med anledning av prop. 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen

Motion 1993/94:Sk38 av Lars Hedfors m.fl. (s)

av Lars Hedfors m.fl. (s)
Rättvisa och rättssäkerhet
I den proposition (1987/88:65) som den
socialdemokratiska regeringen lade fram för riksdagen i
november 1987 redovisades ett antal utgångspunkter för
utformningen av reglerna för skatterevision m.m. Bland
dessa ingick följande:All offentlig makt ska utövas under
lagarna. Skattemyndigheternas befogenheter ska klart
framgå av lag;Skattemyndigheternas uppgift är att
åstadkomma en riktig och likformig beskattning. De ska
förverkliga innehållet i de av riksdagen beslutade
skattelagarna och därvid se till att alla skattskyldiga är med
i skattesystemet;För att nå detta mål behöver
skattemyndigheterna ha ändamålsenliga
beslutsbefogenheter;När en skattemyndighet vänder sig
till en enskild för att få underlag för en utredning bör denne
få klart för sig vilka rättigheter han har gentemot
myndigheten;Varje skatteutredning bör genomföras så
att den inte medför större olägenhet för den som berörs än
vad som är nödvändigt för att uppnå ändamålet med
utredningen;Den enskildes skatteförhållanden bör
behandlas som en angelägenhet mellan honom och
skattemyndigheten. Den enskildes privatliv bör omgärdas
med ett särskilt skydd;Uppgifter som är känsliga med
tanke på den enskildes integritet bör så långt möjligt hållas
utanför skatteutredningar;Allt som har betydelse för en
skatteutredning bör dokumenteras genom protokoll eller på
annat tillförlitligt sätt.
Kravet på rättssäkerhet vid beskattningen är således
vare sig nytt eller kontroversiellt. Tvärtom är uppslutningen
kring rättssamhället ett av de värden som förenar de
demokratiska krafterna i Sverige.
Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft en framträdande
plats vid utformning av såväl materiella skatteregler som
förfaranden för deklaration, uppbörd och kontroll. I
uppdraget till skatteförvaltningen ingår också sedan länge
att bedriva sin verksamhet med tillbörlig respekt för den
enskildes integritet och rättigheter.
Det finns idag inte någon allvarlig kritik eller seriös
debatt om skatteförvaltningens arbetssätt eller
befogenheter. Den kritik som förekommer handlar om
svårigheterna att komma till rätta med de allvarligare
formerna av skattefusk och ekonomisk brottslighet.
Riksdagens revisorer påpekade t.ex. nyligen i sin rapport
om den ekonomiska brottsligheten att dagens lagstiftning
ger dåligt stöd åt myndigheternas kontrollarbete. De nu
föreliggande förslagen måste enligt vår mening ses och
bedömas mot denna bakgrund.
Underlaget för regeringens proposition
Regeringens proposition har utformats med
rättssäkerhetskommitténs betänkande Rättssäkerheten vid
beskattning (SOU 1993:62) som grund. Betänkandet har
remissbehandlats, och därvid har ett antal tungt vägande
invändningar mot kommitténs förslag framförts från såväl
berörda myndigheter som från andra sakkunniga
remissinstanser. Bland de mer påfallande bristerna i
underlaget ingår följande.Kommittén redovisar inte
någon utredning om erfarenheterna av dagens lagstiftning
eller om behovet av förändringar, trots att detta ingick i
deras uppdrag,Kommittén redovisar inte någon närmare
genomgång av de administrativa och kostnadsmässiga
konsekvenserna av sina förslag,Kommittén redovisar inte
några överväganden om vilka konsekvenser dess förslag får
för möjligheterna till en effektiv och likformig tillämpning
av skattereglerna,Kommittén lade förslag till väsentliga
förändringar inom tullområdet utan att sätta sig in de
särskilda förhållandena och frågeställningarna inom detta
område,Kommittén ger ingen redovisning eller
beskrivning av förhållanden och synsätt inom EU-länderna
eller inom andra västerländska demokratier.
Bristerna i utredningsunderlaget har inte beaktats eller
korrigerats i propositionsarbetet. Regeringen beskriver
själv i propositionen sina förslag som ''omfattande och i
vissa fall genomgripande förändringar''. Mot denna
bakgrund är bristerna i beslutsunderlaget
anmärkningsvärda. Enbart dessa brister skulle i sig vara
tillräckliga motiv för fortsatt utredning istället för
lagändringar.
Vår syn på rättssäkerheten
Vi socialdemokrater har ingen avvikande uppfattning
beträffande de aspekter av rättssäkerheten som regeringen
redovisar i sin proposition. Det är och har alltid varit en
självklarhet för oss att staten och statsorganen ska följa den
