med anledning av prop. 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.

Motion 1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd)

av Alf Svensson m.fl. (kd)

I denna motion berörs endast frågeställningarna kring barnpornografifrågan. Övriga delar av propositionen, bl a om införande av begreppet tekniska upptagningar i yttrandefrihetsgrundlagen, tillstyrks av Kristdemokraterna.

1 Barnpornografi

Huvudskälet för att ingripanden skall ske mot olika befattningar med barnpornografi är att skydda barnets personliga värdighet. Barnet har först utsatts för ett sexuellt övergrepp. När ett sådant övergrepp har dokumenterats på ett visuellt sätt (foto eller film) är själva dokumentationen i sig en form av kränkning av den personliga värdigheten. Återanvändning av sådan dokumentation är en fortgående kränkning, en stöld av barnets personliga mänskliga värdighet.

2 Bakgrund

Kriminalisering av befattningar med verklighetstrogen barnpornografi har varit aktuell i den allmänna debatten under lång tid. Eftersom fyrklöverregeringen inte la fram någon proposition och då en kvalificerad majoritet i konstitutionsutskottet inte erhölls för en innehavskriminalisering redan från 1995 gjordes en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna om ett vilande grundlagsförslag som avsågs träda i kraft 1999. En bred majoritet slöt upp bakom detta i riksdagen i juni 1994.

Från våren 1995 fram till våren 1997 arbetade Barnpornografiutredningen med lagstiftningsfrågorna. Majoriteten la fram ett förslag som har avvisats från många håll. Kristdemokraternas representant i utredningen reserverade sig för en mer heltäckande lösning. Även två av fyra s-ledamöter reserverade sig.

3 Frågans hantering

I Barnpornografiutredningen var regeringspartiet delat i två läger, ett stödde majoritetslinjen som får anses vara den minst restriktiva linjen, det andra lägret ville ha en utdefiniering av barnpornografibrottet, men med bevarad meddelar- och anskaffarfrihet. Den kristdemokratiska reservationen var den mest restriktiva med en utdefiniering som innebar att endast försvarlighetsrekvisitet skulle vara kvar i grundlagen för verklighetstrogen skildring samt förhindrande av ”smittoeffekter” genom en skrivning i regeringsformen.

Endast fyra remissinstanser ville ha en mer restriktiv lagstiftning vad gäller försvarlighetsrekvisitet än den kristdemokratiska reservationen. Trots detta väljer regeringen denna slutna linje utan att ha genomfört partiöverlägg­ningar inför grundlagsförändringarna.

Socialdemokraterna har i oppositionsställning och tidigare i reger­ings­ställning alltid talat varmt för att vittgående grundlagsförändringar skall föregås av bredast möjliga uppgörelser mellan partierna. Det normala är därvidlag att man genom partiöverläggningar kommer överens om de förändringar som skall göras. Vi kan erinra om att Socialdemokraterna med utgångspunkt från denna tradition under förra mandatperioden reagerade kraftfullt även kring ett så modest krav som ett tillkännagivande om utredning av folkomröstningsinstitutet.

Det är alltså uppseendeväckande att regeringen nu lagt fram en grund­lagsproposition i en starkt kontroversiell fråga utan de traditionella partiöverläggningarna. För detta förtjänar regeringen stark kritik.

4 Författningsmässig bakgrund och argumentering

Befattningskriminaliseringar av informationsbärare utan fullt stöd av grundlag är i sig mycket långtgående åtgärder. Visserligen kan det hävdas att de allmänna formuleringarna till skydd för individens integritet i regeringsformen (RF 2:13) kan vara en utgångspunkt. Man kan dock jämföra med RF 2:3 som tydligt anger att det finns förbud mot politiska register utan medborgares samtycke. På den punkten har man inte nöjt sig med de allmänna formuleringarna i RF 2:13. Politiska register är som bekant också yttranden och paragrafen innebär en inskränkning i informationsfriheten. Enligt vår åsikt är en verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild ett långt värre angrepp på den personliga integriteten än en politisk registrering.

