med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
Sammanfattning av Ny Demokratis motion med
anledning av regeringens kompletteringsproposition
Sverige är i en ekonomisk kris som delvis är hemmagjord
av svenska politiker, delvis är internationellt betingad.
Krisens värsta kännetecken är en kredit- och bankkris samt
en snabbt stigande arbetslöshet -- i sin tur värst bland
ungdomarna.
Sverige har en alltför stor och monopolskyddad offentlig
sektor, vilket medfört att vi har Europas högsta skattetryck.
Sverige är på väg in i Europa. Det kan medföra vissa
svårigheter men framförallt ger det många spännande
möjligheter.
Nu gäller det att dels 
få hjulen att snurra (drag under galoscherna!)
dels skära ned statens utgifter dels 
avmonopolisera och konkurrensutsätta den
offentliga sektorn
För NyD framstår sambanden som tydliga och enkla,
men åtgärderna kräver att de politiska aktörerna både
släpper prestigen och vågar ifrågasätta och ändra mycket av
det som hittills kännetecknat den svenska modellen.
PRIVATISERA STATEN -- LÄGG NED
LANDSTINGEN -- RATIONALISERA
KOMMUNERNA! Så kan man karakterisera ett av
åtgärdspaketen.
Sälj statliga egendomar och företag och statsskulden
sjunker, varigenom statsskuldsräntan minskar. (Med
planerat budgetunderskott skulle denna ränta i stället stiga
10 miljarder per år!)
Vi måste ta bort all onödig byråkrati.
Landstingssystemet har inga tillskyndare utöver dem som
lever av det. Här finns cirka 5 miljarder att spara.
Organisationsstödet, som portioneras ut av stat,
landsting och kommuner, uppgår till totalt cirka 13.500
miljoner kronor per år. Partistödet kostar svenska folket
cirka 1.000 miljoner per år och presstödet cirka 500
miljoner. Vi har sammanfattande använt benämningen
politikens träsk på dessa cirka 20 miljarder kronor. Den
politiska miljön och Sveriges finanser skulle må väl av att
detta träsk dränerades.
Kommuner måste -- liksom all annan offentlig
verksamhet -- rationaliseras, dvs bli bättre, effektivare,
snabbare, billigare. Rationaliseringspotentialen måste vara
mycket stor. Det är den nämligen i all skyddad verksamhet
och i alla monopolföretag. Vi är övertygade om att
personalens motivation och engagemang skulle stiga
väsentligt till glädje för oss alla.
U-HJÄLPEN är ineffektiv och i stora delar
skandalomsusad. Mottagarländerna köper vapen för 13 ggr
den svenska u-hjälpen. (8,5 ggr om man inte räknar med
Indien.) Regeringen har hittills lugnt fortsatt på den väg
som tidigare mycket socialistiskt inriktade svenska
regeringar slog in på. Detta är idag orimligt. Både den
politiska och den geografiska verkligheten har ändrats
dramatiskt på sistone. Åtgärderna måste koncentreras till
vår närmaste omvärld. Vi måste också vara överens om hur
mycket Sverige ska låna för att ge bort till andra.
Budgetunderskottet förväntas bli över 100 miljarder. U-
hjälpen har aviserats bli drygt 14 miljarder. Genom att
ändra enprocentsmålet till den internationellt
överenskomna önskvärda nivån på 0,7% skulle svenska
staten spara cirka 4,5 miljarder kronor per år.
FLYKTINGPOLITIK och flyktingmottagning är ett
växande och ytterst dyrbart problem. Regering och riksdag
har inte vågat hantera frågorna. Inte velat upplysa folket
om det faktiska läget och inte kunnat fatta rationella beslut
som kan omsättas i handling av invandrarverk och
polismyndigheter. Budgetöverskridanden i magnifik
miljardklass är på väg.
Sverige behöver helt enkelt en konkret och realistisk
flyktingpolitik. NyD ställer gärna upp på diskussioner,
förhandlingar, informationskampanjer och annat som
behövs för att få en ändring till stånd. De fyllda lägren och
de långa köerna visar att regeringen inte har grepp över
situationen.
INFRASTRUKTUREN är ett lika kärt som eftersatt
område. I tiotals år har svenska regeringar negligerat
investeringsbehoven. Nu tycks alla vara överens. Det talas
mycket. Det viftas med miljardprojekt. Men varför händer
så litet? Det verkställande ansvaret ligger, som bekant, hos
regeringen.
Visst ska ÅLDERDOMSHEM byggas. Det är bättre för
de gamla som -- givetvis frivilligt -- skulle flytta dit. Det är
mycket billigare än vård i hemmen. Vad väntar man på?!
MILJÖSATSNINGAR måste göras där man får mest för
pengarna, dvs största miljöförbättring per satsad krona.
Eftersom 88% av föroreningarna i Östersjön kommer från
andra kuster än den svenska och eftersom 89% av
svavelnedfallet över Sverige är importerat förstår vi att de
lönsammaste miljösatsningarna ska göras på andra ställen
än i Sverige. Detta är ännu ett skäl att hjälpa de baltiska
staterna. NyD har tidigare motionerat även i denna fråga.
BIDRAG ska ges till de behövande.
Fattigpensionärernas förhållanden måste givetvis
förbättras. Allt annat är skamligt, men ska miljonärer ha
barnbidrag? Inkomstprövade barnbidrag skulle säkert ha
stort folkligt stöd. Därför att beslutet vore logiskt och
rättvist.
För den TUNGA SVENSKA INDUSTRIN är det en
förutsättning att man inte drabbas av skatter som försämrar
konkurrenskraften. Då försvinner företagen ur landet.
Alltså ska energiskatten sänkas så som föreslagits i
regeringens kompletteringsproposition.
Fastighetsskatten på kommersiella fastigheter måste
omedelbart bort. Den accelererande bankkrisen är bevis
nog. När fastighetsskatten är borta stiger värdena på
fastigheterna och därmed minskar bankernas dåliga lån.
Åtgärden är -- dessvärre! -- förmodligen självfinansierade
flera gånger om.
SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG, måste
fungera annars blir den svenska krisen enorm medan
företagen rasar som dominobrickor i långa rader. Vissa
långsiktiga åtgärder har vidtagits. Regeringens goda vilja är
uppenbar, men det krävs mer för hela Sveriges skull.
Förlängd provanställningstid så att man vågar satsa och
anställa.
Ändrad prioritering vid konkurser så att leverantörerna
inte åker dit före staten.
Konkurrens på lika villkor, bl a innebärande en krafigt
sänkt turistmoms till internationellt gångbara 12,5% för
restauranger och hotell och 6% för resor m m. Det handlar
om en bransch med tusentals småföretag och sammanlagt
drygt 200 000 anställda. Det handlar också till stora delar
om glesbygd, Norrland, arbetstillfällen för kvinnor osv.
