med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Motion 1990/91:Ub149 av Lars Werner m.fl. (v)

Innehåll

Inledning 4

En sektorsindelad gymnasieskola 4

En gemensam kärna 4

Tudelningen består 4

Utbildning för framtidens yrken 5

Den föreslagna gymnasiemodellen 5

Ge eleverna ansvar 5

Självförvaltande gymnasieskolor 5

Brukarinflytande i lagstiftningen 6

Elevinflytande 6

Arbetsformer för inflytande 7

Förnya de traditionella skolämnena 7

Ge eleverna inflytande 7

Central reglering av elevernas inflytande 8

Nationella program 8

Kontakt med yrkeslivet 8

Garanterad undervisningstid 9

Verksamhet utöver den garanterade timplanen 9

Miljöundervisningen 10

Individuella program 10

Elevernas rätt till utbildningsval 11

Betygen 11

Betygsfri intagning 12

Vuxenutbildning 12

Grundläggande vuxenutbildning 12

Vuxenutbildningens särdrag 13

Uppdrag åt andra att anordna komvux 13

Statens skolor för vuxna 13

Finansiering och genomförande 14

Fortbildning 15

Utrustning 15

Hemställan 15

Inledning

Gymnasieskolan och vuxenutbildningen är av
grundläggande betydelse dels för den enskilda människans
möjligheter att hävda sin rätt, delta i samhällslivet och
utvecklas i sitt arbete, dels för samhällets och arbetslivets
utveckling i stort.

Utbildningen, som idag är en av de viktigaste faktorerna
bakom de orättvisor som finns i vårt samhälle, är samtidigt
en nyckel till ett mer jämlikt och rättvist samhälle med
självständiga, starka och aktiva människor.

I den här motionen redovisar vi i vänsterpartiet vår syn
på hur gymnasieskolan och vuxenutbildningen bör
utvecklas.

En sektorsindelad gymnasieskola

Vänsterpartiet har under många år förespråkat att en
sektorsindelad gymnasieskola skall ersätta den tudelning
mellan yrkesutbildning och allmänna, studieförberedande
linjer som finns idag. Utbildningarna bör ha en gemensam
kärna av allmänna ämnen som krävs för ett aktivt
deltagande i demokratiska processer och samhällslivet i
stort. Varje sektor skall ha sina karaktärsämnen som är
gemensamma för alla studerande inom sektorn. Därutöver
skall det vara möjligt för eleverna att göra individuella val.
Eleverna skall ha möjlighet till successiv specialisering.
Samtliga utbildningar bör vara treåriga och anknyta till
arbetslivet. De bör innehålla en betydande del av praktik
eller arbetsplatsförlagd utbildning.

En gemensam kärna

Förslagen i regeringens proposition tar flera steg i rätt
riktning. På många punkter är förslaget bra. Regeringen
föreslår att samtliga utbildningar, som kallas program, skall
vara treåriga. En gemensam kärna av allmänna ämnen skall
finnas inom samtliga program.

Det är av stor betydelse att samtliga elever nu skall få
tillgång till kunskaper i svenska, matematik, engelska,
samhällskunskap, idrott och hälsa, naturkunskap. Det
innebär att alla ungdomar får möjlighet att skaffa sig allmän
behörighet till högre studier och bättre förutsättningar att ta
aktiv del i samhällslivet samt ställa krav inom arbetslivet.
Dessutom blir estetisk verksamhet, specialarbete och tillval
obligatoriskt inom samtliga program. Detta är särskilt
glädjande eftersom det innebär en väsentlig uppvärdering
av de estetiska ämnena och att det självständiga,
undersökande arbetssätt som bör prägla specialarbetet ges
ett obligatoriskt utrymme inom samtliga timplaner.

Tudelningen består

På vissa avgörande punkter är vi kritiska mot
regeringens förslag. Det gäller framför allt det faktum att
den föreslagna modellen fortfarande innebär en tudelad
gymnasieskola. Även om skillnaderna mellan
yrkesutbildningarna och de studieförberedande
utbildningarna minskar jämfört med dagens gymnasieskola,
så vilar skuggorna från läroverk och yrkesskola också över
regeringens förslag.

Utbildning för framtidens yrken

Arbetslivet har genomgått och genomgår dramatiska och
snabba förändringar. Yrken förändras och skillnader mellan
olika yrkesgrupper suddas ut. Inom flera yrkesområden
minskar skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän och
hierarkiska organisationer plattas till. Detta är en
utveckling som är bra. Jobben blir mer meningsfulla när de
anställda får använda både handen och hjärnan.
Gymnasieskolan bör utformas så att den är i takt med, och
ytterligare skyndar på, denna omstrukturering av
arbetslivet.

