med anledning av prop. 1994/95:89 Förslag till alkohollag

Motion 1994/95:So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

av Gullan Lindblad m.fl. (m)
Inledning
Som en följd av dels EES-avtalet, dels den alkoholpolitiska
kommissionens betänkande, presenterar regeringen nu ett
förslag till en ny alkohollag, som skall ersätta lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker m.m. och lagen
(1977:293) om handel med drycker.
Vår utgångspunkt är att det är positivt att dessa två lagar
nu slås ihop till en, överskådlig alkoholpolitisk lagstiftning.
Det ligger i linje med vad den förra regeringen redan i sin
regeringsförklaring slog fast, nämligen att
alkohollagstiftningen måste förenklas.
De delar av lagförslaget som berör EES-avtalet, d.v.s.
distribution och tillverkning av alkohol har vi inga
synpunkter på. Förslagen att bryta upp Vin  &  Sprits AB:s
monopol på dessa områden ligger helt i linje med Moderata
Samlingspartiets inställning vad gäller konkurrensfrågor. Vi
har aldrig accepterat det alkoholpolitiska motivet för att ha
ett monopol på t.ex. tillverkning eller distribution av alkohol.
Åldersgränser
I Sverige har 18-åringar rösträtt, skyldighet att fullgöra
militärtjänst och får ta körkort, bara för att nämna några
självklarheter för personer som är myndiga. Åldersgränsen
för inköp av alkohol bör därför jämställas med
myndighetsåldern. Detta bör också gälla vid införsel av
alkohol till Sverige.
Serveringsbestämmelser
Det är av yttersta vikt att lagstiftning, oavsett vad den
gäller, har ett brett stöd hos folket. Detta är viktigt eftersom
brist på sådant stöd riskerar att minska förtroendet och
respekten för lagarna. Tyvärr har den svenska
alkohollagstiftningen visat sig sakna stöd från en stor del av
befolkningen, vilket medfört att förståelsen för att åtgärder
faktiskt kan vara nödvändiga för att undvika
alkoholmissbruk i stort sett saknas. Det är allvarligt.
Regeringens förslag om en alkohollag är ett steg i rätt
riktning. En del paragrafer i den gamla lagen om handel med
drycker har förändrats eller tagits bort helt. Men fortfarande
finns det flera bestämmelser som inte hör till ett modernt
samhälle som visar sina medborgare respekt. Argumenten
för att ha en restriktiv serveringslagstiftning är, enligt
regeringen, att det är viktigt ur alkoholpolitiskt perspektiv.
Att tro att man löser problemet med alkoholmissbruk genom
att ha hårda regler om utskänkning, rätten att servera alkohol
på teatrar eller snäva tidsgränser, är att bedra sig själv.
Vår utgångspunkt är att starkare gemenskaper minskar
riskerna för missbruk. Förbättrade förutsättningar för att
servera vin, öl och sprit till rimliga priser och under
kontrollerade förhållanden ökar restaurangers
konkurrenskraft gentemot hemmadrickande i avskildhet och
utan social kontroll.
Därför anser vi att det är viktigt att politiken förändras i
syfte att ge människor bättre möjligheter att umgås och
träffas på restauranger, pubar och barer. Självfallet behöver
inte detta ske i samband med alkoholförtäring. Men
samtidigt är sanningen den att alkohol är en sällskapsdryck
med mycket lång historia även i vårt land. Eller för att citera
propositionen: ''En stor majoritet betraktar alkoholdrycker
som ett inslag i livet som de inte vill avvara.''
Tyvärr är inte de förändringar som regeringen föreslår
ägnade att främja den målsättning vi nämnt ovan.
Lagförslagen när det gäller serveringsbestämmelser innebär
att folkflertalet även fortsättningsvis kommer att uppfatta
lagen som politiskt förmynderi.
Tidsgränser
I lagförslagets 6 kapitel behandlas bestämmelser vid
servering.
I kapitlets 4 § regleras öppettider för lokaler som serverar
alkohol. I och för sig föreslås att tiden för tillåten
alkoholservering tidigareläggs till klockan 11 på
