med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion till riksdagen
1989/90: Ub24

av Björn Samuelson m.fl. (vpk)
med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Den svenska forskningspolitiken måste enligt vpk:s synsätt framför allt präglas
av följande perspektiv.

Forskningsverksamheten skall vara ett medel för att uppnå social tillväxt
i samhället. Den sociala tillväxten skall kunna uppnås i ett sammanhang som
innebär att våld inte begås på naturens ändliga resurser. All verklig social
tillväxt förutsätter ett ekologiskt balanserat resursutnyttjande. Vidare skall
den tillväxt av olika slag som kan uppnås via forskningens rön fördelas rättvist.

Skall resultat nås och klara effekter kunna skönjas av en politik för rättvis
fördelning grundad på forskningsverksamhet måste som en del i forskningspolitiken
ligga strävanden efter regional utveckling. Detta innebär inte att
vi är beredda att föreslå fasta forskningsresurser till alla högskolor i landet.
Frågan om resursernas fördelning måste prövas i ett sammanhang som innebär
att de regionalpolitiska effekterna också kan väntas bidra till den nationella
långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom olika vetenskapliga fält.
Det är möjligt att detta i en framtid innebär att forskningsverksamhet bedrivs
vid många fler högskoleenheter än i dag.

De högskolor som för dagen bör få en kraftig förstärkning av sina resurser
för forskning i syfte att förstärka bl.a. den regionala utvecklingen är högskolorna
i Karlstad, Växjö, Sundsvall-Härnösand, Örebro och Luleå.

Högskolorna i Karlstad, Växjö, Sundsvall-Härnösand,
Örebro och Växjö

Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna är i snabb utveckling.
Tillväxttakten är i storleksordningen 30-50 % per år.

Vid de största enheterna som de ovan nämnda utgör FoU-verksamheten
idag 10-20 % av omsättningen. Denna forskning bedrivs i dag huvudsakligen
i projektform, vilket är både administrativt och finansiellt ansträngande
för högskolorna.

Ökad forskning på eget programansvar kan balansera den nuvarande situationens
problem med ett ökande antal projekt. Forskning på eget programansvar
medverkar i högre grad till nationell kompetensuppbyggnad än
projektverksamhet, och den sammanfaller med de nationella målen för
forskningspolitiken.

De ovannämnda högskolorna har en potential inom en rad viktiga programområden.
Detta framgår tydligt av de redovisningar högskolorna gjort
av nu pågående forskningsverksamhet. Som exempel kan nämnas de områden
som ingår i den s.k. Karlstadmodellen. Här återfinns viktiga forskningsfält
som arbetsmiljö, folkhälsa, tjänsteproduktion, jämställdhets- och kvinnoforskning.
Det bör också noteras att den s.k. Karlstadmodellen på sätt och
vis tas till vara i forskningspropositionen då det gäller viss materialteknisk
forskning. Här kallas dock organisationsstrukturen för konsortiemodell.

Forskningsbasen för dessa högskolor har sin grund bl.a i de universitetsfilialer
som funnits på orterna Karlstad, Växiö och Örebro. Högskolan i
Sundsvall-Härnösand har på motsvarande vägar skaffat sig en forskningsbas
främst under 80-talet.

Den grundutbildning som successivt byggts upp under 80-talet vid de fyra
högskolorna har också haft sin naturliga betydelse för den forskning som etablerats.
Denna effekt är enligt vårt sätt att se ett exempel på just sambandet
mellan forskning och grundutbildning. Det vore med hänsyn till resurserna
oklokt att inte nu ta till vara och förstärka den forskningsverksamhet som
bedrivs vid högskolorna.

Ett mått på den bas som finns för utbyggd forskning på eget programansvar
kan man få vid exempelvis högskolan i Karlstad. Där finns i dag ett 60tal
lärare/forskare med forskarutbildning inom humaniora, samhällsvetenskap/ekonomi
och naturvetenskap/teknik. Detta är naturligtvis viktiga
forskningsfält ur nationell synpunkt. Men också ur ett snävare regionalt perspektiv
inser var och en dessa områdens strategiska betydelse för regional
utveckling av Värmland och Bergslagen.