Därför bör de föreslagna programmen successivt
ersättas av ett fåtal sektorer. Sektorerna bör vara så pass
breda att den som skall bli undersköterska skall hamna
inom samma sektor som den som skall bli läkare och den
som skall bli kontorist inom samma sektor som den som
skall bli ekonomichef osv. Den föreslagna modellen med
successiva grenval och utrymme för individuella val passar
bra även i en sektorsindelad gymnasieskola. Samtliga
utbildningar bör innehålla en betydande del praktik eller
arbetsplatsförlagd utbildning. Tänkbara sektorer är
ekonomi/handel, industri/teknik, natur/miljö och
humaniora/samhälle/omvårdnad.

Gymnasieskolan skall ge de grundläggande kunskaperna
och bädda för ett livslångt lärande. Färdigutbildning inom
olika yrken måste ges i arbetslivet.

Den föreslagna gymnasiemodellen

Vi har ovan beskrivit hur vi vill att gymnasieskolan skall
utvecklas och vi anser att regeringen tar ett alltför litet steg
i den riktningen. Vänsterpartiet väljer dock att i princip
ställa sig bakom den modell för gymnasieskolan som
propositionen föreslår. Men vi räknar med att
gymnasieskolan skall vara stadd i ständig förändring och
utveckling och att denna utveckling på lite sikt skall leda till
en sektorsindelad gymnasieskola.

Ge eleverna ansvar

Skolans verksamhet är ett gemensamt arbete som utförs
av lärare och elever tillsammans med övriga anställda på
skolan. En bra skola måste ytterst skapas av dem som är
verksamma där.

Decentraliseringen av beslut och ansvar bör inte göra
halt vid kommungränsen eller hos politikerna.
Möjligheterna att skapa självförvaltande skolor som, inom
de ramar som nationella styrdokument och kommunala
skolplaner utgör, självständigt kan styra och ansvara för
verksamheten måste bli större.

Självförvaltande gymnasieskolor

Den modell vi vill förorda är en skolenhetsstyrelse som
består till hälften av elever och till hälften av dem som är
anställda på skolan. Denna modell har nyligen föreslagits av
den av regeringen tillsatta Ungdomskommittén, som
framför fyra principer för en skolenhetsstyrelse;Klar
gräns mellan det politiska ansvaret och förvaltningsansvaret
på skolenheten. Inga politiker i skolenhetsstyrelsen.
Endast elever och personal på skolenheten skall ingå i
styrelsen.Styrelsen leds av en ansvarig personal, utsedd
på viss tid av den politiska nämnden.Styrelsen ska till
hälften bestå av elever som utses i direkta och hemliga val
bland eleverna.

En sådan skolenhetsstyrelse bör kunna fatta beslut i de
frågor som rör skolenhetens drift och verksamhet och ha
ansvar för en av politikerna fastställd budget. Inom
budgeten bör styrelsen prioritera insatser som leder fram till
de mål som finns formulerade i läroplan, kommunens
skolplan och den lokala arbetsplanen.

Det är viktigt att det politiska ansvaret för
gymnasieskolan, den skolpolitiska debatten i kommunen
och väljarnas möjligheter att via valsedeln påverka
inriktningen på kommunens skolpolitik inte försvagas med
självförvaltande gymnasieskolor. Enligt vänsterpartiet står
inte ett tydligt politiskt ansvar i motsättning till ett större
brukarinflytande när det gäller skolans förvaltning inom de
ramar som de politiskt ansvariga sätter upp.

Vi vill påpeka att den modell vi förordar inte skall
förväxlas med det ''entreprenadförhållande'' mellan
privatdrivna skolor och kommunen som ibland förekommit
i debatten.

Brukarinflytande i lagstiftningen

Om självförvaltande gymnasieskolor enligt denna
modell ska införas eller inte måste självklart avgöras av de
politiskt valda i varje kommun. Modellen förutsätter att
kommunerna ges möjlighet att delegera beslutanderätt inte
bara till tjänstemän utan även till grupper av ''brukare''. Det
fordrar en ändring i kommunallagstiftningen. Regeringen
har aviserat en proposition om ny kommunallag våren 1991.
Vi avser att återkomma till denna fråga i det
sammanhanget.

Ett ökat lokalt ansvar för den dagliga verksamheten i
gymnasieskolan står inte i motsättning till nationella beslut
om läroplaner och statens ekonomiska ansvar för skolan.
Enligt vänsterpartiet är det möjligt att uppnå lokalt ansvar
och mångfald inom ramen för en likvärdig utbildning.

