med anledning av prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning

Motion 1996/97:N22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Åter till Linje 2!
1 Inledning
Energiöverenskommelsen är förödande för Sverige.
- Den splittrar nationen i en tid då vi behöver samling.
- Den avvecklar resurser i en tid då vi behöver utveckling.
- Den hotar jobb i en tid då vi desperat behöver nya.
- Den skadar naturen i en tid då vi behöver göra mer för att skydda den.
- Den har ett nationellt perspektiv i en tid då vi behöver bli mer
gränslösa.
Folkpartiet föreslår att riksdagen, med avslag på propositionen, begär nya
riktlinjer för energipolitiken i enlighet med vad som anförs i motionen.
Den socialdemokratiska regeringens strategiska misstag i energifrågan var
att överge sina tidigare partner i Linje 2 - Folkpartiet och LO - och istället
bli ett Linje 3-parti. Det alternativ som då valdes bort var en överenskom-
melse med folkpartiet och LO om en långsiktigt trovärdig energipolitik, där
kärnkraften avvecklas genom styrmedel och inte genom politiska diktat. Den
hade inte stötts av alla, för på den ena flygeln finns människor som vill ha
kärnkraften kvar för alltid och på den andra människor som vill stänga den
omedelbart, men den hade respekterats av en bred majoritet, fört energi-
frågan ut ur den politiska stridslinjen och löst upp ett mer än två decennier
långt nationellt energipolitiskt trauma. Uppgörelsen med Linje 3-partier om
politiskt styrda, årtalsbundna avstängningsbeslut gör att energifrågan förblir
ett inrikespolitiskt trätoämne. Det bidrar i sin tur till ett misstroende mot
Sverige som investeringsland.
I denna motion presenteras Folkpartiets energipolitik. Den överensstäm-
mer, vad vi förstår, med LO:s aktuella uppfattning. Den borde kunna vara en
plattform som på nytt samlar parterna bakom Linje 2 och därmed vinner
förståelse hos en mycket stor majoritet av svenska folket. Vi vet, och det har
redan framgått av en riksdagsmotion med anledning av energipropositionen,
att åtskilliga inom socialdemokratin delar förhoppningen att Socialdemokra-
terna på nytt skall bli ett Linje 2-parti. Det skulle vara bra för Sverige - för
jobben och för välfärden.
Den politik som kan samla nationen i energifrågan måste förena inslag
som främjar en utfasning av kärnkraften med en långsiktighet som gör att
förtroendet för Sverige som industriland ökar. Vi förespråkar alltså en annan
linje än regeringens politiskt beslutade snabbstängningar men också en annan
än den som Moderata samlingspartiet presenterade igår där det klart sägs ut
att "kärnkraftsavveckling kräver inga politiska beslut". Huvudinnehållet i vår
energipolitik är följande:
- Ja till väl avvägda styrmedel för att främja miljövänliga energislag och
påverka kärnkraftens ekonomiska livslängd.
- Tiodubblad satsning på kärnsäkerhet i öst - en satsning som växer
ytterligare genom att näringslivet med denna energiplattform är berett
att gå in med minst lika stort belopp som staten.
- Nej till politiskt beslutade stängningar av Barsebäck och andra
kärnkraftverk.
Detta innebär att Folkpartiet föreslår att riksdagen accepterar
kostnadsramen för omställningsåtgärder inom energipolitiken. Om
riksdagen också säger nej till de åtgärder som är direkt förknippade med
den forcerade stängningen av Barsebäck frigörs medel inom ramen som
kan användas för den nämnda - och ur säkerhetssynpunkt starkt
motiverade - satsningen för ökad kärnsäkerhet strax öster om Sverige.
2 Folkpartiets energipolitik
2.1 Påverkan under 25 år
Folkpartiet liberalerna har genom åren aktivt deltagit i utformningen av
svensk energipolitik. Redan i början av 1970-talet förde vi, tidigare än
andra, in energihushållning som en huvudlinje i energipolitiken. Vi stod
bakom den linje i folkomröstningen år 1980 som samlade flest röster. Vi
medverkade i 1991 års trepartiöverenskommelse om energipolitiken. Vi
verkade under fyrpartiregeringen åren 1991-1994 för en avreglering av
elmarknaden.
Vi sade när vi gick in i de senaste energisamtalen att vår ambition är att
även i fortsättningen söka påverka svensk energipolitik med saklighet och
miljöhänsyn som grund. Det präglar även denna motion.
2.2 Förändrade faktorer
De senaste åren har flera faktorer av stor vikt i energipolitiken förändrats:
För det första har energifrågornas globala karaktär blivit tydligare.