Rätten att inneha informationsbärare är en fundamental rättighet i ett demokratiskt samhälle. Den bör inte kunna inskränkas utan stöd av grundlag. I samband med KU:s betänkande Ytterligare åtgärder mot barnpornografi, KU 1993/94:28, beskrivs rätten att inneha informationsbärare som funda­mental. Möjligheten att t ex kriminalisera innehav av informations­bärare utan stöd av grundlag tillbakavisades av ett enigt utskott i denna del. Inga invändningar framfördes heller vid riksdagens beslut i frågan mot detta sätt att tolka grundlagen. KU skrev följande (s 13 i betänkandet):

Av redogörelsen i det föregående framgår att det uppenbarligen inte är förenligt med grundlagen att i vanlig lag föreskriva om möjlighet att ingripa mot en enskild person endast under åberopande av att denne innehar en skrift eller en film som innehåller yttranden eller skildringar som vid en utgivning eller spridning skulle kunna utgöra tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.

Alltså: icke utgivna yttranden som vid en utgivning skulle medföra tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott kan inte innehavskriminaliseras. Detta var KU:s och riksdagens entydiga tolkning av grundlagen.

Varken tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har någon som helst betydelse för outgivet material, såvida det inte skall användas i publiceringssyfte med de specifika kriterier det innebär. Definitionsmässigt ligger sådant utanför dessa båda grundlagars både formella och materiella tillämpningsområde. Regleringen av sådant material faller under regeringsformens jurisdiktion.

Både majoriteten och s-reservanterna i barnpornografiutredningen ville införa en grundlagsmässig möjlighet att innehavskriminalisera barn­porno­grafi, som inte är av verklighetstrogen karaktär, dvs tecknade eller animerade bilder och filmer. Syftet med en så vittgående åtgärder som innehavs­kriminalisering av verklighetstrogen barnpornografi har hela tiden varit att återanvändning av dokumentation på ett sexuellt övergrepp på ett barn skall ses som en fortgående kränkning av ett faktiskt existerande barn. Ett sådant skäl föreligger inte vad gäller tecknade eller animerade informationsbärare. De ”smittoeffekter”, som utredningsmajoriteten och vissa i den allmänna debatten uttryckt farhågor för, förstärks ju genom en så vittgående fullmakt. Med den inriktningen skulle med ett enkelt riksdagsbeslut alltså även tecknade och animerade alster som inte är verklighetstrogna kunna innehavs­kriminaliseras. Märkligt nog fullföljer regeringen en sådan inriktning genom sitt förslag.

5 Det vilande grundlagsförslaget

I juni 1994 antog riksdagen ett vilande grundlagsförslag, på initiativ av Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, vilket kan genomföras 1999 efter ett andra beslut av riksdagen. Moderaterna och Folkpartiet stoppade som bekant införandet från 1995. Förslaget är inte heltäckande. Det var känt redan när det antogs. Det är träffsäkert när det gäller sådant material som i grundlagens mening är utgivet. När det gäller videogram fordras att det skall ha spritts i tre exemplar eller fler för att betecknas som utgivet.

Men när det vilande grundlagsförslaget med innehavskriminalisering antogs var man inte helt på det klara med rättsläget kring kopiering av sekvenser från förlagor, så kallade master-band. Den uppgift som då delgavs konstitutionsutskottet härstammade från JK, som hävdade att det inte varit nödvändigt för åklagare att visa att varje framställning för sig spritts till ”mer än ett fåtal personer” för att styrka gärningen. JK anförde att det inte hade varit möjligt (då) att dra några slutsatser om den nedre gränsen för den nödvändiga bevisningen av spridning i andra fall.