De små och medelstora företagen är utan överdrift
Sveriges ryggrad. Det är där välståndet skall skapas. Det
välstånd vi alla så gärna vill dela på. Därför är det
nödvändigt att ge företagandet bästa tänkbara villkor. I den
ekonomiska krisens Sverige är dessvärre förutsättningarna
dåliga. Ett starkt bidragande skäl är företagens svårighet att
få riskkapital och krediter.
Ny Demokrati är beredd att utnyttja varje tillbuds
stående medel för att nå målet som är ett näringsliv som
klarar sig igenom den ekonomiska krisen för att sedan
kunna slå ut i full blom!
Om en väsentlig bit av de f d löntagarfondsmedlen som
idag ligger i Fond 92-94 används för att ge företag -- nya och
existerande -- en injektion av riskkapital så kommer
kreditmarknaden att göra sitt d v s att företagen efter att ha
fått mer riskkapital också kan få de krediter som behövs
ifrån affärsbankerna.
Vi föreslår därför bildandet av Investerings AB Sverige
(IABS) med följande upplägg:
10-11 miljarder ur Fond 92-94 blir en tillgångsmassa i
IABS. IABS egenkapital (10 à 11 miljarder) fördelas
lämpligen på max 50% aktiekapital och resten som
reservfond.
Bolagets affärsidé är att försörja marknaden med
riskkapital. Allt från s k seed capital och venture capital till
deltagande i olika former av privata och publika
aktieemissioner samt olika former av lånekapital, d v s
konvertibla lån, optionslån förlagslån m m.
IABS skall ägas av de företag som betalat in
vinstdelningsskatten till löntagarfonderna. Företagen får
själva styrka inbetalade belopp. Aktieinnehavet i IABS blir
proportionellt till dessa belopp.
IABS skall vara börsnoterat.
Det är av yttersta vikt att verksamheten drivs
professionellt. Det är ingen stöd- och bidragsfond utan
tvärtom en professionell aktör på riskkapitalmarknaden.
Just sådana har Sverige under lång tid lidit brist på.
Genom IABS ges förutsättningarna för affärsbankerna
att bidra med den kreditgivning som är nästa inslag i en
förstärkning av det svenska företagandet.
Åtgärden brådskar. Uppdraget till regeringen måste
därför vara att direkt utse en professionell -- icke politisk --
interimsstyrelse som man har anledning förmoda även
kommer att godtas av bolagsstämman. Tillsammans med
väl valda personer ur näringsliv och finansinstitut ska man
snabbt försöka hitta rätt bemanning av IABS.
Kvalitetsfrågan är av utomordentlig betydelse.
Vi har blivit övertygade om att det finns ett brett och
massivt stöd för IABS-projektet bland svenska företag och i
svenskt bank- och kreditväsende. Budskapet till de svenska
företagarna liksom till finansmarknaden ute i världen är att
Sverige nu vidtar konstruktiva åtgärder och satsar på
framtiden. Det är signaler av den typen som behövs just nu.
IABS måste enligt vår uppfattning vara igång i början av
hösten. Problemen finns nu. Därför måste åtgärderna
vidtas nu. 1992 års problem kan inte lösas 1994.
IABS kommer att spela en mycket viktig roll men är
ingen jätteorganisation. Det handlar till en början om i
storleksordningen högst 50 personer. Kvalificerade
personer!
Om regeringen vidhåller att de f d löntagarfonderna bl a
skulle användas till s k sparpremier erbjuder IABS-
upplägget en möjlighet, nämligen att belöningen för bevisat
nysparande blir aktier eller konvertibler i IABS. D v s
delägarskap i Sveriges framtid.
Inledning
Huvudinnehållet i kompletteringspropositionen är att
sänka energiskatterna för industrin med 3,39 miljarder
kronor och det är ett bra och riktigt förslag. De övriga
förslagen som i sin huvudsak syftar till att finansiera
skattebortfallet ställer vi oss dock tveksamma till då vi
uppfattar dem som en onödig omväg att nå syftet. Vi delar
regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför
EG-inträdet, men det bör göras efter utgiftsminskningar.
Regeringens förslag beräknas ge en varaktig budgeteffekt
på -2,2 miljarder vilket innebär att
nettofinansieringsbehovet är 1,19 miljarder kr. Vi vill därför
anvisa andra besparingsmöjligheter för att finansiera det
aktuella skattebortfallet på 3,39 miljarder.
Vi delar i allt väsentligt regeringens synpukter på
förslagen till kommunal ekonomi. Det är bra att
kommunerna får statsbidragen utan öronmärkning och att
utjämningen sker på rätt sätt. Det är dock svårt att
överblicka konsekvenserna av dessa omfattande åtgärder
varför uppföljningen blir avgörande för ett bra resultat.
Vårt ekonomiska läge och det ökande
budgetunderskottet innebär att det måste föras en mycket
stram finanspolitik och att alla utgifter måste granskas noga
för att finna möjliga besparingar. Vi stöder regeringens
ambitioner att genomföra ytterligare utgiftsnedskärningar
och upprepar därför de besparingsåtgärder som vi har
anvisat.
För att stärka förtroendet för svensk ekonomi i
omvärlden och ge marknaden de rätta signalerna är det
mycket viktigt att den fasta växelkursen och den starka
knytningen till ecun ligger fast och att det framgångsrika
samarbetet med de europeiska centralbankerna fortsätter.
Det råder fortfarande en stor politisk enighet om
Sveriges anslutning till EG. Det är bra, men det behövs
bättre information vilket klart framgår av den svängning
som vi nu har sett i opinionen. Därför är det mycket viktigt
att en allsidig information snabbt kommer igång.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är efter
ekonomin det viktigaste problemet att finna lösningar på
och det är därför viktigt att även prova annorlunda förslag.
Försök se de arbetslösa som en resurs i stället för ett
problem, det ger andra infallsvinklar! Det finns alltid
infrastrukturella investeringar som kan genomföras, vilka
dessutom är lönsamma och därför kan lånefinansieras.
Pensionsfrågan måste få en hög prioritet och därför
väntar vi på ett snabbt resultat av den pågående
utredningen, men fattigpensionärernas problem måste lösas
nu. Vi anser att ett pensionssystem av försäkringskaraktär
bör övervägas.
Skattesänkningar som planeras måste alltid främja
tillväxt och sysselsättning vilket samtidigt leder till ett
förbättrat konkurrensläge. Det är viktigt att hålla nere
inflationen för att förbättra vårt konkurrensläge och
möjliggöra reallöneökninar.
