med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Motion 1989/90:Jo80 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo80

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Livsmedelspolitiken J08O

Miljöpartiet de grönas syn på det framtida jordbruket

Mat i tillräcklig mängd och av bra kvalitet har i alla tider varit livsviktigt.
Jordbruksnäringen är därför en näring med i särklass goda framtidsutsikter.

Ändå är debatten om jordbrukets framtid idag så negativ i Sverige. Grunden
till den pessimistiska debatten är naturligtvis inte att vi inte har behov
av jordbrukets produkter. Orsaken är att det under en lång följd av år har
bedrivits en politik där ensidiga och förenklade målsättningar, som så höga
skördar som möjligt per hektar åker och så många kg kött som möjligt per
m2 i ett djurstall, har styrt lantbruket. Jordbrukspolitiken har därför fastnat
i föråldrade problemställningar.

Även när inte låga hektarskördar i sig längre varit något reellt problem
har önskan till allt högre arealavkastning tillåtits styra såväl politik som Lantbruksuniversitetets
försöksverksamhet. Den typ av rationaliseringskrav som
ställts på jordbruket har bortsett från att jordbruket är en biologisk produktion
och inte kan behandlas som vilken industriprocess som helst.

Om synen på en näring alltför länge fokuseras vid ett problem som egentligen
inte längre finns leder det naturligtvis till att nya problem skapas. Miljöproblemen
har accelererat, sårbarheten ökat och husdjurens livsmiljö har
hela tiden fått ge vika för ekonomiska intressen. Dessutom har den kvantitetsfixerade
politiken, uppstöttad av ett regleringssystem med avsättningsgaranti,
lett till en överskottsproduktion som måste säljas utomlands till låga
världsmarknadspriser. Överskottet pressar därigenom ned lönsamheten i
jordbruksnäringen.

Dessa problem inom jordbruksnäringen är en grogrund för den negativa
debatt som finns kring jordbruket och faran är att den kan ta överhanden så
att jordbrukets positiva möjligheter inför framtiden inte lyfts fram. Dagens
problem inom jordbruket är politiskt skapade och en ny jordbrukspolitik
kan naturligvis ge jordbruket nya chanser.

Egentligen finns det inte något val. Ett fungerande jordbruk, som på både
kort och lång sikt kan förse världens befolkning med livsmedel, är en livsförutsättning.
I en värld där markresurser ständigt förstörs av felaktiga brukningsmetoder
som orsakar t.ex. erosion, försaltning och anrikning av giftiga
ämnen, där befolkningen ökar kraftigt och där en stor satsning på bioenergi
är nödvändig, är det absurt att tala om en överskottsproduktion i Sverige

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr J08O

sorn ett egentligt problem. De höga avkastningssiffrorna möjliggörs genom Mot. 1989/90

andra bristande hänsyn till t.ex. miljöpåverkan och behovet av att hushålla J08O

med naturresurser.

För att åstadkomma ett uthålligt jordbruk och därmed en säker tillgång
till livsmedel, är det nödvändigt att acceptera tillfälligt lägre skördenivåer i
områden där det idag används mycket konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Miljöpartiet de gröna ser den sk. överskottsproduktionen av livsmedel
som en möjlighet när det gäller att klara en övergång till ett mer ekologiskt
fungerande jordbruk. Vi ser det också som nödvändigt att Sverige klarar sin
egen produktion av baslivsmedel eftersom åkermark är en begränsad tillgång.

Den långsiktiga målsättningen för jordbruket bör vara ett jordbruk helt
fritt från konstgödselanvändning (lättlösliga näringssalter) och kemiska bekämpningsmedel.
Redan idag är det möjligt att kraftigt minska på användningen
utan att livsmedelsförsörjningen äventyras.

Vår syn på dagens jordbrukspolitska mål

De jordbrukspolitiska målen har förändrats sedan 1930-talet. På 1930-talet
var jordbrukspolitik framförallt en fråga om att ge lantbruksbefolkningen
rimliga levnadsvillkor. Denna målsättning finns fortfarande kvar i form av
inkomstmålet. Under decenniernas lopp har de jordbrukspolitiska målen
blivit allt fler och deras inbördes prioritering har förändrats. Dagens jordbrukspolitiska
mål är: effektivitetsmålet, beredskapsmålet, miljömålet, inkomstmålet
och konsumentmålet. Därtill kommer regionalpolitiska mål.

När det gäller effektivitetsmålet anser vi att målsättningen väl har nåtts
när det gäller att producera mycket per mänsklig arbetstimme och få till
stånd en strukturrationalisering. Det är just effektivitetsmålet som lett till en
industrialisering av jordbruket. Däremot är dagens jordbruk ineffektivt när
det gäller att hushålla med naturresurser och oförsvarbart eftersom livsmedel,
som inte går åt inom landet, till betydande kostnader måste dumpas på
världsmarknaden.

Beredskapsmålet kan tyckas ha nåtts om man ensidigt ser till produktionsvolymen.
Men jordbruket har samtidigt blivit nästan helt beroende av importerade
insatsvaror som olja, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Primärproduktion och förädling är ytterst sårbara och har inte en tillräckligt
regional spridning. Beredskapsmålet uppfylls därför inte med dagens
jordbrukspolitik.

Miljöhänsyn har alltid haft en mycket undanskymd roll i jordbrukspolitiken.
Jordbruket orsakar ansenliga miljöproblem och miljömålet har inte
nåtts i något avseende. Kväveläckaget är kraftigt från jordbruksmark i intensiva
jordbruksbygder. Kemikalieanvändingen är hög och betydande mängder
miljögifter sprids därigenom i naturen. En stor del av landets hotade
växtarter finns i jordbrukslandskapet på grund av såväl radikalt ändrade
brukningsmetoder som igenläggning av jordbruksmark.

