med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets

Motion 1989/90:Fö18 av Eva Björne och Martin Olsson (m, c)

av Eva Björne och Martin Olsson (m, c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Eva Björne och Martin Olsson (m, c)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets

Mot.

1989/90

FÖ18-23

planeringssystem, m.m.

Regeringen föreslår en genomgripande förändring av arméns fredsorganisation
innan beslut fattats om försvarsmaktens övergripande målsättning och
om hur krigsorganisationen skall se ut.

Det innebär att mycket stora investeringar kommer att göras i nya administrationer,
fastigheter och anläggningar för att bygga upp en organisation
som skall utbilda en krigsorganisation som vi i dag inte vet hur den skall se
ut.

Vi vet inte antalet brigader (11, 13, 15, 17, 21?), utbildningstidens längd
(försök har just startat med fem månaders utbildning) eller lokalförsvarets
omfattning (som t.ex. antalet försvarskompanier).

Det mest förnuftiga sättet att arbeta för att nå ett så bra resultat som möjligt
borde vara att först utreda:

- Det säkerhetspolitiska/militärpolitiska läget.

- Totalförsvarets och därmed försvarsmaktens uppgifter, målsättning och

Ett beslut som fattas nu kan bli mycket ödesdigert för möjligheterna att
klara utbildningen av den krigsorganisation som skall beslutas år 1991. Om
beslutet angående fredsorganisationen skjuts till samma år kan ett betydligt
mera välgrundat beslut fattas. Det blir då också möjligt att väga in de utbildningsbehov
som kommer att ställas på marinen och flygvapnet.

Med de nedskärningar som nu föreslås måste regeringen ha planer på en
kraftig minskning av försvarsmöjligheterna i milo NN. Övre Norrland är ett
s.k. försvarsprioriterat område. Här skall en kraftsamling av vårt försvar göras
i händelse av ofred. I 1987 års försvarsbeslut sägs att det militära försvaret
skall planeras mot bakgrund av en kort militär förvarning, dvs. att vi blir
angripna innan vi har hunnit ge utgångspunkterna några stridskrafter.

De flesta svenskar bor nu i södra Sverige och en stor del av all trupp, materiel
osv. måste passera genom Västernorrlands län på stambanan eller någon
av de tre koncentrationsvägar som går genom länet. Det innebär att försvaret
av övre Norrland inte blir bättre än vad försvaret i Västernorrlands län
kan åstadkomma.

Den underrättelseverksamhet som har ägt rum inom milo NN under senare
år visar att området är synnerligen intressant för en presumtiv angripare.

storlek.

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr F618-23

Chefen för armén har klart deklarerat att han anser att T3 skall vara kvar Mot. 1989/90
som regemente. Han anför bl.a. att FÖ18

- den ekonomiska vinsten av T3:s inordnande i 121 är i det närmaste obefintlig,

- T 3 har i dag ett funktionsansvar som innebär stöd till andra myndigheter
i både milo NN och ÖN. Om milo ÖN får eget ansvar kommer T3/121 :s
ansvar att kvarstå i milo NN,

- det blir ökade personalavgångar och svårigheterna att rekrytera ökar,

- T 3 måste under en lång övergångsperiod biträda vid uppbyggnaden av
den särskilda kompetens som erfordras inom milo ÖN,

- T3:s inordnande i 121 är svårförståeligt och gagnar inte produktionsledningen
för chefen för 121, ca 10 procent av de förband T3 utbildar har
anknytning till 121 och övriga ca 90 procent hör till andra försvarsområden,

- chefen för 121 får en splittrad uppgift som strider mot arméchefens syfte
att ge honom ett ökat entydigt ansvar för sin brigad.

Dessutom vill vi peka på det förhållandet att om T 3:s motoranläggning skall
bibehållas under en tid innebär det att före en flyttning av T3 till 121 måste
det anläggas en ny förbifart runt Sollefteå centrum och en ny bro över Ångermanälven.
För det är inte acceptabelt att dagligen ha omfattande militärtransporter
rakt igenom centrum och över den enda smala bron.

Vi vill också peka på de erfarenheter som gjordes i samband med nedläggningen
av Lv 5 i Sundsvall. I det närmaste alla befäl sökte sig civila arbeten.

Detsamma kommer, med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden, att
hända nu också. Armén kommer att ytterligare dräneras på kunskaper och
kompetens.

Det allvarligaste med nedläggningen av Lv5 var dock inte förlusten av
personal, utan den oplanerade försämringen av försvarsstyrkan i milo NN:s
luftförsvar som har blivit följden.

Det är därför av yttersta vikt att alla tänkbara effekter belyses så noggrant
som möjligt vad beträffar krigsorganisationens behov innan förändringar av
fredsorganisationen beslutas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att frågan om arméns fredsorganisation
skall uppskjutas till år 1991,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att T 3 även framgent skall utgöra ett regemente
som produktionsleds av militärbefälhavaren i milo NN vid en eventuell
flyttning av T3 till 121.

Stockholm den 23 oktober 1989

Eva Björne (m)

Martin Olsson (c)

2

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1989-10-25 Bordläggning: 1989-10-27 Hänvisning: 1989-11-06

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)