En av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter är
att skapa förutsättningar för företagen att verka och
expandera, vilket innebär ökad sysselsättning och därmed
tryggad ekonomi för alla. En del av detta är att ge de små
och medelstora företagen tillgång till kapitalförsörjning,
vilket normalt sker inom vårt banksystem.
Bankverksamheten är dock så störd av de enorma förluster
som uppdagats, att kreditmarknaden inte fungerar, vilket i
första hand drabbar de små och medelstora företagen. Det
är därför nu viktigare än någonsin att det av oss föreslagna
och i dag välbekanta Investeringsaktiebolaget Sverige
(IABS) kommer till stånd. Genom att utnyttja en
väsentlig del av det ansamlade löntagarfondskapitalet som
egenkapital i banken kommer många svenska företag och
projekt få riskkapital vilket i sin tur leder till utveckling av
nya idéer och produkter. Investeringsaktiebolaget Sverige
skulle samtidigt förbättra landets ekonomiska trovärdighet
i dessa bankkrisens dagar.
Finanspolitiken
Det måste föras en mycket stram finanspolitik med
ytterligare utgiftsnedskärningar så att de därmed frigjorda
resurserna användes på ett tillväxtfrämjande sätt och
kommer alla till del. Det är också viktigt för att kunna
minska budgetunderskottet för att klara EG:s
konvergensregler. Eftersom budgetunderskottet till en del
beror på inkomstförsvagning är det mycket viktigt att
företagen snabbt kan öka sin försäljning och därmed
sysselsättning.
Penning- och valutapolitik
Det är viktigt att med en aktiv penningpolitik
upprätthålla förtroendet för den fasta växelkursen så att det
kan byggas upp ett internationellt förtroende för svensk
valutapolitik. Slutmålet är ju ett fullt deltagande i EMS.
Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)
Statsbudgetens saldo enligt LK-kalkylen är ett
skräckscenario som till varje pris måste undvikas genom att
sätta sparkraven högre och stimulera till ökade inkomster.
Konjunkturbedömning
Den djupa lågkonjunkturen ser ut att fortsätta.
Tillsammans med de gamla strukturproblemen skapar detta
Sveriges ekonomiska kris. De åtgärder som har vidtagits
och de som kommer skapar dock goda förutsättningar för
exportindustrin att åter öka sina marknadsandelar. Det är
dock mycket viktigt att man börjar tänka positivt och se
möjligheter i stället för problem vilket många gånger
betyder skillnaden mellan framgång och misslyckande.
Konjunkturen kommer troligen att förbättras under 1993
men får sannolikt liten påverkan på budgetåret. Det finns
en ganska utbredd uppfattning att konjunkturuppgången
kan bli relativt svag men kanske ganska lång.
En effektivare arbetsmarknadspolitik
Den absolut viktigaste frågan efter ekonomin är
arbetsmarknadssituationen, den är extrem, och måste
därför behandlas därefter. Ungdomarna måste få möjlighet
att komma ut på arbetsmarknaden trots den aktuella
situationen varför vi stöder regeringens åtgärder. Det får
dock inte leda till att arbetstagarorganisationerna genom
arbetsdomstolen försöker att stoppa ikraftträdandet av
riksdagens beslut. Fackföreningarna är ej till för att göra
riksdagens arbete. En demokrati skall styras av folkets
valda ombud. Den kollektiva företrädarrätten måste på sikt
brytas och ersättas av den individuelle arbetstagarens frihet
och förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården
och på andra arbetsplatser.
Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS)
Vi föreslår därför bildandet av Investerings AB Sverige
(IABS) med följande upplägg:
10-11 miljarder ur Fond 92-94 blir en tillgångsmassa i
IABS. IABS egenkapital (10 á 11 miljarder) fördelas
lämpligen på max 50% aktiekapital och resten som
reservfond.
Bolagets affärsidé är att försörja marknaden med
riskkapital. Allt från s k seed capital och venture capital till
deltagande i olika former av privata och publika
aktieemissioner samt olika former av lånekapital, d v s
konvertibla lån, optionslån förlagslån m m.
IABS skall ägas av de företag som betalat in
vinstdelningsskatten till löntagarfonderna. Företagen får
själva styrka inbetalade belopp. Aktieinnehavet i IABS blir
proportionellt till dessa belopp.
IABS skall vara börsnoterat.
Det är av yttersta vikt att verksamheten drivs
professionellt. Det är ingen stöd- och bidragsfond utan
tvärtom en professionell aktör på riskkapitalmarknaden.
Just sådana har Sverige under lång tid lidit brist på.
Genom IABS ges förutsättningarna för affärsbankerna
att bidra med den kreditgivning som är nästa inslag i en
förstärkning av det svenska företagandet.
Åtgärden brådskar. Uppdraget till regeringen måste
därför vara att direkt utse en professionell -- icke politisk --
interimsstyrelse som man har anledning förmoda även
kommer att godtas av bolagsstämman. Tillsammans med
väl valda personer ur näringsliv och finansinstitut ska man
snabbt försöka hitta rätt bemanning av IABS.
Kvalitetsfrågan är av utomordentlig betydelse.
Vi har blivit övertygane om att det finns ett brett och
massivt stöd för IABS-projektet bland svenska företag och
i svensk bank- och kreditväsende. Budskapet till de svenska
företagarna liksom till finansmarknaden ute i världen är att
Sverige nu vidtar konstruktiva åtgärder och satsar på
framtiden. Det är signaler av den typen som behövs just nu.
IABS måste enligt vår uppfattning vara igång i början av
hösten. Problemen finns nu. Därför måste åtgärderna
vidtas nu. 1992 års problem kan inte lösas 1994.
IABS kommer att spela en mycket viktig roll men är
ingen jätteorganisation. Det handlar till en början om i
storleksordningen högst 50 personer. Kvalificerade
personer!
Om regeringen vidhåller att de f d löntagarfonderna bl a
skulle användas till s k sparpremier erbjuder IABS-
upplägget en möjlighet, nämligen att belöningen för bevisat
nysparande blir aktier eller konvertibler i IABS. D v s
delägarskap i Sveriges framtid.
Bostadsfinansiering
Den svenska bostadspolitiken har drivits in i en
återvändsgränd. Trots stora subventioner och stora
kostnader för staten är det många gånger svårt att förränta
nyproducerade bostäder. Bostadspolitiken måste läggas
om. Detta kommer att ta tid och det kommer inte att ske
utan problem. Vi befinner oss i en situation som inte på
något sätt är lätt att ta sig ur.
Det kan inte nog betonas hur viktigt det är med ett lägre
och jämnare ränteläge, än vad som varit fallet, för att få
bukt med problemen med de höga kapitalkostnaderna.
Detta gäller särskilt nyproducerade bostäder.