Bl a Barnpornografiutredningen har nu kartlagt det material som är känt. Vad gäller film och videogram är de olika filmsekvenserna relativt få och uppfyller i sig kriterierna för spridning. Men dessa sekvenser återfinns i varje videogram som en unik blandning. I lagens mening är sådana videogram alltså inte spridda. I den meningen har det vilande grundlagsförslaget en otillräcklig träffsäkerhet. Teoretiskt kan man tänka sig att, för att öka träff­säkerheten, införa en kompletterande lagstiftning till det vilande förslaget. Men praktiskt är det bättre att tillskapa en enhetlig och generell lagstiftning riktad mot verklighetstrogen barnpornografi. Det vilande förslaget bör alltså inte fullföljas.

6 Kristdemokraternas lagförslag

Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är ett av syftena med grundlagarna. I regeringsformen fastslås att det skall finnas yttrande- och informationsfrihet. Men det fastslås också att dessa friheter får begränsas med hänsyn till ”enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott”. I grunden handlar det om hur vi värderar människors (speciellt barns) människovärde. För oss har ett barns fri- och rättigheter företräde framför rätten att inneha eller i övrigt befatta sig med en kränkning av ett barns värdighet.

Den kartläggning som Barnpornografiutredningen har gjort visar att det material som är känt bygger på ett begränsat antal filmer, vars sekvenser blandats i olika skräddarsydda videogram. De beslag som hittills gjorts beskriver bara en del av verkligheten. Det är farligt att nu dra för långtgående slutsatser av ett begränsat material. Morgondagen med dess avslöjanden har vi inte sett, men grundlagen måste ha morgondagens möjligheter och risker med i bilden.

Syftet med en lagstiftning, som innebär förbud mot all befattning (som inte är försvarlig) med verklighetstrogen barnpornografi bygger främst på att bilder och filmer har framställts genom ett sexualbrott mot ett barn. Den fortsatta kränkningen genom dokumentationen skall alltså främst ses som en förlängning av det första brottet. En sådan kränkning är egentligen främst inte brottslig som ett överskridande av tryckfrihetens gränser utan som ett led i sexualbrottet mot barnet.

Att använda ett barn för att framställa en pornografisk bild/film är i sig ett sexualbrott, ett sexuellt ofredande. Bildframställningen utgör dessutom ett väsentligt moment, ibland själva syftet, med det allvarligare sexualbrott, som barnet i regel utsätts för framför kameran.

Kristdemokraterna delar därför regeringens huvudlinje om att skildring av barn i pornografisk bild skall utmönstras ur yttrandegrundlagarna. Den kristdemokratiska reservationen i utredningen innebar dock att icke verklighetstrogna sådana bilder skulle ligga kvar som under TF och YGL. Emellertid kan man använda regeringens totala utmönstring ur dessa båda grundlagar om det tydligt i regeringsformen anges att möjlighet till innehavs­kriminalisering endast avser verklighetstrogen bild.

Vi delar inte regeringens uppfattning om begreppet verklighetstrogen bild, inte heller delar vi synen på försvarlighetsrekvisitet och vi hävdar alltså att innehavskriminalisering av yttranden måste ges grundlagsstöd i regerings­formen. I konsekvens med detta har vi en annan syn på innehav av teckningar och motsvarande alster som inte är av verklighetstrogen karaktär. Definitionen av begreppet barn bör dessutom återfinnas i grundlagarna. Denna grundinställning medför förändringar i förhållandet till regeringens förslag vad avser brottsbalken.

7 Försvarligheten

Yttrandegrundlagarnas fokusering på ensamansvar, anskaffarfrihet, meddelarfrihet och censurförbud är centrala begrepp för en fungerande yttrandefrihet. Vi menar dock att kränkning av människors personliga värdighet genom skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär är ett så allvarligt brott att det inte kan underordnas dessa centrala begrepp. Lagen är till för människans och människovärdets skull. Skulle man behålla dessa krav på sådana bild-yttranden skulle man genom åberopande av anskaffarfriheten, meddelarfriheten och censurförbudet kunna urholka brottsbalkens befattningskriminaliseringar i väsentlig grad, ja, de skulle till och med kunna bli verkningslösa. Risken blir stor för godtycke på området.

