med anledning av prop. 1991/92:140 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996 m.m.

Motion 1991/92:Kr5 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
Sammanfattning
Regeringens proposition om Sveriges Radios
organisation, avtal och ekonomi avviker i väsentliga delar
från riksdagens beslut förra året.
Riksdagens beslut som samtliga partier stod bakom
förutsatte att moderbolaget i Sveriges Radio-koncernen
behölls. Ägarkretsen med folkrörelser och ägare från andra
samhällssektorer skulle utvecklas. Avtalsperioden
fastställdes till sex år. Programföretagen skulle få större
frihet att inom avtalets ram utforma sin organisation.
På alla dessa punkter medför regeringens förslag att
riksdagens beslut helt eller delvis frångås. I propositionen
redovisas inga nya fakta eller sakskäl som motiverar en
omprövning av riksdagsbeslutet.
Skälet till den förkortade avtalsperioden sägs i
propositionen vara den snabba utvecklingen på
medieområdet. Men att förändringarna på medieområdet
är snabba var känt vid den tidpunkt riksdagsbeslutet
fattades.
Att vissa av Sveriges Radios ägare aviserat sitt utträde
var också känt vid tidpunkten för riksdagsbeslutet.
Kvarvarande ägare hade därför förklarat att de önskat
överlägga med regeringen om en komplettering och
breddning av ägargruppen. Regeringen har vägrat
överlägga om detta. Regeringen har istället utan att frågan
har utretts och under uppenbar tidspress improviserat en
ägarkonstruktion som banar väg för ett framtida statligt
övertagande av programföretagen.
Ett publikråd med oklar uppgift och kompetens föreslås
inrättat. Förslaget har tidigare prövats av den
parlamentariska radio- och TV-beredningen. Det avvisades
som olämpligt och i strid med principerna om
programföretagens självständighet och oberoende.
Mot denna bakgrund är det berättigat att ställa frågan
om vilka oredovisade avsikter som kan ha legat till grund
för regeringens förslag. Ett av de i regeringen ingående
partierna -- Moderata samlingspartiet -- har nyligen i en
programskrift förordat en försäljning av en av Sveriges
Radios TV-kanaler, Riksradions P3 och Lokalradion.
Uppgifterna för det stympade Sveriges Radio skall enligt
programmet snävas in på ett sådant sätt att publiken
förlorar förtroendet för en radio och TV i allmänhetens
tjänst.
Det nu framlagda regeringsförslaget bär alla spår av att
vara resultatet av en olycklig kompromiss inom regeringen.
De deltagande partierna verkar ha sopat under mattan
frågor som de fortfarande är oense om. I andra delar har de
valt lösningar som gör att regeringen utan riksdagens
hörande kan i grunden förändra förutsättningarna för
public serviceföretagen.
Konsekvenserna av regeringsförslaget blir att det statliga
inflytandet över programföretagen ökar i en omfattning
som tidigare ansetts oönskad.
Massmedierna i demokratin
Massmedierna spelar en central roll i den demokratiska
processen. Massmedierna förser medborgarna med den
information de behöver för att ta ställning i
samhällsfrågorna. Genom massmedierna kan vi föra fram
åsikter men också ta del av andras uppfattningar.
En viktig del av massmediernas uppgift är att sprida
nyheter och information som kan uppfattas som besvärande
av politiker, företag eller organisationer. Massmedierna
måste därför kunna agera oberoende av olika privata och
offentliga maktgrupper. De viktigaste politiska åtgärderna
inom massmedieområdet är därför de som syftar till att
garantera massmediernas självständighet och oberoende.
Av dessa skäl måste alla massmediepolitiska beslut
förberedas med aktsamhet. Utrednings- och faktaunderlag
bör finnas tillgängliga i god tid. Framförda idéer bör
underkastas en noggrann prövning från olika
utgångspunkter. Spelreglerna för massmediernas
