Mångfald och lika möjligheter
Motion 1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c)
Inledning och sammanfattning
Sverige har under kort tid förvandlats från ett relativt homogent land till ett land med mångfald av olika kulturer, religioner och etnicitet. Det mångkulturella samhället existerar men har inte vunnit legitimitet och genomslag. Det finns många barriärer kvar att bryta innan alla människor har lika möjligheter till arbete, företagande och egen försörjning. Den traditionella invandrarpolitiken har i flera avseenden försvårat för invandrare att försörja sig själv och bli en del i samhället. Rådande system kan ibland ha karaktären av s.k. strukturell diskriminering. Traditioner och vissa arbetssätt kan innebära att vissa personer missgynnas på ett systematiskt sätt.
Regler på arbetsmarknaden, attityder inom arbets- och näringsliv samt en stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte kommer in på arbetsmarknaden eller förlorar jobben i högre grad när nedskärningar måste vidtas. I en forskningsrapport som granskat hur kommuner, landsting och staten som arbetsgivare lever upp till samhällets politiska mål om ökad integration och mångfald i arbetslivet, konstateras att utrikes födda förlorar jobben i större utsträckning när de offentliga arbetsgivarna minskar antalet anställda. I studien granskas 60 kommuner där det sammantaget under perioden 1990-1995 försvann 60 000 arbetstillfällen. För anställda födda i Sverige minskade sysselsättningen med 14 procent och för anställda födda utomlands försvann 25 procent av jobben. Samma tendens finns inom det privata näringslivet. Det finns flera orsaker till att invandrade svenskar blir arbetslösa först eller har svårare att komma in på arbetsmarknaden, bl.a. diskriminering och turordningsreglerna. Stora invandrargrupper fungerar i dag som en arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare uppfyller kraven om mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att många arbetsgivare och fackföreningsföreträdare inte ser skiftande bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen.
Samhället ska ställa krav på personer som bosätter sig här att de ska acceptera svenska lagar. Om detta råder ingen tvekan. Däremot finns osynliga barriärer som är skapade av majoritetssamhället, t.ex. informella svenska regelsystem, strävan att bevara traditionella strukturer eller krav om "svensk kulturell kompetens" som hindrar invandrade svenskar att bli en del i samhället. I stället för att ta till vara den kulturella mångfalden som är en tillgång för Sverige finns alltför många osynliga regler som försvårar integrationen mellan invandrare och svenskar. Det finns anledning att ta till sig erfarenheter från andra länder. T.ex. är arbetslösheten bland somalierna närmare 90 procent i Sverige medan den i Storbritannien är nästan den- samma som för majoritetsbefolkningen. Det finns anledning att tydliggöra alla hinder som t.ex. somalierna möter i Sverige och som gör att de inte har möjlighet att bidra till det svenska samhällsbygget.
Konsekvenser av en felaktig politik
Invandringspolitikens innehåll har förändrats och omformats efter dess första tillkomst 1968. Dessförinnan hade Sverige ingen särskild invandrarpolitik enligt modernt snitt. Under 60- och 70-talen förekom främst arbetskraftsinvandring till Sverige. Människor som flyttade hit var ofta rekryterade till ett arbete och fick snabbt kontakt med det svenska samhällslivet. Den dåvarande invandrarpolitiken passade väl för detta. Under 80- och 90-talen har flyktinginvandringen dominerat. Trots detta har Sverige under en lång tid haft den "gamla" politiken kvar. Målen har det inte varit något fel på men metoderna har inte alltid varit anpassade efter de nya förutsättningarna. Förutsättningarna att bli integrerade i samhället är t.ex. annorlunda vid flyktinginvandring, eftersom migrationen skett genom tvång och många hoppas kunna återvända till sitt hemland när så blir möjligt.
Den svenska invandrarpolitiken som formades på 70-talet var anpassad efter förhållandena som gällde då. Nu har vi omformat politiken och delat upp den i integrationspolitik resp. migrationspolitik. I flera avseenden finns det gamla förhållningssättet om "omhändertagande" kvar, t.ex. har 2/3-delar av kommunerna socialtjänsten som huvudman för flyktingmottagandet i stället för närings- eller arbetsmarknadsenheten (1997). Regelverket bör i stället ge "hjälp till självhjälp" och samhället ska garantera människors lika möjligheter och osynliga barriärer ska brytas. Integrationspolitiken bör vara en självklar del i näringspolitiken. Invandrade svenskar ska ses som en resurs som kan bidra till tillväxten. Invandrade svenskar startar och driver företag i högre grad än vad infödda svenskar gör. Det bidrar till att utveckla Sverige som företagarnation. Invandrade svenskars erfarenheter och kulturella kompetens är en tillgång för lokal, regional och nationell tillväxt.