Inför valet 1985 lovade regeringen att användningen av kemiska bekämpningsmedel
inom jordbruket skulle halveras inom fem år. Ett sådant löfte

låter givetvis radikalt i en valrörelse, men sanningen är att regeringen räk- Mot. 1989/90

nade med en introduktion av nya bekämpningsmedel med så hög giftighet J08O

mot ogräsen att totalmängden aktiv substans i kilogram räknat kunnat minskas
kraftigt, trots att den behandlade arealen i stort sett är densamma.

Ett miljöanpassat jordbruk däremot är samhällsekonomiskt effektivt eftersom
miljöförstöringen minimeras och inga dyrbara överskott som inte kan
avsättas produceras. Från riksdagsmajoritetens sida har det, trots miljömålet,
aldrig funnits något uttalat intresse att göra det som är lönsamt för hela
samhället lönsamt för den enskilde bonden.

Inkomstmålet kan inte heller sägas ha nåtts eftersom jordbrukets lönsamhet
är svag bl.a. på grund av att ett överskott måste säljas ut på världsmarknaden.
Vi anser att det är märkligt att ha ett speciellt inkomstmål för en viss
grupp företagare i samhället. Det riktiga måste vara att ha specificerade krav
på tjänster som samhället behöver, t.ex. självförsörjning på baslivsmedel
producerade med miljöriktiga metoder. Sedan får man helt enkelt betala vad
det kostar.

När det gäller livsmedelspriserna, som enligt konsumentmålet skall vara
rimliga, kan man inte säga att de tar en orimligt stor del av människors samlade
utgifter. Det finns inga i vårt samhälle som inte har ekonomiska möjligheter
att äta tillräcklig mängd mat av bra näringskvalitet. Däremot har inte
konsumentmålet uppnåtts när det gäller livsmedelskvalitet, beroende på att
kvantitet har prioriterats framför kvalitet i den förda politiken.

Trots att vi inte anser att livsmedelspriserna är orimligt höga anser vi inte
att man skall ta ut skatt på baslivsmedel. Det är inte rätt att ta ut skatt på
grundläggande produkter som alla behöver. Dessutom är det bra av folkhälsoskäl
att stimulera konsumtionen av vanliga basprodukter på ”skräpmatens”
bekostnad. Därför har vi i vår skattepolitiska motion föreslagit att
momsen på baslivsmedel skall avskaffas. Detta finansieras genom en höjning
av momsen på övriga varor och tjänster.

Den basmat som för närvarande bör omfattas av den slopade momsen är:

- Mjölkprodukter, smör, grädde och ost

- Kött av nöt, får, get och vilt samt i förekommande fall häst

- Fisk

- Säd och sädesprodukter som gryn, mjöl, flingor, matbröd, knäckebröd
och skorpor

- Potatis och rotfrukter samt grönsaker

- Frukt och bär, svamp och konserver av dessa samt honung

Att vi inte anser att maten är orimligt dyr hindrar inte heller att vi är kritiska
till den bristande konkurrensen inom livsmedelssektorn. Det gäller hela livsmedelskedjan
ända ut till detaljhandeln. Vi anser det vara svagt av den nyligen
presenterade konkurrensutredningen att den hittills bara har koncentrerat
sig på konkurrensen inon jordbrukskooperationen. Utredningen har inte
behandlat grossistledet och detaljhandeln, där de största fördelarna av
skärpt konkurrens finns att hämta.

Det regionalpolitiska målet uppfylls dåligt i dagens jordbrukspolitik. Jordbruksstödet,
i form av ett prisstöd, har gynnat de bästa bygderna där man
kan bärga de största hektarskördarna. Nedläggningen av jordbruksmark har
istället drabbat de bygder som har de största regionalpolitiska problemen.

Allmänna synpunkter på propositionen

De flesta är ense om att måluppfyllelsen är dålig i dagens jordbrukspolitik.
Utgångspunkten för den livsmedelspolitiska arbetsgruppen1 var att hitta
bättre medel än de nuvarande för att uppnå de jordbrukspolitiska målsättningarna.

Den livsmedelspolitiska gruppen misslyckades med detta. Gruppens rapport
har legat till grund för propositionen och i det avseendet är inte propositionen
bättre. Det är bra att det krångliga interna regleringssystemet föreslås
avskaffat efter en övergångsperiod. Men att avskaffa regleringssystemet i sig
leder inte till en lösning av jordbrukets problem. Däremot kan en avreglering
göra det lättare att lägga förslag som skulle kunna bidra till en lösning.

Det enda medel som föreslås för att lösa problemen med jordbrukets negativa
miljöpåverkan är att den interna avreglering som föreslås kommer att
sänka spannmålspriset. Tanken är att ett sänkt spannmålspris skall leda till
att det blir mindre lönsamt att gödsla och spruta. Men i praktiken är det ytterst
osäkert om avregleringen i sig verkligen kommer att leda till någon
minskning av jordbrukets negativa miljöpåverkan överhuvudtaget.

Propositionen saknar helt förslag som syftar till en verkligt minskad användning
av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Det sänkta
spannmålspriset kommer att leda till att överskottsproduktionen försvinner,
men troligen inte genom att lägre skördenivåer accepteras utan genom att
åkermark i skogs- och mellanbygd planteras igen. Beloppet för ersättning till
landskapsvård är för lågt tilltaget för att de mindre gynnande bygderna skall
kunna konkurrera med slättjordbruket. Nedläggningen av jordbruksmark
blir följden och leder sannolikt till att hotade arter i kulturlandskapet får
ännu sämre förutsättningar att överleva trots ersättningen till landskapsvård!

