med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö10 av Carl Bildt m.fl. (m)

av Carl Bildt m.fl. (m)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Föl0

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

Allmänt

Under den tid som gått sedan 1987 års försvarsbeslut har Sverige sänt försvarspolitiska
signaler till omvärlden som varit ägnade att väcka undran.

Enligt Tage Erlanders välfunna formulering om vår säkerhetspolitiska
linje får Sverige inte genom sitt agerande väcka vare sig farhågor eller förväntningar
om att ens under mycket starkt yttre tryck överge sin grundläggande
hållning.

Regeringens ovilja att tydligt markera viktiga svenska principer för försvaret
nämligen att hela landet skall försvaras, att försvaret skall bygga på allmän
värnplikt med grundutbildning för kvalificerade uppgifter och att
svenskt försvar till övervägande delen skall tillgodoses med kvalificerad materiel
av en inhemsk försvarsindustri, har framkallat uttalad oro i andra länder.

Överbefälhavaren har i sin perspektivplan, FM90, redovisat vad som
krävs för att Sverige skall kunna leva upp till dessa principer och sina åtaganden
som neutral stat. Resultatet av beräkningarna betecknas av försvarsministern
som orimligt.

Anledningen till att försvarsministern på detta sätt avfärdar överbefälhavarens
bedömning av vad neutraliteten kräver är sannolikt inte att försvarsministern
anser att ÖB har fel. Att döma av försvarsministerns egen kommentar
är orsaken snarare att verkligheten inte överensstämmer med de medel
regeringen hade tänkt avsätta till försvaret i sin budget.

Detta skall ses mot bakgrund av att det svenska försvaret under 20 års tid
fått en allt mindre del av våra samlade resurser. 1965 var försvarskostnadernas
andel av BNP 4,3 procent, så sent som 1980 drygt 3 procent, för att 1988
vara nere i 2,6 procent. Kostnaderna för löner och materiel har samtidigt
stigit väsentligt snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Självfallet leder
detta till en urholkning av försvarets styrka. Detta skall också relateras till
att såväl stormakterna som våra grannländer stärkt sina försvarsorganisationer.
Till följd av detta har en växande klyfta mellan försvarets uppgifter och
dess resurser skapats. I det kortare perspektivet har ÖB konstaterat att verksamhet
för ca 20 miljarder kronor utgått ur planerna fram till 1997, jämfört
med intentionerna i 1987 års försvarsbeslut.

Det är otillfredsställande att försvarsfrågan hanteras på det sätt som nu

sker. Det torde vara uppenbart att vad som nu krävs är beslut som bevarar Mot. 1989/90

handlingsfriheten till dess att en genomgripande analys kunnat göras om sä- FölO

kerhetspolitikens framtida utformning, och om de krav som i framtiden kan
förväntas komma att ställas på vårt försvar.

Beslutsordningen

Beslutsordningen bör, som vi vid ett flertal tillfällen påtalat, självfallet vara
att först fastställa vilka säkerhetspolitiska målsättningar som skall gälla. Därefter
kan slutsatser dras beträffande vilka krav detta ställer på krigsorganisationen,
och först därefter kan man med någon säkerhet ta ställning till fredsorganisationens
utformning.

Regeringen har drivit igenom att besluten skall tas i omvänd ordning och
att således fredsorganisationen skall fastställas innan det har klarlagts vad
den skall kunna åstadkomma. Trots de mycket starka betänkligheter vi känner
inför detta sätt att hantera rikets säkerhet, anser vi oss förpliktade att
medverka till att förestående beslut ändå blir så bra som möjligt. Vi lämnar
därför synpunkter på propositionens förslag nedan.

Propositionen

Arméns utbildning och förbandsomsättning

Utgångspunkten för ställningstagande i detta avseende måste vara de mål
som skall uppnås, dvs. att upprätthålla en krigsorganisation inrymmande
minst 21 brigader med tillhörande fördelningsramar och territorialförsvar.

Enligt vår uppfattning, vilken även redovisats i försvarskommitténs delbetänkande,
skall förbandsproduktionen ske vid enbrigadsregementen. En sådan
ordning har fördelar såväl från utbildningssynpunkt som vid en mobilisering,
eftersom samverkande enheter och personer redan kommer att vara
samövade.

Med en förbandsproduktion vid enbrigadsregementen uppnås också en
snabbare förbandsomsättning, vilket ger fler kvalitetshöjande fördelar. Frågan
har diskuterats inom 1988 års försvarskommitté. För- och nackdelarna
med olika förbandsomsättningstider har dock enligt vår mening inte blivit
helt genomlysta och de ökade kostnader som ansetts vara förbundna med en
kortare omsättningstid har enligt vår mening inte klart dokumenterats. Även
om en viss kostnadsökning kan förutses, har denna inte på ett relevant sätt
ställts mot de påtagliga effektökningar i krigsorganisationen som blir den naturliga
följden. Inte minst gäller detta territorialförsvaret, som får yngre
bataljoner med mer modern utbildning in i sin organisation. Vidare kommer
fältförbanden att bestå av nyutbildade värnpliktiga, som - under den tid de
är krigsplacerade i dessa förband, även med vissa begränsningar av repetitionsutbildningen
- kan bibehålla den färdighet som uppnåtts under grundutbildningen.