gällande rättens regler och att det ska finnas garantier och
skydd för den enskilde mot missbruk av statsmakten, och
mot oberättigade anspråk och krav från den offentliga
maktens sida.
Men för oss socialdemokrater finns det ytterligare en
viktig aspekt på rättssäkerheten som fått en mer
underordnad ställning i propositionen. Vi menar att i
rättssäkerheten också ligger att den enskilde ska skyddas
mot direkta eller indirekta skador till följd av brottslighet
eller otillbörligt utnyttjande av enskild makt. I
beskattningssammanhang handlar det om att den enskilde
skattebetalaren ska garanteras att skattebördan fördelas
enligt gällande rätt, och att alla rimliga åtgärder vidtas för
att säkerställa att övriga skattebetalare fullgör sina
skyldigheter. Den enskilde näringsidkaren ska garanteras
konkurrens på lika villkor, och att alla rimliga åtgärder
vidtas för att säkerställa att övriga näringsidkare fullgör sina
skyldigheter.
Riksdagens revisorer tog däremot upp denna aspekt
nyligen i sin rapport om den ekonomiska brottsligheten, där
de konstaterade att samhällets misslyckande i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten innebär att allmänhetens
tillit till rättssamhället sätts på spel.
Vi kan således inte acceptera propositionens uppfattning
att den ena aspekten av rättssäkerheten ska överordnas den
andra, utan menar att båda måste tillmätas lika vikt. Vi
anser vidare att det är möjligt att samtidigt tillgodose båda
aspekterna. Att vi i det följande avvisar stora delar av
regeringens förslag beror på att vi funnit att medan
förslagen på sin höjd ger marginella förbättringar när det
gäller den första aspekten så medför de avsevärda
försämringar när det gäller den senare.
Vilka brister finns det idag?
Vare sig rättssäkerhetskommittén eller regeringen
redovisar någon bild av erfarenheterna av dagens
rättsregler, eller av de problem som de rättsvårdande
myndigheterna idag ställs inför. Det är svårt att frigöra sig
från intrycket att regeringens förslag endast bygger på
teoretiska funderingar.
Vi socialdemokrater anser att det finns allvarliga
problem, men att dessa nonchaleras och att de t.o.m. skulle
förvärras om regeringens förslag antogs.
Vi delar den uppfattning som regeringen framför i
propositionen, att en av de grundläggande aspekterna av
rättssäkerheten är att de enskilda så långt möjligt ska kunna
förutse de rättsliga följderna av sitt handlande. De problem
som finns på detta område hänger samman med brister i
skattelagstiftningens materiella utformning. Riksdagens
revisorer påpekade t.ex. nyligen i sin rapport om den
ekonomiska brottsligheten att lagarna ibland är krångliga,
och att det finns bestämmelser som är så svåra att tillämpa
att det krävs flera domar i högsta instans för att rättsläget
ska klarna.
Vi anser att regeringen inte har försökt eller förmått att
leva upp till detta krav på ett rättssamhälle. Sedan den
första januari i år råder en utbredd osäkerhet om vilka
rättsregler som ska gälla på företagsbeskattningens område.
Det har sedan dess inte varit möjligt för vare sig de
skatteskyldiga eller för skattemyndigheterna att förutse hur
de regler kommer att se ut som man ska rätta sig efter
respektive tillämpa.
Vad regeringen har gjort är i praktiken att lagstifta i
efterhand på grund av sin egen oförmåga att i tid utforma
hållbara och sammanhängande förslag. Vi
socialdemokrater finner detta oacceptabelt och stötande ur
rättssäkerhetssynpunkt. De olägenheter och skador som
därmed tillfogats de skattskyldiga är väsentligt större än vad
någon skatteutredning kunnat medföra.
Vi vill vidare peka på den snabba utvecklingen när det
gäller ekonomisk brottslighet. Forskare vid
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har uppskattat den svarta
ekonomin till ca 100 miljarder kr. Vidare finns indikationer
på att det i fyra av fem konkurser förekommer brottslighet.
Jurist- och samhällsvetareförbundet (JUSEK) framhåller i
sitt remissyttrande att det nu närmast råder ''inbördeskrig''
mellan brottsbekämpare och ekobrottslingar. Riksdagens
revisorer konstaterade i sin rapport om den ekonomiska
brottsligheten att brotten inte bara hade blivit fler, utan
också värre och grövre.
Denna snabba utveckling ställer ökade krav på hög
kompetens, tillräcklig kapacitet och förmåga till snabbt
handlande hos skatteförvaltningen. Det handlar inte bara
om att kontrollera att bokföringen är korrekt eller att