Elevinflytande

Elevernas inflytande och ansvar i skolan måste stärkas
av flera skäl. Det är naturligt att en demokratisk
gymnasieskola måste ge eleverna betydligt större
möjligheter att vara med och bestämma över sin skola.
Decentraliseringen av ansvar får inte leda till att lärare och
rektorer ges större makt på elevernas bekostnad. Tvärtom
måste eleverna ses som medarbetare på skolan och få ta sin
del av det decentraliserade ansvaret.

Åtskilliga studier visar att eleverna önskar mer
inflytande över sin situation när det gäller trivsel, ordning,
undervisningens innehåll och arbetssätt. De sämsta
möjligheterna till inflytande har eleverna vad gäller
undervisningen. Det är samtidigt här som eleverna har
redovisat störst önskan om ett vidgat inflytande.

Arbetsformer för inflytande

Elevernas möjligheter att påverka undervisningen och
sin egen arbetssituation är nära förknippat med de
arbetsformer som används i gymnasieskolan. Enligt
vänsterpartiet så måste elevinflytandet öka dels av
demokratiska skäl, dels därför att det krävs för att
undervisningen skall ge bra resultat. I den kreativa process
som inlärning och kunskapsutveckling är spelar eleven själv
huvudrollen och måste själv vara delaktig. Det går inte att
tvinga på någon kunskap, den kunskap som eleven själv har
efterfrågat är den kunskap som har det största värdet.

Den katederundervisning som fortfarande är
dominerande ger, tillsammans med en undervisning som
styrs av läroböckerna med tillhörande arbetsuppgifter och
som organiseras i korta lektionspass, inte mycket för
eleverna att vara med och besluta om. Förslaget om att ange
undervisningstiden i 60 min-timmar under hela utbildningen
istället för lektionsveckotimmar per årskurs kan möjligen
underlätta en mer flexibel planering av undervisningen.

Fortfarande har läroböckerna alltjämt en central plats i
undervisningen. Studier visar att de står för det mesta av
innehållet och definierar vad som är viktigt att kunna. Flera
studier visar att eleverna sitter den mesta tiden tillsammans
i klassrummet och lyssnar på läraren eller löser likadana
uppgifter. Grupparbete liksom verkligt individuella
uppgifter är undantag. Ännu mer ovanligt är fältstudier
eller projektarbeten. Eleverna får sin kunskap
huvudsakligen genom läroboken och läraren. Det är läraren
som talar, medan eleverna sitter tysta eller svarar på frågor.

Det är av största vikt att den organisatoriska
reformeringen av gymnasieskolan går hand i hand med ett
pedagogiskt nytänkande och en förändring och
demokratisering av arbetsformerna i gymnasieskolan.
Särskilt angeläget är att det samarbete som inletts mellan
vissa lärare i yrkesämnen och lärare i allmänna ämnen
breddas och utvecklas.

Förnya de traditionella skolämnena

Snäva ämnesgränser kan försvåra både elevinflytande
och ett problemorienterat undervisningssätt. Det är därför
angeläget att de garanterade undervisningstimmarna i de
olika ämnena, t.ex. inom kärnämnena, inte uppfattas som
ett hinder för lärare och elever som vill arbeta
ämnesövergripande.

Ge eleverna inflytande

Vänsterpartiet anser att det är självklart att både
elevernas inflytande över undervisningen och
möjligheterna att ta ansvar för den egna skolan måste
utökas.

När det gäller elevernas inflytande över undervisningen
bör de kommande läroplanerna, för såväl gymnasiet som
grundskolan, mycket tydligt ange att det är eleverna som
tillsammans med lärarna skall planera, genomföra och
utvärdera undervisningen.

Vänsterpartiet har bl.a. i samband med att riksdagen
behandlade ansvarspropositionen (1990/91:18) krävt att
elevernas rätt till inflytande skall lagfästas. Nu föreslår
regeringen en portalparagraf i skollagen som tydligt
markerar elevernas rätt till inflytande över sin utbildning
och vi noterar med tillfredsställelse att vårt krav nu
tillgodoses.

De ökade valmöjligheter för eleverna som nu föreslås får
aldrig fungera som en ersättning för elevernas inflytande
över planeringen och genomförandet av undervisningen.

Central reglering av elevernas inflytande

Formerna för elevernas inflytande utformas bäst lokalt.
Det gäller även elevernas inflytande över de beslut av mer
övergripande karaktär som rör skolan och skolarbetet.

Med regeringens förslag försvinner den centrala
reglering som hittills funnits när det gäller skolkonferensen
i gymnasieskolan. Det kan innebära antingen att ett
elevinflytande i nya och mer aktiva former får chans att
blomma upp eller att de möjligheter som idag finns för
eleverna att medverka i för skolan gemensamma beslut helt
försvinner.