verksamhet bör fastställas i former som tillåter insyn,
eftertanke och kritisk diskussion.
För socialdemokratin är detta självklara principer. Om
massmedierna inte skall bli en bricka i ett politiskt spel och
utsättas för den ryckighet skiftande politiska majoriteter
kan medföra, måste partierna vinnlägga sig om att utveckla
en samsyn om villkoren för massmediernas verksamhet. Ett
förtroendefullt samarbete mellan partierna i dessa frågor är
således inte främst till för partiernas skull, utan syftar till att
skydda grundläggande demokratiska värden.
Den nu framlagda propositionen visar att landets
regering inte har respekt för detta synsätt.
Kulturminister Birgit Friggebo fick i riksdagen den 6
februari i år frågan om regeringen stod fast vid förra årets
överenskommelse om radio och TV. Frågan föranleddes av
att uppgifter fanns om att regeringen övervägde gå ifrån
överenskommelsen. Kulturministern svarade enligt
riksdagsprotokollet:
Det är en självklarhet att de överenskommelser som har
träffats mellan partierna och som sedan utgjorde grunden
för propositionen ligger fast. Det betyder att i huvudsak
kommer förslaget till nytt avtal för Sveriges Radio att utgå
från de uttalande som riksdagen gjorde förra våren och de
riktlinjer som då angavs.
Detta svar måste klandras som vilseledande. Det är inga
detaljändringar som regeringen föreslår.
Riktlinjer för radio och TV i allmänhetens tjänst
Vi har i en tidigare motion till årets riksdag -- Riktlinjer
för massmediepolitiken -- behandlat uppdraget för en radio
och TV i allmänhetens tjänst i en situation när nya
tillkommande kommersiella radio- och TV-kanaler tävlar
om publiken, attraktiva program och programmakare.
Motionens slutsats är att nya kommersiella etermedier
kan bidra till variationen i radio och TV, men att de inte
ensamma räcker till för att garantera mångfald och kvalitet.
Om det skall vara möjligt att hävda principerna om allas
rätt till de viktigaste programmen, oavsett var de bor i
landet, mångfald i programutbudet, nyskapande,
uthållighet och kvalitet, måste de nationella radio- och TV-
kanalerna verka inom ramen för ett nationellt uppdrag.
Det förhållandet att fler radio- och TV-kanaler är och
kommer att bli tillgängliga för en svensk publik försvagar
alltså inte betydelsen av en radio och TV i allmänhetens
tjänst, snarare tvärtom.
De nya kanalerna kan inte förväntas ta det vidare ansvar
som följer av public serviceuppdraget. Det går visserligen
att ge de kommersiella kanalerna vissa uppdrag av public
servicekaraktär, men det går inte att ålägga dem att finnas
kvar på marknaden om affärerna går dåligt eller att göra
större åtaganden än de mäktar med.
Basen för den nationella etermediepolitiken måste
därför också framdeles vara ett radio- och TV-företag i
allmänhetens tjänst, som har i uppgift att förse såväl den
stora publiken som de många mindre publikerna med bra
program. För att public serviceföretagen skall klara av
denna dubbla uppgift måste de förfoga över flera kanaler,
så att de kan variera programläggningen och tillgodose olika
behov samtidigt.
När fler radio- och TV-kanaler erbjuds publiken är det
befogat att i ökad grad betona public serviceföretagens
förnyelseansvar. Public serviceföretagen skall dels ge
utrymme för experimentella, oväntade och inopportuna
program, dels våga satsa på det som inte omedelbart eller
ens i det långa loppet kommer att attrahera en stor publik.
Förnyelseansvaret bör självfallet inte gälla bara program
som kan förväntas få en mindre publik. Det bör i lika hög
grad gälla program som vänder sig till den breda publiken.
Skälet är att få andra etermedieföretag har kraft och
förmåga att ta detta vidare ansvar för utvecklingen av radio-
