med anledning av prop. 1989/90:125 Förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90

Motion 1989/90:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N68

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:125 Förslag om
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1989/90

Miljö- och energidepartementet, C. Energi

1. Inledning

Regeringen föreslår under denna titel att Vattenfall bemyndigas att genomföra
affärer vars syfte är att bygga ut energiproduktionen huvudsakligen genom
att utnyttja fossila bränslen. Miljöpartiet de gröna avvisar regeringens
förslag av följande skäl:

- Huvudlinjen bör vara att minska energianvändningen, inte att öka den.

- Riksdagens koldioxid-mål motverkas av regeringens förslag.

- Avvecklingen av kärnkraften och nedtrappningen av fossilbränsleanvändningen
skall ske genom effektiviseringar och genom övergång till inhemska,
förnybara energikällor.

- Förslaget innebär - beträffande fossilgasen (naturgasen) - ett första steg
som senare kommer att följas av mycket stora investeringar som låser fast
oss i ett felaktigt energisystem.

2. SwedeGas AB

Miljöpartiet har i motion N413 yrkat på att Vattenfalls befattning med SwedeGas
AB skall upphöra. Vi har alltid ansett det vara i princip fel att Vattenfall
skall vara den störste aktören för två konkurrerande energiformer: elektricitet
och fossilgas. Vi har därvid yrkat på att staten skulle överta aktierna
i SwedeGas AB. Vi har flera skäl till detta.

För det första menar vi att Vattenfall söker att få en maktställning på allt
fler för verket nya områden inom energipolitiken. Men på dessa områden fjärrvärme,
biobränslen, fossilgas, anläggningsverksamhet, energihushållning
- agerar man främst med sina intressen som elproducent för ögonen.
Därför vill vi ånyo framföra att Vattenfall bör enbart ägna sig åt elproduktion
och eldistribution. Vattenfalls makt måste minskas. Statens övriga engagemang
på energiområdet bör ske genom andra organ.

För det andra anser vi att det vore ett stort misstag att introducera ett nytt
fossilt bränsle i stor skala på den svenska energimarknaden. Visserligen är
fossilgas ur miljösynpunkt ett bättre bränsle än kol och olja, men det är be

häftat med ett antal svagheter som motiverar att man inte later fossilgasen Mot. 1989/90
expandera i Sverige. N68

Våra generella synpunkter på fossilgasen är följande:

Det är för det första ett importbränsle med de sårbarhetsrisker detta medför.
I motsats till vad som gäller för olja och kol är antalet alternativa leverantörer
ytterst begränsat.

Det ökar för det andra koldioxidhalten i atmosfären i klar motsättning till
riksdagens koldioxidbeslut. (Om det inte ersätter kol och olja. vilket vi inte
tror att det kommer att göra i någon större utsträckning.)

Det kräver för det tredje stora investeringar i form av ett omfattande rörledningsnät
- siffran 32 miljarder kronor har nämnts. De stora investeringarna
kommer att förhindra investeringar i de inhemska förnybara energiformerna:
biobränslen, vindkraft och solvärme. Pengar kan bara användas en
gång! Man bygger upp en infrastruktur med en livslängd på kanske 50 år. De
inhemska energiformerna kommer inte att kunna konkurrera med naturgasen
när rörnätet en gång har byggts upp. Om staten stödjer denna utbyggnad
har man etablerat ett faktum på energimarknaden som kommer att vara lika
svårt att avveckla som kärnkraften.

Utbyggnad av ett fossilgasnät skulle på ett eftertryckligt sätt motverka den
långsiktiga målsättning som formulerats av Brundtlandkommissionen: en
halvering av energianvändningen.En målsättning som även miljöminister
Birgitta Dahl offentligen bekänt sig till.

Att föreställa sig att man, samtidigt som man skall minska den totala energianvändningen,
skall kunna bygga ut både fossilgassystemet och användningen
av inhemsk energi - främst biobränslen - är rent ut sagt dumt. Detta
inser företrädarna för biobränsleintressena i landet och kommer att betrakta
en statlig satsning på fossilgas som en dödsstöt.

Ibland har man sökt försvara uppbyggnaden av fossilgasnätet med möjligheten
att på sikt utnyttja detta för biogas. Detta är orealistiskt. Det kommer
inte att finnas några behov att transportera biogas från Stockholm till Göteborg
eller tvärtom. Biogas bör distribueras i små lokala system från gasgeneratorer
i måttlig storlek.

Den mest omedelbara åtgärden från regeringens sida vore ett aktivt stöd
till de inhemska energikällorna. Miljöpartiet har redan i en annan motion
föreslagit att bioenergi och vindenergi skall dels befrias från mervärdeskatt,
dels att producenterna av sådan energi skall erhålla restitution på inbetald
moms.

Staten bör därför agera kraftfullt för att begränsa utbyggnaden av fossilgasanvändningen.
Därför bör staten vara ensam ägare av SwedeGas AB och
inte överlämna initiativet till en expansionsglad fri företagsamhet.