lämnade uppgifter är fullständiga, utan allt oftare om att
förhindra att bokföring och annat bevismaterial förstörs,
eller om att brottsliga vinster försvinner utomlands.
Vid utskottsbehandlingen av den i januari 1994
inlämnade socialdemokratiska motionen om åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten har lag-, skatte- och
justitieutskotten bifallit förslag om att anvisa totalt 128
miljoner kr mer för ekobrottsbekämpning utöver vad
regeringen föreslagit. Av dessa medel är 50 miljoner kr
avsedda för skatteförvaltningen för utvidgad skattekontroll.
Om riksdagen nu skulle anta de föreliggande förslag som
allvarligt försvårar och hämmar skatteförvaltningens
möjligheter att bekämpa ekonomisk brottslighet skulle det
innebära en kursomläggning och en felaktig signal, både till
allmänheten och till de ekonomiska brottslingarna.
Behåll bevissäkringslagen
Vad frågan egentligen handlar om är naturligtvis hur
man ser på brottsrisken. Enligt vår uppfattning tar
regeringen alltför lätt på den skada som den ekonomiska
brottsligheten tillfogar samhället, det allmänna
rättsmedvetandet och de laglydiga medborgarna.
Regeringens förslag till ny lagstiftning förefaller att ha
utformats utifrån mycket teoretiska -- för att inte säga
dogmatiska -- utgångspunkter. Bland annat förefaller man
att utgå från att alla skattskyldiga är beredda att samarbeta
med skattemyndigheterna. Så är uppenbarligen inte fallet.
Tvärtom måste lagstiftaren utgå från att de som medvetet
bryter mot lagar och andra rättsregler också kommer att
göra sitt yttersta för att förhindra, obstruera och undandra
sig skattekontroll.
Vi socialdemokrater är inte främmande för en översyn
av bevissäkringslagen. Det är viktigt att
skattemyndigheternas befogenheter är tydligt reglerade i
lag, att skatterevisionen genomförs på ett sådant sätt att
olägenheterna för medborgarna så långt möjligt begränsas,
att beslut och andra åtgärder dokumenteras noga, och att
medborgarna har möjlighet att få granskat om
skattemyndigheterna har agerat korrekt och med lagstöd
för sina åtgärder.
Vår principiella uppfattning är också att skatterevisioner
och andra kontrollåtgärder om möjligt ska genomföras i
samverkan med den skattskyldige. Vi anser dock att
skattemyndigheterna bör ha möjlighet att utan onödigt
dröjsmål fullfölja en påbörjad skattekontroll, även om den
skattskyldige skulle vägra att medverka.
Om samhället ska ha några möjligheter att vinna
kampen mot den ekonomiska brottsligheten så får inte
skyddet för den personliga integriteten ges en sådan
utformning att kampen försvåras och i praktiken kanske
omöjliggörs.
Redan idag förekommer en rad inskränkningar i
respekten för den personliga integriteten --
säkerhetskontroller på flygplatser, tullkontroll vid inresa,
nykterhetskontroller på vägar, identitetskontroller på
banker, ålderskontroller på utskänkningsställen som anses
vara förenliga med det allmänna rättsmedvetandet. Den
främsta anledningen är att dessa inskränkningar upplevs
som motiverade med hänsyn till den skada de avser att
förhindra.
Vi socialdemokrater är övertygade om att en korrekt
genomförd skatterevision också accepteras av allmänheten.
Den som sköter sina affärer och räkenskaper i full
överensstämmelse med lagens regler har allt intresse i
världen av att skatteförvaltningen har reella möjligheter att
skydda honom mot illojal och osund konkurrens.
Regeringen har inte förmått att visa på några egentliga
problem med skattekontrollen som motiverar de mycket
ingripande försämringar som den föreslår. Vi vill därför
avslå regeringens förslag till ny lag om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, samt till
följdändringar i annan lagstiftning. Därmed kommer den
nuvarande bevissäkringslagen att fortsätta att gälla som
hittills.
I de följande avsnitten redovisar vi vår syn på de frågor
som aktualiseras av regeringens förslag.
Generell domstolsprövning
Det centrala inslaget i regeringens proposition är
förslaget att de befogenheter att vidta kontrollåtgärder mot
den skattskyldiges vilja som skatteförvaltningen idag har
dels ska begränsas, dels överföras till länsrätten.
Innan skatteförvaltningen får genomföra en
skattekontroll på en tidpunkt, plats eller sätt som den
skattskyldige inte accepterar så skall den enligt regeringens
förslag vara skyldig att begära tillstånd hos länsrätten.
Skatteförvaltningens granskningsledare ska kunna fatta