och TV-mediet. I den nya mediesituationen kan public
serviceföretagen inte längre räkna med att ha tillgång till
hela publiken. De bör dock sträva efter att skaffa sig en
normgivande roll för hur bra program skall se ut inom varje
programkategori. Det gäller såväl för breda program som
film, underhållning och nyheter som för de program som
vänder sig till specialintresserade publiker.
Regeringen föreslår att riktlinjerna för public
serviceföretagens programverksamhet för den kommande
avtalsperioden i huvudsak skall vara oförändrade.
Regeringen vill dock föra in ett övergripande
kvalitetsvillkor i avtalen. Otydligheter som finns i de
nuvarande avtalen kan därigenom undvikas. Vi delar
härvidlag regeringens uppfattning.
I propositionen anger regeringen några hållpunkter för
hur det nya kvalitetsvillkoret skall tolkas.
Kvalitetssträvanden bör prägla alla delar av
programutbudet. Public serviceföretagen får inte i en ny
konkurrenssituation falla för frestelsen att öka kvantiteten i
programutbudet på bekostnad av kvaliteten i olika genrer.
Därutöver framhålls betydelsen av att även mindre
publikgrupper skall kunna få sina önskemål tillgodosedda
vid tidpunkter då de flesta har möjlighet att lyssna och titta.
Regeringens bestämning av kvalitetsbegreppet är rimligt
avgränsad, men behöver på en punkt kompletteras för att
inte ge upphov till missförstånd.
Det finns alltid en viss risk för att ett allmänt utformat
kvalitetsvillkor tolkas som ett förord för det etablerade och
hävdvunna. Satsningar på det beprövat framgångsrika är
givetvis i många fall både berättigade och önskvärda. Detta
får dock inte innebära att man bortser för risken att vissa
programformer stelnar i konvention och slentrian.
För att vidmakthålla kvaliteten är därför av vikt att
tillräckligt utrymme i programtablåerna finns för det
nydanande, oprövade och annorlunda. Därigenom
framhålls också att kvalitet inte är ett statiskt begrepp utan
att redaktionerna fortlöpande och på eget ansvar måste
pröva programmens innehåll från journalistiska,
folkbildande, konstnärliga och artistiska utgångspunkter.
Vi anser därför att kvalitetsvillkoret i avtalet bör
kombineras med ett stadgande om att public
serviceföretagen bör främja förnyelse av
programinnehållet. Därmed lyfts det professionella
ansvaret för kvaliteten tydligare fram.
Publikråd
Regeringen föreslår att ett särskilt publikråd skall
inrättas. Rådet skall utses av regeringen. Ledamöterna i
rådet skall väljas på personliga meriter och hämtas från
olika delar av landet. Publikrådets ledamöter skall enligt
regeringens uppfattning företräda lyssnarna/tittarna i dialog
med programföretagen om programverksamhetens
omfattning och inriktning.
På vilka grunder regeringen anser sig ha kompetens att
utse 30--40 personer som skall representera landets alla
lyssnare och tittare i publikrådet framgår inte av
propositionen.
Publikråd av det slag som regeringen tänker sig finns i
några andra länder. I länder där statens direkta inflytande
över programföretagen är större än i Sverige väljs
publikråden av olika korporationer och har getts uppgiften
att utse styrelseledamöter i programföretagen för att
avbalansera det statliga inflytandet. Vanligen har dock
publikråden bara rådgivande uppgifter.
Utländska erfarenheter av publikråd är inte goda. Om
ledamöterna är direkt utsedda av regeringen uppfattas de
som regeringens tillsyningsmän. Om de istället är utsedda
av olika intressegrupper i samhället betraktas de som
företrädare för partsintressen.
Misstron uppstår på grund av att publikrådens
kompetens är oklar. Det gäller också den modell till ett
svenskt publikråd, som regeringen skisserar. Regeringen
anser att publikrådet inte skall ha något ansvar som följer