Växthuseffekten framstår allt mer som det största globala  miljöhotet, och
Sverige har genom att underteckna bl a klimatkonventionen gjort ett
åtagande att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser. Genom
kommunismens fall har vi fått bekräftelse på de enorma miljöproblemen i
Öst- och Centraleuropa, bland annat de stora koldioxidutsläpp som orsakas
av omoderna kolkraftverk och dålig energieffektivitet, men även den
bristande säkerheten i kärnkraftverken på andra sidan Östersjön.
För det andra står det nu klart att den bedömning om de svenska
kärnkraftreaktorernas tekniska livslängd till 25 år som gjordes år 1980 var
fel. Idag vet vi att kärnkraftverk kan drivas med hög säkerhet betydligt
längre.
För det tredje är den svenska elmarknaden avreglerad. Producenterna av el
blir därigenom känsligare för marknadssignaler och elkunderna får större
makt att påverka de produkter och tjänster som erbjuds. På den nordiska
marknaden sker allt mer av elhandeln på en norsk-svensk elbörs.
Internationell handel med el ökar i omfattning och elmarknadens gränser
flyttas därigenom ut. EU-medlemskapet innebär möjligheter för Sverige att
påverka den fortsatta integrationen och avregleringen av energimarknaderna.
Dessa nya omständigheter måste självfallet påverka utformningen av den
framtida svenska energipolitiken.
2.3 Energipolitikens mål
Folkpartiet liberalerna har två övergripande energipolitiska mål:
- Det svenska energisystemet bör successivt ställas om så att det blir
ekologiskt hållbart. Vårt långsiktiga mål är att såväl fossilt bränsle som
kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av ekologiskt hållbara
energikällor. Sådan energi utmärks av att den inte förorsakar skadliga
utsläpp eller avfall och inte förbrukar ändliga resurser. Klimat-
konventionen om begränsning av koldioxidutsläppen ska respekteras.
Sverige ska genom egna aktiva insatser och tillsammans med andra
EU-länder verka för säkrare kärnkraft i Öst- och Centraleuropa.
- Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn tagen till
Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning. Sveriges ekonomi
befinner sig i ett bistert läge där massarbetslösheten hotar att
permanentas samtidigt som de offentliga finanserna är instabila. Detta
hotar svensk välfärd. En långsiktig energipolitik som syftar till en
successiv omställning av energisystemet är därför att föredra framför
kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar.
Detta skulle kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin,
försämra sysselsättning och välfärd, urholka de offentliga finanserna
och försvåra för hushållen.
2.4 Energipolitikens medel
Huvudpunkterna i vår energipolitik är följande:
- Folkpartiet står fast vid riksdagens beslut från år 1993 om
koldioxidmålet. Därför avvisar vi alla planer på en storskalig naturgas-
introduktion för att ersätta kärnkraften.  Enligt energikommissionen
skulle en sådan användning av naturgasen leda till en femtioprocentig
ökning av koldioxidutsläppen. Dessa utsläpp skulle omintetgöra
riksdagens koldioxidmål och tvinga Sverige att  bryta mot den
klimatkonvention vi bidragit till och själva undertecknat.
- Folkpartiet accepterar inte någon utbyggnad av de orörda älvarna. Om
den biologiska mångfalden i Sverige ska kunna bevaras och om
Europas sista vildmark ska fortsätta att vara orörd får inte beslutet om
skydd för de orörda älvarna rivas upp.
- Många kärnkraftverk i det forna Sovjetunionen är avsevärt mindre
säkra än de svenska kärnkraftverken. Det är till och med sannolikt att
vissa kärnkraftverk i andra länder är mer riskabla för befolkningen i
vårt land än våra egna kärnkraftverk. Sverige bör därför kraftigt öka
sina insatser för säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske
såväl direkt som tillsammans med andra EU-länder. Förbättrad
kärnkraftsäkerhet bör också vara ett inslag i EU:s biståndspolitik.
Sverige bör ta initiativ till en europeisk konferens om ekologiskt
hållbara energisystem och kärnkraftsäkerhet.
- Folkpartiet anser att energipolitiken bör fullfölja huvudtankarna i Linje
2 från folkomröstningen år 1980. Linje 2 sammanfattades med orden
"Avveckling med förnuft". Med den kunskap vi har idag innebär det
att kärnkraft kan användas i Sverige under avsevärt längre tid än som
förutsattes vid tiden för folkomröstningen. Under folkomröstnings-
kampanjen sa Linje 2 att kärnkraftreaktorerna skulle utnyttjas under sin
tekniska och ekonomiska livslängd. Folkpartiet håller fast vid den
uppfattningen men konstaterar att livslängden kan påverkas genom
ekonomiska styrmedel.