Det finns omvänt ett annat problem, nämligen att vissa yrkesgrupper à priori av en sådan lagstiftning skall anses ha fri tillgång till verklighetstrogen barnpornografi. Pedofiler som också är journalister, konstnärer, författare eller vissa forskare får alltså en skyddad frizon med fri tillgång till barnpornografiskt material. Enligt vårt förmenande är varje skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär en fortgående kränkning av barnet; detta gäller även om det innehas av sådana med “goda” publiceringssyften. Generellt måste en stor restriktivitet alltid iakttas i sådana sammanhang för att minimera en fortgående kränkning. Därför skall inte skyddade zoner för vissa yrkesgrupper inrättas. Försvarligheten för sådana befattningar måste vara betydande.

Regeringen går dock emot en betydande remissopinion som pekar på behovet av ett försvarlighetsrekvisit. Dessutom innehåller propositionen ett dolt försvarlighetsrekvisit, där det hänvisas till ”om särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad”. Här inför nu regeringen ett nytt ”uppenbarhetsrekvisit”. Det är en konstitutionellt mycket märklig princip.

Det är också uppseendeväckande att regeringen jämför yttranden i bild med vapen, narkotika och dopningsmedel.

Inte sällan är det media som genom grävande journalistik och efter­forsk­ningar kunnat nysta upp olika brottshärvor. En innehavskriminalisering av verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild som inte innehåller ett tydligt försvarlighetsrekvisit skulle kunna allvarligt hämma den typen av granskande journalistik och även seriös forskning på området. Även seriöst arbetande organisationer som arbetar med opinionsbildning mot sexuell exploatering av barn skulle drabbas i sitt arbete. Den lösning vi eftersträvar innebär inte en automatisk frizon för dessa grupper utan bygger på att innehav skall kunna motiveras utifrån en dokumenterad försvarlighet. Den undantagsregel som regeringen föreslår kommer troligen att innebära att ingen är beredd att ta risken att ”gräva” på områden, där det som generell regel föreligger straffansvar. Den hållning som regeringen intar är inte försvarlig.

Regeringen fastslår att innebörden av de undantagsregler, ”det nya uppenbarhetsrekvisitet”, som föreslås skulle gälla ”där syftet med gärningen är skyddsvärd, konkret och specifik och omständigheterna är sådana att det i princip är uteslutet att t ex hantera en situation utan exempelvis inneha en viss barnpornografisk skildring”. Gärningen skall anses uppenbart befogad.

Enligt vårt synsätt är det en konstig procedur att införa en godtycklig för­svar­lighet genom skrivningar om ”uppenbart befogad”. En försvarlighets­princip bör stå öppet deklarerad och inte smygas in bakvägen på det sätt som regeringen föreslår. Regeringens tillvägagångssätt antyder att regeringen inte har förtroende för att rättsväsendet på ett korrekt sätt skulle kunna hantera en försvarlighetsprincip.

Som vi ser det är det i högsta grad rimligt att försvarlighet finns angiven i yttrandegrundlagarna. Om försvarligheten enbart skulle skrivas in i brottsbalken skulle det kunna leda till problem för de instanser som av naturliga skäl inte har en djupare kompetens på tryck- och yttrandefrihetens område. Man kan också konstatera att i övervägande antalet fall där det kan bli aktuellt att åberopa försvarlighet så föreligger en publiceringsavsikt i någon form. Det vore därför märkligt om den typen av publiceringsavsikter inte skulle hanteras på samma sätt som t ex misstänkta tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Genom att försvarligheten är inskriven i yttrande­grundlagarna betyder det att JK är formellt ansvarig som bedömare om väckande av åtal. Försvarlighetsrekvisitet bör därför finnas angivet i grund­lagarna. Det bör dock övervägas att införa ett särskilt prövningsförfarande hos lämplig myndighet.