Vi delar regeringens ståndpunkt att den interna regleringen bör avskaffas.
Men vi anser att regeringen misslyckats med att lägga ett förslag till ny livsmedelspolitik
som uppfyller miljömålet och bidrar till en bättre hushållning
med naturresurser. Förslaget i sin nuvarande utformning kommer att leda till
en snabb utslagning av den jordbruksmark där idag det mest miljöanpassade
jordbruket bedrivs och som har störst betydelse för hotade arter i kulturlandskapet.
Vi anser därför att propositionen bör avslås.

Ett uthålligt jordbruk

Det samhälle vi lever i prioriterar kortsiktigt tänkande istället för långsiktigt,
vilket leder till att ett förnuftigt utnyttjande av naturresurser, som kan fungera
även på lång sikt, får vika för kortsiktiga intressen. Över hela världen
leder ett felaktigt resursutnyttjande till att försörjningsförmågan minskar.
Idag när svenskt jordbruk producerar mer än vad som kan avsättas är det
märkligt att inte långsiktig hushållning sätts högre.

Jordbruksnäringen förvaltar en av våra allra viktigaste resurser. Jordbruksmarken
är en unik resurs. Endast en liten del av jordytan är täckt av
sådana jordlager som är lämpliga att odla. Idag hushållar vi inte med markresursen
som vi borde. Istället för att använda metoder som värnar om markens
långsiktiga produktionsförmåga är det krav på kortsiktigt höga skördar
som dominerar.

Mot. 1989/90

J08O

4

Förlusterna av växtnäringsämnen, främst nitrat, är stora. Endast en del av Mot. 1989/90

den näring som bortföres med grödan kommer tillbaka till jordbruksmar- J08O

ken.

Alltför mycket rötslam från kommunala avloppsreningsverk innehåller sådana
mängder av giftiga metaller och svårnedbrytbara organiska föreningar
att det inte kan återföras till jordbruket. Dessa problem har tidigare i vår
behandlats av riksdagen och vi avstår därför ifrån att lägga nya förslag nu.

Systemet med vattentoaletter är en ur miljösynpunkt misslyckad satsning.

Kommunerna är idag tvungna att göra enorma investeringar i de förfallna
avloppsledningsnäten. Nu finns det därför chans att inte göra om samma
misstag utan att investera i nya ekologiska toalettsystem som kan ta tillvara
på växtnäringen på ett bättre sätt. I vårt förslag till statsbudget har vi anslagit
pengar till utvecklingsprojekt för ekologiska toalettsystern.

Jordbruket är idag beroende av mycket hjälpenergi bl.a. i form av olja,
inte minst för att tillverka kvävegödsel. Istället för att vara beroende av stora
mängder hjälpenergi från ändliga energikällor borde jordbruket kunna klara
sin kväveförsörjning genom att minska kväveförlusterna och genom att odla
kvävefixerande växter. Jordbruksnäringen skulle dessutom kunna bidra till
samhällets energiförsörjning genom att odla energigrödor.

Fosfor är ett nödvändigt näringsämne som tillförs jordbruksmarken framförallt
i form av konstgödsel. Tyvärr är fosfortillgångarna ytterst begränsade
och det är därför nödvändigt att hushålla med fosforn. Miljöpartiet de gröna
vill införa råvaruskatter. Fosfor är ett exempel på en råvara som är begränsad
och bör beläggas med råvaruskatt. Vi anser därför att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag till råvaruskatt på fosfor.

Forskning och utveckling

Forskning och utvecklingsarbete inom markvård, ekologiskt jordbruk, livsmedelskontroll
och energigrödor måste intensifieras vilket vi tidigare framhållit
i vår motion med anledning av regeringens proposition 1989/90:90 om
forskning.

Det ekologiska lantbruket behöver prioriteras. Forskningsprogram inom
nya områden måste startas upp. Den forskning som bedrivs idag är endast
en vinkling av den traditionella forskningen som nästan uteslutande har varit
produktionsinriktad. Forskning krävs som kan analysera hela produktionssystem.
Konsekvensanalyser måste föras in i forskningsverksamheten så att
samtliga effekter av olika metoder kan ses i ett helhetsperspektiv. På så vis
kan vi undvika de katastrofala följder som exempelvis dagens satsning på
konstgödsel har orsakat.

Traditionellt har forskningen och undervisningen i de norrländska områdena
varit svag. Samtidigt är förhållandena både vad gäller lämpliga växtoch
djurarter liksom naturförhållanden i övrigt i hög grad annorlunda än i
södra Sverige. Det är därför särskilt angeläget att slå vakt om och utveckla
den forskning och utvecklingsverksamhet som bedrivs bl.a. på Röbäcksdalen
utanför Umeå och inom bl.a. Öjeby-projektet. Vad gäller Öjeby-projektet
är det angeläget att det fullföljs genom åtminstone 3 växtföljder, dvs. i en
tid av ca 10 år.

I propositionen föreslås att dessa verksamheter skall konkurrera med Mot. 1989/90
andra angelägna insatser inom Norrlandsstödet. Vi anser däremot att det be- J08O
hövs ett särskilt statligt anslag riktat till just forskning och utveckling av jordbruk
i norra Sverige. Detta skall vara så pass väl tilltaget att åtminstone ovan
nämnda projekt och verksamheter kan utvecklas på ett tillfredsställande
sätt.

Sveriges roll i världens livsmedelsförsörjning

En stor del av världen svälter medan vi i Sverige talar om överskottsproduktion.
Situationen är absurd, men är det en bra lösning att skänka bort mat
till länder där befolkningen svälter? I miljöpartiet menar vi att mat som bistånd
skall användas vid katastrofsituationer, men att kontinuerligt livsmedelsbistånd
är skadligt för utvecklingen av jordbruket i länder med brist på
mat. Om Sverige och andra länder med överskott dumpar mat i u-länderna
blir det ytterst svårt för u-landsbönderna att kunna konkurrera och bygga
upp ett fungerande jordbruk.