3. AB Fagersta Kommuns Energiverk

Miljöpartiet har i motion N413 uttalat att Vattenfall bör upphöra med sitt
engagemang i de kommunala energiverken om inte alldeles speciella skäl föreligger.
Såvitt vi förstår innebär den planerade affären att Vattenfall för 1,5
milj.kr. minskar sitt engagemang i fjärrvärmerörelsen i Fagersta från 50 till
35 %. Huruvida detta är en bra eller dålig affär ger propositionen oss inget

underlag att bedöma. Såsom vi ovan framhållit är momsbefrielse och moms- Mot. 1989/90

restitution det bästa sättet att stödja en positiv utveckling av fastbränslean- N68

vändningen i anläggningar av den typ som finns i Fagersta.

Som tidigare anförts bör Vattenfalls verksamhet i fortsättningen inskränkas
till elproduktion och eldistribution. Riksdagen bör besluta att Vattenfalls
engagemang i Fagersta energiverk snarast avvecklas.

4. Nynäs Energy Chemicals Complex NEX AB

Det s.k. NEX-projektet har genomgått en mångskiftande historia av misslyckade
teknisk-ekonomiska hugskott. Det mest utmärkande för denna utveckling
är att tekniskt och ekonomiskt kunniga personer utanför projektet
alltid insett att planerna varit ekonomiskt osunda innan intressenterna och
den politiska majoriteten i Nynäshamn insett detta. Det finns utförliga beskrivningar
av den historien. Följande kan dock summeras. Av tidigare idéer
har följande slopats: kol som bränsle har försvunnit till förmån för tunga
restoljor, ammoniak som huvudprodukt är borta, fjärrvärmeleveranser till
Stockholm, fjärrvärmeleveranser till Haninge är inte heller aktuella.

Nu avser man att förutom 280 MW el leverera värme till raffinaderiet. Den
uppgivna investeringskostnaden 4 miljarder (14 285 kr./kW) är så hög att
projektet knappast bör komma till stånd av rent ekonomiska skäl. På grund
av projektets pionjärkaraktär är rimligen kostnadsberäkningarna mycket
osäkra. Erfarenheten visar att de verkliga kostnaderna vid sådana pionjärprojekt
ofta tenderar att bli mycket högre än de på projektstadiet framräknade.

Trots sitt engelskklingande namn är företaget i nuvarande skepnad helsvenskt
och har en helt svensk kundkrets.

Därtill kommer att en anläggning som skall drivas med högsvavliga - och
aggressiva - restoljor med all sannolikhet kommer att vara förenad med åtskilliga
tekniska bekymmer. Aven om man skulle lyckas hålla utsläppen av
svavel och kväveoxider på en låg nivå, så kommer med all säkerhet miljöstörningar
att uppstå. Men framför allt är Vattenfalls planer att investera i
detta projekt en klar demonstration av att regeringen (och Vattenfall) blankt
struntar i riksdagens koldioxidbeslut från 1988.

Föreställningen att man skulle kunna tillåta ökade koldioxidutsläpp från
denna och tre andra av Vattenfall planerade anläggningar genom att minska
utsläppen på annat håll i samhället förefaller totalt orealistisk. Det rör sig
om utsläpp av storleksordningen 10 % av dagens utsläpp. I varje fall har inte
Vattenfall några resurser att genomföra en sådan reduktion. Regeringen har
vidare på intet sätt visat att den vill föra en politik - exempelvis genom en
drastisk hastighetsminskning på våra vägar - som skulle reducera koldioxidutsläppen.

Miljöpartiet de gröna har i ett flertal motioner yrkat på att staten skall
driva en konsekvent energipolitik inriktad på energihushållning - främst genom
effektivisering. Enligt vår uppfattning är minskningar av el- och energibehovet
inte bara möjligt, det är dessutom det enda ansvarsfulla. Vi refererar
ånyo till Brundtlandkommissionens målsättning och till våra motioner
N413 och N414 samt till vår motion N432 vilken kräver förbud mot uppför

andet av alla större nyanläggningar som förbränner fossila bränslen. I stället Mot. 1989/90

kräver vi en koncentrerad satsning på inhemska förnybara energikällor. N68

NEX-projektet har redan förbrukat alldeles för mycket mänsklig energi.

Det bör stoppas - omgående.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslagen
under moment C står i klar motsättning till riksdagens beslut år
1988 att koldioxidutsläppen inte får öka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fossilgasutbyggnad i Sverige,

3. att riksdagen avslår förslaget att Vattenfall skall försälja aktier i
SwedeGas AB till privata intressenter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten
direkt bör stå som ägare till SwedeGas AB,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till modifierad investeringsplan
för Vattenfall,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att Vattenfall
får avyttra aktier i Fagersta Energiproduktions ABoch samtidigt inköpa
aktier i AB Fagersta Kommuns Energiverk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vattenfalls
samtliga engagemang i Fagersta kommuns fjärrvärmeförsörjning
skall upphöra,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga Vattenfall
att förvärva aktier i Nynäs Energy Chemicals Complex NEX AB.

Stockholm den 4 april 1990
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Carl Frick (mp)

Lars Norberg (mp)
Krister Skånberg (mp)
Gösta Lynga (mp)

7