Bakgrunden till dagens integrationspolitik
Kring mitten av 1960-talet initierades de första åtgärderna för att underlätta invandrares anpassning till livet i Sverige. I samband med att riksdagen 1968 fattade beslut om att reglera invandringen, slogs det fast att "invandrare ska ha samma möjligheter att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen". Detta mål om jämlikhet skulle i huvudsak förverkligas genom en generell välfärdspolitik. Att medverka till att de som hade invandrat lärde sig svenska och fick information om det svenska samhället borde i princip vara det enda undantaget från den generella politiken. Den allmänt utbredda uppfattningen kring mitten av 1960-talet var att det var bäst om de som invandrade, och inte tänkte återvända till hemlandet, assimilerades så snart som möjligt. Assimilering innebär en process med målet att invandrare ska bli så svenska som möjligt. Enkelt kan man säga att det är en extrem variant av att "ta seden dit man kommer". Som politisk riktning uttrycktes ambitionen att invandrare skulle sugas upp i majoritetens sätt att leva, tala och klä sig. Invandrares kulturella sedvänjor skulle med tiden ersättas av majoritetens seder och bruk. Assimilationstanken började emellertid att ifrågasättas och strax efter beslutet om utlänningspolitiken år 1968 tillsattes en utredning, Invandrarutredningen, som fick till uppgift att kartlägga invandrares och minoriteters situation för att underlätta deras möjligheter att anpassa sig till livet i Sverige.
År 1975 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för svensk invandrarpolitik och dessa sammanfattades i de tre målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Beslutet innebar ett klart avståndstagande från en assimilationspolitik. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle inte bara erkännas, den skulle främjas.
Beslutet om invandrarpolitiken år 1975 ledde till att fler av de säråtgärder som införts på försök under senare hälften av 1960-talet permanentades och att initiativ togs till nya åtgärder och reformer med invandrare som mål- grupp. Hemspråksundervisningen, stöd till kulturella verksamheter som bokinköp, radio- och TV-program och litterär produktion på andra språk än svenska är exempel på säråtgärder som skulle förverkliga invandrarpolitiken. Stora satsningar gjordes också på information. Staten producerade informa- tion för invandrare på olika språk och på lätt svenska, och infödda svenskar fick information om invandrare.
Även om beslutet om invandrarpolitiken innebar att den generella politiken kompletterades med säråtgärder blev det både år 1975 och vid senare tillfällen fastslaget att invandrarpolitiken i huvudsak skulle bygga på den generella politiken och att varje myndighet och berörd organisation skulle ta ansvar för invandrare på samma sätt som för befolkningen i övrigt.
Konsekvenser av den förda politiken
Avsikten med invandrarpolitiken har varit att innefatta dem som har invandrat till Sverige. Politiken har i stor utsträckning riktat sig till invandrare som grupp och inte som enskilda individer med olika bakgrund och förutsättningar. Det har bidragit till att invandrarskap förknippats med "annorlundaskap". Invandrarpolitiken, tillsammans med den särskilda administration som byggts upp för att genomföra den, har kommit att på ett olyckligt sätt förstärka en uppdelning av befolkningen i "vi" och "dom". Politiken har motverkat sitt eget syfte och medverkat till att skapa ett utanförskap som många invandrare och deras barn upplever i det svenska samhället. Politiken har i flera fall hindrat människor att komma in på arbetsmarknaden och ta en aktiv del i samhällsarbetet.
Centerpartiet har medverkat till att "avveckla" den gamla invandrarpoliti- ken, och delat upp frågorna i migrations- respektive integrationspolitik. Migrationspolitiken omfattar både flykting-, invandrings- och återvandrings- frågor eftersom dessa frågor spänner över ett brett fält av åtgärder, både i Sverige och utomlands. Mottagande av skyddsbehövande flyktingar och andra invandrare i Sverige är bara en del av detta. Andra åtgärder sker inom ramen för utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.