Däremot är det mycket viktigt att Sverige tar ansvar för den egna försörjningen
av baslivsmedel. Ett ekologiskt fungerande jordbruk kräver större
areal. Om Sverige istället börjar importera sina livsmedel måste skördarna
pressas upp hårdare i andra delar av världen, vilket leder till ett jordbruk
med intensivare användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Att importera istället för att producera i Sverige innebär bara att flytta
miljöförstöringen utomlands. Det är därför viktigt att Sverige tar ansvar för
den globala försörjnings- och miljösituationen och utnyttjar möjligheterna
till produktion på jordbruksmarken.

Energi från åker

Den användning av åkermarken som även i framtiden kommer att vara viktigast
är att producera mat av god kvalitet och med metoder som är skonsamma
mot naturmiljön. För att lösa jordbrukets miljöproblem är det nödvändigt
att kraftigt minska användningen av kemiska bekämpningsmedel
och handelsgödsel. Detta kommer att leda till att behovet av åkerareal ökar.

Trots den större arealåtgång för livsmedelsproduktion som kommer att
krävas, med de miljökrav som miljöpartiet vill ställa på jordbruket, anser vi
att det finns utrymme för att odla annat än mat på åkern. Hur stort utrymme
som kommer att finnas i framtiden är naturligtvis svårt att bedöma. Det beror
dels på hur snabbt teknik- och kunskapsutvecklingen går och dels på hur
konsumtionsmönstret kommer att förändras. Om exakt samma produktion
som idag skall åstadkommas med nu tillgänglig teknik i jordbruket, helt utan
bekämpningsmedel och konstgödsel, skulle sannolikt åkerarealen behöva
utökas från nuvarande 2,9 milj. ha till ca 3,3 milj.ha.

På kort sikt anser vi dock att ca 100000 hektar av den nuvarande åkerarealen
skulle kunna användas till annat än odling av livsmedelsgrödor. En
satsning på biobränslen är en viktig del i en förändring av energisystemet till
ett system där bara förnyelsebara och miljövänliga energikällor används.

Det skulle därför vara positivt att ha utrymme för ännu mer odling av bio

6

bränslen och det är möjligt att ännu mer åker i framtiden skulle kunna an- Mot. 1989/90

vändas för annat än matproduktion. Det finns också möjlighet att åter odla J08O

upp en del av den åkermark som har lagts ned sedan 1940-talet.

Miljöpartiet de gröna anser att samma krav måste ställas på biobränsleproduktion
som på livsmedelsproduktion. Vi kan inte acceptera den höga
konstgödselanvändningen som idag används vid såväl livsmedels- som energiskogsodling.

De nuvarande utvecklingsinsatserna på biobränslen har inriktats allt för
ensidigt på Salix. Det är därför viktigt att även utveckling av andra energigrödor
kommer igång, t.ex. grödor som kan ingå i växtföljden och som kan
användas till biogasframställning. Biogasen kan omvandlas till metanol som
är ett utmärkt bränsle för förbränningsmotorer.

Om riksdagen beslutar enligt propositionens förslag kommer sannolikt
energigrödor att introduceras i jordbruket som en följd av de anläggningsstöd
som föreslås. Det är helt avgörande för utvecklingen av biobränsleodlingen
att detta följs upp av en energipolitik som gör biobränslena rejält lönsamma
t.ex. genom införande av tillräckligt hög skatt på koldioxid och genom
att biobränslena skattebefrias. Det viktigaste för att odlingen av energigrödor
skall kunna utvecklas är att det finns avsättning för produkterna,
och då krävs det att det är lönsammare att använda biobränslen än fossila
bränslen.

Vi har därför i vår motiton om punktskatter nyligen föreslagit en koldioxidskatt
på 65 öre/kg kodioxid till 1995 samt en råvaruskatt på fossila
bränslen med 5,9 öre/kWh. Koldioxidskatten skall naturligtvis inte gälla för
biobränslen eftersom koldioxidutsläppen från förbränningen i det fallet absorberas
av motsvarande växande energigröda eller skog. Vi föreslår också
i vår motion om mervärdeskatten m.m. att biobränslen skall befrias från
moms. Sammantaget skulle dessa förslag innebära att biobränslen skulle bli
mycket konkurrenskraftiga mot fossila bränslen.

Skötsellagen

I propositionen föreslås en ändring av skötsellagen så att det inte längre
kommer att krävas tillstånd för att ta jordbruksmark ur drift. Om miljöpartiet
de grönas jordbrukspolitiska förslag antas kommer inte detta att vara
något reellt problem eftersom åkermarken kommer att behövas. Men om
avregleringen av jordbruket genomförs utan de kompletterande förslag om
miljöhänsyn och resurshushållning som vi här lägger, anser vi att det är orimligt
att tvinga markägare att odla då det inte finns avsättning eller ekonomisk
lönsamhet.

Propositionen föreslår att anmälningsplikt skall gälla så att naturvårdande
myndigheter ges en chans att agera om marken är värdefull ur naturvårdssynpunkt.
Men myndigheten måste agera inom åtta månader för att ställa
krav på fortsatt drift kombinerat med erbjudande om ersättning till landskapsvård.
Miljöpartiet de gröna anser att dessa åtta månader skall infalla
under vegetationsperioden för att myndigheten skall ha möjlighet att bedöma
markens värde för naturvården.

I diskussioner om naturvård i odlingslandskapet betonas ofta det öppna

landskapet. Men det öppna landskap som är intressant av naturvårdsskäl är
inte de stora öppna slätterna. Där skulle det t.o.m. av naturvårdsskäl vara
positivt att öka landskapets variation genom att plantera lövskog, anlägga
våtmarker och kantzoner kring vattendrag.