Regeringens förslag till reformering av
bostadsfinansieringen verkar genomtänkt och väl avvägt.
Emellertid kan vi idag inte säga på vilken nivå
byggkostnaderna kommer att ligga på sikt. Att spekulera i
framtida räntor är om möjligt ännu svårare och naturligtvis
också en osäker faktor. Framtida utrymmet för
skattesänkningar är för dagen inte heller känt. Mot denna
bakgrund kan man utan överdrifter säga att det råder en
osäkerhet om hur framgångsrikt det framtida
reformeringsarbetet kan bli.
En god bostad är ett primärbehov för människor. Många
människor är också beroende av bostadspolitikens
utformning för sin inkomst och möjlighet till arbete. Detta
gör sammantaget att man måste ha god inblick i
händelseutvecklingen. Ny Demokrati anser vidare att
reformeringsarbetet är så viktigt att riksdagen, då främst
genom bostadsutskottet, bör få löpande information från
regeringen om händelseutvecklingen i reformeringsarbetet.
Detta möjliggör snabbare utskottsinitiativ som kan bli
nödvändigt under resans gång.
Reformeringsarbetet påbörjas enligt regeringsförslaget
1993-01-01. Detta innebär att en första avstämning, som då
blir preliminär, kan göras för vårriksdagen 1994. Därefter
föreslår vi att regeringen informerar om den vidare
händelseutvecklingen snarast efter varje kommande
årsskifte. I denna information bör det ingå analyser och
framtida prognoser av såväl nyproduktion som
ombyggnation.
Biståndspolitiken
Ny Demokrati har i ett flertal motioner lagt fram förslag,
som innebär väsentliga minskningar i statens utgiftsbudget.
Vi har också förslag som har motsatt effekt (Samarbete med
Baltikum, Central- och Östeuropa). Den sammanlagda
effekten -- om våra motioner bifölls -- skulle bli en
budgetbesparing på 2 640 749 000 kr.
Motionerna U 211 och U 221 avser C-anslaget
Internationellt utvecklingsbistånd. Ny Demokrati föreslår
följande:
C 1 Multilateralt bistånd. Reducering av anslaget med 20
% eller 716 miljoner kr. Vi är bl a världens största
bidragsgivare till FNs olika biståndsorgan, t ex UNCDF,
och näst största givare till UNDP.
C 2 SIDA-bistånd. Vi lägger ut biståndet till
programländerna över en tvåårsperiod i stället för en
ettårsperiod. Besparing 2 miljarder.
C 3 Andra biståndsprogram. Vi föreslår en minskning
dels av anslaget till SAREC (forskning) med 100 miljoner
kr. dels av anslaget för skuldlättnadsåtgärder med 500
miljoner kr.
C 4 SIDA:s organisation. Vi föreslår
rationaliseringsåtgärder och en minskning av anslaget med
30 % eller 88,8 miljoner kr.
C 6 SAREC:s organisation. Vi föreslår även här
rationaliseringsåtgärder och en minskning av anslaget med
30 % eller 7,6 miljoner kr.
C 7 Nordiska afrikainstitutet föreslås nedlagt. Besparing
6 miljoner kr.
Motion U 302 angående anslag till fredsrörelsen m
m. Mot bakgrund av den världsomfattande avspänningen
föreslås anslagsreduceringar av alla delposter inom anslaget
(F 1--6) med omkring 25 %. Besparing 21 689 000 kr.
Motion U 305 angående Nordiska Rådet. Vi anser
att Nordiska Rådets verksamhet är förlegad och ineffektiv.
Nordiska Rådet bör koncentrera sig på de områden som
kan ha betydelse för kommande EG-samarbete.
Anslagsreducering med 80 % eller 200 miljoner kr.
Motion U 520. Valutagarantifond för Estland.
Förslaget innebär en anslagsökning med 650 miljoner kr.
Motion U 521. Miljöbistånd till Baltikum,
Central- och Östeuropa. Förslaget innebär en
anslagsökning med 350 milj kr.
Motion K 314. Parlementarisk representation i
FN. Vi föreslår bl a att anslag inte ska utgå för att sända
fackliga representanter eller arbetsgivarrepresentanter
(LO, TCO, Industriförbundet) som observatörer vid FN:s
generalförsamling. Besparing 537 000 kr.
Motion U 7 angående upphävandet av
investeringsförbudet i Sydafrika är exempel på motioner
som gynnar svenskt näringsliv och på sikt även positivt
påverkar svensk ekonomi. Denna motion liksom ett flertal
liknande motioner stärker svensk ekonomi men påverkar
naturligtvis inte budgeten för 1992/93.
Sammanställning:
Ny Demokratis motioner 1991/92 -- Utrikesutskottet
Uu 211 Nedläggn av Nordiska afrikainstitutet   --
6 013 000 kr Uu 221 Utvecklingsbistånd   -- 3 412 510 000 kr
Uu 302 Anslag till fredsrörelsen m m   -- 21 689 000 kr Uu
305 Nordiska Rådet   -- 200 000 000 kr Uu 520
Valutagarantifond för Estland   + 650 000 000 kr Uu 521
Miljöbistånd t Central-  &  Östeuropa   + 350 000 000 kr K
314 Parlamentarisk representation i FN   -- 537 000 kr
-- 2 640 749 000 kr
Besparingarna inom utrikesutskottets område uppgår
således till 2 640 749 000 kr för budgetåret 1992/93.
Besparingarna för kalenderåret 1993 blir 325 000 000 kr
större om man inte ersätter valtagarantifondsbiståndet med
annat bistånd. Eftersom vi håller fast vid ett bistånd på 2
miljarder till Central- och Östeuropa är besparingen
densamma för 1993 som för budgetåret 1992/93.
Motion UU 7 om upphävande av investeringsförbudet i
Sydafrika är exempel på motioner som ger Sverige
inkomster på sikt men som inte kan tas in i en budget.
Genom våra tidigare motioner har vi visat på vilka
möjligheter som finns till stora besparingar inom
biståndsområdet. Vi ifrågasätter allvarligt om inte
biståndsmålet skall sänkas från 1,0 till 0,7 procent av BNP.
Våra huvudprinciper bör kunna läggas till grund för den
fortsatta biståndspolitiken. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Vi motsätter oss att kompensationen till Estland och
Litauen för det s k baltguldet belastar anslaget G 1
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för
budgetåren 1992/93 och 1993/94 såsom regeringen
föreslagit. Medlen bör avsättas särskilt.
Nytt tänkande inom socialförsäkringssystemet --
arbetslinjen
I kompletteringspropositionen aviserar regeringen
återigen frågan om införande av två karensdagar 1993 inom
sjukpenningförsäkringen. Regeringen avser att under
hösten presentera ett förslag för riksdagen.