- Eftersom vi idag vet att reaktorernas tekniska livslängd är längre än 25
år samt då vi vet att det till år 2010 inte finns förnybar energi i
tillräcklig omfattning och till samhällsekonomiskt acceptabla
kostnader, har Folkpartiet i energikommissionen medverkat till att
skapa en politisk majoritet för att avskaffa år 2010 som slutår för
kärnkraften. Folkpartiet säger nej till att genom lagstiftning fatta
årtalsbestämda beslut om när reaktorer skall stängas. Det innebär att vi
inte stödjer det som i debatten har kallats för "bondeoffer". Med vårt
synsätt går det inte att ange när den första reaktorn kommer att stängas.
Att det skulle ske under innevarande mandatperiod, eller ens före
sekelskiftet, framstår som orealistiskt.
- I stället för lagbestämda årtal bör vi utnyttja ekonomiska styrmedel för
att marknadskrafterna ska verka i miljövänlig riktning.
- Sverige bör driva på för en europeisk koldioxidskatt som växlas mot att
skatten på arbete sänks. Det är bra för både jobben och miljön.
- Förnybara energislag måste ges tid för att utvecklas och erbjudas till
konkurrenskraftiga priser. Utöver ekonomiska styrmedel som
miljöavgifter behövs också aktiva insatser, som till exempel
teknikupphandling, som uppmuntrar till energihushållning, utveckling
av biobränsleteknik och annan miljövänlig energiproduktion samt
forskning. Den s.k. tankeförbudslagen bör avskaffas.
- Den avreglerade elmarknaden öppnar också nya möjligheter för
miljövänlig elgenerering. Dessutom är det viktigt att konkurrensen på
den svenska energimarknaden verkligen fungerar. Sverige bör
därutöver driva på för att energimarknaderna i resten av EU
avmonopoliseras. Då kan svenska och andra företag i Europa agera på
elmarknader utan snedvridande begränsningar. Energi borde omfattas
av samma regelverk som andra varor och tjänster på den inre
marknaden.
- De politiska besluten bör begränsas till att fastställa övergripande mål
och de styrmedel som kan behövas för att nå målen. Det är en politisk
kursändring - inte minst i förhållande till den nu aktuella energi-
uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet -
som vore bra både för miljön och företagen, och dessutom enligt
Folkpartiets uppfattning den bästa metoden att ställa om det svenska
energisystemet så att det blir ekologiskt hållbart.
3 Energiöverläggningarna
När Folkpartiet inbjöds till regeringens energiöverläggningar accepterade
vi alltså inbjudan i avsikt att söka påverka svensk energipolitik med
saklighet och miljöhänsyn som grund. Vid ett stort antal tillfällen före
och under samtalen klargjorde vi offentligt att vi eftersträvade en
energiuppgörelse med Socialdemokraterna.
För att minimera risken för missförstånd överlämnade vi redan vid
förhandlingarnas inledning ett dokument som klargjorde vår inställning. Vi
gjorde också klart att vi, i syfte att nå en överenskommelse, var beredda att
göra justeringar i våra egna ståndpunkter.
Förhandlingarna sköttes enligt vår mening inte väl från departementets
sida, om syftet var att nå seriösa resultat. Ett egendomligt inslag var att
energiministern redan innan realförhandlingar kommit igång offentliggjorde
tre frågor som de partier som ville kvarstå i förhandlingarna måste besvara
med "ja".  En av frågorna berörde det s k bondeoffret. Eftersom vi i våra
utgångspunkter gjort klart att vi inte tror på metoden med ett politiskt
beslutat "bondeoffer" svarade vi självfallet nej på den frågan. Att ens
överväga att frånträda en ståndpunkt innan realförhandlingar startat skulle
strida mot elementär förhandlingsuppläggning.
I detta skede togs emellertid en bilateral kontakt med Folkpartiet för att,
som det verkade, utröna om det fanns underlag för en uppgörelse med oss.
Från vår sida framhölls då vikten av att dra in LO och industrin i
diskussionerna. Vi förklarade oss villiga att söka konstruktiva lösningar på
de utestående frågorna. Vi framhöll vidare att vår bedömning var att det
skulle bli svårt att hitta en lösning som inkluderade Centerpartiet, men att det
sakliga innehållet självfallet fick bli avgörande.
De antydningar om Näringsdepartementets förhandlingsposition vi tyckte
oss få i dessa samtal skiljer sig dramatiskt från den slutliga uppgörelse med
Centerpartiet och Vänsterpartiet som sedan kom. Vårt intryck var att vårt
krav att koldioxidutsläppen inte fick öka var något av ett axiom, att det var
otänkbart att stänga en reaktor innan ersättningskraften fanns framme och att
syftet med "bondeoffret" snarare var att tona ner än att öka trovärdigheten i
s-kongressens beslut om "jämn takt" i den fortsatta kärnkraftavvecklingen.