Vänsterpartiet accepterar den föreslagna avregleringen
av skolkonferenserna och förutsätter att man lokalt finner
än bättre former för elevernas ansvar och inflytande. Det
kan t.ex. ske genom den modell för självförvaltande skolor
som vi beskrivit ovan. Men vi vill inte utesluta att centralt
reglerade beslutsformer kan komma att krävas om det vid
den kontinuerliga utvärderingen och uppföljningen visar sig
att kommunerna sätter elevinflytandet på undantag.

Nationella program

Vänsterpartiet vill, som vi har redogjort för ovan, ha en
sektorsindelad gymnasieskola. Det betyder att vi i
framtiden vill se en utveckling av de nationella programmen
som leder till att tudelningen i yrkesutbildning och
studieförberedande utbildning försvinner.

Kontakt med yrkeslivet

Vänsterpartiet har länge förordat att all
gymnasieutbildning skall innehålla praktikperioder. Den
försöksverksamhet som bedrivits med ämnesanknuten
praktik på de nuvarande s.k. teoretiska linjerna har varit
mycket uppskattad av eleverna.

Regeringen skriver i propositionen att man vill betona
vikten av att verksamheten inom samtliga program knyts
närmare arbetslivet och samhällslivet i övrigt. Det är viktigt
att ämnesanknuten praktik ger eleverna konkreta
erfarenheter av arbetslivet och knyter ihop
ämnesundervisningen med tillämpningar i arbets- och
samhällslivet.

Vänsterpartiet anser att den s.k. ämnesanknutna
praktiken inom samhällsvetenskaps- och
naturvetenskapsprogrammen liksom inom det estetiska
programmet är av sådan vikt att den bör finnas med inom
den garanterade tiden för de olika programmen på ett
liknande sätt som föreslås för de övriga nationella
programmen. Omfattningen bör utgöra 200--250 timmar
spridda över de tre åren. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag härom. Mer detaljerade beslut som
gäller denna praktik bör fattas lokalt.

Ett beslut om garanterad praktik/arbetsplatsförlagd
utbildning inom samtliga nationella program måste följas av
ökade anslag när det gäller handledarutbildning och
sektorsbidraget.

Garanterad undervisningstid

Regeringen föreslår en helt ny modell för de nationellt
fastställda timplanerna. De skall, för varje nationellt
fastställt program, ange den minsta tid som kommuner och
landsting skall garantera varje elev lärar/handledd
undervisning. Vänsterpartiet accepterar denna
konstruktion av timplanerna.

Men när regeringen preciserar antalet garanterade
timmar inom de olika nationella programmen så gör man
det genom en timplanekonstruktion som ger eleverna
väsentligt färre lektionstimmar jämfört med utbildningen
på de nuvarande linjerna. Det rör sig om minskade
undervisningstimmar med ca 15 %. Vi kan inte acceptera
denna standardsänkning.

Den sammanlagda garanterade undervisningstiden för
eleverna totalt inom programmen föreslås av regeringen
vara följande:

Estetiskt program
1 650 timmar
Naturvetenskapsprogram
1 750 timmar
Samhällsvetenskapsprogram
1 650 timmar
Övriga program
2 250 timmar

Den stora skillnaden mellan tiden för de olika
programmen motiveras med att de övriga programmen skall
innehålla minst 15 % arbetsplatsförlagd utbildning.

Eftersom vänsterpartiet arbetar för ett närmande mellan
de ''teoretiska'' programmen och de yrkesutbildande
programmen föreslår vi ovan att en viss del av den
garanterade tiden på samtliga program utgörs av
praktik/arbetsplatsförlagd utbildning. Därmed försvinner
motivet för väsentliga skillnader när det gäller den totala
garanterade lärar/handledda tiden på de olika programmen.

Vi föreslår att den totala garanterade lärar/handledda
tiden för det estetiska programmet, naturvetenskaps- och
samhällsvetenskapsprogrammen utökas till ca 2 200
timmar. Av dessa timmar bör ca 10 %
utgöras av praktik. Den garanterade
undervisningstiden inom programmen bör alltså förstärkas
med 200--300 timmar. Användningen av dessa utökade
timmar bör till en väsentlig del kunna beslutas lokalt. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Verksamhet utöver den garanterade timplanen

Orsaken till att det i dagens gymnasieskola finns ett
ganska stort lektionsbortfall är verksamhet som vanligen är
både önskvärd och nödvändig. Det gäller t.ex. prov,
studiebesök, politisk information, syo-information och
vissa projektarbeten.