Ny Demokrati har åtskilliga gånger påtalat missbruket
av sjukförsäkringen och betonat hur viktigt det är att det
verkligen lönar sig att arbeta. Bidragssystemen måste vara
begripliga och rättvisa. För folk alltså.
Två karensdagar kan i och för sig vara ett bra förslag för
att komma åt missbruket och vi har också tidigare varit inne
på den linjen. Men vi vill nu efter noggranna överväganden
förorda ett annat förslag som faktiskt verkar bättre och
dessutom går långt utanför själva sjukpenningförsäkringen.
Förslaget har utarbetats av privatpersoner. Det finns alltså
ingen organisation som står bakom det. Därför tycker vi att
förslaget skulle kunna diskuteras och analyseras objektivt
av alla politiska partier i riksdagen. Annat hade det ju varit
om det varit ett rent förslag från Ny Demokrati.
Huvudprinciperna för ett enklare och bättre system som
inte bara omfattar sjukpenningförsäkringen utan även vissa
andra socialförsäkringar är följande.
ENKELT OCH MOTIVERANDE 100% 
av lönen kan man bara få för arbete och vid
arbetsskada, förorsakad av grov försumlighet.
90% av lönen kan endast utgå vid aktiv,
yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning
med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och som
garantilön (efter konkurs) om man verkligen jobbar.
80% utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av
barn, arbetslöshet och garantilön utan arbete.
Ju aktivare man är desto högre ersättning. Det lönar sig
alltid att arbeta. Det finns självrisk i alla systemen eller hur
man nu vill uttrycka det.
De första två veckorna föreslås ersättning utgå med
67%. Man får så att säga betalt för två dagar av tre. Nivån
kan givetvis diskuteras, men den är i varje fall över
miniminivån enligt internationella konventioner.
Varför två veckor? Detta sammanfaller med den s k
arbetsgivarperioden.
UPPMANAR INTE TILL FIFFEL
Ersättningsnivåerna är desamma vid sjukdom,
arbetsskada eller vård av sjuka barn.
Överallt är taket 7,5 basbelopp.
Efter två veckor utgår ersättning med 80% respektive
90% vid aktiv rehabilitering.
Det bör finnas en sammanläggningsregel om någon blir
sjuk på nytt inom 14 dagar.
JÄMFÖR MED KARENSDAGAR!
Systemet med karensdagar påverkar definitivt vad som
sker dag 1 och 2 och möjligen -- på ett negativt sätt -- dag 3.
Förslaget har alltid effekt, dvs att det lönar sig alltid att
arbeta respektive att vara aktiv.
Det blir rättvisare och drabbar jämnare. Karensdagar
drabbar enbart korttidssjuka.
Det torde få ungefär samma effekt i hög- och
lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man
räkna med ganska ordentlig effekt av karensdagar men i
lågkonjunktur, när folk är rädda om sina arbeten, slår
karensdagarna mera koncentrerat mot de faktiskt sjuka.
Vårt förslag borde kunna bli en reform som kommer för
att stanna. Rättvisan skulle göra att både arbetsgivare och
arbetstagare accepterar den.
Försäkringskassans undantag blir inte mera omfattande
än idag (och mindre omfattande än vid två karensdagar).
Upplägget borde göra det lättare att ändra
arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga
besparingar i LAF. LAF-posten är ett mycket stort
problem, det vet alla finansministrar, oberoende av färg.
GARANTILÖNEN
Vi har i en tidigare motion föreslagit att motsvarande
system med 80- resp 90- procentsnivån införs i garantilön
vid konkurs. Även här sätts taket vid 7,5 basbelopp.
(80% x 7,5 x 33 700)/12 = 16 850 kronor per månad
kommer att utgå i max 6 månader. Man kommer då runt
missbruket hos mindre nogräknade personer att ge sig själv
en hög lön, som raskt blir garantilön i 6 månader.
BESPARING
De besparingar som görs fördelas på följande sätt:
Sjukskrivning i två veckor (67%), 1.8 miljarder/år, går
till arbetsgivarna.
Resten går till statliga försäkringssystem och väntas ge
ungefär följande:
80% för sjukskrivning efter två veckor ca,   1,8  mrd 80%
vid arbetsskada ca   2,0  mrd 67% resp 80% vid vård av barn
0,35 mrd 80% vid arbetslöshet ca   1,5  mrd 80% resp 90%
vid garantilön cirka   0,5  mrd    Sammanlagt  6,15 mrd
För statskassan blir besparingen alltså drygt 6,0
miljarder kronor.
MOTIVATION ÄR VIKTIG
Ändringar i socialförsäkringen får givetvis inte leda till
ökade kostnader för företagen. Arbetsgivarperioden och
det ökade rehabiliteringsansvaret för arbetsgivarna har de
facto ökat arbetsgivarnas kostnader. Likaså det avskaffade
bidraget till företagshälsovården. Förslaget täcker även
dessa aspekter.
Om Sverige skall få ett långsiktigt, stabilt
socialförsäkringssystem måste det finnas:
Motivation för arbetsgivarna att skapa bästa möjliga
arbetsförhållanden för medarbetarna.
Motivation för medarbetarna att göra sitt bästa på
jobbet.
Motivation för sjuka och arbetsskadade att så snabbt
som möjligt jobba sig tillbaka till arbetslivet.
Med ett motsatt system som -- det vet vi ju alla -- kan
resultera i högre ersättning vid frånvaro än vid närvaro, kan
vi i allmänt oförstånd börja skapa socialfall, som så
småningom inte går att rehabilitera. Vem vill det?
Det aviserade regeringsförslaget leder de facto till en
högre beskattning av företagen. Vilket regeringsparti hade
det på sitt valprogram? Ny Demokrati är glasklar på den
punkten. Arbetsgivaravgifterna måste ned så att
konkurrenskraften, och därmed sysselsättningen, ökar.
Till sist måste alla påminnas om att kollektiva
försäkringssystem finansieras av folk och inte av staten. Det
handlar alltså inte bara om utbetalningar utan om ännu
större inbetalningar... För Svenssons del.
VÅRT FÖRSLAG
Vi föreslår alltså att huvudprinciperna för
sjukpenningförsäkringen och andra sociala bidrags- och
trygghetssystem ändras i enlighet med vad vi förordat. Vi
föreslår att reformeringen av socialförsäkringssystemet
bedrivs med högsta prioritet. Reducerad sjukpenning och
föräldrapenning, inklusive tillfällig föräldrapenning, skulle
då kunna införas redan fr o m den 1 januari 1993.