Det finns två tolkningar av förloppet, om vi inte totalt missuppfattade våra
samtalspartner. Den ena är att näringsministern och hans närmaste
medarbetare blev totalt överkörda i den slutliga uppgörelsen. Den andra är att
samtalen med Folkpartiet inte var seriösa utan endast ett spel.
4 Bristerna i propositionen
Folkpartiet yrkar avslag på regeringens proposition. Vår huvudsakliga
invändning är att snabbavvecklingen av Barsebäck försämrar miljön,
riskerar det långsiktiga investeringsklimatet och därmed jobben och
välfärden och inte bidrar till att lösa problemet med de verkligt farliga
kärnkraftverken i Östeuropa.
4.1 Allmänt
Propositionen är ofärdig. Många viktiga aspekter på den föreslagna
inriktningen av energipolitiken saknas helt. Det samhällsekonomiska
perspektivet och effekterna på Sveriges industristruktur och
investeringsklimat lyser med sin frånvaro. Detsamma gäller t ex alla
kostnadskonsekvenser, både betalning av de föreslagna åtgärderna och
den betalning som blir aktuell i förhandlingarna med Sydkraft.
Propositionen vittnar om en oförståelse för näringslivets och hushållens
behov av långsiktiga och stabila spelregler. Det som kallas riktlinjer för
energipolitiken innebär i verkligheten stor osäkerhet kring energiförsörj-
ningen. Energipolitiken görs till ett evigt politiskt trätoämne.
Det är uppenbart att regeringen i sin energipolitik har vägletts, inte av
saklighet och miljöhänsyn utan endast av politiska maktaspekter. Den
bärande tanken tycks vara att försäkra sig om Centern som politiskt stödparti
för att kunna behålla regeringsmakten. Därmed befäster socialdemokratin
intrycket att man sätter partiets makt före Sveriges bästa.
Den lagstiftning som enligt överenskommelsen skall göra det möjligt att
stänga Barsebäck saknas i propositionen.
Det finns inga förslag om energibeskattningens framtida utformning.
Förslag aviseras till riksdagen först nästa år. Näringsministern deklarerade på
Skogsindustrins årsmöte att industrin egentligen bör vara mycket glad över
uppgörelsen, eftersom den bl a innebär att produktionsskatten på el skall
avskaffas. Något sådant förslag återfinns emellertid inte i propositionen.
Förslagens effekter för hushållen berörs nästan inte alls. Uppenbart är
emellertid att många hushåll, särskilt de småhusägare som har
direktverkande el, utsätts för stora ekonomiska uppoffringar. Ingen
uppskattning av förslagens effekter på hushållens elpris ges heller, annat än
att de "inte skall öka påtagligt".
4.2 Förslagen skadar naturen
Den föreslagna förtida avvecklingen av kärnkraften innebär att det
allvarligaste miljöhotet - utsläpp av växthusgaser - förstärks. Regeringen
erkänner själv att utsläppen av koldioxid kommer att öka med cirka 5
procent. Den "droppe olja" som figurerade i den första presentationen av
överenskommelsen innebär i verkligheten ökad förbränning av olja vid
fossileldade kraftverk i Sverige, ökad import av kolbaserad el från
Danmark, ökad användning av fossilgas samt risk för import av rysk
kärnkraftsel via Finland.
Företrädare för både regeringen och Centern har deklarerat att fossilgas är
en intressant framtida energikälla i Sverige. Det är sannolikt en korrekt
bedömning att den realistiska ersättningen inom landet för effektbortfallet i
Barsebäck är fossilgaskombikraftverk och fossilgaseldade kraftvärmeverk.
Det är knappast heller någon slump att Malmö Energi nyligen fått klartecken
för sin många år gamla ansökan att få uppföra ett sådant. Även Göteborg
Energi planerar för gaskombi.
Även i propositionen talas väl om fossilgasen. Det sägs visserligen att det
bara handlar om en ökad användning av en befintlig ledning på västkusten,
men resonemanget öppnar för en storskalig satsning och en mellansvensk
gasledning från Norge till Finland.
En stor satsning på fossilgas skulle kräva betydande investeringar i
ledningar m.m. och för lång tid bygga fast Sverige i sådan elproduktion.
Därmed skulle utsläppen av växthusgaser ytterligare öka i Sverige.
En satsning på gas skulle också försena och försvåra en långsiktig
övergång till förnybara energislag. T ex skulle en fortsatt ökning av
biobränslebaserad elproduktion kraftigt försenas.