förmiddagarna. Dock föreslås ingen förändring vad gäller
när ett näringsställe skall stängas. Det skall, enligt förslaget,
även fortsättningsvis vara klockan ett på natten med
möjlighet till förlängning av tillståndsmyndigheten.
Sverige bör anpassa sin lagstiftning vad gäller
serveringstider till vad som är fallet i praktiskt taget hela den
västliga världen, inklusive vårt grannland Norge. De
nuvarande tidsbegränsningarna fyller ingen som helst
alkoholpolitisk funktion.
I en tid då människor reser världen runt och vänjer sig vid
att det är den enskilde som bestämmer när han eller hon vill
börja och sluta dricka alkohol, blir det barockt att man i
Sverige tror sig uppfylla något högre alkoholpolitiskt mål
med att reglera serveringstiderna.
Ett av resultaten av den förda, och den nu föreslagna,
politiken har i storstäderna blivit att antalet svartklubbar ökat
och ökar. Bara i Stockholm finns ett drygt tiotal. Dessa
öppnar vid tretiden på morgnarna, när de lagliga och
skattebetalande näringsställena och klubbarna stänger.
Verksamheten sker utan ''tillståndsmyndighetens'' insyn och
utan att de lagliga serveringsställena har en chans att
konkurrera. Vad man än säger om svartklubbarna är de ett
bevis på att det finns en efterfrågan på sena -- eller tidiga --
nöjen vad än politikerna anser och tycker. De försök som
pågått i bl.a. Stockholm med möjlighet för klubbar att ha
öppet till kl 05.00 har givit mycket goda resultat.
Oroligheterna i City har minskat och strömmen av
människor har spritts ut under en längre tid vilket underlättat
polisens arbete.
Det måste, även ur ett alkoholpolitiskt perspektiv, anses
bättre att tillåta godkända näringsställen, som dessutom
betalar skatt och andra avgifter, att ha öppet när och om det
finns en efterfrågan, än att genom nuvarande lagstiftning och
regler skapa förutsättningar för en okontrollerbar
verksamhet.
Vi menar att 4 § helt bör utmönstras ur lagstiftningen. Det
innebär att inga tider för öppethållande särskilt skall regleras
i lag.
Lagförslagets 6 och 7 §§ som berör prissättningen
respektive på vilket sätt man från näringsställets sida får
marknadsföra alkohol är två exempel på onödig byråkrati
som bör utmönstras.
I 6 § sägs vidare att man inte får sälja alkohol under
inköpspriset för varan jämte skäligt tillägg. Vidare skall
priser avvägas så att konsumtion av starkare alkoholdrycker
inte främjas.
Få om ens något näringsställe skulle sätta ett pris som
understeg inköpspriset! Om någon nu ändå mot förmodan
skulle göra det skulle han eller hon snabbt inse det orimliga
i den prissättningen. Mot den bakgrunden finns det ingen
anledning att ha en lagtext som förutsätter att näringsidkaren
inte bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar
verksamhet. Vad gäller främjande av alkoholsvagare drycker
är detta ordnat genom beskattningen, varför någon särskild
lagtext om detta är onödig. 6 § bör slopas i sin helhet.
Samma sak gäller 7 § där det står att man inte får förmå
gäster att köpa alkohol. Denna paragraf är ytterligare ett
bevis på vad folkflertalet uppfattar som onödigt klåfingreri --
som saknar alkoholpolitisk betydelse.
Tillstånd
I Sverige råder näringsfrihet. Det gäller i princip alla
människor -- men uppenbarligen inte människor som vill
starta restauranger eller barer. Enligt regeringens förslag
skall särskilt stränga regler gälla för att man skall få öppna
restaurang och där servera vin eller öl!
Enligt specialmotiveringen till lagförslaget skall en person
som skall komma i fråga för tillstånd för alkoholservering
närmast vara kliniskt fri från några brister. Det mest
allvarliga är att bevisbördan vid ansökan om tillstånd ligger
hos den sökande och inte hos tillståndsmyndigheten.
Regeringen går dock ännu längre och skriver i
