med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:N51 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Inledning

I propositionen om En god livsmiljö understryks
behovet av att komma till rätta med miljöproblemen i
Östersjön. En central fråga vad gäller Östersjöns framtid
kommer att vara samhällets inställning till oljeutvinning i
detta känsliga innanhav.

Oljeutvinning i Östersjön

Oljeprospektering AB (OPAB) bildades i syfte att
kartlägga förekomsten av olja och naturgas på land och i
havsområden. Verksamheten har efter hand koncentrerats
till Gotland, där ett antal mindre oljefynd har gjorts. OPAB
deltar nu i undersökningar i sydöstra delen av den svenska
kontinentalsockeln i Östersjön. En ansökan har inlämnats
från Satellite Exploration AB, Gotlands Olja AB och
International Petroleum Limited om undersökningstillstånd
och tillstånd att påbörja borrverksamhet m.m. vid Klints
bank.

Torsken hotad

Torskens situation i Östersjön är allvarlig. Minskade
salt- och syrgashalter har kraftigt reducerat torskens livsrum
för lek. Idag kan torsken föröka sig framgångsrikt endast i
begränsade områden i Bornholms-, Gdansk- och
Gotlandsbassängerna. Resultatet av detta är att
torskmängden i Östersjön har halverats på mindre än 10

år.

Den tilltänkta provborrplatsen ligger nära ett möjligt
lekområde för torsk i Gotlandsbassängen. Om detta blir
förstört av gifter i olja och borrslam har torsken ringa eller
inga möjligheter att fly till andra områden i
Gotlandsbassängen eftersom dessa redan utnyttjas. En
provborrning på Klints bank skulle innebära att riskera en
långsiktig förnyelsebar ekonomisk resurs, fisket, till förmån
för en ändlig resurs, oljan.

Försiktighetsprincipen

Östersjön är idag ett av världens mest förorenade hav.
Centern har under allmänna motionstiden lagt fram en
motion, Östersjön ska räddas, som visar hur känslig
Östersjöns miljö är. I motionen föreslås en åtgärdsstrategi
för länderna runt Östersjön. Gemensamt för dessa länder
är att man länge ansett att utsläppsmängderna skulle bli små
från anläggningarna, att föroreningarna släpps ut och de
ekologiska effekterna elimineras. Denna utsläppsfilosofi
präglar fortfarande svensk politik.

Vid Nordiska rådets internationella konferens om
förorening av haven i oktober 1989 antogs den s.k.
försiktighetsprincipen. 15 länder skrev under och Sverige
var ett av dem. Vid Östersjökonferensen i Ronneby 2--3
september 1990 slog alla Östersjöländernas regeringschefer
fast att försiktighetsprincipen ska tillämpas: ''ingen ska
tillåta förorenande utsläpp när utsläppet tros orsaka
skadliga effekter, även om direkta vetenskapliga bevis
saknas. Innan något utsläpp görs måste förorenaren bevisa
att utsläppet är ofarligt.'' Vidare ska länderna ''säkerställa
Östersjöns marina ekosystem genom att använda sig av
naturresurserna på ett uthålligt sätt''.

Vi anser att det är hög tid att Sverige börjar tillämpa
principen. Den bör genomsyra alla led i svenskt
miljöarbete.

När det gäller oljeutvinning i Östersjön bedömer vi
riskerna så allvarliga att det normalt ej kan förenas med god
miljöomsorg. Försiktighetsprincipen och de internationella
åtaganden som Sverige gjort på miljöområdet måste
tillämpas vid bedömning av tillståndsansökningar. Denna
linje bör Sverige också fullfölja i internationella
förhandlingar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpning av
försiktighetsprincipen och internationella åtaganden vid
behandling av ansökningar om oljeutvinning i Östersjön.

Stockholm den 11 mars 1991

Gunnar Björk (c)

Gunhild Bolander (c)

Karin Söder (c)

Lennart Brunander (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Jönsson (c)