I sammanhanget bör uppmärksammas det framtida behovet av en ökad
rekrytering till forskarutbildning. Endast några promille av de studerande
vid de mindre och medelstora högskolorna fortsätter med forskarutbildning.
Här finns en avsevärd potential för rekrytering till forskarutbildning. Forskarutbildning
vid de nämnda högskolorna kräver dock initiala satsningar.

Det går inte att utesluta en ytterligare positiv effekt med en ökande doktorandrekrytering
från de medelstora högskolorna, nämligen en ökande andel
kvinnor och män från socialgrupper som i dag vanligtvis inte rekryteras till
forskarutbildning.

Med hänvisning till vad vi nu anfört föreslår vi en förstärkning av resurserna
för forskning till högskolorna i Karlstad, Växjö, Örebro och SundsvallHärnösand
enligt följande. Utöver regeringens förslag förstärks anslagen till
Karlstad, Växjö och Örebro med vardera 15 milj. kr. per år under anslagsperioden
1990/91-1992/93. Högskolan i Sundsvall-Härnösand förstärks med
12,5 milj. kr. per år under samma anslagsperiod som ovan.

Sammanlagt föreslår vpk förstärkning av de nämnda högskolornas forskningsverksamhet
med 171 milj. kr. under åren 1990/91 — 1992/93.

Vpk:s förslag om vissa förstärkningar av forskningen vid
högskolan i Luleå

Högskolan i Luleå har bl.a. genom sitt läge särskild betydelse för både regionalpolitiken
i övre Norrland och nationella förutsättningar för t.ex. material

Mot. 1989/90

Ub24

6

teknisk forskning vid särskilda klimatologiska förhållanden. Även den prioriterade
forskningen inom vissa delar av miljötekniken och dess tillämpning
inom t.ex. va-sektorn kan med fördel bedrivas vid högskolan i Luleå.

Även när det gäller annan utbildning och forskning än inom den tekniska
sektorn bör högskolans betydelse uppmärksammas i högre grad. Det gäller
särskilt lärarutbildningen som är en av de största i landet utanför universitetens
utbildningar. Det är inte orimligt att söka vägar för att utifrån denna
utbildning och dess ämnesmässiga innehåll öka den humanistiskt-samhällsvetenskapliga
forskningsverksamheten vid högskolan.

För att förstärka den tekniska forskningen i Luleå föreslår vpk en uppräkning
med anslaget om 5 milj. kr. per år utöver regeringens förslag. Det innebär
att anslaget till Luleå uppräknas i samma storleksordning som de tekniska
fakulteterna i övrigt.

Därutöver är det enligt vår mening motiverat att inom högskolans humanistiska
och samhällsvetenskapliga verksamhetsområden ge medel för forskningsstödjande
åtgärder om 2 milj.kr. per år.

Sammantaget föreslår vpk forskningsstärkande åtgärder för högskolan i
Luleå om 21 milj.kr. under perioden 1990/91 — 1992/93.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till högskolan i Karlstad anslår 45 milj.kr. utöver
regeringens förslag,

2. att riksdagen till högskolan i Örebro anslår 45 milj.kr. utöver regeringens
förslag,

3. att riksdagen till högskolan i Växjö anslår 45 milj.kr. utöver regeringens
förslag,

4. att riksdagen till högskolan i Sundsvall-Härnösand anslår 36
milj.kr. utöver regeringens förslag,

5. att riksdagen till högskolan i Luleå anslår 21 milj.kr. utöver regeringens
förslag.

Stockholm den 12 mars 1990

Björn Samuelson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Rolf L Nilson (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk) Maggi Mikaelsson (vpk)

Jan Jennehag (vpk) Bengt Hurtig (vpk)

Alexander Chrisopoulus (vpk) Lars Bäckström (vpk)

Elisabeth Persson (vpk)

Mot. 1989/90

Ub24

7