Vi anser att Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet genom denna
överenskommelse bryter mot klimatkonventionens anda och försämrar
Sveriges möjligheter att bidra till långsiktiga mål om minskade
koldioxidutsläpp. I propositionen hävdas att förslagen inte innebär någon
"avgörande" förändring i detta avseende, men det är uppenbart att Sveriges
rykte som föregångsland i miljöhänseende skadas allvarligt. Det gäller
särskilt Sverige, som av en händelse inom EU givits rätt att öka sina utsläpp
av koldioxid med 5 procent.
Det är patetiskt när miljöministern i riksdagen hävdar att denna utökade
kvot inte skall användas. Varför framförde i så fall svenska tjänstemän krav
på en utökad svensk kvot? Varför hänvisar det holländska ordförandeskapet
explicit till kärnkraftutfasningen när den svenska utsläppsökningen
motiveras? Det är sorgligt att Sverige spelat bort rollen som miljösamvete
och pådrivare och istället sällat sig till deras skara som begär att få öka
utsläppen av växthusgaser.
Folkpartiet anser att det är mycket oklokt att inte ta klimathoten på allvar.
FN:s forskningsråd i klimatfrågor (IPCC), med mer än 2 500 experter, menar
att den främsta orsaken till de senaste årens temperaturökning på jorden är
den omfattande förbränningen av kol, olja och gas. Vad som skulle följa av
ytterligare temperaturökning är osäkert. Men många befarar stormar, höjd
vattennivå, torka i andra delar av världen och för Sveriges del lägre
temperatur, som en följd av att Golfströmmen påverkas. Inför sådana risker
anser vi att det finns all anledning att tillämpa försiktighetsprincipen och
utöva ett tydligt miljömässigt ledarskap. Regeringen abdikerar nu från denna
roll.
Propositionens formulering om att småskalig vattenkraftsutbyggnad "i
huvudsak" kommer att gälla redan befintliga anläggningar och utnyttjandet
av redan befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik inger oss oro. Vi
anser att det "enbart" får gälla sådana projekt.
4.3 Förslagen avvecklar resurser och hotar jobb
Den senaste energiöverenskommelsen har både direkta och indirekta
effekter. Det konkreta förslaget att snabbstänga aggregaten i Barsebäck
har betydande direkta negativa effekter för bl a naturen och för
elförsörjningen i Skåne.
De direkta effekterna är alltså allvarliga, men ännu allvarligare är de
indirekta, de som följer av att Linje 3-partier fått ha ett bestämmande
inflytande över uppgörelsens utformning och att Socialdemokraterna genom
att skriva på uppgörelsen blivit ett "Linje 3-parti". I industrin, i
fackföreningsrörelsen, i kommuner som är beroende av elintensiv industri -
överallt har uppgörelsen skapat en oro som går långt utöver de direkta
effekterna av stängningen av ett eller två aggregat. Har socialdemokratin nu
för gott lierat sig med tillväxtfientliga krafter?
Ordet "bondeoffer" är en schackterm som står för att vinna något av större
värde genom att offra något av mindre värde. Ordet kom att användas i
energidebatten som en beteckning för en kompromiss som innebar att
socialdemokratins ledning skulle gå med på att stänga ett kärnkraftverk mot
att resten fick drivas vidare.
Den nu föreslagna stängningen av Barsebäck är inget bondeoffer, inte ens
två bondeoffer. Den är inte en del i en helhet som tryggar den fortsatta
energiförsörjningen. Tvärtom har det näringslivet fruktade mest inträffat:
Stängningen av det första verket görs för att skapa trovärdighet kring att
också resten av kärnkraftprogrammet kommer att avvecklas med politiska
beslut.
I näringslivet uppfattades den socialdemokratiska partikongressens beslut
om att kärnkraftavvecklingen skulle drivas vidare i "jämn takt" med all rätt
som ett större hot än bondeoffret. I de tidigare nämnda bilaterala samtal som
Folkpartiet förde med regeringen pekade vi på detta centrala problem: Om
man exempelvis vidtog politiska åtgärder för att påskynda avstängningen av
ett aggregat, utöver de generella åtgärder som skulle gälla hela
kärnkraftprogrammet, hur skulle man säkerställa att inte detta i omvärlden
uppfattades som en signal om att Sverige var inställt på att genom direkta
politiska beslut snabbavveckla alla kärnkraftverk?
Uppgörelsen ger inga lugnande besked på den punkten. Tvärtom har
statsminister Göran Persson framhållit att det är självklart att fler aggregat
än
de i Barsebäck kommer att stängas före år 2010.