Inkomstrelaterade barnbidrag
Vi har i en tidigare motion visat hur man på ett enkelt
sätt kan ändra barnbidragssystemet så att barnbidrag inte
utgår för barn till miljonärer som riksdagsman Bert
Karlsson i Skara. Systemet bör kunna genomföras redan
under budgetåret och ge en besparing på 1,2 miljarder
kronor. Även flerbarnstilläggen måste ifrågasättas.
Bättre resursutnyttjande inom sjukvården
Vi upprepar våra tidigare krav att landstingsmonopolen
och Dagmarreformen snarast bör avskaffas. Dessutom
återkommer vi med vårt tidigare förslag om ett effektivare
utnyttjande av sjukhusen. Förslagen kan ge stora
besparingseffekter.
Genom att avskaffa landstingsmonopolet, vilket bör
kunna ske redan under kommande budgetår, och
Dagmarreformen och genom att återinföra den fria
etableringsrätten för läkare kan man faktiskt åstadkomma
en besparing på upp emot 3 miljarder kronor per år.
Ett system med fri etableringsrätt för
privatpraktiserande läkare kommer i framtiden att innebära
avsevärda besparingar. Under det kommande budgetåret
blir dock besparingen lägre om systemskiftet kommer till
stånd, men upp mot 1 miljard kronor.
Det bundna fysiska kapitalet inom svensk hälso- och
sjukvård uppgår till 153 miljarder kronor. Redan på 1960-
talet började man inom industrin inse de stora kostnader
som det bundna kapitalet medförde. Man vet av erfarenhet
att den årliga besparingen vid neddragning av det fysiska
kapitalet uppgår till ca 25% av det bokförda värdet på
kapitalreduktionen. Till detta kan läggas 10--15% av det
bokförda värdet på kapitalreduktionen i reducerade
räntekostnader. Vid en neddragning av det fysiska kapitalet
på exempelvis 100 kronor sjunker kostnaderna följaktligen
med 35--40 kronor per år!
Det fysiska kapitalet i sjukvården består av framförallt
av byggnader och diverse medicinteknisk utrustning typ
datortomografer, röntgenkameror, ultraljudsapparater
o.s.v. Mot bakgrund av den låga nyttjandegraden av
anläggningar och utrustning kan man på goda grunder anta
att man kan öka nyttjandegraden med en femtedel. Då kan
man dra ned på kapitalet med en femtedel, det vill säga med
30 miljarder. Kapitalet kostade som sagt 40 procent per år
och besparingen blir alltså 12 miljarder per år. Om man tar
det lugnt, vilket landstingsbyråkrater ofta gör, kan man
göra denna neddragning över fem år. Då spar man år ett 2,5
miljarder kronor, år två spar man 5 miljarder, år tre 7,5
o.s.v.
Bidrag till barnomsorg
Kostnadsutvecklingen för barnomsorg i form av daghem
är oroande. Skillnaderna i kostnader mellan olika
kommuner och mellan olika daghem i samma kommun kan
vara mycket stora. Skillnaderna kan ha flera orsaker, men
i allt för många fall handlar det om skillnader på grund av
bristande kostnadsmedvetande och följaktligen bristande
kostnadseffektivitet. På en del håll tycks man vara
kostnadseffektiv, på andra inte alls. Kommunerna måste nu
sätta kostnadseffektiviteten i förgrunden.
Skapa nya ålderdomshem
Omkring 4 procent av alla medborgare här i landet
behöver någon form av hemsjukvård eller äldreomsorg.
Det har visat sig att vård på ålderdomshem är betydligt
billigare än hemsjukvård. Många äldre vill dessutom gärna
bo på ålderdomshem. Om de äldre bodde på ålderdomshem
så skulle man spara ca 100 000 kr per person och år i total
omvårdnadskostnad eller totalt ca 3,2 miljarder kronor. Om
vi förutsätter att hälften av dessa vårdkrävande inte vill
flytta till ålderdomshem utan vill fortsätta att bo kvar
hemma så blir besparingen ca 1,6 miljarder kronor.
Idag är det brist på ålderdomshemsplatser. Men
outnyttjad kapacitet finns på hotell och andra byggnader
som ganska snabbt kan ändras till väl fungerande
ålderdomshem. Dessutom bör det finnas goda
förutsättningar för privata initiativ att driva ålderdomshem.
Kostnaden per dag skulle kunna nedbringas från ca 2 000
kronor per person till hälften eller ca 1 000 kronor. Redan
under budgetåret 1992/93 bör man kunna komma igång i
betydande omfattning med de nya ålderdomshemmen.
Besparingen under budgetåret bör bli 0,8 miljarder kronor.
Anslagsposten Bidrag till service och vård bör därför
kunna minskas med ett motsvarande belopp.
Infrastrukturen
Underhållet av statliga vägar och järnvägar har som
regeringen skriver i sin kompletteringsproposition blivit
eftersatt under en följd av år pga brist på medel.
Skattemedel som kommit från trafiksektorn har i allt för
stor del tillförts den övriga offentliga sektorn.
Regeringen säger också att det är de större vägarna som
fått de största anslagen för att öka framkomligheten och
tillväxten. Dessutom konstaterar regeringen att det är de
mest trafikerade järnvägarna som prioriterats med medel
för att öka framkomlighet och kapacitet samt för att
förbättra dessa järnvägars standard. Denna politik tycker vi
är bra.
Regeringen vill i sin kompletteringsproposition i stor
omfattning prioritera infrastrukturen på de mindre vägarna
och på vissa järnvägar. Detta tycker vi inte är bra för
tillväxten som regeringen eftersträvar. Dock kan vi
acceptera regeringens förslag då vi efter kontakter med
näringslivet förstått att även de små vägarna har blivit i allt
för stor omfattning eftersatta. Näringslivet har svårt att på
ett rationellt sätt få fram råvaror till sina fabriker när man
måste lita på det mindre vägnätet.
I princip tycker vi att regeringen främst bör anvisa medel
till investering i ett vägsystem med hög standard mellan våra
storstäder. Flaskhalsarna skall byggas bort. Regeringen har
i sin regeringsförklaring sagt att ett stabilt
sammanhängande motorvägssystem skall prioriteras mellan
storstäderna. Detta skall man hålla fast vid. Det är vid
investeringar i detta vägsystem som vi kan få en tillväxt i
ekonomin som främjar alla svenskar. Det är nämligen här
de flesta industrierna och människorna bor.
Snabbjärnvägsutbyggnad från Stockholm till Sundsvall
skall högprioriteras.
Ny Demokrati tycker inte att regeringens
infrastruktursatsning i kompletteringspropositionen är
tillräcklig för att öka sysselsättningen. Denna visshet har vi
fått genom att höra på och läsa rapporter där samtliga
framstående experter entydigt hävdar att
infrastrukturinvesteringar skapar snabb och riktig
sysselsättning som vi så hett eftersträvar. Bra vägar och
järnvägar skapar som vi tidigare nämnt inte bara
sysselsättning utan skapar också tillväxt i ekonomin.