specialmotiveringen till 7 kap. 7 § följande:
Detta (d.v.s. bevisbördan. vår anm.) medför att tillstånd
inte kan beviljas t.ex. om ingenting är känt om sökandens
tidigare verksamhet. Att inga anmärkningar framkommit är
således inte tillräckligt.
Detta är en orimlig rättsordning som vi aldrig kan
acceptera. Nu nöjer sig inte regeringen med detta. En person
som söker tillstånd skall inte ha varit involverad i en konkurs
på mycket länge. Regeringen anför följande i
specialmotiveringen.
När en sökande har dömts för brott måste det förflyta en
en ganska lång tid innan tillstånd kan komma i fråga.
Motsvarande gäller tillstånd för en sökande som varit
inblandad i konkurs. Det är i detta sammanhang av mindre
betydelse om konkursen inträffat i serveringsrörelse eller i
annan näringsverksamhet.
Någon hänsyn till att konkurser faktiskt kan bero på en rad
faktorer tar man ingen hänsyn till. Regeringen utgår ifrån att
en konkurs alltid innehåller något skumt och olagligt. Denna
misstanke stärks av att man också kopplar samman
konkurser med brott.
Vi kan inte heller acceptera detta. Enligt vår uppfattning
skall tillstånd i allmänhet alltid ges om den sökande
uppfyller kraven i alkohollagen. Däremot delar vi
regeringens åsikt att kontrollen över givna tillstånd skall vara
strikt.
Mattvånget
Det är i och för sig tillfredsställande att lagförslaget
innehåller en mer liberal skrivning vad avser tvånget att
tillagad mat skall finnas tillgänglig vid alkoholservering.
Men vi anser att mattvånget skall slopas helt och hållet.
Resultatet av de nuvarande bestämmelserna och de som
regeringen nu föreslår är att vi har en minst sagt outvecklad
restaurangkultur i vårt land. Möjligheten att serveras ett glas
öl eller vin på en kvarterspub och träffa grannar och vänner
saknas i stor utsträckning i Sverige. I stället har svenskarna
vant sig vid att dricka i hemmen, innan de går ut. Allt för
ofta blir konsumtionen därigenom större än om det varit
möjligt att besöka en enkel pub eller bar.
Genom vårt förslag skulle man öppna möjligheten att driva
kvarterspubar och små barer där människor i ett grannskap
kan umgås. I t.ex. Storbritannien finns ca 70.000
kvarterspubar, där människor utan mattvång kan få ett glas
öl eller vin.
Övrigt
Förslaget att vin och starköl endast får serveras i pauser
under pågående föreställning är ytterligare ett exempel på en
onödig lagreglering. Det torde vara mycket sällan människor
besöker t.ex. en teater eller konsert primärt för att under
andra stunder än i pausen dricka alkohol! Det är dessutom i
högsta grad rimligt att man skall kunna dricka t.ex. ett glas
vin både före och efter en föreställning för att under trevliga
former diskutera sina kulturupplevelser. Internationellt ses
detta som en självklarhet. Vi anser också att sprit skall få
serveras på teatrar och konserthus.
Vad gäller frågan om minibarer på hotell menar vi att det
inte särskilt måste regleras på det sätt som föreslås i
propositionen.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för inköp av
alkohol och införsel av alkohol till myndighetsåldern,
2. att riksdagen avslår 6 kap. 4 § alkohollagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på sökande av tillstånd för
servering av alkoholdrycker,
5. att riksdagen avslår 7 kap. 8 § alkohollagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 17 november 1994

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Leif Carlson (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Göte Jonsson (m)

Inger Koch (m)

Ulf Kristersson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

My Persson (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-11-21 Bordläggning: 1994-11-22 Hänvisning: 1994-11-23

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)