med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Motion 1989/90:Jo63 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (båda m) M

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo63

av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (båda m) M

med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Livsmedelspolitiken Jo63-67

Vallfröodlingen

Odlingsgrenen omfattar ca 10 000 ha/år och uppmärksammas inte vare sig i
LAG-rapporten eller aktuell proposition. Föreslagna ändringar beträffande
jordbrukspolitiken med bl.a. upphört prisregleringssystem skulle dock få allvarliga
konsekvenser för svensk vallförodling. Denna har kunnat upprätthållas
och styras till en omfattning som motsvarar landets behov av klöver- och
gräsutsäden med en särskild stödordning. Genom riksdagsbeslut 1968 tillkom
stödorganet Vallfrönämnden som en särskild sektor inom Sveriges Oljeväxtintressenter.
Funktionen utvärderades under 1970-talet, vilket 1978
föranledde ytterligare ett riksdagsbeslut. Också detta fastslog angelägenheten
av en balanserad inhemsk fröutsädesproduktion. Nuvarande verksamhet
grundas på två riksdagsbeslut och sker efter samma riktlinjer som de ursprungliga.
Odlingsstödet finansieras i dag genom dels överföring av 10 milj.
kr. per år från jordbruket tillförda samlade regleringsmedel, dels 1 milj. kr.
per år i form av handelsgödselavgiftsmedel. I ett läge utan tillgång till regleringsmedel
skulle nuvarande stödordning inte fungera.

Stödordningens funktion och betydelse

Bakom riksdagsbeslut och stödordningens tillkomst låg flera motiv. Man
framhöll vikten av en inhemsk försörjning beträffande utsäden av klimatanpassade
sorter för både grovfoderproduktion och grönytor. En upphörd
svensk fröproduktion som är av specialodlingskaraktär framhölls som äventyrligt
från beredskapssynpunkt och skulle också på sikt föranleda ett minskat
växtförädlingsintresse för Sveriges speciella behov. Att två—treåriga förvallar
i bygder med intensiv växtodling genom marktäckning och växtföljdseffekter
är positiva från miljösynpunkt var ytterligare motiv som väger minst
lika tungt nu som i slutet av 1960-talet.

Stödberättigad vallfröodling sker på kontrakt med olika utsädesföretag
men enligt gemensamma och likalydande bestämmelser. Skördeåret fastställs
gällande fröpriser genom direkta förhandlingar mellan odlarnas och
firmornas organisationer. Avgörande här är aktuellt marknadsläge såväl
inom landet som internationellt. Egentligt gränsskydd saknas och kan inte
förekomma på grund av tidigare GATT-överenskommelser. Därför får

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo63—67

världsmarknaden totalt genomslag beträffande odlarpriserna på flertalet
fröslag. Konkurrensen från utlandsodlingen skärps ytterligare genom den
stödordning som EGs förodlare kommer i åtnjutande av.

Vallfrönämnden har hittills fungerat som samlande och betydelsefullt organ
för i branschen involverade. Genom framförhållning beträffande arealutveckling
och flexibilitet vad gäller stödinsatserna har den lyckats att upprätthålla
en fröproduktion i god balans med inhemsk konsumtion. Års- och
fröslagsvis fastställda stöd till odlarna kan utgå som pristillägg per kg och/eller
arealbidrag. Kostnaderna har i genomsnitt för hela fröarealen under de
senaste sju åren varierat mellan 885 och 1 740 kronor per ha. Detta att jämföra
med bl.a. EGs mindre flexibla stödsystem som för dansk fröodling nu
innebär en subsidie om i genomsnitt ca 2 500 Dkr per ha. Den svenska stödordningen
för vallfrö utgör exempel på ett inom G ATT-avtalsramen accepterat
system.

Ett enligt propositionen slopat prisregleringssystem skulle ställa vallfröodlingen
utan ekonomiska stödresurser samtidigt som ett slags gränsskydd upprätthålls
för med vallfröodlingen konkurrerande vegetabilieproduktion.

Enligt vår uppfattning bör motiven för en inhemsk försörjning av klöveroch
gräsutsäden vara minst lika starka nu som riksdagsmajoriteternas 1968
och 1978. Vid ett eventuellt ändrat läge enligt propositionen måste vallfröodlingen
uppmärksammas. Skall produktionsgrenen kunna upprätthållas
utan gränsskydd och i balanserad form krävs dels ett samlande centralt
branschorgan, dels tillförsel av särskilda stödmedel exempelvis i form av
budgetmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett centralt branschorgan för fröproduktionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd för fortsatt upprätthållen inhemsk fröutsädesproduktion.

Stockholm den 8 maj 1990

Mot. 1989/90
Jo63

Carl G Nilsson (m)

Ingvar Eriksson (m)