Situationen i dag
Under 90-talet har segregationen mellan olika bostadsområden i de större städerna blivit aktuell efter rapporter om att klyftorna ökar och arbetslöshet drabbar människor i vissa områden hårdare än andra. Ofta är boende i miljonprogramsområdena hårt utsatta. I områden med en stor andel personer med extremt låg inkomst har den ekonomiska fattigdomen ökat ytterligare medan inkomsterna i andra delar av städerna har utjämnats under senare år. Det innebär att klyftorna i städerna har ökat under senare år. Däremot har inte skillnaderna i befolkningens inkomst mellan de olika regionerna ökat. Klyftan i det avseendet har varken minskat eller ökat.
Den främsta orsaken till den ökade ekonomiska segregationen är arbetslös- heten som har drabbat invandrare i högre grad än infödda svenskar. Även under 1980-talet var sysselsättningsgraden väsentligt lägre i utsatta stads- delar än i övriga delar av landet. Enligt uppgifter för år 1997 från Statistiska centralbyrån var 74,5 % anställda eller egenföretagare. Bland svenska med- borgare med utländsk bakgrund är 53,9 % i samma situation medan mot- svarande siffra bland utomnordiska medborgare är 34,7 %. Bland flyktingar och invandrare bosatta i landet från och med 1991 har bara 10 % anställning eller eget företag. Därtill kommer att ytterst få människor i de utsatta stads- delarna är medlemmar i a-kassan och många har givit upp möjligheten att hitta ett arbete. Därför väljer många att inte anmäla sig till arbetsförmed- lingen.
Det är lätt att uppfatta de problem som segregationen innebär som relevant enbart för storstäderna. Så är inte fallet. I varje stad finns skillnader mellan olika bostadsområden, i fråga om ekonomiska förutsättningar och deltagande i den demokratiska processen. Cirka 1 miljon människor i Sverige lever i de 900 områden som är fattiga och utsatta. Staten bör noga följa utvecklingen och avlasta kommunerna från kostnader som långvarig arbetslöshet kan föra med sig.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden, leder till andra problem såsom svårigheter att klara sin ekonomiska situation, språkproblem, passivitet och maktlöshet. Därför är en av de viktigaste åtgärderna för att minska skillna- derna i samhället att öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Den uppenbara diskrimineringen vid rekryteringar måste åtgärdas men inte minst krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring i hela det svenska samhället. Alla - individer, myndigheter, företag, opinionsbildare och andra demokratiska krafter - har härvidlag ett ansvar.
Segregationen
Delade städer och segregerade samhällen är ett stort demokratiskt, ekonomiskt och socialt problem vars grund är diskriminering. Segregation uppkommer när majoritetsbefolkningen diskriminerar människor med annan etnisk eller kulturell bakgrund och får till följd att minoriteten ofrivilligt måste bosätta sig i ett visst område. Det finns områden som är segregerade på grund av främlingsfientlighet, därför att de exempelvis inte tagit emot flyktingar och vars kommunala företrädare avvisat människor med annat etniskt ursprung än det svenska. Ofrivillig uppdelning eller medveten utestängning av minoriteter kan aldrig accepteras.
Segregation mellan familjer i skilda stadsmiljöer, mellan rika och fattiga, mellan högutbildade och lågutbildade och mellan människor boende i stad och på landsbygden är ett stort problem, oavsett om den har etnisk eller kulturell grund. Det skapar myter och hindrar oss ofta från att se verkligheten ur andras perspektiv och lära och förstå av dessa.
Olikheter är ofta stimulerande medan ensidighet kan vara utarmande. Segregation skapar främlingskap och misstro och kan förstärka ekonomiska och sociala problem. Ensidigt byggda stadsmiljöer förstärker också ofta tendenserna till segregation. Den fysiska miljön har stor betydelse för den sociala samvaron. Många, men långt ifrån alla, av 60- och 70-talets miljon- programområden präglas av ensidiga och eftersatta bomiljöer. Människor som bor i utsatta områden riskerar att stängas ute från samhällsgemenskapen, en marginalisering som Centerpartiet inte kan acceptera. Det krävs en medveten samhällsplanering där mångfald, variation och olikheter stimuleras och där ensidighet, utarmning och utslagning aktivt motverkas. Skolan och det lokala kulturlivet har ett ansvar för att överbrygga klyftor.
För att motverka segregation krävs att människor är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Härvid har enskilda människor ett ansvar men det krävs statliga, kommunala och lokala insatser för att klara detta. Skolan har ett ansvar som förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Detta bör ges regeringen till känna.