interimistiska beslut, men endast om det finns en ''påtaglig
risk'' för att den skattskyldige undanskaffar eller förvanskar
handlingar.
En sådan ändring skulle medföra allvarliga men för en
effektiv skattekontroll i de fall där skattekontrollen är som
mest angelägen. Kontrollverksamheten skulle bli tyngre,
mer tids- och resurskrävande på grund av det administrativa
merarbetet. Kraven på att kunna styrka ett behov av
revision mot den skatteskyldiges vilja skulle göra det
svårare för skattemyndigheten att agera utifrån indirekta
indikationer på oegentligheter, och det finns en betydande
risk för att kraven på dokumenterad grund skulle komma
att ställas så högt att en meningsfull skattekontroll i många
fall omöjliggörs.
Regeringens förslag synes utgå från en vilja att jämställa
en skatterevision mot den skatteskyldiges vilja med
husrannsakan vid misstanke om brott. Idag behöver det
emellertid inte föreligga någon grundad misstanke om brott
för att en skatterevision ska få göras. Det är enligt vår
mening inte heller önskvärt.
Redan idag är det ett problem att skatterevisioner
genomförs alltför sällan, och att skattemyndigheterna
därför tvingas att prioritera företag och branscher där man
har misstankar eller indikationer på oegentligheter.
Därmed blir skatterevisionen också i allmänhetens ögon lätt
en signal om att företaget inte är seriöst. Genom att skärpa
kraven kommer man att förstärka denna effekt. Den ökade
risken för att en skatterevision skadar det reviderade
företaget kommer att tvinga fram en ökad återhållsamhet
med skatterevisioner och ytterligare försvåra
kontrollverksamheten.
Formerna för skatterevision
När det gäller enskilda personer så har
taxeringsförfarandet kunnat förenklas kraftigt genom
kontrolluppgifter från bl.a. arbetsgivare och banker m.fl.
Det är också de enskilda personerna som har starka anspråk
på respekt för sin personliga integritet.
Vi socialdemokrater delar därför uppfattningen att
skatterevision normalt inte bör göras hos enskild person. Vi
anser dock att det behövs fortsatta överväganden, bl.a. om
utformingen av skatteregler och kontrollförfaranden när
det gäller enskilda personer som bedriver en omfattande
handel med värdepapper utan att för den skull vara
näringsidkare. Vi avvisar därför regeringens förslag när det
gäller revision av fysiska personer.
När det gäller näringsidkare finns inte samma inbyggda
kontroller, och där är möjligheterna till en effektiv
taxeringsrevision i stället av grundläggande betydelse för
skattekontrollen. Samtidigt innebär en offentlig insyn i ett
företags bokföring och andra ekonomiska förhållanden i
företagen inte någon inskränkning av respekten för en
enskild persons personliga integritet.
Vi socialdemokrater anser att uppgiftsskyldigheten för
och kontrollerna av näringsidkare inte skall vara mer
omfattande än nödvändigt. De olägenheter som sådana
kontroller kan medföra för den reviderade skall reduceras
till ett minimum. Vi menar dock att det även i fortsättningen
skall finnas möjlighet att genomföra en skatterevision mot
den skattskyldiges vilja även om det inte finns någon styrkt
misstanke om felaktigheter eller oegentligheter.
Regeringen föreslår bl.a. att möjligheten till
tredjemansrevision ska avskaffas. Regeringen föreslår att
skatteförvaltningen i stället ska begära in kontrolluppgifter.
Endast vid påtaglig sabotagerisk ska en skatterevision
kunna genomföras.
Tredjemanskontrollen spelar en central roll för
möjligheterna att komma till rätta med skattefusk och
annan ekonomisk brottslighet. En allt större del av den
ekonomiska brottsligheten handlar om momsbedrägerier.
Genom att mervärdesskatten är en skatt i flera led måste
skattemyndigheterna snabbt kunna stämma av uppgifterna
hos det reviderade företaget mot uppgifter hos andra
företag. Näringsstrukturen karaktäriseras också i ökad
utsträckning av nätverk och andra former av varaktig
samverkan mellan olika företag, som därmed utvecklar en
intressegemenskap. Även i dessa fall är möjligheten till
tredjemansrevision av central betydelse.
Till detta kommer att Sverige i olika konventioner har
förbundit sig att utbyta information om de skattskyldiga
med skattemyndigheterna i ett stort antal andra länder.
Skulle Sverige bli medlem i Europeiska Unionen kommer
Gemenskapens handräckningsdirektiv från 1977 att gälla
också i Sverige. Den kontrollverksamhet som bedrivs för ett
eller flera andra länders räkning är nästan alltid
