med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö44 av Karin Starrin (c)

av Karin Starrin (c)
Gävleborgs län har stor yta och lång kust med omfattande
hamnområden. I länet finns krigsflygbaser som i kris/krig
kräver tidigt skydd. Vårt län är av stor betydelse för att
kunna utföra säkra civila och militära transporter mellan de
centrala och norra delarna av Sverige. Vägar och järnvägar
måste skyddas, vilket ställer särskilda krav vid de känsliga
älvövergångarna. I ett inledningsskede av en konflikt, är
detta en huvuduppgift. När arméns rörliga enheter -
brigaderna - blir färre är transportledning, försvar av
kommunikationsleder och organisering av
kringgångstransporter av största vikt för att säkerställa ett
fullgott försvar av hela Sverige.
Inför det kommande försvarsbeslutet har särskilt betonats möjligheten av
att mer än tidigare nyttja Försvarsmaktens resurser i lägen då samhället
utsätts för stora fredstida påfrestningar, t.ex. vid naturkatastrofer såsom
större
skogsbränder och undsättning vid extrema väderförhållanden. För att
säkerställa att Försvarsmaktens (försvarsområdets) resurser kan utnyttjas
optimalt i det fredstida samhällets tjänst, krävs förberedelser i form av
gemensamma beredningar och övningar.
Försvarsområdets personal samverkar och deltar i övningar med
länsstyrelse, landsting, länspolis, SÄPO, kommuner m.fl. för att säkerställa
bästa möjliga utnyttjande av tillgängliga resurser. Personkännedom,
kunskaper om kapacitet och behov byggs upp och bibehålls för att vid behov
en snabb och effektiv samordning skall kunna ske.
Denna omfattande samverkan kommer att gå ned drastiskt om en
försvarsområdesstab skall svara mot två stora län. Möjligheten att svara mot
behoven på ett relevant sätt blir obefintlig. Slutsatsen blir att samordning och
därmed möjlighet till ett snabbt och kraftfullt agerande vid behov går ned till
oacceptabel nivå.
Hela den kraft som en regionalt och lokalt förankrad organisation innebär
av närhet i alla avseenden förloras.
Samverkan äger alltså rum mellan försvarsområdet och övriga
totalförsvarsansvariga som länsstyrelse, landsting och kommuner m.fl.
Länsstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet med
försvarsområdet som direkt militär samverkanspart. En meromfattande
samverkan än tidigare sker även mellan landstinget och försvarsområdet till
följd av att all sjukvård idag brukas som en gemensam resurs. Kommunernas
roll inom totalförsvaret har utökats kraftigt, bl a har statliga uppgifter inom
befolkningsskydd och räddningstjänst övertagits. Idag samverkar officerare ur
försvarsområdet direkt och kontinuerligt med våra tio kommuner. En viktig
uppgift är att rätt fördela personal, både pliktpersonal och frivilliga, så att
varje enskild kan göra största möjliga nytta inom totalförsvaret.
Ständiga och ofta omfattande förändringar i samhället och Försvarsmakten
kräver kontinuitet i totalförsvarsplaneringen. I ett totalförsvar som skall leva
upp till sina högsta målsättningar får ingen del värderas isolerad. Det är i den
goda symbiosen av landets (länets) olika totalförsvarskapaciteter som styrkan
finns i fred, kris och krig. Dagens knappa, men allsidiga militära representa-
tion som är väl förankrad i vårt län, i våra kommuner och bygder
åstadkommer med sin civila samverkanspartner denna omvittnat goda
samverkan.
Det kommande försvarsbeslutet medför en mer begränsad militär förmåga
med hänsynstagande till dagens säkerhetspolitiska läge. Den militära
förmågan skall vid behov kunna ökas genom tillväxt. Detta sker bl a genom
omfördelning av civila samhällsresurser till den militära sektorn. Även denna
inriktning kräver en allsidig militär, om än begränsad, närvaro för planering
och samverkan.
Den ovan beskrivna utvecklingen har gjort att i fred tidigare sammanslagna
försvarsområden som t ex Västmanlands och Uppsala läns försvarsområde
(Fo47/48) delats upp så att varje län sedan början av 1990-talet redan i fred
fått en egen försvarsområdesbefälhavare och försvarsområdesstab. I
Kronobergs, Örebros och Gävleborgs län har försvarsområdesorganisationen
på ett motsvarande sätt behållits när de brigadproducerande förbanden i dessa
län lades ner.
Det syns märkligt att man, några få år efter att principen "ett län - ett
försvarsområde" slagits fast och inrättats, föreslår att den skall överges.
En militär följsamhet mot den civila regionala indelningen är självklart den
enda riktiga. Där inga förändringar sker i den civila regionala indelningen
skall heller ingen förändring göras i den militära.
Behåll den gällande principen "Ett län - Ett Fo".
För att till lägsta kostnad få högsta försvarseffekt har Försvarsmakten under
senare år avstått från att organisera egna resurser inom funktioner där fullgott
stöd kan erhållas i sambruk med det civila samhället. Ett tydligt exempel på
denna utveckling är krigssjukvården. andra områden är transporter,
förplägnad, befästningsarbeten, verkstadstjänst och telekommunikation. För
att samordningen skall fungera i kris/krig krävs kunskap, planläggning och
kontinuerlig samverkan redan i fred.
Det finns starka skäl för att slå vakt om vårt försvarsområde och dess
knytning till vårt län enligt principen ett län - ett försvarsområde. Samhälls-,
ekonomi-, risk- och hotutvecklingen har tydliggjort behovet av samverkan
mellan militära och civila delar av totalförsvaret. Samstämmiga uppgifter
visar att detta behov ökar.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bibehålla nuvarande försvarsområdesindelning i Gävleborgs
län.

Stockholm den 4 oktober 1996
Karin Starrin (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-04 Bordläggning: 1996-10-08 Hänvisning: 1996-10-09

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)