Med denna inriktning måste formuleringen i TF 1:10 och YGL 1:13 få en annan utforming än den som regeringen föreslagit. Det lagtextförslag som regeringen lämnat är otillfredsställande och inte tillräckligt heltäckande avseende TF 1:10 och YGL 1:13.

Eftersom det är en viss typ av yttranden som utmönstras ur dessa grund­lagar är det helt klart befogat att i dem ange hur verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild definieras. Formuleringsmässigt kan vi därvidlag acceptera den skrivning som regeringen föreslår vad avser pubertets­utveckling och åldersangivelse.

Vårt förslag är att lagtexten därför får följande utformning i TF 1:10 och YGL 1:13:

Utan hinder av denna förordning (resp denna grundlag) gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

8 Tecknade och animerade bilder samt begreppet verklighetstrogen

Syftet med så vittgående åtgärder som innehavskriminalisering av verklighetstrogen barnpornografi har hela tiden varit att återanvändning av dokumentation på ett sexuellt övergrepp på ett barn skall ses som en fortgående kränkning av ett faktiskt existerande barn. Ett sådant skäl föreligger inte vad gäller tecknade eller animerade informationsbärare. De ”smittoeffekter”, som utredningsmajoriteten i utredningen och vissa i den allmänna debatten uttryckt farhågor för, förstärks ju genom en så vittgående fullmakt. Med den inriktningen skulle med ett enkelt riksdagsbeslut alltså även tecknade och animerade alster (som inte är verklighetstrogna) kunna innehavskriminaliseras.

Den barnpornografi som inte har sin grund i verklighetstrogna övergrepp mot barn, dvs tecknade och animerade bilder, bör finnas kvar som ett brott enligt brottsbalken eftersom de kränker barn i allmänhet. Det finns dock inget skäl att i dessa fall kriminalisera innehav. Begreppet verklighetstrogen skildring är centralt för de långtgående inskränkningar som Krist­demokraterna är beredda att medverka till.

Regeringen har på denna punkt i sin proposition tappat greppet om vad det som är centralt med en innehavskriminalisering, dvs kränkningen av ett existerande barn.

Regeringen gör också märkliga distinktioner mellan egenhändigt fram­ställda teckningar etc och teckningar som framställts med hjälp av dator­teknik. Denna åtskillnad behövs inte om begreppet verklighetstrogen är det centrala instrumentet för bedömningen. Regeringen tycks ha missat att det bärande för begreppet verklighetstrogen är hur betraktaren uppfattar bilden; om det framstår tydligt att ett enskilt barn kan förmodas ha kränkts genom bilden – oavsett framställningssätt – så är den att betrakta som verklighets­trogen. Då spelar det för den rättsliga bedömningen ingen roll om bilden är framställd genom datoranimering eller genom ett faktiskt övergrepp.

Den teknik som vi föreslår att lyfta ut all icke-försvarlig skildring av barn i pornografisk bild ur TF och YGL kräver dock att innehavsbrott av verklighetstrogna skildringar ges stöd i regeringsformen. Eller rättare sagt: endast verklighetstrogna skildringar skall kunna kriminaliseras på detta sätt.

9 Förhindrande av smittoeffekter på andra yttranden – tillägg i RF 2:13

Utan stöd i grundlag bör man inte genomföra långtgående kriminaliseringar i brottsbalken av olika befattningar med informationsbärare. Man bör ha mycket goda skäl för att kunna inskränka rätten att inneha sådana. Med ett enkelt beslut i vanlig lag skall riksdagen inte kunna kriminalisera innehav av informationsbärare. Detta är enligt vårt synsätt ett alltför långtgående ingripande i yttrande- och informationsfriheten. Jämför med tidigare citat ur KU 1993/94:28.