Dags att förverkliga miljömålet

Propositionen har, i likhet med livsmedelspolitiska arbetsgruppens rapport,
inte föreslagit några åtgärder som syftar till att på allvar lösa problemet med
jordbrukets negativa miljöpåverkan. Miljöpartiet de gröna anser att jordbrukets
överskottsproduktion gör det möjligt att minska användningen av
konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Jordbrukets förluster av kväve och fosfor leder till övergödning av hav,
sjöar och vattendrag. Kväveläckaget från jordbruket har stor inverkan på
havsmiljön i Västerhavet, i synnerhet i Laholmsbukten. Förändringar inom
stallgödselhanteringen och konstgödselanvändning är nödvändiga för att
minska övergödningen.

För att lösa jordbrukets miljöproblem är det nödvändigt att förändra det
konventionella jordbruket. En total övergång till ett ekologiskt lantbruk (alternativ
odling) tar tid att genomföra. Därför är det viktigt att redan nu vidta
åtgärder för att drastiskt minska användningen av konstgödsel och kemiska
bekämpningsmedel.

För att minska läckaget av kväve anser miljöpartiet de gröna att användningen
av konstgödselkväve måste minska. Det bästa sättet att minska är att
använda sig av ekonomiska styrmedel. Ett kvoteringssystem skulle bli alltför
krångligt att kontrollera och administrera. Konstgödselkväve bör beläggas
med så höga avgifter att användningen minskar med 30 % inom ett år. På
fem års sikt bör det vara möjligt att halvera användningen. Jordbruket befinner
sig idag i en pressad ekonomisk situation och avgifterna bör därför föras
tillbaka i sin helhet till jordbruket. Vi föreslår att detta görs i form av ett
arealbidrag och ett utvidgat omställningsstöd till ekologiskt lantbruk. Det
nuvarande omställningsstödet gäller ju bara de odlare som anmälde sig under
förra våren.

Den alternativa odlingen har under de senaste åren utvecklats enligt följande
(godkänd areal och godkända odlare, enligt KRAV, Kontrollföreningen
för alternativ odling)

Betydande arealer bör relativt lätt och snabbt kunna läggas om till alternativ
odling.

Samtidigt som vi föreslår ett fortsatt omställningsstöd till ekologiskt lantbruk
är vi medvetna om att det allra bästa sättet att stimulera en övergång
är att göra det lönsamt att minska på kemikalieanvändningen. Om kvävet
blir dyrt så innebär det att det blir lönsamt att odla sitt eget kväve på gården.

Mot. 1989/90

J08O

1988

1989

1990

5 200 ha
7 500 ha
23 500 ha

areal

odlare

473

606

1600

Samtidigt som en förändring av det konventionella jordbruket i riktning mot Mot. 1989/90

mindre beroende av insatsvaror stimulerar en övergång till ekologiskt lant- J08O

bruk, hjälper det ekologiska lantbruket till med att utveckla metoder som
gör det lättare att förändra det konventionella jordbruket.

Om kvävet blir dyrare kommer det dessutom att bli lönsammare att hushålla
med kväve, vilket inte minst kommer att leda till en bättre hushållning
med stallgödseln. Stallgödseln orsakar i djurtäta områden allvarliga problem
med kväveutlakning och ammoniakavgång. Även om de ändringar som
gjorts i skötsellagen för att minska problemen i djurtäta områden i detta avseende
är positiva kommer det inte att räcka. Ett problem är att man kan
begränsa antalet djur som en gård får ha per hektar, men det går aldrig att
kontrollera att inte en stor del av gödslen sprids på en liten yta. Ett högre
kvävepris gör att bonden får ett kraftigt incitament att ta vara på
stallgödseln.

Lagringskapaciteten för stallgödsel måste öka så att en så stor del som
möjligt kan spridas på våren. Senast 1993 bör alla gårdar med djurhållning
ha en lagringskapacitet för stallgödsel på 12 månader. Man bör överväga att
införa någon form av stöd för dessa investeringar. Om djuren går ute en del
av året skall naturligtvis bara lagringskapacitet för stallperioden krävas. Syftet
med den utökade lagringskapaciteten är att det skall finnas möjlighet att
sprida all gödsel på våren då grödan kan ta tillvara på växtnäringen på ett
effektivt sätt.

Alla gårdar med mer än 50 djurenheter i problemområden borde vara
koncessionspliktiga för att göra det möjligt att kontrollera bl.a. antalet djur
i förhållande till den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel, stallgödselhantering
vad gäller lagringskapacitet och ammoniakavgång samt ensilagehantering.

Propositionen föreslår att ett anläggningsstöd skall införas för anläggning
av våtmarker, vilket är positivt eftersom det kan bidra till att minska kväveläckaget.
Men förslaget är framförallt utformat för att minska åkerarealen
eftersom kriteriet är brukarens intresse och inte var behovet av miljöskäl är
som störst. Det behövs därför också mer riktade åtgärder när det gäller anläggning
av våtmarker för att de effektivt skall kunna bidra till att minska
kväveläckaget. Miljöpartiet har föreslagit detta flera motioner. Vi avstår
därför ifrån att här upprepa samma förslag.

En omfattande rådgivningsverksamhet om våtmarksrestaurering behövs
framförallt inom de högintensiva jordbruksområdena i södra och västra Sverige.

Fosforgödsel är en betydande orsak till kadmiumspridning på åkrarna.

Spridningen av kadmium kan minskas genom att välja råfosfat som har lågt
kadmiuminnehåll och genom rening vid tillverkningen av handelsgödsel. Ett
bindande gränsvärde för kadmium i fosforgödsel måste införas. Livsmedelsproduktion
skall inte tillåtas på jordar som innehåller mer än 1 mg Cd/kg
jord torrvikt.