Valdeltagandet
Delaktighet och inflytande i samhället speglas i valdeltagandet. Bland invandrade svenskar och i synnerhet bland personer som enbart har rösträtt i kommunalvalet är valdeltagandet mycket lågt.
Valdeltagandet är ett mått på delaktighet i samhället. En forskargrupp vid Umeå universitet har sedan 1976 undersökt valdeltagandet bland utländska medborgare. År 1976, första året då utländska medborgare fick rösta i kommun- och landstingsvalen, var valdeltagandet 60 procent att jämföra med 90 procent för hela befolkningen. Gruppens forskning visar att valdel- tagandet har sjunkit successivt, och 1998 deltog endast var tredje utländsk medborgare i kommun- och landstingsvalen. Det är en förklaring till att valdeltagandet i hela valmanskåren fallit från 90 till 82 procent under samma period.
Valdeltagandet följer den sociala skalan och en förklaring till det extremt låga valdeltagandet är den socialt utsatta situationen. Invandrare som har hög inkomst och bor i välbärgade områden deltar i större utsträckning i valet än invandrare som bor i socialt utsatta områden. Undersökningen visar också att valdeltagandet är högre bland kvinnor än bland män. Lägst är det hos unga män under 26 år. I Skärholmen, söder om Stockholm, deltog bara 20 procent av alla unga utländska män under 26 år i valet 1998.
Personvalet verkar ha haft en positiv effekt och givit kandidater med utländsk bakgrund högre placeringar än partiernas interna listplaceringar. Det visar att partiernas traditionella nomineringsprocess inte speglar befolknings- sammansättningen.
I de valda församlingarna är utrikes födda klart underrepresenterade, och bland dessa finns en relativt stor övervikt av nordiska invandrare. Om människor inte har förutsättningar att delta i den politiska dialogen leder det till vanmakt och utanförskap som på sikt är ett hot mot det demokratiska systemet. Segregation och maktlöshet leder till passivitet och avstånds- tagande. Detta är en förklaring till det låga valdeltagandet bland de nya svenskarna. Därför måste det politiska systemet och arbetssättet förändras så att alla samhällsmedborgare ges större möjlighet att påverka och vara delaktiga i beslutsfattandet. Vår utgångspunkt är att besluten ska fattas nära eller av dem som berörs av besluten. Decentralisering av makt bygger på att fler beslut ska fattas av dem som är direkt berörda.
Utgångspunkter - det mångkulturella samhället
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Individens fri- och rättigheter får endast inskränkas av andra människors lika fri- och rättighe- ter. Det innebär att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället och minoriteter ska i lag skyddas mot diskriminering. Integrationsarbetet är en process som förutsätter ömsesidig öppenhet och vilja till förändring.
Det är den enskilda människan som är utgångspunkten för Centerpartiets människosyn. Den bygger på respekt för individen, att människor har lika rätt oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet, politisk eller religiös övertygelse. Detta innebär t.ex. att samhället ska ge utrymme för olika religiösa eller politiska uppfattningar och kulturella skillnader inom demokratins ramar. Samhället ska garantera religionsfrihet. All mänsklig verksamhet måste grundas på respekt för individens frihet. Individualismen skiljer sig från egoismen, som sätter egennyttan främst. Individen uppnår en ökad livskvalité genom det samspel med andra människor som kan uppnås i frivilliga gemenskaper varhelst människor samverkar.
Människor är olika och har olika förutsättningar. Centerpartiet anser att alla människor måste ges likvärdiga möjligheter men också att alla ska ta sin del av ansvaret för det gemensamma och för sina nära. Det är det som utmärker ett humanistiskt samhälle. Avgörande är att människor känner att de har kraft att förändra. Om människor däremot känner hopplöshet och har minimal möjlighet att påverka sin egen situation förtvinar samhället. Strävan i gemenskapen måste vara att människor känner sig behövda, accepterade och att de fyller en funktion i samhället.
Människor som känner att de inte kan påverka sin situation och känner hopplöshet blir intoleranta. Människor utvecklas genom ett växelspel med sin omgivning. Det är tillsammans med andra som tolerans växer fram. Värdegemenskaper och bildning är viktiga delar i en humanistisk människo- syn. Människor i Sverige har i olika mån fått livserfarenhet utifrån den nya situationen. Samhället måste eftersträva en dialog med dessa utgångspunkter.