Dessutom innebär systemet med enbrigadsregementen att krigsorganisationen
blir den naturliga utgångspunkten för verksamheten, vilket ökar sannolikheten
för att de operativa målen kommer att kunna nås.

7

Grundutbildning

Den allmänna värnplikten är en viktig grundprincip i det svenska försvaret.
Det är olyckligt att kapacitetsproblem har medfört att inte alla värnpliktiga
kunnat beredas möjlighet att fullgöra sin tjänstgöring vid tidpunkter som
kunnat förutses eller ens inom rimlig tid efter inskrivningen. Detta medför
stora problem för de värnpliktiga och deras familjer, och det så kallade kvarståendeläget
måste förbättras.

Den förkortning av tjänstgöringstiden som nu prövas för vissa värnpliktiga,
och som vi från andra utgångspunkter är tveksamma till, bör emellertid
kunna underlätta en förbättring av kvarståendeläget.

Riksdagen fattade under våren beslut om försök med ned till fem månaders
utbildning för vissa värnpliktiga. I propositionen anför försvarsministern:

Jag kan vidare konstatera att 1988 års försvarskommitté har fem månaders
utbildning för territorialförsvarsförband som en förutsättning för sina ställningstaganden,
varför jag förordar att detta får utgöra grunden för den fortsatta
planeringen av utbildningen för dessa förband.

Detta uttalande är inte entydigt. Det kan tolkas som om femmånadersutbildningen
nu skall permanentas.

Enligt vår mening skall försöksverksamheten, såsom angavs i riksdagens
beslut, genomföras under två år, varefter den utvärderas.

Förändringar av arméns grundorganisation

Vi delar ÖB:s bedömning att ett fullgott försvar kräver minst 21 brigader.
Närke-, Kronobergs-, Bohus- och Kristianstadsbrigaden måste därför bibehållas
och utgöra viktiga delar av krigsorganisationen. Dessa brigader bör, i
enlighet med vad vi tidigare anfört, produceras vid var sitt förband. Därmed
bör fredsorganisationen även framgent bibehålla regementena 13,111,117
och P 6. Detta innebär också att den i propositionen nämnda handlingsfriheten
bevaras.

Genom att besluten nu kommer att fattas i fel ordning är det än mer väsentligt
än eljest att bevara handlingsfriheten. Det går avsevärt mycket långsammare
att på nytt bygga upp en kapacitet, än det gör att avveckla den.

Inte minst inåste stor hänsyn tas till såväl befälskåren som övrig personal.
Erfarenheten visar entydigt att nedläggningar och flyttningar medför att delar
av personalen lämnar verksamheten, och det tar lång tid att på nytt bygga
upp den förlorade kompetensen.

Det av oss föreslagna systemet med enbrigadsregementen innebär också
att vissa regementen kan komma att få en något mindre verksamhet än i dag,
vilket underlättar en integrering av specialtruppslagen med utbildningen av
brigadens övriga delar.

Vi ställer oss bakom tanken att genom samlokalisering öka nyttjandegraden
av vissa anläggningar, och att armén därigenom kan uppnå effektiviseringar
och besparingar. P 6-anläggningen i Kristianstad bör på så sätt kunna
avvecklas i enlighet med propositionens förslag, samtidigt som P6 bevarar
sin ställning som regemente.

Mot. 1989/90
FölO

8

Special truppslag Mot. 1989/90

Bakom propositionens förslag ligger ÖB:s ambition att i större utsträckning Fö 10
än hittills integrera specialtruppslagen i brigaderna redan på utbildningsstadiet.
Därigenom uppnås bland annat att fredsorganisationen blir mer lik
krigsorganisationen, vilket kan förväntas förbättra beredskapen.

En konsekvens av denna tanke blir helt naturligt att vissa i dag självständiga
etablissemang och regementen kan få en annan ställning, eller helt
komma att avvecklas. Sådana förändringar kan dock få stora konsekvenser,
och definitiva åtgärder bör inte vidtas förrän efter noggranna överväganden.

Rena samlokaliseringar, i betydelsen att verksamheten bevaras men att
resurser utnyttjas gemensamt, bör naturligtvis genomföras i de fall de medför
besparingar. Avveckling av verksamheter kräver dock viss försiktighet
om handlingsfriheten skall kunna bevaras, vilket är angeläget mot bakgrund
av den omvända beslutsordning som nu tillämpas.

Vissa samlokaliseringar har redan skett, och en ordentlig utvärdering av
dessa bör kunna ge värdefulla erfarenheter inför det fortsatta arbetet. Det
går inte att bortse från att samlokaliseringar ofta kräver betydande investeringar,
och noggranna beräkningar bör därför göras av de verkliga kapitalkostnaderna
i de olika alternativen.