Risken för ”smittoeffekter” av en så långtgående åtgärd måste hanteras med stort allvar. Det gäller att vara övertydlig om att detta är en unik åtgärd och inte ett första steg i flera innehavskriminaliseringar av olika informations­bärare i framtiden.

Visserligen kan man som grundlagsstöd åberopa de allmänna formuleringarna i RF 2:13 om ”enskilds anseende, privatlivets helgd eller före­­byggande och beivrande av brott”. Men samtidigt kan man peka på att förbudet mot politiska personregister utan samtycke ansetts som så viktigt att det fått en egen skrivning i regeringsformen. I det sammanhanget framstår det som minst lika – egentligen mer – viktigt att klargöra att innehav av yttranden som innehåller verklighetstrogen barnpornografi får inskränkas.

Det är av betydande vikt att ett tydligt stöd ges i RF 2:13 för denna befattningskriminalisering i brottsbalken. Om inte detta sker kan det framöver uppstå otydligheter om att riksdagen i vanlig lag utan vidare får inskränka befattningar med material som i TF:s och YGL:s mening inte är utgivet. T ex framstår det som mycket vanskligt om man genom vanlig lag skulle kunna kriminalisera innehav av enskildas brev.

Ett stöd för innehavskriminalisering av verklighetstrogen barnpornografi i regeringsformens rättighetskapitel innebär alltså indirekt att andra sådana inskränkningar inte kan ske utan grundlagsstöd framöver. Det allmänna skyddet för innehav av informationsbärare framstår som tydligt.

Vi föreslår därför att RF 2:13 första stycket ändras till följande:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Innehav av yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild får begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

10 Brottsbalken

Ovanstående förslag medför att utformningen av brottsbalken 16 kap 10 a § måste konsekvensändras. Förändringen medför att innehavsbrottet beskrivs på annat sätt genom att begreppet verklighetstrogen införs och att försvarlighetsrekvisitet förs in även här. Förändring sker i skrivningen av tecknad bild eller motsvarande. Ordningsföljden mellan vissa stycken förändras också.

Lydelsen blir då:

Den som

1. skildrar barn i pornografisk bild,

2. sprider, överlåter, upplåter, fö­revisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,

3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,

4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bil­der av barn eller vidtar någon an­nan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bil­der, eller

5. innehar en sådan bild av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornogra­fibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

Förbuden mot skildring gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevi­sas eller på annat sätt göras till­gänglig för andra och om bilden inte är av verklighetstrogen karaktär.

Den som i yrkesmässig verksam­het eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där.

Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dö­mas för grovt barnporno­gafibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verk­samhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller av­sett bilder där barn utsätts för sär­skilt hänsynslös behandling.

Om en gärning som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är full­bordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

11 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse:

Utan hinder av denna förordning gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 13 § yttrandrefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse:

Utan hinder av denna grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

3. att riksdagen beslutar att 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen skall ges följande lydelse:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Innehav av yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild får begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att
16 kap. 10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse:

Den som

1. skildrar barn i pornografisk bild,

2. sprider, överlåter, upplåter, fö­revisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,

3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,

4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bil­der av barn eller vidtar någon an­nan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bil­der, eller

5. innehar en sådan bild av barn av verklighetstrogen karaktär

döms för barnpornogra­fibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

Förbuden mot skildring gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevi­sas eller på annat sätt göras till­gänglig för andra och om bilden inte är av verklighetstrogen karaktär.

Den som i yrkesmässig verksam­het eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där.

Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dö­mas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verk­samhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller av­sett bilder där barn utsätts för sär­skilt hänsynslös behandling.

Om en gärning som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är full­bordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

Stockholm den 5 februari 1998

Alf Svensson (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-02-05 Bordläggning: 1998-02-10 Hänvisning: 1998-02-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)