av avtalen mellan staten och programföretagen, av
radiolagen, av aktiebolagslagen, av revisors uppgifter, av
arbetsledarställning, av den journalistiska eller konstnärliga
yrkesrollen. Publikrådet skall alltså vara både formellt och
reellt oansvarigt; dess enda uppgift skall begränsas till att
vara en diskussionspartner till programföretagen med rätt
att ha åsikter om programinnehållet.
Det är likväl ofrånkomligt att förhållandet inte kommer
att uppfattas så. Publikrådets synpunkter kommer att
tillmätas större vikt än den kvalificerade radio- och TV-
kritiken, eftersom fiktionen är att det representerar hela
befolkningen. Programföretagen hamnar därmed i en
omöjlig integritetskonflikt i sina kontakter med
publikrådet.
Om programföretagen å ena sidan tar intryck av
publikrådets rekommendationer uppstår misstanken att de
fallit undan för påtryckningar från av regeringen
handplockade kontrollanter. Om programföretagen å andra
sidan inte följer publikrådets rekommendationer riskerar
de beskyllningar för självsvåldighet och publikförakt.
Tilltron till programföretagens integritet undergrävs i båda
fallen.
Sveriges Radios verksamhet är ingen hemlighet.
Miljoner tittare och lyssnare följer företagets sändningar.
Framgångar och tillkortakommanden uppmärksammas
omedelbart. Få svenska medieföretag utsätts för en så
skoningslös daglig kritik.
Alla massmedier -- inte bara Sveriges Radio -- mår väl
av en kontinuerlig, hårdhänt kritik. Den klassiska frågan
om vem som granskar granskarna bör dock inte besvaras
genom bildandet av nya myndigheter med diffusa
övervakningsuppgifter. Massmediernas roll i den
demokratiska processen gagnas bäst av att dess verksamhet
granskas från journalistiska, vetenskapliga och kulturella
utgångspunkter i fri och öppen diskussion. Andra villkor än
de som följer av den nya yttrandefrihetsgrundlagen och
radiolagen bör lika litet gälla Sveriges Radios
programföretag som andra etermedieföretag.
TV:s nyheter
Sveriges Television skall svara för bredd och mångfald i
nyhetsförmedlingen. Genom tidigare riksdagsbeslut från
1966 och 1978 har fastställts att varje kanal skall ha en egen
nyhetsredaktion.
Dessa riktlinjer utformades i en tid då Sveriges
Television ensamt svarade för nyheter i televisionen. Den
tredje marksända TV-kanalen och satellit-TV har breddat
nyhetsutbudet. Fortfarande svarar dock Sveriges Television
för den helt övervägande delen av nyhetsförmedlingen i
televisionen.
Inom Sveriges Television studeras för närvarande om en
sammanslagning av nyhetsredaktionerna skulle kunna
skapa förutsättningar för att förse tittarna med ett förbättrat
nyhetsutbud. Genom att ta tillvara samordningsvinster,
skulle eftersatta områden kunna förstärkas.
Regeringen föreslår att nyhetsrapporteringen för nästa
avtalsperiod skall ske i två redaktioner på samma sätt som
nu. Regeringens förslag strider mot den på andra håll i
propositionen uttalade viljan att öka programföretagens
frihet att inom avtalets ram välja verksamhetsformer.
Riksdagen bör därför enligt vår mening inte ta ställning i
denna organisatoriska fråga.
Detta innebär inte att vi anser att omfattningen av
nyhetsuppdraget får reduceras. Genom riksdagens beslut
om medelstilldelning för kommande avtalsperiod får
programföretagen i Sveriges Radio ett betydande
ekonomiskt tillskott. De samlade ekonomiska resurserna
för nyhetsverksamheten bör därmed kunna öka. Företaget
har dock ansvar för att fortlöpande pröva hur tillgängliga
resurser bäst kan nyttiggöras i nyhetsverksamheten.
Nyhetsrapportering, analyser och
bakgrundskommentarer skall i Sveriges Television präglas
av mångfald och bredd. Dessa begrepp kan ges olika
bestämningar.
Med mångfald kan man för det första syfta på betydelsen
