med anledning av prop. 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1990/91:Fi54 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

av Elver Jonsson m.fl. (fp)
Arbetsmarknadspolitiken
Regeringens ekonomiska politik leder nu till att
arbetslösheten ökar snabbt. Nedgången i den svenska
ekonomin överstiger kraftigt vad som orsakas av
förändringar i den internationella konjunkturen.
Vad som krävs är en ny ekonomisk politik som kan
komma till rätta med de allvarliga obalanserna i den
svenska ekonomin och återställa det svenska näringslivets
internationella konkurrensförmåga och förbättra
investeringsklimatet.
Förslag till en ny, tillväxtorienterad ekonomisk politik,
återfinnes i en för folkpartiet liberalerna och moderata
samlingspartiet gemensam partimotion.
I det nuvarande läget är det nödvändigt att sätta in
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att lindra effekterna
av den stigande arbetslösheten. Särskilt väsentliga är
åtgärder som motverkar långtidsarbetslöshet.
Vi har i vår partimotion i januari närmare utvecklat våra
synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Vår utgångspunkt
är att arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att
underlätta för de arbetssökande att snabbt hitta och ta
arbeten på den öppna arbetsmarknaden samt att hjälpa
arbetsgivarna att snabbt fylla vakanserna.
Arbetsmarknadspolitiken skall fungera som ett smörjmedel
på arbetsmarknaden.
En effektivt fungerande arbetsförmedling är en
förutsättning för att arbetsmarknaden skall fungera. För att
öka mångfalden har vi krävt att
arbetsförmedlingsmonopolet slopas.
Målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att varje
person som blir arbetslös skall ha möjlighet att snabbt
komma tillbaka till arbetslivet. Detta innebär att
arbetslinjen måste hävdas. Geografisk rörlighet bör
stimuleras men främst bör yrkesmässig rörlighet
åstadkommas.
Därför har vi krävt en ökad satsning på
lärlingsutbildning, förbättrade regler för starthjälpen, mer
flexibla arbetstider och allmän arbetslöshetsförsäkring.
Förutom detta måste ökade insatser riktas mot utsatta
grupper på arbetsmarknaden. Vi föreslog bl.a. fler platser
inom Samhall för arbetshandikappade, ett ökat stöd till
arbetshjälpmedel och mer aktiva insatser från
arbetsförmedlingarna för att stödja unga handikappade.
Vidare har vi föreslagit att asylsökande skall kunna arbeta
efter en viss tid samt att särskilda utbildningsinsatser skall
göras för invandrare och flyktingar. Vi vidhåller att det
fordras arbetsmarknadspolitiska insatser för dessa grupper.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I denna motion kommenterar vi regeringens förslag i
kompletteringspropositionen.
Utbildningsvikariat
Regeringen fäster stor tilltro till det föreslagna systemet
med utbildningsvikariat och räknar med att
utbildningsvikariaten kommer att omfatta ca 20 000
personer i genomsnitt per månad.
Det är naturligtvis svårt att i förväg bedöma hur
verksamheten med utbildningsvikariat kommer att falla ut.
Men vi känner en stor tveksamhet till regeringens
beräkningar av omfattningen av systemet. Flera företag har
redan uttalat stor skepsis.
Det är i många fall svårt att ersätta en person som
genomgår utbildning med en utifrån kommande vikarie.
Arbetsuppgifterna i dagens företag är så specialiserade ett
en vikarie normalt behöver en tämligen omfattande
introduktion. Utbildningarna för den redan anställda
personalen sker inte sällan genom kortare kurser. Det är då
osannolikt att tro att arbetsgivarna, speciellt de mindre
företagen, i någon större omfattning kommer att anställa
någon vikarie.
Regeringens förslag innebär att arbetsgivarna får viss
reduktion på socialavgifterna om de anställer vikarier när
den ordninarie personalen genomgår utbildning.
Stödet har av regeringen utformats som en rätt att från
de totala socialavgifter som arbetsgivaren är förpliktad att
betala dra av 480 kronor om dagen per anställd vikarie.
På samma sätt kan en arbetsgivare få dra av upp till 75
kronor per timme då en anställd deltar i av
länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller
utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att
tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter.
Sammanlagt kan en arbetsgivare få göra avdrag med upp till
30 000 kronor per deltagare.
Det är intressant att regeringen i stället för ett
bidragssystem i detta fall tillämpar ett avdragssystem.
Tyvärr finns det vissa oklarheter i regeringens förslag. Det
kommer att bli länsarbetsnämnden som i varje enskilt fall
har att fatta beslut om anvisning av vikarie. Den föreslagna
lagtexten är i flera avseenden oklar och kan komma att ge
upphov till tolkningstvister om vad som utgör avdragbara
utbildningskostnader.
En annan märklig konsekvens av regeringens förslag är
att många mindre företag inte kommer att kunna utnyttja
möjligheten att med skatteavdrag anställa vikarier. En
arbetsgivares sammanlagda avdrag får aldrig överstiga vad
han är skyldig att betala i totala avgifter. Inbetalning av
sociala avgifter sker varje månad. Det innebär att företag
med färre än 5 anställda inte fullt ut kan utnyttja förslaget.
Vi känner sammanfattningsvis en viss tveksamhet inför
den nya stödformen och dess möjligheter att på ett
konstruktivt sätt bidra till en bättre fungerande
arbetsmarknad. Vi accepterar regeringens förslag, men
anser att en snabb utvärdering av systemet med
utbildningsvikariat måste ske.
Arbetsmarknadsverket
Vi har i motion 1990/91:A35 tillsammans med
centerpartiet och moderata samlingspartiet föreslagit att
riksdagen skall avslå regeringens förslag till lag om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, samt att
nuvarande arbetsförmedlingslag snarast möjligt skall
upphävas.
Regeringen föreslår nu beträffande anslaget B 1 
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
besparingsåtgärder om sammanlagt 10 miljoner kronor
under budgetåret 1991/92. Regeringen föreslår därför en
sänkning av anslaget.
Samtidigt beräknar man årskostnaderna för 13
tillsynstjänster för övervakning av den av regeringen
föreslagna nya lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft till 4 miljoner kronor per budgetår.
Vid beräkningen av besparingen har regeringen därför
avräknat 2 miljoner kronor, vilket motsvarar
halvårskostnaden för de ovannämnda tillsynstjänsterna.
Det finns enligt vår mening inte någon anledning att vid
beräkningen av arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader ta hänsyn till kostnaderna för
övervakningen av den föreslagna lag som vi avvisat.
Anslaget B 1 
kan därför, med utgångspunkt från regeringens egna
beräkningar om minskade förvaltningskostnader för
arbetsmarknadsverket, beräknas till 2 609 139 000 kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av
arbetsmarknadspolitiska insatser för utsatta grupper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om systemet med
utbildningsvikariat,
3. att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag av 2 609 139 000
kr.

Stockholm den 8 maj 1991

Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp)

Kjell-Arne Welin (fp)

Sigge Godin (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1991-05-08 Bordläggning: 1991-05-13 Hänvisning: 1991-05-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)