Enligt vänsterpartiets mening är prov, studiebesök,
politisk information, syo-information liksom
projektarbeten naturliga inslag i skolarbetet och
undervisningen. Att dessa verksamheter föreslås ske utöver
den garanterade timplanen får inte innebära att de bedöms
som mindre viktiga än de garanterade timmarna. Att så inte
blir fallet bör noga uppmärksammas i det utvärderings- och
uppföljningsarbete som kontinuerligt skall ske. Om det
skulle visa sig att kommunerna och skolorna bortser från
dessa delar av skolarbetet bör riksdagen inte vara
främmande för att utställa centrala direktiv.

Det är väsentligt att proven i gymnasieskolan är en
naturlig del av undervisningen t.ex. genom laborativa prov
eller s.k. process-skrivning. Att tiden för prov läggs utanför
de nationellt fastställda timplanerna får inte innebära att
stora aulaskrivningar av tentamenstyp blir dominerande.
Provtillfällen bör utnyttjas som en del i undervisningen.

Miljöundervisningen

Miljöfrågornas vikt för den långsiktiga överlevnaden på
jorden står klart för de flesta i vårt land. Men fortfarande är
steget långt från en allmän insikt om miljöfrågornas vikt till
en handlingsberedskap för att aktivt kunna påverka det som
idag hotar och förstör jordens framtida livsbetingelser.

Vänsterpartiet har länge arbetat för att
miljöundervisningen skall utökas och förbättras såväl i
grundskolan och gymnasieskolan som i vuxenutbildningen.
Vi har i flera år fört fram krav på en allmän förstärkning
av de naturvetenskapliga kunskaperna och vi arbetar för en
skola som fostrar till engagemang, ifrågasättande och
handlingsberedskap.

För att varje medborgare dels skall kunna ta aktiv del i
den miljöpolitiska debatten och ställa krav på myndigheter
och företag, dels få handlingsberedskap för det förändrade
levnadssätt som naturen kräver av varje människa, måste
skolan, i alla årskurser och på alla utbildningslinjer, ge
miljökunskap ett stort utrymme. Det handlar inte enbart
om utrymme i skolans timplaner, det handlar också om hur
undervisningen i miljöfrågor bedrivs och vilka
målsättningarna är. Miljöfrågorna lämpar sig utmärkt för
samarbete mellan olika skolämnen, ett praktiskt och
undersökande arbetssätt, ett globalt synsätt och en
utbildning som syftar till att aktivt påverka utvecklingen i
samhället.

Riksdagen har nyligen beslutat att i skollagen skriva in
att ''Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning
för varje människas egenvärde och respekt för vår
gemensamma miljö''.

I det läroplansarbete som nu startar är målsättningen att
skapa en gemensam läroplan för barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola och vuxenutbildning. Av direktiven framgår
att miljöfrågor skall ha en central roll i läroplaner och
kursplaner. Detta är helt i linje med vänsterpartiets
strävanden.

Vi avvaktar det arbete som nu pågår med att ta fram en
ny läroplan och nya kursplaner. Det står dock klart att det
kommer att krävas stora insatser för fortbildning av lärare
för att förverkliga en bra miljöundervisning. Det kan även
komma att krävas fortsatta stimulansåtgärder från statens
sida av den typ som länsskolnämndernas resurser för inköp
av tjänster från miljöorganisationer och stöd till
utvecklingsprojekt inom miljöundervisningen hittills
utgjort. Även statligt stöd för uppbyggande av resurscentra
för miljöundervisning inom de olika skolformerna kan bli
aktuellt.

Individuella program

Individuella program kan fylla ett behov hos de
ungdomar som av olika skäl inte är motiverade att påbörja
något av de nationella programmen. Individuella program
bör kunna ge ungdomar inom ungdomsuppföljningen och
på ungdomsplatser möjlighet till utbildning och till en viss
trygghet i och med deras rättighet att fullfölja ett påbörjat
individuellt program.

Det är bra att påfallande smala utbildningar som t.ex.
yrkesdansarutbildningen i Stockholm kan få plats inom
ramen för individuella program. När det gäller speciellt
studiemotiverade elever vill vi betona att det enligt
vänsterpartiets mening inte bör skapas någon ''gräddfil''
genom gymnasieskolan. Individuella program bör inte
användas för att skapa ''elitlinjer'' i gymnasieskolan. De
individuella programmens utformning bör uppmärksammas
via uppföljning och utvärdering.

Elevernas rätt till utbildningsval

En elev som har påbörjat sin utbildning på ett nationellt
program skall ha rätt att fullfölja sin utbildning på
programmet och den som har börjat ett individuellt
program skall ha rätt att fullfölja det enligt den plan som
fanns när utbildningen inleddes. Detta föreslås i
propositionen och ger eleverna viss trygghet i sin utbildning.

