med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

Motion 1992/93:T36 av Georg Andersson m.fl. (s)

av Georg Andersson m.fl. (s)
Vägar och järnvägar i Västerbotten
Regeringens proposition om investeringar i
infrastrukturen under de närmaste tio åren har presenterats
som en enorm satsning. Vid närmare betraktande av det
konkreta innehållet finner man emellertid att propositionen
inte innebär någon höjning av ambitionerna i förhållande
till det förslag som den socialdemokratiska regeringen
presenterade och riksdagen beslutade om våren 1991.
Snarare är det fråga om en sänkt ambitionsnivå.
Sett ur Västerbottens synvinkel är propositionen en stor
besvikelse. Den av regeringspartierna utlovade
Bottniabanan kommer inte till stånd. De stamvägar som
utpekas i Västerbottens län tillförsäkras ingen
standardhöjning. Endast punktvisa insatser ställs i utsikt.
Länstrafikanslaget (LTA) förblir oförändrat. Trots detta
anser regeringen att medel från detta oförändrade anslag
bör fördelas också till de mindre flygplatserna. Medlen för
att öka bärigheten på vägarna förblir också oförändrade.
Vi föreslår med denna motion en kraftig ökning av
insatserna i alla dessa avseenden. Vi gör det mot bakgrund
av dels de stora behov som föreligger för att kunna reducera
det avståndshandikapp som Västerbotten har i förhållande
till landet i övrigt, dels den starkt ökande arbetslösheten
främst bland byggnads- och anläggningsarbetare.
Stamvägar
I propositionen utpekas ett stamvägnät. Tre av dessa går
genom Västerbottens län nämligen E 4, E 12 (Blå Vägen)
och R 45 (Inlandsvägen). Vi noterar med tillfredsställelse
att dessa vägar anges som stamvägar. Men glädjen över
detta förklingar snabbt när man konstaterar att regeringen
inte garanterar någon standardhöjning på dessa i vårt län.
E 4:an skall enligt propositionen vara en 13 meter bred
väg norr om Gävle, men när det gäller sträckan Sundsvall --
Haparanda räknar regeringen inte med något tillskott av
investeringsmedel. (Så tolkar vi tabellen på sid 66 i
propositionen). Vi finner detta upprörande. Regeringen är
väl medveten om den planering som pågår för en ny
förbifart i Umeå och även ny sträckning av väg E 4 i norra
delen av länet. Det är helt oacceptabelt att dessa
investeringar inte finns med i den planeringsram som nu
anges för stamvägar. Vi föreslår att E 4:an under
planperioden ges den standard i Västerbottens län som
Vägverket har planerat.
Beträffande E 12 (Blå Vägen) och R 45 (Inlandsvägen)
förutskickar regeringen bara vissa punktvisa insatser. Båda
dessa vägar är i stort behov av förbättringar både vad gäller
breddning och bärighet. Vi utgår ifrån att de vägar som
utpekas som stamvägar skall ges en hög standard, i annat
fall saknar ju stamvägsbegreppet någon betydelse. Därför
föreslår vi att riksdagen skall uttala att en genomgående
standarhöjning skall genomföras av dessa båda nämnda
vägar i Västerbotten.
Länstrafikanslaget
Med länstrafikanslaget skall behoven av investeringar i
länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar
tillgodoses. Inom detta område är behoven starkt
eftersatta. Detta är särskilt framträdande i ett län som
Västerbotten som täcker en så stor geografisk yta med
spridd befolkning. Utöver ett stort antal länsvägar har
Västerbotten också flera länsjärnvägar som konkurrerar om
knappa resurser.
Regeringen föreslår nu ett oförändrat anslag under de
närmaste åren. Därtill kommer att
kommunikationsministern föreslår att länen inom denna
oförändrade ram skall tillgodose investeringsbehov på
mindre flygplatser. I Västerbotten finns två sådana med
reguljära flygförbindelser. Förslaget innebär således att
länstrafikanslaget i realiteten minskar.
Vi anser att av alla investeringsbehov inom
infrastrukturområdet är detta ett av de allra viktigaste. Skall
den lokala trafikförsörjningen fungera bra och
kollektivtrafiken kunna byggas ut måste en kraftig ökning
av länstrafikanslaget komma till stånd.
Bärighet
Regeringen föreslår en fortsatt satsning på
bärighetshöjande åtgärder med 700 miljoner kronor per år
under planeringsperioden.
I skogslänen med tunga virkestransporter och ett klimat
som förorsakar svåra tjälskador är det synnerligen viktigt
att öka bärigheten på vägar och broar. De insatser i detta
hänseende som hittills kommit till stånd har varit av
utomordentligt stor betydelse. Men mycket omfattande
brister återstår att avhjälpa. Vi anser att det därför finns
behov av en kraftig ökning av detta anslag.
Stomjärnvägar
Stambanan genom övre Norrland
Denna stambana är en av landets viktigaste
godstransportleder. Den har också stor betydelse för
sovvagnstrafiken till och från övre Norrland.
I Banverkets underlag till regeringen anges ett
investeringsbehov om 4 600 miljoner kronor för stambanan
genom övre Norrland. Med en sådan satsning skulle
kapaciteten av banans trafik kunna öka högst avsevärt. Den
skulle då medge ökade hastigheter, förkortade restider och
ökat axeltryck.
Vi anser att i fråga om järnvägsinvesteringar i övre
Norrland är dessa åtgärder nu de mest angelägna och
föreslår därför att de snarast genomförs.
Bottniabanan
Med regeringens proposition som grund kommer
sannolikt inte Bottniabanan till stånd. Visserligen talas det
vackert om betydelsen av en kustjärnväg norr om
Sundsvall, men regeringen nöjer sig med att under den
närmaste tioårsperioden föreslå en upprustning av
Ådalsbanan till Kramfors.
För byggande av en Bottniabana, med vilken
definitionsmässigt avses en ny järnväg mellan Kramfors och
Umeå, ställer regeringen upp orimliga villkor. Dels skall en
utredare utses som skall föra en dialog med kommuner och
övriga intressenter. Avsikten är uppenbarligen att dessa
skall förmås att ekonomiskt medverka i investeringen i
fråga. Dels skall man ange förutsättningarna för ett
regionalt trafikansvar. Regeringen förutsätter således ett
ekonomiskt ansvar från kommunernas sida för själva
trafiken. Genom att sätta upp dessa villkor anser vi att
regeringen i praktiken har stängt dörren för
Bottniabaneprojektet. Vi anser inte att det är rimligt att
avkräva kommunerna sådana åtaganden i detta fall.
Enligt vår mening bör nu en projektering av
Bottniabanan genomföras. Hittills har ju bara förstudier
utförts. Vidare bör det uppdras till Banverket att bedöma
vilken del av banan som bör genomföras som en första
etapp. Mycket talar för att det samhällsekonomiskt mest
motiverade avsnittet av banan är sträckan Örnsköldsvik--
Husum.
Vi föreslår också att Banverket får uppdraget att utreda
förutsättningar för byggande av förlängningen av
Bottniabanan norr om Umeå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad anförts om investeringar i stamvägar i Västerbotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
länstrafikanläggningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
bärighetshöjande åtgärder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar på stambanan
genom övre Norrland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Bottniabanan till Umeå och en
kustjärnväg norr om Umeå.

Stockholm den 19 mars 1993

Georg Andersson (s)

Mats Lindberg (s)

Carin Lundberg (s)

Rinaldo Karlsson (s)

Eivor Husing (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-03-23 Bordläggning: 1993-03-24 Hänvisning: 1993-03-25

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)