med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen

Motion 1996/97:So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s)

av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s)
I propositionen under rubriken "Stödet till anhöriga" föreslår
regeringen riksdagen att besluta: "Socialtjänsten bör genom
stöd och avlösning underlätta för närstående som vårdar
långvarigt sjuka, äldre och människor med funktionshinder."
I propositionen framhålls vidare att anhöriga svarar för betydande hjälp
och stödinsatser till äldre och till personer med funktionshinder. Det kan
handla om allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med hushålls-
sysslor till omfattande hjälp med personlig omvårdnad och i vissa fall också
uppgifter av sjukvårdskaraktär.
Studier av omfattningen av anhörigas insatser tyder på att dessa är två till
tre gånger större än samhällets hjälpinsatser. En studie av yngre förtids-
pensionärer visade att denna grupp fick närmare 80 % av sitt hjälpbehov
tillgodosett av anhöriga. Det finns tecken som tyder på att familjen och andra
närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare.
Den stora betydelsen av anhörigas hjälpinsatser framhålls allt oftare men
också det bristande stöd i vårdarrollen som många anhöriga upplever. Enligt
Socialtjänstkommittén har inte anhörigomsorgen förbättrats nämnvärt under
senare år. Anhörigomsorgen tycks fortfarande vara en omsorg som sker i det
tysta, och det är ingen självklarhet att man som anhörigvårdare får hjälp och
stöd från samhället.
 Vi vet med andra ord att anhöriga gör ett fantastiskt jobb som många
gånger innebär att finnas till hands dygnet runt, att aldrig få sova en hel
natt,
att ständigt oroa sig och aldrig få slappna av. Ofta är det kvinnor som vårdar,
det är hon som vårdar sin sjuke man eller sitt funktionshindrade barn. De gör
ett jobb som de sällan får ersättning för och som dessutom innebär att de
sliter ut sig i förtid om de inte får möjlighet till avlösning, vilket i för-
längningen innebär att kommunen får två personer att ta ansvar för i stället
för en.
Trots regeringens goda kunskaper och förståelse för anhörigvårdens
betydelse  och därmed stora behov av avlösning, lägger man i proposition
1996/97:124 ett förslag som innebär att avlösning i fortsättningen enbart blir
ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det finns en uppenbar risk att
kommunerna i dagens ekonomiskt trängda läge väljer att kortsiktigt se på
problemet och reducera eller avskaffa dagens stöd till anhöriga. Det borde
därför vara kommunernas skyldighet att också i framtiden erbjuda avlösning
i olika former för anhöriga.
Vi föreslår därför att ordet bör byts ut mot ordet skall i lagtexten.
Ledsagarservice
Socialtjänstkommittén (SOU 1994:139) tar tillsammans med
avlösarservice (stöd till anhöriga) också upp ledsagarservice
som en rättighet under personligt stöd.
Ledsagarservice som är en förutsättning för att vissa gravt funktions-
hindrade skall kunna delta i samhällslivet på lika villkor, saknas helt i
propositionen (1996/97:124).
Vi föreslår att ledsagarservice också i fortsättningen skall vara kommunens
uppgift att tillhandahålla.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "Stödet till anhöriga"
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ledsagarservice.

Stockholm den 3 april 1997
Sonja Fransson (s)

Torgny Danielsson (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-04-03 Bordläggning: 1997-04-07 Hänvisning: 1997-04-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)