Det har påståtts vara en vinst att årtalet 2010 är borta ur energi-
diskussionen. Vi vill påpeka att varken Centerpartiet eller Vänsterpartiet
tydligt frånträtt kravet att kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. Det
sägs från de partierna att det kan "bli svårt" och att det "kanske tar till år
2011" etc. De partierna har hittills prioriterat starten på avvecklingen och
kommer självfallet, om och när den är genomförd, att övergå till att kräva att
inledningen följs upp genom avveckling av resten i snabb takt. Det är med de
partierna Socialdemokraterna räknar med att förvalta energiuppgörelsen. Det
är därför energiuppgörelsen skapat en sådan genuin oro i svenskt näringsliv
och svensk fackföreningsrörelse.
För en god ekonomisk utveckling, växande näringsliv och fler jobb krävs
ett gott företagsklimat. Sverige måste vara attraktivt som investeringsland.
Men redan dagen efter det att energiuppgörelsen presenterades började
många företag att se över sina investeringsplaner. Risken är stor att viktiga
företag nu väljer bort Sverige och lägger en allt större del av sina
nyinvesteringar utomlands.
4.4 Nästan ingenting görs för att öka kärnkraftssäkerheten
kring Östersjön
Regeringen föreslår att ytterligare 70 milj kr under en sjuårsperiod
avsätts för forskningssamarbete med länder kring Östersjön. Siffran är
enligt vår mening häpnadsväckande låg. Den motsvarar alltså 10 milj kr
per år.  Regeringen säger också att det är viktigt att höja säkerheten hos
andra reaktorer i Sveriges närområde, men där finns inga förslag alls.
Vi anser det uppseendeväckande att Socialdemokraterna, Centern och
Vänsterpartiet på detta sätt nästan helt negligerar de risker som finns vid de
farliga kärnkraftverken i Östeuropa.
Av de 58 reaktorer som 1994 användes i f.d. Sovjetunionen och Östeuropa
gör internationella experter bedömningen att 25 stycken bör läggas ned på
grund av bristfällig säkerhet. Det lönar sig inte ens att reparera dem eftersom
de idag är alltför dåliga och farliga ens för detta. I vårt närområde finna
några
av dessa de allra farligaste reaktorerna, nämligen två av de fyra reaktorerna i
Sosnovyj Bor utanför S:t Petersburg och två av de fyra reaktorerna på
Kolahalvön. I vårt närområde finns förutom dessa åtta mer eller mindre
farliga ryska reaktorer, ytterligare två reaktorer i Ignalina i Litauen. I
Murmansk i nordvästra Ryssland finns dessutom ca 100 kärnvapen-
bestyckade atomubåtar i tjänst, ca 60 utrangerade atomubåtar i dåligt skick
och en stor mängd osäkert lagrat kärnbränsle och kärnavfall. Kärnvapen-
depåer i anslutning till flygbaser finns också i detta område. Norr därom, i
Barents hav och Karahavet, har Sovjet dumpat minst 17 fartygsreaktorer och
minst sex av dessa innehåller använt kärnbränsle.
FOA har arbetat fram spridningskartor för radioaktivt nedfall i händelse av
en olycka på Kolahalvön. Modellen visar att det mesta av nedfallet skulle
drabba främst norra Skandinavien, men också de baltiska staterna skulle få
mycket nedfall från en sådan olycka.
Folkpartiet har tidigare publicerat en rapport om kärnsäkerheten i öst. Vi
framförde då följande sju konkreta förslag.
1. Lös ansvarsfrågorna. Sverige bör i bilaterala direktkontakter och
relevanta internationella fora verka för att alla de länder som ännu inte
skrivit
under de relevanta konventionerna gör det. Krävs ytterligare stöd för att
utveckla adekvat nationell lagstiftning bör sådan ställas till förfogande.
2. Fortsätt avregleringsarbetet. Sverige bör, inte minst av säkerhetsskäl,
verka för att integrationen av elsystemen fortsätter och också omfattar
Baltikum, Polen och Ryssland. Ersättningsel för förlorad kapacitet i nedlagda
kärnkraftverk kan då lättare ordnas.
3. Prioritera Östersjöområdet och Murmansk/Kola. Sverige bör aktivera
det nordiska samarbetet och utarbeta en strategi för att genom matchande
bidrag prioritera tekniskt och finansiellt bistånd till Östersjöområdet. Även
amerikanska bidrag bör kunna poolas, framförallt avseende Kola och
Murmansk. För varje EU-, EBRD- och andra bidrag bör Norden satsa det
dubbla, förutsatt att insatsen görs i vårt närområde. Sverige bör arbeta aktivt
för att det träningscenter, med autentiska simulatorer som Greifswalds-
reaktorerna efter stängningen byggts om till, kan hållas öppet. Sverige bör
också bidra till finansieringen av kurser för kärnkraftstekniker från Ryssland
och övriga Östeuropa.
