Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet

Motion 1997/98:Sf44 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1997/98:178
Tilldelat
Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning
1998-06-09
Hänvisning
1998-06-10
Bordläggning
1998-06-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

1 Inledning

Den starka skärpning i praxis beträffande beviskravet för styrkt identitet i medborgarskapsärenden, vilken sammanfaller med tillkomsten av Utlänningsnämnden har skapat stora problem. Som framgår av utredningen Medborgarskap och identitet (SOU 1997:162) har avslagsgrunden oklar identitet hos Invandrarverket ökat från 7 % av ärendena 1989 till 59 % 1996. Orsaken till denna förändring är dock inte den utredningen påstår; att invandringen till Sverige genomgått en strukturell förändring och nu i påtagligt ökad utsträckning kommer från länder med mer eller mindre kaotiska förhållanden. Härvidlag har knappast några större förändringar skett det senaste årtiondet – det får räcka att peka på tidigare flyktingskapande länder som Libanon och Eritrea. Det framgår också av utredningen att Sverige vid en internationell jämförelse f.n. upprätthåller extrema krav på bevisningens styrka för att acceptera identiteten som styrkt. Att vissa av jämförelseländerna har regler som i teorin möjliggör återkallande av medborgarskapsbeslut saknar betydelse i sammanhanget eftersom denna möjlighet i praktiken nästan aldrig utnyttjas.

Den nuvarande situationen där ett stort antal människor levt i Sverige i många år, men för all framtid saknar möjlighet att bli svenska medborgare på grund av de extrema beviskrav som ställs beträffande styrkt identitet är synnerligen olycklig. De som är drabbade har svårt att känna sig accepterade i Sverige och självfallet motverkas en positiv integration i samhället av dessa personer. Det har blivit en trängande nödvändighet att göra något för att komma till rätta med en situation som håller på att bli helt ohållbar.

2 Närmare om identitetskravet

I propositionen görs en genomgång av hur beviskraven tillämpats av Utlänningsnämnden och Invandrarverket vad gäller identitetsprövningen. Bl.a. anges att annan bevisning än handlingar kan godtas, t.ex. uppgifter från anhöriga till den sökande. Den anhörige måste dock ha förvärvat svenskt medborgarskap under vissa förhållanden och måste vara antingen make/maka syskon eller vuxet barn till sökanden. Problemet – som inte alls berörs i propositionen – är att kraven på viss släktskap mellan sökanden och anhöriga vars uppgifter tillmäts bevisvärde strider mot en grundläggande rättsprincip som sedan många år är etablerad i Sverige: principen om den fria bevisprövningen. Just det förhållandet att myndigheterna inte tillämpat denna princip utgör en stor del av grunden till de rådande problemen. Det är nödvändigt att riksdagen i detta lagstiftningsärende slår fast att den fria bevisprövningens princip gäller också på detta rättsområde.

3 Dispens från kravet på styrkt identitet

I 6 § lagen om svenskt medborgarskap införs en dispensmöjlighet från kravet på styrkt identitet i naturalisationsärenden. Dispens får ges om sökanden haft hemvist i Sverige sedan minst åtta år och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. Vänsterpartiet välkomnar den föreslagna regeln, men hyser samtidigt vissa farhågor beträffande Invandrarverkets och Utlänningsnämndens förmåga att ge beviskravet en korrekt tolkning. De erfarenheter som finns t.ex. från Invandrarverkets sätt att tillämpa beviskravet för sökande i visumärenden, att sökande skall göra det troligt att syftet med en resa är besök, inger stora farhågor. Här har beviskravet i realiteten skärpts så att det krävs att syftet är styrkt, inte troligt. Samma sak gäller myndigheternas tolkning av beviskravet ”skälig anledning att tro ” beträffande risk för tortyr m.m. Här upprätthålls helt andra beviskrav än vad som anges i lagen. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Klara motivuttalanden är därför mycket viktiga på denna punkt. Tyvärr är de tvärtom i vissa delar synnerligen oklara. Vad betyder t.ex.: ”Omständigheter som hänger samman med det egna agerandet kan självfallet komma att utgöra ett betydelsefullt och för sökanden i vissa fall försvårande moment i den trovärdighetsbedömning som skall göras vid dispensprövningen.” Skälen till att sökanden lämnade felaktiga uppgifter vid ankomsten till landet bör ägnas särskilt intresse, enligt propositionen. Men om skälet är råd från en flyktingsmugglare hur skall det värderas? Inget svar ges på den centrala frågan. Vänsterpartiet anser att det måste klargöras att det inte får ställas alltför höga beviskrav för att kravet på att det skall vara sannolikt att den uppgivna identiteten är korrekt skall anses uppfyllt.

Det skall krävas av utlänningen att han/hon gjort vad som skäligen kan förväntas av honom/henne för att styrka sin identitet. I fråga om flyktingar sägs att det normalt inte är rimligt att de skall behöva kontakta hemlandets myndigheter. Detta bör enligt Vänsterpartiet gälla alla som har uppehålls­tillstånd i egenskap av skyddsbehövande.

Det sägs i propositionen att åttaårsgränsen bör vara en absolut minimigräns och att inget hinder finns för att i enskilda fall kräva en längre hemvisttid än åtta år. Det klargörs inte vad detta skall kunna innebära i praktiken. Är det möjligt att kravet på hemvisttid sätts till 12, 14 eller 20 år? Åtta år bör vara det tidskrav som gäller frånsett vandelsfall där längre hemvisttid kan krävas. Vänsterpartiet anser att detta bör ges regeringen till känna.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är fri bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan om identiteten skall anses styrkt i medborgarskapsärenden,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beviskravet för att en identitet i ett medborgarskapsärende skall anses sannolik,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen som fått uppehållstillstånd som skyddsbehövande skall behöva kontakta hemlandets myndigheter som ett led i att styrka sin identitet inför svenska myndigheter,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på längre hemvisttid än åtta år i medborgarskapsärenden.

Stockholm den 26 maj 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Ulla Hoffmann (v)


Yrkanden (8)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är fri bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan om identiteten skall anses styrkt i medborgarskapsärenden
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är fri bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan om identiteten skall anses styrkt i medborgarskapsärenden
    Behandlas i
  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beviskravet för att en identitet i ett medborgarskapsärende skall anses sannolik
    Behandlas i
  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beviskravet för att en identitet i ett medborgarskapsärende skall anses sannolik
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen som fått uppehållstillstånd som skyddsbehövande skall behöva kontakta hemlandets myndigheter som ett led i att styrka sin identitet inför svenska myndigheter
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen som fått uppehållstillstånd som skyddsbehövande skall behöva kontakta hemlandets myndigheter som ett led i att styrka sin identitet inför svenska myndigheter
    Behandlas i
  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på längre hemvisttid än åtta år i medborgarskapsärenden.
    Behandlas i
  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på längre hemvisttid än åtta år i medborgarskapsärenden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.