av att det finns utrymme för olika nyhetsurval och olika sätt
att beskriva verkligheten i den dagliga
nyhetsrapporteringen.
Nyhetsförmedlingen måste också skapa förutsättningar
för olika journalistiska temperament och talanger att
komma till sin rätt. Inom riksradion är program som
''Godmorgon världen'', ''Konsumentekot'', ''Kulturekot''
och ''Radio Ellen'' bra exempel på kommenterande
nyhetsrapportering med en egen profil.
Mångfald kan för det andra avse möjligheterna till
analyser och kommentarer, som fördjupar kunnandet i ett
aktuellt ämne.
För det tredje kan mångfald i nyhetsverksamheten
uttryckas geografiskt, som ett krav på att spegla händelser i
hela Sverige och att ge internationella utblickar.
Ett problem som bör uppmärksammas är att
nyhetsförmedlingen tenderar att bli Stockholmsdominerad.
Genom utbyggnaden av TV-distrikten har vi i dag fått ett
rikare nyhetsutbud. Ändå kan ifrågasättas om inte
Stockholmsperspektivet väl ofta slår igenom i
nyhetsrapporteringen.
För det fjärde kan mångfald i nyhetsrapporteringen även
beskrivas från publikens synpunkt. Det handlar då bland
annat om att över dagen placera och utforma programmen
så att olika publiker har lätt att ta del av dem.
Avtalen med Sveriges Television innebär att mångfalden
i nyhetsförmedlingen skall tillgodoses i alla dessa
avseenden. En sammanvägning måste ske för att helheten
skall bli bra. Riksdagen bör i dagens mediesituation inte
försvåra denna avvägning för Sveriges Television genom att
låsa företaget vid en bestämd organisationsmodell för
nyhetsrapporteringen. Redaktioner, företagsledning och
styrelse bör själva på professionella grunder bedöma hur
mångfaldskravet i avtalet bäst skall tillgodoses.
Distriktsproduktionen i public service-företagen
I propositionen föreslås att minst 40% av
allmänproduktionen i Sveriges Televisions och i det nya
radioföretagets rikssändningar skall produceras utanför
Stockholm. Motsvarande procentkrav har gällt för den
nuvarande avtalsperioden.
Under senare år har distriktsproduktionen av
riksprogram ökat i televisionen och radion. De
distriktsproducerade programmen har varit publikt
framgångsrika. Det bör också uppmärksammas att
programföretagen i enlighet med riksdagens intentioner på
eget bevåg ökat distriktsproduktionen utöver avtalens
miniminivå. För Sveriges Television svarar i dag distrikten
för omkring 50% av allmänproduktionen och samma nivå
har uppnåtts i riksradion.
Det kan därför finnas viss risk för att ett bibehållande
av 40-procentskravet uppfattas som en sänkt ambitionsnivå,
vilket vore olyckligt. Då den faktiska utvecklingen varit
gynnsam anser vi att det inte finns anledning att fixera en
procentsats för distriktsproduktionen. För både Sveriges
Television och det nybildade radioföretaget bör istället gälla
att distriktsproduktionen av riksprogram under den
kommande avtalsperioden bör ha minst samma nivå och
omfattning som den har för närvarande. Med denna
formulering uttrycks att ambitionen också framdeles bör
vara att förstärka distriktsproduktionen utöver avtalens
miniminivå.
Nej till statligt ägande
Sveriges Radio ägs för närvarande till 60% av
folkrörelserna, till 20% av pressen och till 20% av
näringslivet. Inför förra årets riksdagsbeslut aviserade vissa
av ägarna i näringslivs- och pressgruppen att de önskade
frånträda sitt ägande vid utgången av avtalsperioden.
Enligt bolagsordningen för Sveriges Radio skall aktierna
då hembjudas till de kvarvarande ägarna. Riksdagsbeslutet
utgick därför från att regeringen med de kvarvarande
ägarna kom överens om hur ägargruppen på lämpligt sätt
skulle kompletteras och breddas. Trots framställningar från
folkrörelsegruppen har det ansvariga statsrådet inte fullföljt
riksdagens beslut härvidlag.