tredjemanskontroll. De regler som regeringen nu föreslår
har så vitt vi har kunnat finna inte stämts av mot Sveriges
åtaganden i internationella konventioner eller i EG:s
handräckningsdirektiv. Vi bedömer att Sverige får mycket
svårt att leva upp till dessa åtaganden om regeringens
förslag skulle genomföras.
Vi kan mot denna bakgrund inte acceptera regeringens
förslag att inskränka möjligheterna till tredjemansrevision.
Regeringen föreslår också att möjligheterna för den
enskilde att undanta handlingar från revision skall utökas.
Vi socialdemokrater anser att integritetskänsligt material
skall kunna undantas, och att det finns goda skäl för att söka
förtydliga vilka regler som ska gälla och vilka förfaringssätt
som ska följas. Det innebär att vi instämmer i att handlingar
som enligt rättegångsbalken inte ska få beslagtas vid
husrannsakan med anledning av brott också skall kunna
undantas från revision.
Däremot kan vi inte godta regeringens förslag när det
gäller utökade möjligheter att undanta råd i skatterättsliga
angelägenheter. Vi anser att de anvisningar som regeringen
lämnar i sin proposition är allmänna och ganska teoretiska,
och att gränsdragningsproblemen kommer att vara
betydande. Om nuvarande lagstiftning ska revideras bör
detta ske på ett sådant sätt att vad som ska skyddas är mer
begränsat och tydligt definierat.
Formerna för tullkontroll
Sverige kan -- under förutsättning av ett bifall i den
kommande folkomröstningen -- komma att bli medlem i
Europeiska Unionen den 1 januari 1995. Ett svenskt
medlemskap i Europeiska Unionen skulle innebära att alla
formaliteter och kontroller vid gränsen till ett annat EU-
land skulle upphöra. Tullverkets kontrollverksamhet skulle
i stället i väsentligt högre utsträckning behöva utföras
genom revisioner och efterkontroll.
Vi socialdemokrater anser att frågan om vilka
konsekvenser ändringar i tullagen skulle få för Tullverkets
arbetsmöjligheter behöver bli föremål för noggranna
överväganden. Det vore enligt vår mening mycket
anmärkningsvärt om riksdagens majoritet nu skulle
begränsa Tullverkets arbetsmöjligheter utan någon
granskning eller redovisning av vad detta skulle få för
konsekvenser för kampen mot bl.a. narkotikasmuggling
och ekonomisk brottslighet.
De krav som EG:s tullkodex skulle ställa på den svenska
tullagstiftningen ligger också närmare den nuvarande
lagstiftningen än regeringens förslag. En särskild
utredning -- tullanpassningsutredningen -- arbetar redan
med att överväga vilka ändringar i lagstiftningen som skulle
bli nödvändiga vid ett EU-medlemskap. Det finns ingen
anledning att nu föregripa denna utredning, och det vore
olyckligt om vi relativt snabbt skulle tvingas ändra lagen på
nytt. Vi anser därför att regeringens förslag till ändringar i
tullagen skall avslås.
Anstånd med att betala in skatt
Vi har inga invändningar mot att frågan om ändrade
förutsättningar för anstånd med att betala in skatt eller
avgifter och om anståndsränta överlämnas till
Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07). Vidare godtar vi
regeringens förslag om säkerhet och kostnad för ställd
säkerhet.
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt
Rätten att föra sin talan och få sin sak prövad i domstol
är en central del av rättssäkerheten.
Skatteförvaltningens arbete ska bedrivas på ett sådant
sätt att den enskilde normalt inte behöver anlita särskilt
biträde eller egen expertis. Det kan emellertid förekomma
att den skattskyldige behöver anlita eget biträde eller
ombud. I dessa fall bör enligt vår mening ersättning under
vissa förutsättningar kunna utgå.
Således bör ersättning endast utgå för skäliga
merkostnader. Ersättning bör inte utgå till enskild person
som av bekvämlighetsskäl låter ett juridiskt biträde föra
talan, utan det bör ha förelegat ett objektivt behov av ett
eget biträde. Ersättning bör inte heller utgå till juridisk
person som även normalt företräds av ombud, såvida inte
kostnaderna väsentligt överskrider vad som är normalt.
Vidare bör ersättning inte utgå för kostnader för
överklagande av t.ex. tulltaxeringsbeslut, tulltillägg,
förseningsavgift och viten när den skattskyldige bedriver
kommersiell importverksamhet. Ersättning bör förutsätta
att den skattskyldige helt eller delvis fått bifall till sina
yrkanden.
Vi kan inte biträda regeringens förslag att ersättning i
vissa fall skulle kunna utgå trots att den skattskyldige
förlorat målet. Den föreslagna regeln skulle medföra en