4. Bekämpa kriminaliteten. Sverige bör verka för att EU:s
Europolsamarbete effektiviseras och att bekämpandet av smuggling och
annan internationell brottslighet kring radioaktiva produkter bekämpas med
kraft. Sverige bör också se till att insatser görs för att förbättra kontrollen
över mängden lagrat bränsle och avfall. Hjälp till balternas tullmyndigheter
att stoppa transithandeln med restprodukterna bör också utvecklas.
5. Stävja slöseriet. Sverige bör verka för att prisreformer, energi-
hushållning och energieffektivisering prioriteras i EU:s östbiståndsprogram
Tacis och Phare för att den vägen också söka påskynda stängningen av de
farligaste reaktorerna.
6. Stäng Tjernobyl. Sverige bör fortsätta att vara pådrivande för att
Tjernobylanläggningen snarast kan stängas. Svensk expertis kan ställas till
förfogande för det fortsatta arbetet med inkapslingen av den havererade
reaktorn.
7. Utbilda och upplys svenska folket. Svenska folket måste ges utbildning
i vad de skall ta sig till vid en olycka i ett östaggregat. Myndigheter, kommu-
ner, civilförsvar osv har självfallet ett ansvar, men även frivilligorganisa-
tioner, som Röda korset, och bildningsförbunden bör göra en insats.
Kommunalpolitiker och riksdagsledamöter måste studera frågorna noga och
också informera sig på plats i öst. FOA bör omedelbart göra sina sprid-
ningskartor tillgängliga för allmänheten.
En olycka i något av de farliga kärnkraftverken i Östeuropa skulle alltså
få dramatiska effekter för svenska medborgare, liksom självfallet för
andra människor kring de berörda verken. Risken för en olycka är
avsevärt större än risken vid något av de svenska kärnkraftverken. Det
borde därför vara självklart att en regering, som sätter säkerheten först,
föreslår ett omfattande program för att öka säkerheten vid dessa verkligt
farliga kärnkraftverk. Men regeringen struntar i detta. 10 milj kr/år måste
anses vara en utmanande låg siffra - en siffra som inte motsvarar den oro
svenska folket känner för de dåliga kärnkraftverken i Östeuropa.
Vi föreslår att drygt en halv miljard kronor under fem år avsätts inom den
föreslagna ramen för ett östsäkerhetsprogram. Det är tio gånger så mycket
som vad regeringen aviserar för den perioden. Insatsen växer ytterligare i
omfattning genom att näringslivet har deklarerat en vilja att delta i samma
omfattning.
4.5 Regeringens nygamla planekonomi
4.5.1 Avstängningslagen
Den aviserade, men ännu ej presenterade, lagen som ger regeringen rätt
att när som helst återta givna tillstånd att driva kärnkraftverk är ett utslag
av planekonomiskt tänkande. Vi avvisar självfallet detta förslag.
4.5.2 Vattenfall
I propositionen föreslås att Vattenfall AB skall medverka i
energiomställningen och att bolaget skall förbli i statlig ägo.  Det är
dubbla instruktioner till bolaget - både affärsmässighet och att fungera
som ett instrument för regeringens politik. Detta kan få svåra
konsekvenser för företaget. Turbulensen i styrelsen talar sitt tydliga
språk. Företagets trovärdighet som helt affärsmässig partner på den
avreglerade elmarknaden kan komma att ifrågasättas. Utländska
långivare kan ställa sig frågande inför den ökade statliga styrningen.
Folkpartiet avvisar denna ökade politiska inblandning i Vattenfall AB. På
sikt bör Vattenfall AB introduceras på börsen.
4.5.3 Utrikeshandeln
Regeringen föreslår också nya direktiv till affärsverket Svenska Kraftnät
i avsikt att öka den statliga kontrollen över utlandsförbindelserna i
stamnätet. Avsikten är uppenbarligen att i ökad grad söka reglera export
och import av el. Sverige är emellertid bundet av internationella avtal
och har därtill förpliktelser genom samarbetet i EU. Utfallet av
regeringens ambitioner är därmed oklart. Folkpartiet avvisar alla tankar
på ökad statlig dirigering av utrikeshandeln.
4.5.4 Den nya energimyndigheten
I propositionen föreslås att en ny myndighet inrättas med uppgift att
verkställa huvuddelen av omställningsåtgärderna. Även detta förslag
andas planhushållning. Det medför dessutom ökade kostnader.
Folkpartiet avvisar förslaget och anser att NUTEK bör fortsätta att vara
central energimyndighet.
4.5.5 Nej till de där specialåtgärderna som elledningen till Skåne m m
Stängningen av Barsebäck innebär bl a att el- och värmeförsörjningen i
Skåne får stora störningar. Regeringen föreslår en statlig delegation,
utbyggd elledning och ett antal andra åtgärder för att motverka detta.