Kulturministern förutskickade istället i en
tidningsartikel i mars att programföretagen i Sveriges
Radio-koncernen skulle ombildas till tre helstatliga företag.
I artikeln uppgavs detta bero på att den ursprungliga
balansen i ägarsammansättningen förändrats genom att
delar av näringslivet och pressen lämnar Sveriges Radio.
Kulturministerns artikel dementerades omedelbart av
andra företrädare för regeringen, som hävdade att
regeringen ännu inte tagit ställning i frågan.
I propositionen har förstatligandet av programföretagen
skrinlagts. Regeringen föreslår istället att
folkrörelsegruppens ägande reduceras till 40% och att
resterande aktier fördelas lika mellan pressen, näringslivet
och en ny ägargrupp bestående av ett antal vetenskapliga
och konstnärliga sammanslutningar, som dock ännu inte är
vidtalade.
I propositionen föreslås vidare att moderbolaget i
Sveriges Radio-koncernen avskaffas och att nuvarande och
blivande ägare följaktligen erbjuds bli ägare i de tre
separata programföretagen. En hembudsregel skall införas
i bolagsordningarna, som innebär att staten tar över
aktierna om någon av ägarna frånträder. Under den
kommande avtalsperioden avser slutligen regeringen pröva
om stiftelsebildning är en lämplig framtida associationsform
för programföretagen.
Regeringen har således knappt hunnit presentera sitt
förslag till ägande av public service-företagen förrän den
börjar utreda andra alternativ.
Ansvaret för public service
Större förändringar av ägandet har genomförts vid några
tillfällen i Sveriges Radios historia. Vid inget tidigare
tillfälle har dock förändringarna genomförts med en sådan
vårdslöshet och brist på omsorg om Sveriges Radios väl.
Den nuvarande ägarsammansättningen går tillbaka på
ett riksdagsbeslut i slutet av 1950-talet, då Sveriges Radio
bildades. Fram tills dess -- från det att Radiotjänst inledde
sina sändningar på 1920-talet -- ägdes radion gemensamt av
staten, pressen och radioindustrin.
En viktig orsak till att pressen tidigt engagerade sig i
radion var att tidningarna ville kontrollera det nya mediet.
Tidningarna fruktade att radion skulle ta över läsarna.
Radioindustrins engagemang berodde i sin tur på att den
ville främja försäljningen av apparater.
Utvecklingen i Sverige var inte unik. I nästan alla
Europas länder dominerades radiomediet under
mellankrigstiden av staten, tidningarna och radioindustrin i
en ohelig allians.
I efterkrigstidens samhällen framstod denna modell som
otidsenlig. Spåren av en statskontrollerad radio
förskräckte. I alla demokratier försökte man finna
institutionella lösningar och arrangemang som värnade
public serviceföretagen mot påtryckningar från både
offentliga och privata maktgrupper. Förebilden var
engelska BBC, som under hård kamp lyckats värna sin
ställning som ''public corporation'' och genom sin ''charter''
fått rollen som ett samhällsföretag utan ägare.
Den idémässiga bakgrunden till public serviceföretagen
är alltså inte en önskan att åstadkomma en korporativ
balans mellan intressen. Avsikten har snarast varit den
motsatta: att lösa upp mellankrigstidens korporativa
koalition mellan stat, industri och press.
Det förhållandet att delar av näringslivet och delar av
pressen inte vill kvarstå i Sveriges Radio minskar således
inte värdet av att ägandet också framdeles är skilt från
staten. I historiens ljus har näringsliv och press spelat en
tvivelaktig roll som ägare av etermedier. Dagens
koncentrationstendenser på medieområdet tenderar att
leda till en ny farlig sammanflätning av statlig, ekonomisk
och publicistisk makt.
Det nuvarande ägandet av Sveriges Radio med ägare
som representerar skilda delar av samhället fungerar som en
garant för public service-verksamhetens integritet i
