Regeringens förslag i propositionen om ''Näringsliv för
tillväxt'' syftar till att ge en kraftfull förstärkning av
utvecklingsmöjligheterna för svenskt näringsliv. Ett av
dessa viktiga förslag innebär att högskoleutbildningen ges
ökade resurser. Teknisk utbildning och LIF-anslaget
(resurser som står till högskolornas förfogande för lokala
beslut om utbildningens utveckling och förnyelse)
prioriteras. Platserna fördelas i första hand till de
traditionella tillväxt- och universitetsregionerna och till
några av de mindre nystartade högskolorna.
Jönköpings läns näringsliv baseras så gott som
uteslutande på små och medelstora företag. Inget län i riket
har högre andel traditionellt tillverkningsarbete. I Gnosjö
kommun utgör andelen varuhanterande
tillverkningsarbetare mer än 50 %
av arbetskraften. Positivt är att regionen har en stark
tradition av företagande. Negativt och oroande för
framtiden är en påfallande låg utbildningsstandard inom
företagen.
Statens industriverk påpekar i en utredning att
utbildningsnivån i svensk industri är lägre än den i våra
konkurrentländer. Verket har kartlagt utbildningsbehovet i
de mindre företagen och kommit fram till att behovet där är
stort av gymnasie- och högskoleutbildade tekniker. Ett klart
samband finns i elva av sexton branscher mellan lönsamhet
och andelen tekniker. På 90-talet förväntas en allt större
internationell konkurrens varför behovet av ökad
kompetens och upprustning av verksamheten blir av
avgörande betydelse. Storföretagen skärper redan nu
kraven på sina underleverantörer. ''En kraftsamling behövs
riktad mot dessa företag'', skriver verket.
Oroande tendenser för länet är att invånarantalet sjunkit
under en längre period. Speciellt ungdomar med
gymnasieutbildning har flyttat och sökt sig till landets
universitetsregioner. Återflyttningsprocenten i denna
kategori är liten. Länets andel av Sveriges inkomster sjönk
för första gången under 80-talet. Denna utveckling emot
lägre inkomster kan registreras i liknande regioner med hög
koncentration av tillverkningsindustri.
Sammanfattningsvis kan sägas att länet har ett näringsliv
som behöver rationaliseras. Dess svagheter kommer att bli
mer synliga när vi nu går in i en konjunkturavmattning.
Jönköpings högskola har under några år inte prioriterats
vid den statliga medelstilldelningen, trots att man bättre
lyckats rekrytera studenter till skolan och således haft få
outnyttjade platser. Speciellt LIF-anslaget som gör det
möjligt att utveckla nya utbildningar och tillgodose
utbildningsbehov av lokal och regional natur ligger på en för
låg nivå.
För samtliga utbildningskategorier utöver förgymnasial
utbildning ligger Jönköpings län klart under
riksgenomsnittet. Mest påfallande är den låga andelen
forskarutbildade. Andelen för länet utgör endast 20 % av
riksgenomsnittet. Andelen för lång eftergymnasial
utbildning ligger 31 % under riksgenomsnittet.
Tabellen nedan visar att befolkningens genomsnittliga
utbildning i länet är låg.
Påfallande är inom högskolans område det svaga
utbudet av utbildningsplatser inom teknisk, administrativ,
ekonomisk och social sektor.
I budgetpropositionen tilldelades högskolan endast 400
årsstudieplatser på LIF-anslaget mot tidigare 460. Med
undantag för civilingenjörsutbildningen saknas adekvat
utbildning för byggbranschens och den offentliga sektorns
behov av markanläggningar, vatten, avlopp och trafik- och
gatunät. Jönköping ligger i centrum av ett område där man
planerar stora infrastrukturella investeringar. Högskolan
där har god kompetens för att anordna en
ingenjörsutbildning inriktad på markanläggning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att LIF-anslaget utökas och
täcker 460 årsstudieplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 30 nya platser på
byggnadsingenjörslinjen med inriktning på markanläggning
inrättas.
Stockholm den 6 mars 1991
Catarina Rönnung (s)
Åke Gustavsson (s)
Ingegerd Elm (s)
Nils Nordh (s)
Marianne Andersson (s)i Gislaved