Dessutom sparar bra vägar liv och mänskligt lidande.
Miljön är den stora vinnaren när vägar blir mindre backiga
och kurviga. Bra infrastruktur är grundbulten i ett modernt
samhälle.
Vi föreslår att ytterligare 2 000 000 000 kr anslås till
infrastruktursatsningar för sysselsättning och tillväxt.
Tillsammans sålunda 4 200 000 000 kr. Det kompletterande
anslaget kan med fördel finansieras med medel från
arbetslivsfonden, vilka medel i nuvarande form inte främjar
tillväxten och sysselsättningen. Ytterligare ca 3 000
personer kan erhålla anställning, alltså tillsammans ca 6 000
personer.
Miljön
Med undantag av nedanstående instämmer Ny
Demokrati i huvudsak med regeringens uppfattning och
avvaktar de i propositionen nämnda kommande förslagen
med intresse. Vi kommer då att närmare precisera våra
synpunkter.
I propositionen nämns att miljövänliga drivmedel skall
gynnas. Styrning mot detta avses åstadkommas med
ekonomiska styrmedel. Vi sympatiserar med tanken.
Utsläppen av koldioxid från fordon som drivs av medel
från fossila källor i en konventionell förbränningsmotor kan
emellertid endast marginellt minskas med hjälp av teknisk
utveckling. Användning av biologiskt framställt bränsle kan
vara en framkomlig väg. Det finns redan dieselbränsle som
framställs av rapsolja, vars värde ur miljösynvinkel bör
prövas, speciellt för kollektivtrafiken i tätorter. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till främjande av
vidare utveckling av sådana produkter.
För att på sikt helt komma bort ifrån utsläpp av
koldioxid från trafiken behövs det ett helt nytt tänkande.
Ny Demokrati anser att Sverige skall främja andra
alternativ. Eldrivna bilar och fordon med vätgasmotorer är
exempel på framtidens transportmedel. Även om dessa
ligger flera år fram i tiden bör man redan nu bana väg och
ytterligare uppmuntra sådana innovationer. Nya regler som
skattemässigt gynnar helt rena fordon bör prövas.
Regeringen bör därför till riksdagen återkomma med
förslag till ändringar i gällande avgaslag.
Ny Demokrati har tidigare i sin särskilda miljömotion
En ny miljöpolitik lämnat förslag om sopsortering i hushåll,
inom offentliga sektorn och i näringslivet. Det är hög tid att
något görs åt det växande sopberget. Det som kan
återvinnas bör självfallet återvinnas. Det som kan brännas
och ge ett energitillskott bör avskiljas för det ändamålet.
Annat kan återföras till naturens kretslopp. Målet bör vara
att endast det som inte kan användas på ett vettigt sätt
slängs. Det strider mot det sunda förnuftet att elda med
korv och andra matrester men slänga rent brännbart trä på
soptippen. Sunt förnuft måste in i miljöpolitiken. Med sunt
förnuft kan man också få en klok avvägning mellan olika
intressen. Miljöministern och övriga i regeringen tvekar
alltjämt men något måste faktiskt göras.
Turistpolitiken
Den politiska hanteringen av svensk turism har under de
senaste 10 -- 20 åren präglats av en mängd politiska beslut
som inte utnyttjat turismens möjligheter för
samhällsekonomin. Sett ur ett globalt perspektiv
dokumenteras detta av den svenska turistnäringens
procentandel av BNP. Den genomsnittliga andelen ligger på
5,5%. Motsvarande andel för Sverige är bara 3 -- 4%.
Turistandelen av hushållens totala konsumtion ligger
genomsnittligen på 11,4% -- i Sverige 9,6% (enl WTTC).
Turistnäringen sysselsätter i Sverige cirka 235.000
personer och omsätter idag drygt 100 miljarder kronor.
Statsverkets intäkter i form av skatter och avgifter har av
RSV uppskattats till 63% av omsättningen. Utlandsturism
ger oss cirka 17 miljarder i intäkter (svenskarna reser för
mer än 30 miljarder per år).
I motsats till många andra länder har Sverige alltså en
negativ turistbalans, som de senaste tre åren ökat -- 90--91
med cirka 20%. Orsaken är inte lågkonjunkturen och dåligt
väder -- utan sammanhänger med att vi arbetar med en
ekonomiskt otillräcklig och splittrad turistbudget. Till detta
kommer världens högsta turistmoms.
Sverige bedriver turistpolitik som är precis tvärtemot
vad man borde göra. Staten momsbefriar importen (resor
utomlands) och momsbelägger exporten (utländska turister
som reser i Sverige). Sverige har nu efter
skatteomläggningen världens högsta moms på
turisttjänster. Normalmomsen i våra europeiska
konkurrentländer är 7% på hotell, 10% på restaurang och
6% på personbefordran. Den höga svenska turistmomsen
leder till svårigheter för turistindustrin, med både
regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga
följdverkningar. Det innebär också en svår belastning för
bytesbalansen. Resevalutaunderskottet var 15,6 miljarder
1989 och 18,8 miljarder 1990. I
Riksbankens/Konjunkturinstitutets prognos för 1992 blir
underskottet 30 miljarder kronor.
För att återställa konkurrenskraften för svensk
turistindustri måste turistmomsen anpassas till
internationell nivå. Vi förordar därför att hotell- och
restaurangmomsen sänks till den nivå som rådde före den 1
januari 1990, dvs 12,87%, och att momsen på
personbefordran inklusive skidliftar sänks till 6%. Moms på
camping liksom moms på entréavgifter till parker och
nöjesanläggningar sänks till 6%. Denna momssats skall
självfallet gälla även för cirkus, folkets park och liknande
anläggningar vilka idag är momsbefriade.
Staten, företagen och de anställda har förlorat stora
belopp på turistmomsen. Alltså skulle man vinna
motsvarande belopp om den togs bort. Det brådskar dock.
Övriga besparingar
Organisationsbidrag
Vi har i motion 1991/92:Kr409 fört fram förslag som
syftar till en förändring av principerna för
organisationsbidragen. I den motionen framhöll vi att
organisationsbidragen för 1989 uppgick till sammanlagt 7,5
miljarder kronor. Beloppet grundas på en utredning av
statskontoret och är förmodligen de hittills säkraste
uppgifterna inom ett område där osäkerheten är betydande.
Problemet med organisationsbidragen är att de är av
mångahanda slag och att de ges ut för mycket varierande
ändamål. Överblick saknas helt enkelt. Statskontoret
gjorde ett försök att beskriva problemområdet men kom
inte längre än till en övergripande beskrivning.