betydande risk för skönsmässiga bedömningar, samtidigt
som den skulle innebära en alltför långtgående avvikelse
från vad som gäller enligt rättegångsbalken. Vi anser därför
i likhet med bl.a. Svea hovrätt att möjligheten till ersättning
vid synnerliga skäl ger en tillräcklig flexibilitet.
Vi lägger därför fram förslag till en annan lydelse av 3§
lagen om ersättning för kostnader i ärenden om mål och
skatt m.m. än vad regeringen föreslagit. Samtidigt godtar vi
regeringens förslag att till ersättning för dessa kostnader för
budgetåret 1994/95 anvisa ett förslagsanslag på 10 miljoner
kronor.
Betalningssäkring
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) har i sitt betänkande
Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113) lagt fram
förslag som bl.a. berör statens förmånsrätt för skatter och
avgifter. Vi socialdemokrater anser att dessa frågor bör
prövas i ett sammanhang, och vi är därför inte beredda att
redan nu ta ställning till om statens förmånsrätt ska
avskaffas eller inskränkas. Till detta kommer att
lagändringen kan förväntas medföra ett inte oväsentligt
bortfall av skatteintäkter, och att regeringen inte redovisat
någon uppskattning av kostnaderna för de föreslagna
lagändringarna.
Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag till
ändringar i lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, samt till följdändringar i annan
lagstiftning.
Meddelararvoden
Vi delar regeringens bedömning att det inte finns
anledning att införa en definitiv källskatt på
meddelararvoden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i taxeringslagen (1990:324) i vad avser 3 kap. 8
§ andra och tredje styckerna, 3 kap. 10
§ andra och tredje styckena, 3 kap. 11
§ tredje stycket (nuvarande lagtext) samt 6 kap. 10
§,
3. att riksdagen beslutar att 3 kap. 10
§ första stycket taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse:
En taxeringsrevision skall om möjligt bedrivas i
samverkan med den reviderade och göras på ett sådant sätt
och på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den
som revideras. Den får inte utan särskilda skäl verkställas
hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00.
4. att riksdagen beslutar att 3 kap. 13
§ första stycket taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse:
Revisorn har rätt att ta del av handlingar som är av
betydelse för revisionen även om den som revideras skall
iaktta tystnad om deras innehåll. Länsrätten får dock på den
enskildes begäran besluta att handling skall undantas från
föreläggande eller revision om
1. handlingen inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2
§ rättegångsbalken,
2. det finns synnerliga skäl och handlingen med hänsyn
till sitt innehåll på grund av särskilda omständigheter inte
bör komma till någon annans kännedom.
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i
lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272) i vad avser 78 och 102
§
§,
7. att riksdagen beslutar att 3
§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt m.m. skall ha följande lydelse:
En skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader
för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen
behövts för att ta till vara hans rätt skall efter framställning
beviljas ersättning för kostnaderna om
1. den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina
yrkanden i ärendet eller målet, eller
2. det finns synnerliga skäl för ersättning.
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:000),
10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i tullagen (1987:1065),
13. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision m.m.,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100),
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i utsökningsbalken,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i konkurslagen (1987:672).

Stockholm den 24 mars 1994

Lars Hedfors (s)

Bo Forslund (s)

Jan Fransson (s)

Anita Johansson (s)

Bruno Poromaa (s)

Gunnar Nilsson (s)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Roland Sundgren (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Kaj Larsson (s)

Inger Lundberg (s)

Martin Nilsson (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Skatteutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-03-24 Bordläggning: 1994-03-25 Hänvisning: 1994-03-28

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (36)