med anledning av prop. 1994/95:89 Förslag till alkohollag

Motion 1994/95:So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Vänsterpartiet anser inte att tillstånden för att servera
alkoholhaltiga drycker och tillsynen av att alkohollagen
efterlevs ska handhas av kommunerna. Vi anser heller inte
att förslaget om att besluten om administrativa ingripanden
ska vara en uppgift för kommunerna utan ska ligga kvar på
länsnivå.
Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under
en stor arbetsbörda. Särskilt utsatta är socialförvaltningarna.
I den situationen anser regeringen -- utan att ge kommunerna
pengar till den nya verksamheten -- att det är lämpligt att
lägga mer sten på bördan genom att ge dessa förvaltningar
ännu mer arbete. Kommunerna har länge bantat sin
personalorganisation -- den sociala sidan är inget undantag.
Samtidigt har antalet utförsäkrade från
arbetslöshetskassorna spätt på arbetet för redan tyngda
förvaltningar.
I regeringens proposition framskymtar en tro på att man
genom avgiftsbeläggning av alkoholtillstånden ska kunna få
in medel så att de ska täcka kostnaderna för tillståndsgivning
och tillsyn.
Vi antar att avgiftssättningen måste ha en rimlig proportion
för att krogen ska kunna existera. Låt oss kalkylera med en
avgift på 5 000 kronor. Har en kommun 20 krogar så förstår
var och en att avgiftspengarna inte räcker till att inrätta en
tillsyn värd namnet. Själva arbetet med tillståndsgivningen
kan säkert gå enligt självkostnadsprincipen, men knappast
tillsynen. Då skulle det bli för dyrt att starta ett ställe med
serveringstillstånd.
Det var en sida av problemet. Men detta kan kanske lösas
när kommunernas ekonomiska kris är över och de
kommunala förvaltningarna tillåts expandera. Men i
dagsläget ser det mörkt ut och regeringens förslag verkar
vara i otakt med tiden.
Kommunerna har för närvarande tillräckliga problem med
alla uppgifter som statsmakterna har lagt på dem: äldrevård,
miljövård, psykiatrisk vård, skolansvar, riksfärdtjänst etc. I
mängden av nya uppgifter är det knappast alkoholpolitiken
som kommer att prioriteras. Den har länge varit eftersatt och
när nu även länsstyrelserna frigörs från huvudansvaret för
tillsynen av krogarna är det fara värt att det inte blir någon
tillsyn alls.
Ett annat problem är kompetensen. Det är bara i de riktigt
stora kommunerna som det i dag finns en kompetens på detta
område. Det är en grannlaga uppgift att på rätt sätt sköta
tillsynen av restauranger. Det är ibland en hård värld som en
alkoholhandläggare möter och som han ska tampas med. Det
behövs utbildning, erfarenhet och en social kompetens för att
klara den uppgiften. De är i dag inte tillräckliga och de flesta
kommuner har inte råd att skaffa sig dem.
Hur blir det med tillsynen i små och medelstora kommuner
där alla känner alla? Där krögaren, som kanske har stora
ordningsproblem på sin krog, är bäste vän med
kommunstyrelsens ordförande? Eller där kommunstyrelsens
ordförande också sitter som ordförande i den av kommunen
ägda hotellanläggningen? Vi tror inte att det regelsystem som
regeringen nu föreslagit kan undanröja den problematiken.
Vänsterpartiet befarar också, av nödvändighet, att
kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen
i stora delar kommer att bli rutinmässig. Det kommer att bli
så att en stämpelavgift betalas in och serveringstillståndet
skrivs ut. Det blir sedan polisens sak om det blir för stora
ordningsproblem.
Med detta som grund föreslår Vänsterpartiet att ansvaret
för serveringstillstånd, tillsyn och sanktioner bör ligga kvar
på en regional nivå.
Kommunernas vetorätt
Den kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av EG-
domstolen tvingas att avskaffa den. Den kan försvaras på
samma sätt som vi vill försvara Systembolaget, dvs. med
hänvisning till folkhälsan och hävd. Kommunerna bör i
större utsträckning uppmuntras att använda sig av sin vetorätt
och göra detta till ett vasst alkoholpolitiskt instrument. Vi
anser att vetot även bör kunna användas med hänsynstagande
till närings- och etableringsaspekten så att det inte i vissa
kommuner/orter sker en överetablering med
alkoholrelaterade problem som följd.
Alkoholinspektionen
Vänsterpartiet ser helst att de regler som gällde före 1977
års alkoholbeslut åter skulle införas, dvs. ett förbud för
bryggare att idka partihandel med starköl och att all
försäljning av alkohol över 2,8 viktprocent ska skötas av
Systembolaget. Tyvärr omöjliggör vårt inträde i Europeiska
unionen en sådan renodling av handeln med alkoholhaltiga
drycker.
Vår förhoppning om en fortsatt restriktiv partihandel står
därför till den nya myndigheten på området. Det är
Alkoholinspektionen som ska vara tillståndsmyndighet och
tillsammans med länsstyrelser och kommuner ha en
intensifierad, samlad och effektiv kontroll av
alkoholhanteringen inom sitt verksamhetsområde.
Inspektionens förutsättningar ter sig dock oklara eftersom
den särskilda marknadsföringslagen för spritdrycker, vin och
starköl enbart gäller marknadsföringen gentemot
konsumenter. Med ett slopat monopol i partihandeln
kommer de nya aktörerna att försöka få sina produkter