förhållande till staten och olika påtryckningsgrupper.
Genom ägarsammansättningen markeras att Sveriges
Radio är allas ansvar och allas egendom.
Ägarnas uppgifter
Ägarnas uppgifter i Sveriges Radio skiljer sig från dem
som gäller för kommersiella företag. Medelstilldelning och
allmänna riktlinjer för verksamheten bestäms av regering
och riksdag. Ägarnas inflytande består i att de tillför
styrelsearbetet kompetens och erfarenheter. Den
minskning av antalet styrelseledamöter som föreslås i
propositionen innebär att alla ägargrupper tillsammans
skall utse två styrelseledamöter i varje programföretag. Det
blir därmed inte längre möjligt för samtliga ägargrupper att
delta i styrelsearbetet.
Regeringens förslag till förändringar av
ägarsammansättningen och principerna för styrelsernas
utseende är ogenomtänkta. Riksdagen bör begära hos
regeringen att den återkommer med förslag i dessa frågor
efter att den överlagt med nuvarande ägare i enlighet med
riktlinjerna i förra årets riksdagsbeslut.
Förhållandet mellan moderbolag och programföretagen
Den parlamentariska radio- och TV-beredningen
behandlade ingående förhållandet mellan moderbolag och
programföretag i Sveriges Radio.
Beredningen ansåg att moderbolagets uppgifter skulle
avgränsas och renodlas. Beredningens förslag innebar:
att huvuddelen av moderbolagets styrelseledamöter skall
hämtas från programföretagen,att moderbolaget skall
inge anslagsframställning till staten och fördela medel
mellan programföretagen,att moderbolaget skall ansvara
för fördelning av sändningstid om programföretagen inte
själva kan enas,att moderbolaget skall vara ett organ för
beslut i koncerngemensamma frågor.
Förslaget betyder att moderbolagets roll tonas ned och
preciseras, samtidigt som dess betydelse som ett värn mot
direkt statligt inflytande erkänns. Denna
organisationsförändring har i enlighet med förra årets
riksdagsbeslut nu genomförts i Sveriges Radio-koncernen.
Regeringens förslag att avskaffa moderbolaget får till
konsekvens att medelstilldelningen skall fastställas för hela
avtalsperioden enligt en i förväg fixerad formel. Förslaget
förutsätter att regeringen i detalj kan bedöma hur
medelsbehoven för de olika programföretagen kommer att
utvecklas över tiden i ett skede när stora förändringar skall
genomföras.
Moderbolaget infördes 1978 av den förra borgerliga
regeringen. Skälet till moderbolagets bildande var att det
skulle garantera public service-verksamhetens integritet
och oberoende i kontakter med riksdag och regering. Det
skulle inte bli möjligt för den politiska makten att spela ut
programföretagen eller olika intressegrupper inom
programföretagen mot varandra. Den politiska makten
skulle konfronteras med företrädare som har ett samlat
ansvar för radio och TV i allmänhetens tjänst.
Dessa skäl för moderbolaget är lika starka i dag.
Avtalsperiodens längd och tidpunkten för omprövning
av Sveriges Radios finansiering
Villkoren för Sveriges Radios verksamhet bör medge
framförhållning och långsiktig planering. Om
programföretagen skall kunna uppfylla sina åtaganden får
inte villkoren för verksamheten kunna ändras genom
plötsliga beslut.
Regeringen föreslår att avtalsperioden skall förkortas till
fyra år. Omprövningen av Sveriges Radios finansiering som
skulle ske inför beslut om medelstilldelningen 1996 föreslås
samtidigt flyttas fram ett år i tiden.
Några sakskäl till att frångå riksdagsbeslutet om en
sexårig avtalsperiod med en kontrollstation av
finansieringen efter tre år redovisas inte av regeringen. Vi
anser därför att riksdagen bör hålla fast vid tidigare beslut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om public service-uppdraget under
en ny avtalsperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kvalitetsvillkoret i avtalen för public service-företagen