Jordbruket har en stor del i kemikalieanvändningen i samhället på grund
av den omfattande användningen av kemiska bekämpningsmedel. Användningen
av kemiska bekämpningsmedel innebär risker för såväl miljön som
för livsmedlens kvalitet. Odlingslandskapets flora utarmas och bekämp- 9

ningsmedelsrester finns i vattendragen och har också påträffats i grundvat- Mot. 1989/90

ten. Hanteringen av bekämpningsmedel är också ett stort arbetsmiljöpro- J08O

blem. Men kemikalieanvändningen orsakar inte bara problem i direkt anslutning
till livsmedelsproduktionen. Hela hanteringskedjan från tillverkning
i industrin till transport och avfallshantering utgör allvarliga miljöproblem.

Vi föreslår att användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar med
minst 80 % fram till 1995. Hänsyn måste tas till hur stor areal preparaten
räcker till. Det är fel att bara räkna minskningen i antal kg aktiv substans. De
nya så kallade lågdospreparaten har så hög giftighet att doserna har kunnat
minskas kraftigt samtidigt som bekämpningen varit lika effektiv som tidigare.

Kalkningsbidrag

Kalkning av jordbruksmark är nödvändig dels för att kompensera för det
kalcium som tas bort med skörden, dels för att kompensera för det sura nedfall
som luftföroreningarna ger upphov till. Med hänsyn till att det sura nedfallet
orsakas av utsläpp från främst energisystemet, trafiken och industrin,
så är det angeläget att landets bönder kompenseras för detta av samhället det
är något som vi gemensamt måste ta ansvar för. Ett direkt kalkningsbidrag
är också motiverat, eftersom marginalkostnaden för bonden att
kalka är väsentligt lägre än den marginalvinst bonden därigenom får genom
en bättre skörd - det finns alltså inte tillräckligt ekonomiskt motiv för bonden
att själv bekosta den kalkning som skulle behövas för att fullt ut motverka
försurningen. Detta är troligen också en viktig orsak till att jordarna
på många håll i vårt land stegvis försuras.

Vi föreslår därför att ett kalkningsbidrag skall utgå till jordbruket. Bidragets
storlek bör stå i direkt förhållande till det sura nedfall som den aktuella
brukningsenheten drabbas av.

Hotade arter och naturvård

En stor del av de arter som är utrotningshotade i Sverige är beroende av
kulturlandskapet. De trängs nu tillbaka av ändrade brukningsmetoder, bortröjande
av odlingshinder, nedläggning av jordbruksmark, gödsling och kemiska
bekämpningsmedel. Brukningsmetoder som kräver mindre användning
av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel leder till att en större
artrikedom kommer att bibehållas i odlingslandskapet. I vår partimotion
(1989/90:Jo817) om art- och biotopskydd har vi presenterat ett lagförslag
som syftar till att skydda hotade arter och deras biotoper. Kulturlandskapets
biotoper har också beaktats i det förslaget.

Det är glädjande att propositionen föreslår en speciell ersättning till landskapsvård
i syfte att förhindra en fortsatt utarmning. Problemet är att den
föreslagna ersättningen inte kommer att räcka för att hindra en större nedläggning
av jordbruksmark i skogs- och mellanbygder. Det är främst jordbruket
i just dessa bygder som har stor betydelse för artrikedomen. När jordbruket
avregleras kommer spannmålspriserna att sjunka kraftigt, vilket

10

kommer att orsaka en stor nedläggning av jordbruksmark. Om avregle- Mot. 1989/90
ringen kombineras med åtgärder för att minska användningen av kemiska J08O
bekämpningsmedel och konstgödsel, kommer prisraset på spannmål att
dämpas snabbare och även åkermarken i mindre gynnande bygder kommer
att kunna bevaras. Dessutom bör den föreslagna landskapsvårdsersättningen
successivt höjas till 500 milj.kr. per år, vilket för övrigt naturvårdsverket
i sitt remissvar till livsmedelspolitiska arbetsgruppens rapport har föreslagit.
Vi föreslår att budgetmedel till landskapsvårdsersättning avsätts enligt
följande:

1990/91

100 milj.kr.

1991/92

200 milj. kr.

1992/93

300 milj. kr.

1993/94

400 milj. kr.

1994/95

500 milj.kr.

och därefter bibehållet anslag.

Förutom att beloppet till landskapsvårdsersättning är för lågt tilltaget finns
inga klara riktlinjer i propositionen för hur pengarna skall användas. Miljöpartiet
de gröna anser att anslaget till landskapsvårdsersättning skall utgå till
de för artbevarandet mest angelägna markerna. Jordbruksmarkerna i skogsoch
mellanbygderna har särskilt stor betydelse för landskapsbilden och artrikedomen
och skall därför prioriteras. Stor hänsyn skall också tas till de inhemska
husdjurslantraserna, t ex rödkulla och fjällko.

Det är svårt att avgöra om ens de 500 milj. kr. som vi föreslår är tillräckliga.
Därför bör programmet för landskapsvård utvärderas efter tre år för att
kontrollera om beloppet har varit tillräckligt och om pengarna använts på
avsett sätt.

Minskad sårbarhet och bättre beredskap

En av utgångspunkterna för livsmedelspolitiska arbetsgruppen var att uppfylla
beredskapsmålet på ett bättre sätt. Varken gruppens rapport eller propositionen
föreslår några andra åtgärder än att utöka livsmedelslagringen i
norra Sverige och att i fortsättningen kalla Norrlandsstödet för beredskapsmotiverat
stöd istället för Norrlandsstöd.

Propositionen ser på beredskapsfrågorna i ett alltför snävt perspektiv. Sårbarheten
i själva livsmedelsproduktionen och förädlingen berörs inte. Inga
åtgärder föreslås som kan minska beroendet av importerade insatsmedel.

Inte heller det oklara läget beträffande den framtida tillgången på mat i världen
vägs in. Just nu talas det om livsmedelsöverskott i många länder, men
framtiden är osäker. Folkmängden ökar kraftigt. Markförstöring i olika former
och brist på vatten hotar den framtida livsmedelsförsörjningen.