kända. De kommer även att konkurrera om marknadsandelar
och försöka vidga sin marknad. Vi har redan nu exempel på
hur nya företag försöker göra sig kända. Amfora Vinhus hade
för en tid sedan annonser över flera helsidesuppslag i
morgontidningarna. I praktiken var detta inget annat än
vinannonser.
Andra exempel är bryggeriernas osunda marknadsföring.
Förr fanns i viss mån en självsanering genom ett avtal som
slöts med bryggerierna. Detta övergavs därför att utländska
företag och företag utanför Bryggeriföreningen inte var
lojala gentemot avtalet.
Vi kommer nu alltså att möta ökade
marknadsföringsaktiviteter som, om de riktar sig till
konsumenter, kan beivras med hjälp av alkoholreklamlagen.
För marknadsföring mellan aktörer i partihandlarledet finns
inte motsvarande regler. En översyn av reglerna har aviserats
i propositionen. Alkohollagens regler bör dock redan nu
tillämpas så att en tillståndshavare riskerar tillståndet om han
gör ett grovt övertramp i marknadsföringen.
Alkoholinspektionen bör alltså noga följa agerandet på
marknaden och ingripa för att stävja skadlig marknadsföring.
Vänsterpartiet anser att regeringen ska föreslå en regel
liknande den som finns i dag och som säger att
monopolbolagen ska verka för att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder inte står i strid med lagens syfte.
Hade lagen tillämpats så skulle monopolföretag inte ha haft
affärer med företag som inte skött sin marknadsföring. Nu
har det inte fungerat på detta sätt och kommer inte att göra
det eftersom det nu även kommer att finnas andra företag
som säljer alkohol till restaurangerna.
Vi föreslår att det ska bli en skyldighet för tillverkarna och
partihandlarna att bedriva sin reklam och andra
marknadsföringsåtgärder så att de inte står i strid med syftet
i bestämmelserna i 3 kap. 4 § alkohollagen. Där sägs:
''Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall
skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån
förhindras. Den som tar befattning med försäljning av
alkoholdrycker skall se till att ordning och nykterhet råder
på försäljningsstället.''
Vi anser att en skyldighetsbestämmelse för tillverkarna
och partihandlarna ska sättas in i 3 kap. alkohollagen. Då blir
åtgärdsbestämmelserna tillämpliga och
Alkoholinspektionen kan agera mot tillståndet. En gordisk
knut är löst.
WHO-målet i fara
Vänsterpartiet känner stor osäkerhet om alkohollagen med
sina ändringar i tillståndsgivning, tillsyn och kontroll kan
vara ett instrument för att nå Världshälsoorganisationens mål
att sänka alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000.
Förslagen om friare hantering vid försäljning av öl klass II
och tillåtandet av minibarer kommer att öka tillgängligheten
av alkohol. Den ökade exponeringen kommer med all
sannolikhet att öka alkoholkonsumtionen. Därmed skulle de
alkoholrelaterade skadorna öka i omfattning. Vänsterpartiet
anser att regeringens förslag på dessa områden inte är
förenliga med WHO:s mål.
Vänsterpartiet vill därför även i fortsättningen ha öl klass
II betecknat som en klart uttalad alkoholdryck. Vi tycker oss
i propositionen märka en glidning mot att förringa folkölets
roll som alkoholhaltig dryck och inkörsport till ett
alkoholbruk som i ungdomskretsar ibland tar sig uttryck i
missbruk.
När det gäller införandet av minibarer finns många
aspekter. Solidaritet med människor som har alkoholproblem
är en av dem. Vi tycker också att införandet av bestämmelser
kring minibarerna medför byråkratiskt krångel då det måste
bli en ny del i alkohollagstiftningen med ett omfattande
regelsystem. Detta kommer att medföra tillsynsuppgifter --
ska lagen bli effektiv måste kommunen, polismyndigheten
och länsstyrelsen bevaka att den efterlevs även på hotellen.
Snart nog kommer de nya regelsystemen för
kylskåpsutformningen, låsens beskaffenhet, nycklars
hämtande, överklagande av incheckningsbeslut etc. att dra
ett löjes skimmer över minibarsinstitutet. Vänsterpartiet
föreslår att reglerna för minibarer utgår ur lagstiftningen och
därmed markerar lagstiftarens beslut om att återgå till
förhållandet som rådde före Kammarrätten i Stockholms
beslut av den 21 november 1991.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
kommunerna skall vara den myndighet som ger
serveringstillstånd, utövar tillsyn samt även svarar för det
administrativa ingripandet gentemot innehavarna av
serveringstillstånden enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffandet av kommunernas
vetorätt,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär ett förslag om att införa en bestämmelse i
3 kap. alkohollagen där det framgår att tillverkare och
partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 §
alkohollagen,
4. att riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla
hanteringen av öl klass II enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur
alkohollagen enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 21 november 1994

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Stig Sandström (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-11-21 Bordläggning: 1994-11-22 Hänvisning: 1994-11-23

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)