skall kombineras med ett i avtalen fastställt ansvar för
förnyelse av olika programkategorier,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om
inrättandet av ett publikråd för public service-företagen,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag om
ägarskap och företagsform och programföretagens styrelser
för public service-företagen,
5. att riksdagen avslår propositionens förslag om att
Sveriges Radio AB skall träda i likvidation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det framtida ägandet av Sveriges
Radio AB,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sveriges Radio AB skall kvarstå som moderbolag i
Sveriges Radio-koncernen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar
upptas med ägarna av Sveriges Radio AB om den framtida
ägarstrukturen i företaget och att resultatet av
överläggningarna redovisas för riksdagen,
9. att riksdagen med ändring av regeringens förslag
beslutar att avtalsperioden för Sveriges Radio AB och de
i koncernen ingående programföretagen skall vara sex år i
enlighet med förra årets riksdagsbeslut,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i enlighet med förra årets riksdagsbeslut avtal skall
träffas för en kommande sexårig avtalsperiod mellan staten
och Sveriges Radio AB, mellan staten och Sveriges
Television AB, mellan staten och Utbildningsradion AB
samt mellan staten och ett nytt radioföretag bildat av
Riksradion AB och Lokalradion AB, i enlighet med förra
årets riksdagsbeslut,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att styrelserna i Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB
och Utbildningsradion AB för en kommande avtalsperiod
skall utses enligt de regler som för närvarande gäller i resp.
företags bolagsordningar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att styrelserna i Riksradion AB och Lokalradion AB skall
utses efter de regler som för närvarande gäller i resp.
företags bolagsordning och att styrelsen efter de två
programbolagens samgående skall utses i enlighet med vad
som angetts i förra årets riksdagsbeslut,
13. att riksdagen avslår propositionens förslag att public
service-företagens aktier skall hembjudas till staten,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att distriktsproduktionen av riksprogram i Sveriges Radios
programföretag skall ha minst samma omfattning och nivå
som för närvarande,
15. att riksdagen med ändring av regeringens förslag
beslutar att nyhetsverksamheten i Sveriges Television AB
skall i avtal regleras i enlighet med de riktlinjer som anförts
i motionen,
16. att riksdagen beslutar att medelstilldelningen för SR-
koncernen skall fastställas för den kommande sexåriga
avtalsperioden i enlighet med de riktlinjer som angavs i
förra årets riksdagsbeslut,
17. att riksdagen med ändring av propositionen i denna
del beslutar att en omprövning av Sveriges Radio-
koncernens finansiering skall ske inför beslut om
medelstilldelningen för 1996 och senare i enlighet med de
riktlinjer som angavs i förra årets riksdagsbeslut.

Stockholm den 10 april 1992

Ingvar Carlsson (s)

Jan Bergqvist (s)

Birgitta Dahl (s)

Odd Engström (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Inger Hestvik (s)

Anita Johansson (s)

Birgitta Johansson (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Allan Larsson (s)

Berit Löfstedt (s)

Börje Nilsson (s)

Kjell Nilsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Persson (s)

Mona Sahlin (s)

Pierre Schori (s)

Britta Sundin (s)

Ingela Thalén (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1992-04-01 Bordläggning: 1992-04-21 Hänvisning: 1992-04-22

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (34)