med anledning av prop. 1987/88:124 om god man och förvaltare

Motion 1987/88:L5 av Karin Ahrland m. fl. (fp, m, c)

av Karin Ahrland m. fl. (fp, m, c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :L5

av Karin Ahrland m. fl. (fp, m, c)

med anledning av prop. 1987/88:124 om god man och
förvaltare

I proposition 1987/88:124 föreslås att institutet omyndigförklaring avskaffas.

I stället införs - vid sidan av godmansinstitutet - ett nytt rättsinstitut, kallat
förvaltarskap.

Som förutsättning för att det skall förordnas förvaltare för någon, anges
dels att han behöver hjälp på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande, dels att han är ur
stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap skall kunna vara totalt
eller partiellt, eller enligt lagtexten: Förvaltaruppdraget skall anpassas till
den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss
egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.
Totalt förvaltarskap uttrycks i den föreslagna lagtexten med orden ”har

förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget”. Den som står

under förvaltarskap saknar rättslig handlingsförmåga i de avseenden förvaltarskapet
gäller.

I ett flertal författningar finns bestämmelser om behörighet för tjänst eller
uppdrag. Ett vanligt behörighetskrav är att vederbörande inte får vara
omyndig, dvs. underårig eller förklarad omyndig. Detta gäller t. ex. för
domare (även nämndemän) och advokater.

Förslaget i propositionen innebär i fråga om dessa behörighetskrav att
endast den som står under totalt förvaltarskap är obehörig att utöva
domarämbete eller vara advokat. Den som står under partiellt förvaltarskap
är sålunda - oavsett hur stor del av hans rättssfär som förvaltarskapet
omfattar - därigenom inte formellt obehörig att vara domare eller advokat.

Som ett sätt att råda bot på dessa konsekvenser av den föreslagna
regleringen anvisas i propositionen möjligheten att när någon skall utses till
tjänst eller uppdrag ta hänsyn till vederbörandes sjukdomstillstånd e. d. med
stöd av gällande bestämmelser om en allmän lämplighetsprövning.

Enligt vår uppfattning grundas regeringsförslaget i aktuellt hänseende på
en felsyn.

För det första - när det gäller domare och advokater- måste beaktas att det
nuvarande kravet på att vederbörande inte får vara omyndig inte bara gäller
vid prövningen om han skall utnämnas till domare (eller nämndeman) eller
antas till ledamot av Advokatsamfundet. Regleringen är sådan att kravet
måste vara uppfyllt under hela den tid som vederbörande är domare resp.
advokat. Med nuvarande ordning uppkommer inga svårigheter att skilja den

sorn på grund av sitt tillstånd blir omyndigförklarad från befattningen. Med Mot. 1987/88

den i propositionen föreslagna ordningen däremot uppstår uppenbarligen L5

svårigheter som inte kan lösas genom tillämpning av regler om allmän
lämplighetsprövning.

För det andra är det en motbjudande tanke att den som i större eller
mindre grad är berövad sin rättsliga handlingsförmåga formellt skall vara
behörig att företa rättshandlingar för annans räkning, t. ex. i verksamhet som
advokat eller rättegångsombud. Lika svårt är det att föreställa sig att en
sådan person enligt lagen inte skall vara förhindrad att utöva domaruppgifter.
Det får beaktas att bland dem, för vilka förvaltarförordnande kan bli
aktuellt, i propositionen anges personer med psykiska svaghetstillstånd, med
psykiska störningar och med vissa psykiska sjukdomar, bl. a. manodepressiva.

I gängse kommentarer till rättegångsbalken framhålls - i anslutning till
kravet på att vederbörande ej får vara omyndigförklarad - vikten av att
förtroendet för domstolarna ligger på en hög nivå liksom betydelsen av att
advokaten intar en ekonomiskt oberoende ställning.

Frågan om olika åtgärder för att stärka allmänhetens förtroende för
rättsväsendet och för att vidmakthålla kvaliteten i rättskipningen har på
senare tid tilldragit sig en alltmer ökad uppmärksamhet, även i den allmänna
debatten. Att allmänhetens uppfattning i detta hänseende inte skulle
påverkas positivt av den föreslagna regleringen är uppenbart.

Vikten av att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet och
hänsynen till den enskildes rättssäkerhet gör att slutsatsen endast kan bli en:

Den som står under förvaltarskap måste alltid vara diskvalificerad, oavsett
om förvaltarskapet är totalt eller partiellt. Behörighetskravet för de grupper
som här behandlats måste därför anges med uttrycket ”sorn har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken” och orden ”utan begränsning av förvaltaruppdraget”
måste sålunda utgå. Sådana ändringar bör ske i de framlagda
förslagen om ändringar i rättegångsbalken, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar,
lagen om marknadsdomstol, lagen om rättegången i arbetstvister,
lagen om bostadsdomstol, lagen om patentbesvärsrätten, lagen om försäkringsdomstolar,
sjölagen, lagen om skiljemän, lagen om arrendenämnder
och hyresnämnder och lagen om statens VA-nämnd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar vidta de ändringar i de genom proposition
1987/88:124 framlagda lagförslagen som här förordats.

Stockholm den 5 april 1988
Karin Ahrland (fp)

Björn Körlof (m) Gunilla André (c)

6

gotab Stockholm 1988 14985

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Lagutskottet

Händelser

Inlämning: 1988-04-05 Bordläggning: 1988-04-06 Hänvisning: 1988-04-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)