För att garantera försörjningstryggheten i en osäker framtid och i eventuella
krislägen är det viktigt att ha en hög självförsörjningsgrad av livsmedel.
Det är också viktigt att ha en regionalt spridd livsmedelsproduktion. Vi
föreslår att prisstödet i hela det nuvarande Norrlandsstödsområdet i kommande
GATT-förhandlingar skall motiveras utifrån beredskapsskäl.

Eftersom åtminstone delar av Norrlandsstödet, enligt propositionen, kan 11

motiveras av beredskapsskäl bör också ett produktionsmål för norra Sverige Mot. 1989/90

upprättas. Ett bibehållet prisstöd motiveras just därför att det är produktio- J08O

nen av jordbruksprodukter som skall stimuleras. Däremot bör inte produktionsmålet
sättas i relation till en konstant produktionsvolym. Tidigare har
en målsättning om att produktionen skulle ligga på just 1984 års produktionsnivå
satts upp. Målet för produktionsvolymen bör överensstämma med
konsumtionen och prisstödet justeras efter detta. Det kan också vara lämpligt
att se till självförsörjningsgraden inom olika delar av Norrlandsstödsområdet
om delar av området skulle hamna på en låg självförsörjningsgrad av
jordbruksprodukter som är lämpliga att framställa i området.

Det kanske största problemet för Norrlandsjordbruket är den bristande
framtidstron. Det är svårt att få unga människor att våga satsa på jordbruk.

Därför anser miljöpartiet att någon form av etableringsstöd inom Norrlandsstödsområdet
bör inrättas. Ett sådant stöd skulle innebära en tydlig politisk
markering om en vilja att satsa på Norrlandsjordbruket och kunna bidra till
att skapa större framtidstro.

Vi ser det som mycket positivt att regeringen har valt att inrätta ett transportstöd
inom Norrlandsstödsområdet som ersättning för det transportstöd
som försvinner när mejeriregleringen avskaffas.

I samband med behandlingen av jordbrukspolitiken förra året avstod riksdagen
från att justera områdesindelningen i Norrlandsstödsområdet med
hänvisning till den livsmedelspolitska arbetsgruppen. Justeringen bör genomföras
nu enligt det förslag som jordbruksnämnden lagt fram eftersom
inget framkommit som motsäger jordbruksnämndens bedömning.

Miljöprofil i GATT-förhandlingarna

Miljöpartiet de gröna menar att Sverige i GATT-förhandlingarna måste satsa
på en radikal profil vad gäller miljöhänsyn och hushållning med naturresurser.
Vår syn på GATT-förhandlingarna har vi utvecklat i en särskild partimotion
under den allmänna motionstiden.

Ett grundläggande krav är att samma villkor måste ställas på importerade
som på svenska produkter, även när det gäller produktionsmetoderna. Det
skall inte vara möjligt att t.ex. förbjuda en kemikalie av miljöskäl och sedan
importera jordbruksprodukter som är odlade med hjälp av den kemikalien.

Ett sådant agerande leder inte till en bättre miljöpolitik utan bara till att miljöproblemen
exporteras.

Sverige bör inte i GATT-förhandlingarna driva en aktiv linje för att omvandla
gränsskydd till tullar. Gränsskydd ger ett bättre skydd mot import
eftersom gränsskyddets storlek är beroende av världsmarknadspriserna. En
övergång till tullar kan leda till att svensk livsmedelsproduktion får allt svårare
att hävda sig. Livsmedel kan komma att importeras från andra länder
medan jordbruksmark läggs ned i Sverige. Detta innebär en nackdel ur miljösynpunkt
eftersom högre skördar måste pressas ur en mindre åkerareal.

Det svenska gränsskyddet skall vara så högt i framtiden att i princip en självförsörjning
av baslivsmedel tryggas.

12

Konkurrens

När avregleringen genomförts kommer de kooperativa producentföreningarna
att i betydligt större utsträckning att kunna konkurrera med varandra.
Eftersom vissa av dessa är mycket stora och andra betydligt mindre, finns
det en risk för att de mindre råkar illa ut. Detta kan leda till regionalt snedvridande
effekter på t.ex. mjölkområdet. Arla, som är mycket stor producentförening
i storstadsområden söderöver, kan tänkas dumpa sitt mjölköverskott
i t.ex. Norrlandsstäderna, varpå de relativt små Norrländska producentföreningarna
får försämrad ekonomi. Detta kan i sin tur leda till såväl
högre mjölkpris i glesbygd som sämre förutsättningar för jordbruk i norr.

Det är därför av största vikt att den här typen av problem noga följs upp
i samband med en avreglering. Någon typ av förenklad reglering på t.ex.
mjölkområdet bör övervägas om inte de föreslagna bidragssystemen m.m.
visar sig vara tillräckliga för att klara de regionalpolitiska och beredskapsmässiga
målen.

Övergångsåtgärder

Eftersom miljöpartiet de gröna inte delar propositionens uppfattning att
jordbruksmark bör läggas ned, anser vi inte att någon speciell betalning skall
utgå bara för att sluta odla jordbruksgrödor (omställningsstöd). Vi vill att
marken skall brukas med andra metoder som helt enkelt innebär att mer
mark måste utnyttjas för livsmedelsproduktion än i regeringens förslag.

Däremot delar vi regeringens uppfattning när det gäller att införa ett anläggningsstöd
till lövskog, energiskog och våtmarker. Vi anser att det finns
utrymme för detta även med den förändrade jordbrukspolitik som vi föreslår.
Men bidrag till anläggning av lövskog bör endast utgå i slättbygd. Dessutom
anser vi att anläggningsstödet till lövskog och energiskog skall begränsas
till 100000 ha.

Plantering av ädellövskog bör stimuleras speciellt, med tanke på bl.a. den
artrikedom som finns i dessa skogar. Med hänsyn till detta bör ett högre anläggningsstöd
betalas ut till ädellövskog än till annan lövskogsplantering.