Vi föreslår att eleverna dessutom skall ha rätt att göra ett
studieuppehåll och sedan fortsätta på det program som de
tidigare påbörjat. Denna rätt bör självfallet svara mot en
skyldighet för kommunerna och gälla t.o.m. det första
kalenderhalvåret eleven fyller 20 år. Vi föreslår att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag om sådan
lagändring.

Dessutom bör det finnas vissa centrala riktlinjer som
anger det minsta antal elever som krävs för att en gren/ett
tillval skall anordnas. Detta krävs för att eleverna på
förhand skall veta hur många de måste vara inom en
gren/ett tillval för att kommunen skall vara skyldig att
anordna sådan undervisning. Självfallet står det sedan
kommunen fritt att anordna undervisning med färre
deltagande elever. Sådana centrala riktlinjer gör det möjligt
för eleverna att själva påverka kommunens gren/tillvals-
utbud genom att gå samman och göra gemensamma
tillval/grenval.

Betygen

Betygsfrågan har under en lång tid haft en central roll i
skoldebatten. Vänsterpartiet har länge kritiserat betygen
och förordat en betygsfri skola. Det finns flera skäl för
detta. Ett av de viktigaste argumenten är att betygen
förhindrar den kunskapssyn och de arbetssätt som vi anser
bör prägla undervisningen.

Det var just betygens effekter på undervisningen som
var utgångspunkten för den expertgrupp som senast utrett
betygen. Gruppen lämnade sitt betänkande hösten 1990 och
förordade som ett alternativ ett samlat kompetensbevis
efter grundskolan som inte skulle vara uppdelat i olika
ämnen. Ett sådant alternativ ligger mycket nära det intyg på
genomgången utbildning som vänsterpartiet föreslagit.

Nu har en parlamentarisk beredning tillsatts för att
under våren bereda betygsfrågan. I beredningens direktiv
framgår det att de relativa betygen skall avskaffas och
ersättas av någon form av målrelaterade betyg.

Eftersom något riksdagsbeslut i betygsfrågan knappast
är att vänta innan beredningen har slutfört sitt arbete så
avstår vi från att nu lägga några förslag i frågan om betygsfri
skola eller olika betygssystem.

Betygsfri intagning

Vänsterpartiet anser dock att tiden nu är mogen för att ta
ställning i den principiella frågan om betygen skall användas
som urvalsinstrument till och inom gymnasieskolan.

Behovet av urval vid intagningen till gymnasieskolan har
under senare år minskat avsevärt genom utökningen av
antalet intagningsplatser. Kommunerna blir nu skyldiga att
erbjuda alla sina ungdomar gymnasieutbildning och
planeringen av antalet platser inom de olika nationella
programmen blir väsentligt smidigare och flexiblare. Detta
bör, tillsammans med de bredare ingångar i gymnasieskolan
som föreslås i propositionen, leda till att behovet av urval
ytterligare kommer att minska.

Trots detta kan det även i framtiden komma att finnas ett
behov av urval till vissa program i gymnasieskolan liksom
behovet kan uppstå inom vissa program när det gäller
grenvalet.

Vi föreslår att betygen inte skall användas som
urvalsinstrument varken när det gäller urvalet bland flera
sökande till ett speciellt program eller när det gäller urvalet
till en viss gren inom ett nationellt program. Detta bör gälla
oavsett om riksdagen senare beslutar om att betygen skall
finnas kvar i någon form även i grundskolan.

Den betygsberedning som är tillsatt har som en uppgift
att föreslå urvalskriterier för en betygsfri intagning.
Beredningens arbete bör avvaktas innan beslut tas om vilka
urvalskriterier som skall användas istället för betyg.

Vuxenutbildning

Vänsterpartiet arbetar för återkommande utbildning och
ett livslångt lärande. I det perspektivet är
vuxenutbildningen central.

Arbetslivet och samhället i stort förändras och utvecklas
allt snabbare. Den utbildning som ges i ungdomsskolan kan
inte motsvara de krav som kan komma att ställas lång tid
efteråt. Om man enbart satsar på en sammanhängande
ungdomsutbildning skapar det därför en ständig
utbildningsklyfta.

Goda kunskaper i allmänna ämnen blir nödvändiga för
att klara ett framtida arbetsliv. Dessa ämnen utgör även en
nödvändig grund för fort- och vidareutbildning. För att
kunna utvecklas i arbetet och delta i ett förändringsarbete
som syftar till att eliminera monotona och fysiskt utslitande
arbetsuppgifter krävs breda kunskaper.

Enligt vänsterpartiets mening är vuxenutbildningen
ämnad att överbrygga och utjämna utbildningsklyftor inom
och mellan generationerna. Vuxenutbildningen spelar
därmed en avgörande roll i en politik för rättvisa och
jämlikhet.