Eftersom vi avvisar snabbstängningen av Barsebäck krävs inte heller
denna elledning. De 400 miljoner kronor som aviseras bör enligt vår
mening i stället tillföras det av oss föreslagna programmet för ökad
kärnkraftssäkerhet i Östeuropa.
4.5.6 Avskaffa tankeförbudslagen
För 10 år sedan genomdrev Socialdemokraterna en lagstiftning som i
princip förbjuder forskning om kärnkraft (6 § kärntekniklagen).
Folkpartiet har konsekvent motsatt sig en dylik lagstiftning som vi anser
strider mot såväl grundlagen som forskningens frihet. Lagen bör
upphävas.
5 Omställningen av energisystemet
Även om kärnkraftverk kan drivas med god säkerhet under mycket
längre tid än 25 år kommer kärnkraftproduktion, om det nuvarande
förbudet mot ny kärnkraft ligger fast, inte att finnas i vårt land för evigt.
Om säkerhetskraven förblir höga, kommer underhållskostnaderna i de
befintliga kärnkraftverken successivt att stiga och kärnkraften bli allt
mindre lönsam.
Vi menar, som framgått redan i inledningen, att det finns argument för att
tidigarelägga den tidpunkt då Sverige klarar sig utan kärnkraft. Även om det
nu förefaller finnas en stor majoritet av svenska folket som vill ha
kärnkraften kvar tills vidare, finns det en minoritet som oroar sig för
kärnkraften och vill ha bort den. Om inte annat av hänsyn till den gruppen i
befolkningen, som periodvis dessutom varit mycket stor, bör åtgärder vidtas
som påskyndar omställningen av energisystemet.
Vi förordar därför att omställningsprogrammet får den ekonomiska
omslutning som föreslås i propositionen. Vi accepterar också programmets
huvudsakliga inriktning, med de undantag som angivits. Stöd till forskning
och teknikupphandling är enligt vår mening exempel på ekonomiska
styrmedel som bör öka möjligheterna till introduktion av ekologiskt uthållig
energiproduktion. Vi menar att det är nödvändigt att rymma en betydligt
kraftigare satsning på kärnsäkerhet i öst.
Av stor betydelse blir programmets finansiering. Det är anmärkningsvärt
att propositionen helt saknar förslag om detta. Det faktum att vi accepterar
omställningsprogrammets utgiftsram innebär självfallet inte att vi okritiskt
kommer att acceptera regeringens förslag till finansiering. Finansieringen bör
vara så avvägd att den i minsta möjliga utsträckning påverkar svenska
företags konkurrenskraft samtidigt som den stöder omställningen av
energisystemet. Vi är inte främmande för en finansiering som till viss del
bygger på intäkter som genereras av kärnkraftproduktionen. Vi är positiva till
att utökad verksamhet inom SKI och SSI bekostas av branschen genom
avgifter. Vi tycker också att det är bra att frågan om kärnkraftens
försäkringspremier får närmare belysning i den utredning som regeringen
tillsatt och är beredda att stödja att premierna justeras upp om de - som
hävdats - ligger lägre än i jämförbara länder.
Vår bedömning är att ett batteri av stimulans- och styrmedel av detta slag
innebär en tillräcklig påverkan av energibranschen för att den önskvärda
omställningen skall komma till stånd. Som redan konstaterats är det inte
meningsfullt att sätta upp några bindande och precisa årtal, varken  för
kärnkraftsavvecklingens inledning eller dess avslutning. En bedömning i
branschen av detta scenario - med fortsatta FoU-satsningar och en stegvis
utveckling av alternativen - tyder på att det första aggregatet stängs några år
efter sekelskiftet och det sista några årtionden senare. Vi menar att detta är
den "avveckling med förnuft" som Linje 2 talade om 1980.
Denna takt innebär att de alternativa energislagen får realistiska
möjligheter att slå igenom och att såväl industri som hushåll skyddas från
dramatiska elprishöjningar.

6 Hemställan

6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till energipolitiska
riktlinjer,
2. att riksdagen avslår förslaget om en snabbstängning av
Barsebäck,
3. att riksdagen avslår förslaget om åtgärder för el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige,
4. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av en ny central
energimyndighet,
5. att riksdagen avslår förslaget om nya riktlinjer för Vattenfall
AB:s verksamhet,
6. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med
de riktlinjer för energipolitiken som förordats i motionen (avsnitten
2.3, 2.4, 4, 5),
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att
öka kärnkraftssäkerheten i Östeuropa enligt vad som anförts i
motionen (avsnitt 4.4).

Stockholm den 3 april 1997
Lars Leijonborg (fp)
Anne Wibble (fp)
Eva Eriksson (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Flyborg (fp)
Torsten Gavelin (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-04-03 Bordläggning: 1997-04-07 Hänvisning: 1997-04-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (14)