IVängen/underhållsfunktionen

Den nya tanke som genomsyrar såväl ÖB:s olika förslag som försvarskommitténs
ställningstaganden är ett närmande mellan freds- och krigsorganisationerna.
De förändringar och anpassningar av verksamheter och etablissemang
som görs av ekonomiska skäl måste därför göras med beaktande av
den planerade nya organisationen.

Grundtanken tycks vara att varje milo i princip skall vara självförsörjande,
sånär som på truppslagscenterverksamheten, och i stort sett anpassade
till krigsorganisationens krav redan i fredsorganisationen.

CA har föreslagit att de samordningsvinster som kan uppnås genom samlokalisering
skall tas till vara. Kvarvarande verksamhet vid T3 skall därvidlag
behålla regementsstatus.

CA:s förslag kan därmed tolkas som att endast den del av trängens verksamhet
som är avsedd för den berörda brigaden skall inordnas i det brigadproducerande
regementet. Övrig verksamhet skall, åtminstone tills vidare,
vara fristående.

Om avsikten är att på detta sätt bevara handlingsfriheten för att i en framtid
konsekvent kunna genomföra en organisation där varje brigad har trängoch
underhållsfunktionen helt integrerad i det brigadproducerande regementet
framstår dock frågan om T4:s ställning som något oklar.

Är syftet att fördela trängens resurser på de olika milona och att integrera
respektive trängfunktion i de brigadproducerande regementena borde rimligen
även T4 behållas som regemente tills vidare.

För att definitiv ställning skall kunna tagas till frågan om eventuell regementsstatus
för trängregementena T 3 respektive T 4 krävs ytterligare under

9

Mot. 1989/90
Fö 10

Frivilligorganisationens förändrade förutsättningar

På de orter som berörs av förbandsnedläggning eller omlokaliseringar kommer
i flera fall frivilligorganisationernas arbetsförutsättningar att radikalt
förändras. Lokalisering av försvarsområdesmyndigheter kommer inte att på
något avgörande sätt förändra detta. Frivillighetsverksamhetens existens
står på spel i de delar av vårt land som berörs av de av regeringen nu föreslagna
förbandsnedläggningarna.

Vid flera av förbanden är ett flertal personer på heltid engagerade i frivilligverksamheten.
Ett stort antal personer ur befälskåren engagerar sig dessutom
över helger och på fritid i frivilligorganisationernas verksamhet. Berörda
organisationer i regionerna kring Örebro, Växjö och Uddevalla kan
därför drabbas av ökade kostnader och sämre service. Konsekvenserna för
frivilligverksamheten har, enligt vår mening, inte tillräckligt beaktats i propositionen.

Försvarsområdesmyndigheter

Vi tillstyrker propositionens förslag vad gäller Kalmar och Västmanlands
försvarsområden. Eftersom vi anser att de brigadproducerande regementena
skall bevaras i såväl Örebro som Växjö finns enligt vår uppfattning inte
något behov av att inrätta nya försvarsområdesmyndigheter för dessa.

Vissa beräkningsgrunder

De verkliga kostnaderna för de olika alternativen är svåra att bedöma, dels
på grund av de många skilda uppfattningar om kostnaderna som förs fram,
dels på grund av metoden för beräkning av kapitalkostnader. Den direktavskrivning
som traditionellt tillämpas inom försvaret ger inte en rättvisande
bild av de verkliga kostnaderna för ianspråktagande av fasta resurser.

Våra förslag avviker emellertid inte ekonomiskt i någon avgörande grad
från de förslag som förs fram i propositionen.

Personalkonsekvenser

Vi delar i princip den bedömning som görs i propositionen, men vi vill därutöver
särskilt peka på att det av hänsyn till personalen finns starka skäl för att
inte i onödan ge intryck av att föreslagna förändringar är annorlunda än dem
som verkligen kommer att genomföras. En avveckling som i realiteten endast
innebär att verksamheten byter namn (T 4) får antagligen mindre konsekvenser
för personalen än ett bevarande som innebär att delar av verksamheten
flyttas till en helt annan ort (T 3).

Vi tillstyrker propositionens förslag vad beträffar vissa förmåner till värnpliktiga.

lag som klargör den framtida utformningen av den samlade underhållstjänstens
fredsorganisation.

Vad beträffar grundorganisationen i övrigt ställer vi oss bakom förslagen,
innebärande bland annat inrättande av truppslagscentra.

10

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om försöksverksamhet med utbildningstidens längd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att förbandsproduktionen skall ske vid så kallade
enbrigadsregementen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om bevarandet av Närke-, Kronobergs-, Bohus- och
Kristianstadbrigaden och därmed deras regementen 13,111,117 och
P6,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utvärdering och kostnadsberäkningar av samlokaliseringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att ej inrätta nya försvarsområdesmyndigheter i
Växjö och Örebro för det fall riksdagen beslutar att bevara regementena
111 respektive 13,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om betydelsen av närbelägna regementen för frivilligorganisationernas
verksamhet.

Stockholm den 25 oktober 1989

Mot. 1989/90
FölO

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Sonja Rembo (m)

11

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1989-10-25 Bordläggning: 1989-10-27 Hänvisning: 1989-11-06

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (12)