till oönskade effekter. Någon skulle kunna förse filmerna med ”falska” uppgifter, denna person skulle kunna vara icke existerande eller någon som tagit emot pengar för att agera s.k. målvakt. Då skulle innehavet inte vara brottsligt. Utredningen hävdade att det inte är troligt att detta skulle komma att ske, främst p.g.a. att verksamheten inte styrs av ekonomiska intressen som t.ex. vid ekonomisk brottslighet. Vi anser att utredningen har undervärderat riskerna för att lagen kan kringgås på detta sätt. Det skulle i sin tur kunna komma att försvåra bekämpandet av barnpornografi och de övergrepp som skildras.

Med detta förslag lämnades yttrandefrihetsgrundlagens regler om censurförbud, anskaffar- och meddelarfrihet, eller anonymitetsskydd orörda för alla videor som förses med ursprungsuppgifter. Det är bra. Men det medför samtidigt att alla andra videofilmer fråntas detta skydd. Vi instämmer därför bl.a. med de många remissinstanser som är kritiska till utredningens förslag.

Vi kan vidare konstatera att utredningen föreslog ett s.k. försvarlighetsrekvisit som var mer vidsträckt än det som föreslås i propositionen. I denna del stöder vi utredningens förslag.

Propositionen/den lagtekniska lösningen

I propositionen föreslås i princip all befattning av barnpornografi bli kriminaliserad, även innehav. Detta löses lagtekniskt genom att ämnesområdet barnpornografi uttryckligen lyfts ur grundlagen samtidigt som de nuvarande bestämmelserna i grundlagen om barnpornografi upphävs. På detta sätt förändras inte grundlagens princip och systematik på något sätt. På samma sätt har alkohol och tobaksreklam tidigare ansetts gå utanför grundlagens tillämpningsområde. Det straffbara området föreslås bli utvidgat för befattning med barnpornografi och förslaget innefattar alla verklighetstrogna bilder, gränsen dras vid egenhändigt framställda teckningar och konstverk.

Det föreslås en ny paragraf i brottsbalken som kriminaliserar att skildra barn i pornografisk bild, sprida, upplåta, förevisa eller på annat sätt göra en sådan bild tillgänglig för någon annan, förvärva eller bjuda ut sådan bild, förmedla kontakter mellan köpare och säljare eller slutligen inneha en sådan bild.

Undantag från det annars straffbara området/försvarlighetsrekvisit

Regeringen föreslår att det införs en regel om att en gärning inte ska anses utgöra brott om ”särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad”. Detta försvarlighetsrekvisit är ur juridisk synpunkt mycket snävt och ska enligt regeringen också ses som ytterst begränsat.

Regeringen anger att om ett innehavsförbud ska ha någon verkan får det endast vara i yttersta undantagsfall som ett innehav ses som försvarligt. I princip ska endast myndigheter kunna inneha barnpornografi. Det är tveksamt om forskning, aktiv opinionsbildning, nyhets- eller journalistarbete motiverar innehav, enligt regeringen. Detta kan få negativa konsekvenser för forskning och nyhetsrapportering, liksom för aktivt undersökande journalister. Det kan ifrågasättas om journalister och andra i framtiden straffritt kommer att kunna handskas med bildbevis på sexuella övergrepp på barn, liksom med barnpornografi, i syfte att rapportera om sådana företeelser. Kommer forskare att kunna inneha barnpornografi i syfte att avhandla detta problemområde? Det kan även ifrågasättas om Barnpornografiutredningen hade kunnat genomföras om dessa regler varit gällande.

Regeringens förslag är så ”vattentätt” att det i förlängningen skulle kunna omöjliggöra rapportering om eller forskaranalyser av barnpornografi. Härigenom försvåras kampen mot barnpornografi och de övergrepp som den förutsätter.

Undantag från det annars straffbara området borde i stället gälla gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. Detta undantag ska omfatta t.ex. journalister, forskare och andra som innehar barnpornografi i syfte att rapportera eller avslöja sådana företeelser.

Det är syftet med innehavet som ska vara bestämmande för om innehavet kan anses försvarligt, inte dessa yrkesgrupper i sig. Här vill vi hänvisa till förarbetena till nuvarande 16 kap. 11§ brottsbalken (prop. 1978/79:179). Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling och vetenskapligt arbete anförs som exempel på försvarliga syften. Det ska också omfatta barns egna försök att i terapi gestalta de övergrepp som de utsatts för och andra sådana försvarliga innehav.

Riksdagen bör besluta att brottsbalken 10 a § sista meningen ges följande lydelse: ”Även i andra fall ska en gärning inte utgöra brott om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.”

Detta möjliggör bättre än regeringens förslag avslöjande av och kamp mot barnpornografi. Men det ställer samtidigt kravet att var och en som i t.ex. forsknings- eller opinionsbildande syfte befattar sig med barnpornografiska bilder måste ifrågasätta om innehavet verkligen är nödvändigt eller inte. Sett ur avbildade barns synpunkt är förekomsten av dessa bilder alltid lika kränkande, oavsett syftet med innehavet eller spridningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.

Stockholm den 5 februari 1998
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)	Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)	Eva Zetterberg (v)
Kenneth Kvist (v)