Statskontoret lämnade dock ett förslag på hur en
fördjupad prövning, baserad på uppföljning och
utvärdering, kan göras. Kulturutskottet som behandlade
vår motion redovisade statskontorets rapport översiktligt
och konstaterade att härutöver anvisar riksdagen medel för
stöd till organisationer för vitt skilda ändamål och med vitt
skilda syften under ett stort antal anslag.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att man tar ett
samlat grepp om organisationsbidragen.
Besparingspotentialen är betydande. En förändring av
principerna för organisationsbidragen måste utredas och
redan till budgetåret 1993/94 bör en klarare redovisning av
de olika bidragen kunna göras. Utredningen bör
genomföras i bred parlamentarisk medverkan.
Förläggningskostnader
Regeringen har föreslagit att anslaget för
förläggningskostnader räknas upp med 1 357 milj. kr utöver
de 1 603,1 milj. kr som beräknades i budgetpropositionen.
Anledningen till att förläggningskostnaderna ökar
dramatiskt är att det kommit ett mycket stort antal
asylsökande, främst från det tidigare Jugoslavien. Enligt
tillförlitliga uppgifter är den helt övervägande delen
personer som kan betecknas som ekonomiska flyktingar
och som inte alls kan komma ifråga för svenskt beskydd.
Ekonomiska flyktingar bör avvisas snarast. Det finns ingen
anledning att permanenta den nuvarande ordningen. Det
extra anslaget bör därför sättas till 700 milj. kr.
Ett annat skäl till att inte okritiskt tillskjuta ytterligare
medel till förläggningskostnader är att kostnaderna varierar
högst betydligt mellan olika förläggningar. Platserna på
vissa förläggningar är betydligt dyrare än på andra. I många
fall har avtal träffats med företrädare för
invandrarmyndigheten och uthyrare av förläggningar på
betydligt sämre villkor för staten än andra kunnat erbjuda.
Det är alltså fråga om slarv eller medvetet slöseri med
statens medel. Skattebetalarna har ett berättigat intresse av
att upphandlingarna blir klart bättre och billigare.
Kostnaderna för att driva förläggningarna kan också bli
lägre om de asylsökande får ta hand om städning och annan
skötsel som man rimligen kan kräva av dem. Det går att
rationalisera och att bedriva en verksamhet som är betydligt
billigare än den som förekommer på många håll idag.
Hemspråksundervisningen
Ny Demokrati har vid ett flertal tillfällen framhållit att
hemspråksundervisningen inte bör finansieras genom
statliga anslag. Det är däremot mycket viktigt att flyktingar
och invandrare lär sig svenska vilket sker på annat sätt. Det
innebär att staten kan spara 1,3 miljarder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för
den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för
budgetregleringen som förordas i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att föra en mycket stram
finanspolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av
Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till riksdagen om
bostadsfinansieringen, 1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
nya huvudprinciper för biståndspolitiken i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kompensationen för det s k baltguldet inte skall belasta
anslaget G 1 Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa för budgetåren 1992/93 och 1993/94, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudprinciperna för ett enklare
och bättre system för sjukpenningförsäkring och vissa andra
socialförsäkringar, föräldrapenning, ersättningar vid
arbetsskada, yrkesinriktad rehabilitering och
arbetsmarknadsutbildning, arbetslöshetsersättning samt
garantilön vid konkurs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt system med reducerad
sjukpenningförsäkring införs redan fr.o.m. den 1 januari
1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt system med reducerad
föräldrapenning införs redan fr.o.m. den 1 januari 1993
enligt de riktlinjer som i motionen anförts,
11. att riksdagen omedelbart enligt vad som anförts i
motionen initierar en förändring av barnbidragssystemet till
ett inkomstrelaterat system som innebär att barnbidrag inte
utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en besparing
med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den
träder i kraft den 1 januari 1993, i följd varav anslaget F 1
Bidrag till barnomsorg (femte huvudtiteln) kan sänkas med
motsvarande belopp,
12. att riksdagen omedelbart initierar åtgärder som syftar
till effektivare och bättre resursutnyttjande inom
sjukvården genom att avskaffa landstingsmonopolet,
Dagmarreformen och genom återinförande av fri
etableringsrätt för läkare, vilka åtgärder sammanlagt under
budgetåret 1992/93 ger en besparingseffekt på 3 miljarder
kronor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett system med fri etableringsrätt för privatpraktiserande
läkare bör införas redan under budgetåret 1992/93, vilket
ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor under
det första året,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad nyttjandegrad av det
fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom
sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder
kronor det första året
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för effektivare
barnomsorg,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ålderdomshem,
17. att riksdagen sänker anslaget G 1 Bidrag till service
och vård (femte huvudtiteln) för budgetåret 1992/93 med
800 milj. kr.,
18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 2
000 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller
således totalt 4 200 000 000 kr.
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att även öka satsningen på
huvudvägssystemet och borttagande av flaskhalsar mellan
storstäderna i Sverige.
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av
snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm,
21. att riksdagen beslutar att minst 2 000 000 000 kr skall
överföras från arbetslivsfonden och användas till
infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder på
landsväg och järnväg,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av biobränslen som
drivmedel för fordon, 3
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av alternativa
drivsystem för fordon, t ex i form av elmotorer eller
vätgasmotorer, 3
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sopsortering i hushåll, inom
offentliga sektorn och i näringslivet, 3
25. att riksdagen beslutar sänka hotell- och
restaurangmomsen till den nivå som rådde före den 1
januari 1990, dvs 12,87 %,
26. att riksdagen beslutar att momsen på
personbefordran inklusive skidliftar sänks till 6 %,
27. att riksdagen beslutar att momsen på camping,
entréavgifter till parker och nöjesanläggningar sänks till 6
%,
28. att riksdagen beslutar att moms på cirkus, folkets
park och liknande anläggningar sätts till 6 %,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att svensk turistnäring
får lika förmånliga spelregler som våra konkurrentländer,
30. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
utredning om organisationsbidragen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
31. att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag
Förläggningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar 657
000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition
1991/92:100 bilaga 12, 4
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besparingar genom slopad
statsfinansiering av hemspråkundervisningen.

Stockholm den 11 maj 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Peter Kling (nyd)

Bo G Jenevall (nyd)

Johan Brohult (nyd)
1 Yrkande 5 hänvisat till Bou
2 Yrkande 7 hänvisat till UU
3 Yrkandena 22+24 hänvisade till Jou
4 Yrkande 31 hänvisat till Sfu
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1992-05-11 Bordläggning: 1992-05-13 Hänvisning: 1992-05-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (64)