med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:N30 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (s)

Turismen utvecklas för närvarande mycket snabbt över
hela världen. Enligt en amerikansk undersökning arbetar i
dag mer än 100 miljoner människor världen runt med
turism. Det innebär att turismen har blivit världens största
näring mätt i antal sysselsatta. Även omsättningsmässigt
hör nu turismen till världens tre största näringar. Endast
olje- och bilindustrin kan konkurrera i detta avseende. Alla
prognoser pekar mot en fortsatt snabb tillväxt av resandet
och turismen betraktas världen över som en av de stora
framtidsbranscherna.

Även i Sverige har turismen utmärkt sig som en expansiv
del av en växande tjänstesektor. Den har successivt kommit
att betyda allt mer för landets ekonomi. Det gäller både den
inhemska produktionen av varor och tjänster och i
utrikeshandelssammanhang. Svensk turism omsatte 1989
drygt 100 miljarder kronor och dess andel av
bruttonationalprodukten är 3--4 %.

Det är allmänt bekant att Sverige är en av världens
största importörer av turisttjänster. Under 1989 lade
svenskarna ut närmare 36 miljarder kronor på utlandsresor.
Mindre välkänt är däremot att Sverige också är en stor
exportör av turisttjänster. Sverige ligger exempelvis klart
före välkända turistländer som Frankrike, Grekland och
Italien i intjänad resevaluta per invånare.

Värdemässigt hävdar sig också resevalutaintäkterna väl
i förhållande till många av Sveriges viktigaste exportvaror.
Resevalutan representerar t.ex. i storleksordningen fyra
gånger så stort värde som malmexporten. Från mitten av
1980-talet har resevalutaintäkterna passerat såväl exporten
av trävaror som exporten av pappersmassa i värde och
närmar sig nu värdet av exporten av järn och stål.
Ytterligare ett exempel är att resevalutaintäkterna utgör
mer än hälften av exporten av personbilar. Det är således
hög tid att turismen börjar betraktas som en svensk
basnäring med avgörande betydelse för ekonomi och
sysselsättning.

Det postindustriella samhället är i hög grad ett
fritidssamhälle. Förvärvsarbete och utbildning upptar i dag
bara omkring 1/10 av en genomsnittlig livstid. Även för den
förvärvsaktiva delen av befolkningen överstiger den tid som
är disponibel för fritidsaktiviteter arbetstiden. Samhällets
nuvarande fördelning av resurserna mellan olika sektorer
speglar emellertid mycket dåligt denna dramatiska
relationsförändring mellan fritid och arbete. Det är också
väldokumenterat att en ökad och mer innehållsrik fritid hör
till det som människor värderar högst välfärdsmässigt.
Insatser för att utveckla möjligheterna till turism och
rekreation utgör därmed ett mycket väsentligt inslag i
strävandena att nå en ökad livskvalitet.

Såväl ekonomiska som sociala skäl talar alltså entydigt
för att turism och rekreation borde höra till Sveriges
viktigaste och högst prioriterade utvecklingsområden. Det
gäller särskilt som svensk turism har en
produktsammansättning och produktionsförutsättningar i
övrigt som är utomordentligt väl anpassade till såväl den
internationella som den nationella turistmarknadens
tillväxtområden. Efterfrågan inom turistoch
rekreationsområdet väntas således bli alltmer individuellt
präglad med en inriktning på aktiviteter och upplevelser -- i
synnerhet sådana som har en anknytning till kultur, natur,
miljö, hälsa och livskvalitet. Och det är just inom dessa
områden som den svenska turistprodukten har sin största
styrka.

Regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt
anger att det, mot bakgrund av en ökad internationalisering
och ett allt större kunskapsinnehåll i produktionen, är
investeringar vad avser kommunikationer, utbildning,
forskning och utveckling av teknikspridning liksom åtgärder
för en mer effektiv konkurrens och fungerande marknader
som är särskilt viktiga.

Detta överensstämmer väl med de prioriterade
framtidsinvesteringar som är angelägna för att utveckla den
svenska reseindustrin. Enligt vår mening bör dock turismen
kunna framstå tydligare som framtidsindustri och framför
allt böra vägas in vid bedömningar av investeringar på ett
mer medvetet sätt än som för närvarande är fallet.

Därtill vill vi framhålla att, för att utnyttja de goda
möjligheter som svensk reseindustri har för svensk
ekonomi, det är angeläget att:

-- prioritera investeringar i infrastruktur som gör framför
allt Sveriges rika tillgångar i natur och kultur mer
lättillgängliga och attraktiva,

-- investera i teknologisk utveckling inom information
samt bokning på det framsynta sätt som för närvarande sker
inom EG,

-- satsa på att ge besökande en väl utbyggd service som
fokuserar på nöjda gäster; de viktigaste marknadsförarna
av Sverige som resmål,

-- se över regelverk och andra kostnadspåverkande
faktorer som försätter svensk reseindustri i ett sämre
konkurrensläge än omgivande konkurrerande länder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att turismen som framtidsindustri
vägs in i bedömningen av de investeringar som föreslås i
proposition 1990/91:87,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrenskraften för turismen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
konkurrensvillkoren för svensk turism med syfte att anpassa
konkurrensvillkoren till EG-området.

Stockholm den 6 mars 1991

Lennart Nilsson (s)

Nils T Svensson (s)