Massmediakoncentrationen

Motion 1990/91:K408 av Bo Hammar m.fl. (v)

av Bo Hammar m.fl. (v)
Genom sin strävan att kontrollera samtliga
distributionskanaler hotar de nya mediemogulerna att
monopolisera och likrikta kulturproduktionen i
informationssamhället. En handfull jättelika privata
koncerner får ett allt större inflytande över världens
medier.
Deras strategi går ut på total koncentration och de köper
alla tänkbara distributionskanaler -- tryckta medier,
etermedier, film. Det betyder att under 90-talet kommer
fem till tio bolagsjättar att ta kontrollen över det mesta av
världens viktiga tidningar, tidskrifter, böcker, radio och TV-
stationer, filmer, musikinspelningar och videokassetter.
Dessa jättar planerar också att vinna inflytande över
varje steg i själva informationsprocessen. Nyheter som
fiberoptik och satelliter gör det möjligt att trycka och sända
över hela världen med en allt större hastighet och till en allt
lägre kostnad.
Vetenskapliga och tekniska tidskrifter är numera i stor
utsträckning kontrollerade av de stora mediemogulerna.
Också de stora databaserna kontrolleras av ett fåtal stora
bolag. De globala medierna är guldgruvor ur många
aspekter.
Hur ser då koncentrationen ut? Vilka äger vad?
När världen går in i det tjugonde århundradets sista
decennium är det fem mediekoncerner som dominerar:
TIME WARNER, som finns i Australien, Asien,
Europa, Latinamerika och i USA. Detta företag hävdar att
det är världens ledande direkta marknadsförare av
information och underhållning. Time Warner har 35 000
anställda.
BERTELSMANN, som är specialister på bokklubbar
och bokutgivning. Bertelsmanns når ut över femton länder
och fyra världsdelar.
NEWS CORPORATION ägs av den dynamiske
imperiebyggaren Rupert Murdoch. Företaget är stationerat
i Australien och har tidningsupplagor som är större än
någon annan utgivare i världen. Murdoch är också världens
ledande producent av våldspornografi.
HACHETTE är världens största producent av
veckotidningar och månadsmagasin.
CAPITAL CITIES/ABC äger åtta lokala TV- och 21
radiostationer runtom i USA. De har också kedjor av
dagstidningar och inspelningsstudior i Hollywood. Den
störste enskilde aktieägaren är Warren Buffett som också
kontrollerar som näst störste aktieägare Washington Post
Company och delar av Coca-Cola och därmed också
filmbolaget Columbia.
Förutom dessa jättar i medievärlden finns förstås andra
medelstora jättar som försöker att nå de riktigt storas
nivåer. Som exempel kan nämnas Robert Maxwell, som
kontrollerar hundratals publikationer enbart i England.
Det japanska bolaget Sony är fortfarande litet mätt efter
globala mått fast det äger CBS Records som är världens
största skivbolag.
Det globala mediemonopolet är inte synligt för
konsumenternas ögon. Kioskerna uppvisar fortfarande
rader av tidningar och tidskrifter med en bländande
mångfald av färger och ämnen. Över hela världen fortsätter
eter- och kabelkanalerna att föröka sig liksom
videokassetterna på dussintals olika språk. Men om detta
brokiga kalejdoskop plötsligt försvann och ersattes med
bolagsagenturerna för dem som äger produktionen skulle
namnen på det fåtal transnationella mediejättar som
behärskar fältet göra bilden grå och enformig.
Den galopperande kommersialiseringen och
koncentrationen av medierna kommer också att drabba
Sverige. Det presstöd som avses motverka
monopoliseringen har begränsad verkan. Svensk EG-
anslutning kommer att ytterligare påskynda en
koncentration och kommersialisering av medievärlden inte
minst med tanke på EG:s hållning om fria kapitalrörelser
och därmed fria investeringar. När EG:s gemensamma
marknad förverkligas så kommer 320 miljoner konsumenter
att vara mycket intressanta för mediejättarna.
Dessa konsumenters totala årliga köpkraft beräknas bli
en av de största i världen, och framför allt bildar de en
exempellöst stor TV-publik.
Världens nationer måste gemensamt lagstifta mot de
starka monopoltendenser som finns inom medievärlden.
Det ska inte vara fråga om censurregler utan om en
internationell konvention som kan garantera mångfald och
valfrihet bland medierna.
Grunden för all frihet -- informationsfriheten -- står på
spel. Det ligger en oerhörd maktutövning i att kunna forma
en information som så många människor är beroende av för
beslut om allt från vem de bör rösta på till vad de bör äta till
middag.
Det är således dags för världens nationer att mötas och
skapa en konvention eller deklaration om
informationsfrihet. Beslut om monopolbegränsande
principer måste fattas och dessa principer tillämpas både
inom nationernas gränser och över ländernas gränser.
En internationell konvention med syfte att garantera
mångfald och valfrihet bland medierna skulle kunna sätta
gränser för hur många mediekanaler en person eller
jättekoncern fick kontrollera, precis som andra
internationella konventioner har satt regler för t.ex. sjöfart
och luftfart, eterfrekvenser eller dumpning av
konsumtionsvaror, där somligas ohämmade aktivitet ofta
skadar många andra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning av
den internationella massmediemarknaden och hur denna
kan påverka svenska massmedier,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ i FN och andra
internationella fora för en internationell konvention i syfte
att reglera och begränsa ägandet av massmedier.

Stockholm den 21 januari 1991

Bo Hammar (v)

Alexander Chrisopoulos (v)

Elisabeth Persson (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1991-01-25 Bordläggning: 1991-02-05 Hänvisning: 1991-02-06

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)