Inkomststöd

Ett arealbaserat inkomststöd ger lantbrukarna större möjligheter att göra
förändringar i sin produktion. Övergångsperioden bör dock vara längre än
vad som föreslås i regeringens proposition och minst sträcka sig till budgetåret
1994/95, enligt nedanstående tabell.

1990/91

1200 kr./ha

1991/92

1100 kr./ha

1992/93

900 kr./ha

1993/94

700 kr./ha

1994/95

500 kr./ha

1995/96

500 kr./ha

Mot. 1989/90

Jo80

I inkomststödet för 1990/91 ingår en retroaktiv ersättning omfattande 400
kr./ha för inkomståret 1989/90.

13

I regeringens förslag föreslås de 730 milj. som finns kvar i regleringskassan
inräknas i inkomststödet för 1990/91, vilket därmed utgör 400 kr./ha fördetta
år. Därmed skulle dessa medel användas på ett annat sätt än vad som ursprungligen
överenskoms i uppgörelsen mellan näringen och staten 1985. Vi
anser därför att omförhandling bör ske vad gäller användningen av dessa
kvarvarande regleringsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:146,

2. att riksdagen antar som jordbrukspolitisk målsättning att Sverige
i princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel i enlighet med
vad som föreslås i motionen,

3. att riksdagen antar som riktlinje att den svenska åkermarken i
första hand skall användas till produktion av livsmedel med ekologiskt
riktiga metoder och i andra hand till produktion av energiråvara,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av sund konkurrens i livsmedelsproduktion,
distribution och försäljning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett långsiktigt och uthålligt jordbruk,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till råvaruskatt på fosfor
i enlighet med vad som angivits i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter på
såväl konstgödselkväve som bekämpningsmedel i enlighet med vad
som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forsknings-
och utvecklingsarbetet inom markvård, ekologiskt lantbruk,
livsmedelskontroll och energigrödor intensifieras i enlighet med vad
som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt anslag
till forskning och utveckling av jordbruksnäringen i norra Sverige i enlighet
med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samma krav som ställs i motionen på livsmedelsproduktion skall gälla
för biobränsleproduktion,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i
skötsellagen föreslagna perioden inom vilken myndigheten har möjlighet
att agera skall infalla under vegetationsperioden,

12. att riksdagen ger regeringen till känna att användningen av
konstgödselkväve skall minska med minst 30 % inom ett år främst genom
en ökning av miljöavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av konstgödselkväve bör minska med minst 50 % inom
fem år,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Jo80

14

tionen anförts om återföring av inkomster från miljöavgifterna till Mot. 1989/90

jordbruket i form av arealersättning och omställningsstöd till ekolo- J08O

giskt lantbruk,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts att alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel
på minst tolv månader fr.o.m. 1993,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
större gårdar inom problemområden för miljön skall omfattas av koncessionsplikt
i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar införa ett bindande gränsvärde för kadmium
i fosforgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,

18.att riksdagen beslutar att jordbruksmark som innehåller mer än
1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall få användas för livsmedelsproduktion,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av kemiska bekämpningsmedel bör minska med minst
80 % inom fem år,

20. att riksdagen i enlighet med vad som anges i motionen beslutar
att ett kalkningsbidrag till jordbruksmark som sätts i direkt relation
till det sura nedfallet införs i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

21. att riksdagen beslutar att den föreslagna ersättningen till landskapsvård
successivt skall höjas till 500 milj.kr. per år i enlighet med
vad som anges i motionen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man
vid fördelning av medlen skall utgå ifrån de riktlinjer som anförts i
motionen, dvs. till områden med stort naturvärde och där inhemska
husdjurslantraser används m.m.,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet
med ersättning till landskapsvård bör följas upp efter tre år,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisstödet
till hela det nuvarande Norrlandsstödsområdet skall motiveras
utifrån beredskapsskäl och för att minska sårbarheten i livsmedelsförsörjningen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Norrlandsstödet
skall justeras efter konsumtionsnivån inom Norrlandsstödsområdet,

26. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till etableringsstöd
för det nuvarande Norrlandsstödsområdet,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samma krav skall ställas på importerade och svenska produkter i enlighet
med vad som anförts i motionen,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall driva en radikal linje vad gäller miljöpolitik och resurshushållning
inom GATT-förhandlingarna,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i GATT-förhandlingarna inte skall förespråka en övergång till tullar
i stället för gränsskydd, 15

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det Mot. 1989/90

svenska gränsskyddet i framtiden skall vara så högt att i princip en J08O

självförsörjning av baslivsmedel tryggas,

31. att riksdagen beslutar att inget särskilt stöd skall utgå till att ta
mark ur produktion,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bidrag
till skogsplantering endast skall ges till lövskogsplantering i slättbygd,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att plantering
av ädellövskog bör stimuleras speciellt och att anläggningsstödet
bör vara betydligt högre än anläggningsstödet till annan lövskogsplantering,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att omläggningsstöd
skall utgå till ekologiskt lantbruk i enlighet med vad
som anförts i motionen,

35. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om uppföljning av avregleringens effekter på konkurrensen mellan
producentföreningar m.m.,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
arealbaserade inkomststödet skall utbetalas minst t. o. m. 1995/96 i
enlighet med vad som föreslås i motionen,

37. att riksdagen ger regeringen till känna att omförhandling om
kvarvarande regleringsmedel skall genomföras i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 8 maj 1990

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Eva Goés (mp)

Anders Nordin (mp)

Carl Frick (mp)

Hans Leghammar (mp)
Roy Ottosson (mp)

1 En ny livsmedelspolitik. Ds 1989:63
gotmb 96651. Stockholm 1990

16

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1990-05-08 Bordläggning: 1990-05-10 Hänvisning: 1990-05-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (74)