Grundläggande vuxenutbildning

Regeringen föreslår en ny grundläggande
vuxenutbildning. Alla vuxna som saknar sådana kunskaper
och färdigheter som normalt uppnås i grundskolan skall ha
rätt att delta i utbildningen. Kommunerna skall vara
skyldiga att betala för utbildningen oavsett om studierna
sker i den egna kommunen eller om någon önskar studera i
en annan kommun. Kommunerna skall även vara skyldiga
att aktivt verka för att de som har behov av grundläggande
vuxenutbildning rekryteras till utbildningen.

Förslaget innebär en höjd ambitionsnivå jämfört med
dagens system. Det tycker vi är bra. Men utbildningskraven
och behoven har ökat än snabbare. Ett uttryck för de ökade
utbildningsbehoven är regeringens förslag om att ett antal
kärnämnen skall finnas inom samtliga program i
gymnasieskolan.

Vi föreslår därför att alla vuxna som saknar sådana
kunskaper och färdigheter som normalt uppnås inom
gymnasieskolans kärnämnen skall ha rätt att delta i
gymnasial vuxenutbildning i dessa ämnen på motsvarande
sätt som föreslås gälla för grundvux. Förslaget innebär att
alla har rätt att få den utbildning som krävs för allmän
behörighet till högskolan och den utbildning som samtliga
ungdomar har rätt att få i den nya gymnasieskolan.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om att vuxenutbildning motsvarande gymnasieskolans
kärnämnen skall omfattas av samma rättigheter för
medborgarna och samma skyldigheter för kommunerna
som när det gäller den föreslagna grundläggande
vuxenutbildningen. Regeringen bör även återkomma med
förslag om en höjning av sektorsbidraget till kommunerna
motsvarande detta åtagande.

Vuxenutbildningens särdrag

Vi menar att det självklart är önskvärt med ett närmare
samarbete mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Men vuxenstuderandes situation skiljer sig från
gymnasieungdomarnas. De har familj, arbete och andra
förpliktelser i samhället, som gör att utbildningens
organisation måste anpassas till de vuxnas livsvillkor för att
de skall ha möjlighet och intresse att satsa på studier. Även
pedagogiken skiljer sig från den som används inom
ungdomsskolan.

Det är därför viktigt att vuxenutbildningens särdrag
uppmärksammas i det kontinuerliga utvärderings- och
uppföljningsarbetet så att de vuxenstuderandes speciella
behov inte riskerar att dränkas i det naturligt stora intresset
för den nya gymnasieskolan.

Uppdrag åt andra att anordna komvux

I ansvarspropositionen (1990/91:18) anförs att ''då
lärares betygssättning normalt innefattar
myndighetsutövning så måste utrymmet för ickekommunalt
anställda lärare inom de kommunala delarna av det
offentliga skolväsendet bedömas vara synnerligen
begränsat''.

Vi delar den uppfattningen och förutsätter att
regeringens föreskrifter med anledning av den föreslagna
lydelsen i 11 kap. 6 § har detta som utgångspunkt. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Statens skolor för vuxna

I Norrköping startade statens skola för vuxna 1956 och i
Härnösand 1962. Skolornas utbildning har under åren
förändrats och nu bedrivs distansundervisning vid skolorna.
Efterfrågan på utbildning vid SSV har ökat markant de
senaste åren.

Distansundervisningen är internationellt sett på stark
frammarsch. I Sverige är den utbildningsformen dock ännu
inte särskilt utvecklad eller utbredd.
Korrespondensundervisning har en lång tradition men nu
ger den moderna tekniken helt nya möjligheter att utveckla
distansundervisningen.

Regeringen anser nu att tiden är mogen för att göra en
större och mer samlad satsning på att utveckla metoder och
media för distansundervisning och mediebaserad
undervisning inom det offentliga skolväsendet. En särskild
utredning skall tillsättas för att belysa hur en utveckling av
distansutbildning skall kunna komma till stånd framför allt
inom komvux.

Skolöverstyrelsen har framhållit att SSV har gjort
utmärkta insatser i utvecklingsprojekt av skilda slag. SÖ
föreslår att SSV utvecklas till resurscenter för
distansutbildning.

Distansutbildningen har stora utvecklingsmöjligheter
och det är bra att en utredning nu skall tillsättas. Med
distansutbildning kan vuxenutbildningen göras tillgänglig
för människor som annars inte skulle ha möjlighet att delta.
SSV-skolorna fyller i sin nuvarande funktion stora behov
hos grupper som av olika skäl (geografiska, fysiska,
psykiska) inte har möjlighet att studera inom komvux. Det
är enligt vår uppfattning mycket angeläget att nuvarande
utbildningsmöjligheter för dessa grupper inte försämras
innan en förnyad distansutbildning hunnit etableras.

Vi anser att det är mycket olyckligt att regeringen nu
föreslår att SSV skall läggas ned, i propositionen föreslås att
skolorna skall börja avvecklas redan 1 juli 1991. Då uppstår
den orimliga situationen att under tiden som en utveckling
av distansutbildningen utreds så försvinner en stor del av
den kompetens som idag finns inom SSV.

Regeringens förslag om att lägga ned SSV bör i dagens
läge avslås. Frågan om SSVs framtid bör istället prövas när
den aviserade utredningen om distansutbildningen avslutat
sitt arbete.

Vi föreslår att riksdagen avvisar regeringens förslag om
nedläggning av SSV samt att riksdagen för budgetåret
1991/92 anvisar 10 miljoner kronor utöver regeringens
förslag för detta ändamål.

Finansiering och genomförande

Vänsterpartiet har åtskilliga invändningar mot det sätt
som regeringen föreslår att reformen skall finansieras.

Regeringen föreslår att den garanterade lärarledda
undervisningen skall minskas i förhållande till dagens
timplaner. Detta sägs innebära besparingar om 330 miljoner
kronor. Vänsterpartiet avvisar denna besparing och föreslår
istället ett utökat antal garanterade timmar i förhållande till
regeringens förslag.

Regeringen föreslår att ett resultatkrav bör formuleras
på skolsektorn som ett rationaliseringskrav på ca 0,5 % per
år beräknat på det totala sektorsbidraget under en
fyraårsperiod. Det sägs innebära att ca 617 miljoner kr kan
frigöras för reformeringen av gymnasieskolan.

De är en smula cyniskt att ålägga kommunerna ett
rationaliseringskrav på det sätt som regeringen föreslår.
Dels står det, enligt vår uppfattning, i strid med de allmänna
målsättningarna för det nya statsbidragssystemet, dels syns
det oss som ett synnerligen olämpligt sätt att finansiera av
staten föreslagna och beslutade reformer. Kommunernas
ekonomiska läge är redan nu hårt ansträngt och skolsektorn
har under en följd av år fått vidkännas avsevärda
nedskärningar.

Det s.k. rationaliseringskravet avvisas av vänsterpartiet
som finansieringskälla för gymnasiereformen.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen istället anslår 947
miljoner kronor utöver regeringens förslag fr.o.m. det
budgetår då reformen börjar genomföras.

Vänsterpartiet lägger i denna motion dessutom förslag
som ytterligare ökar behovet av statsbidrag till skolsektorn.
Det gäller t.ex. praktik inom samtliga program och en
utvidgning av den grundläggande vuxenutbildningen.

Fortbildning

Lärarna inom gymnasieskolan och komvux har en
nyckelroll i genomförandet av en reformerad gymnasie- och
vuxenutbildning. De måste ges möjlighet till relevant
fortbildning i den omfattning som krävs. Vi föreslår att
ytterligare 50 miljoner kronor anslås under
genomförandeperioden utöver regeringens förslag.

Utrustning

ÖGY-utvärderingen har visat att utrustningsbehovet är
mycket stort inom gymnasieskolan. En stor del av detta
behov härrör från uppskjutna investeringsbehov. Men trots
detta ter sig regeringens förslag om ett extra
stimulansbidrag till kommunerna för inköp av utrustning
om 100 miljoner kronor som tilltaget i underkant.
Vänsterpartiet föreslår att detta bidrag ökas med 50
miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sektorsindelad
gymnasieskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pedagogiskt nytänkande och
demokratisering av arbetsformer i gymnasieskolan,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om praktik
inom samtliga program i enlighet med vad i motionen
anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den garanterade lärarhandledda
tiden för det estetiska programmet, naturvetenskaps- och
samhällsvetenskapsprogrammen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om verksamheter utöver de
garanterade timplanerna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''elitlinjer'',

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
lagändring att elevens rätt att fortsätta påbörjad utbildning
efter studieuppehåll garanteras i enlighet med vad i
motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det minsta antalet elever som
krävs för att gren/tillval skall anordnas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om urvalsinstrument vid intagning
till och inom gymnasieskolan,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
utökning av den grundläggande vuxenutbildningen att
gymnasieskolans kärnämnen inkluderas i enlighet med vad
i motionen anförts,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdrag åt andra att anordna
komvux,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens skolor för vuxna,

13. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till anslaget B

14. Statens skolor för vuxna anvisar 10 000 000 kr. utöver
regeringens förslag,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av
gymnasiereformen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade medel för fortbildning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade medel till
stimulansbidrag för inköp av utrustning.

Stockholm den 14 mars 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Annika Åhnberg (v)

Ylva Johansson (v)

Björn Samuelson (v)