Etnisk diskriminering, medveten eller omedveten, måste alltid motarbetas. I många fall handlar det om att göra människor medvetna om att det förekommer diskriminering. Precis på samma sätt har jämställdhetsarbetet ägnat mycket tid åt att tydliggöra diskriminering på grund av kön. Den etniska diskrimineringen kan förekomma var som helst, i olika grader, och ta sig olika uttryck. För att motverka detta krävs ett genomgripande arbete, inom alla områden och på både individ-, grupp- och samhällsnivån.
Etnisk och kulturell mångfald förutsätter ömsesidig respekt och underlättas därför om människor är trygga i närmiljön. Kulturer kan löpa parallellt och berika varandra utan att någon känner sig hotad eller undanföst, men det finns en risk att trångsynt nationalism och konflikter mellan grupper utvecklas, om människor inte är trygga i sin identitet och känner berättigande. Trygghet och självtillit gör att man kan möta och ta till vara det positiva och avvisa negativa, intoleranta värden.
För Centerpartiet är pluralism och mångfald i samhället viktigt. Det, till- sammans med det enskilda engagemanget, skapar en dynamisk och positiv utveckling. Homogena miljöer blir lätt intoleranta och stillastående. Heterogena samhällen har bättre förutsättningar att utvecklas och vara kreativa. Många som invandrat till Sverige har ett berättigat behov av att hitta en egen kombination av kulturella identiteter, precis som svenskar i utlandet.
Unga kvinnor och män
Ungdomar lever redan i det mångkulturella samhället, där man får influenser från många olika kulturer och tillsammans bidrar till utveckling. De skapar sin identitet genom att blanda värderingar och kulturella drag både från sin etniska grupp, från majoritetssamhället och från andra kulturer. Integration är för de flesta något självklart och står inte i motsättning till att slå vakt om minoriteternas rättigheter. I stort är denna utveckling positiv, men man ska vara medveten om att utvecklingen också kan skapa problem mellan olika generationer, då exempelvis föräldrar med invandrarbakgrund möter nya mönster och kulturer hos sina barn. Följden kan bli konflikt om deras egna värderingar och traditioner, som levt kvar sedan man lämnade sitt hemland.
Invandrarungdomar är ingen homogen grupp. Kulturskillnaderna är minst lika stora mellan invandrarungdomar från olika länder som mellan dessa länder och Sverige. Det är inte så enkelt att det bara finns "svennar" och invandrarungdomar.
I Sverige gäller svenska lagar. Det får inte vara tillåtet att gömma sig bakom en s.k. kulturell tradition för att t.ex. tvinga unga flickor att sluta skolan i förtid, gifta sig i tidig ålder, utöva kvinnlig könsstympning eller aga barn. En kränkning av de mänskliga rättigheterna får inte tillåtas. Samhället får inte acceptera kränkande och olagliga handlingar oavsett om det hänvisas till kultur eller ej. Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomar med invandrarbakgrund deltar i mindre utsträckning i föreningslivet än infödda svenskar. Detta gäller speciellt tjejerna. Det traditionellt svenska föreningslivet måste öppna och se över sina strukturer och koder. Kultur och idrott är en viktig brobyggare i det mångkulturella samhället. Därför är det glädjande att många idrottsföreningar har mångkulturell rekrytering i dag, från juniorer och uppåt. Inom idrotten gör etnisk tillhörighet ingen skillnad. Den positiva erfarenhet som idrottsföreningar vunnit bör tjäna som förebild inom andra områden. Däremot råder ännu i många klubbar rätt olika villkor för flick- och pojklag vilket också måste uppmärksammas och förändras. Etnisk verksamhet i vid mening engagerar alltfler ungdomar. Musikgrupper, danskurser och film- klubbar är några sammanhang där den kulturella mångfalden bekräftats på ett självklart sätt och berikat kulturlivet också på många mindre orter. Kulturen alstrar kraft, självtillit och i många fall en kreativ gemenskap. Föreningsliv och tillgång till musikskolor, träningslokaler och möjligheter att framträda inför publik är viktigt för kommunerna att värna och uppmuntra.
För att förbättra situationen för dagens unga tjejer och killar behövs extra åtgärder som exempelvis: Mer internationella studier i skolan, åtgärder så att man främjar aktiv tvåspråkighet i skolan och att det finns kvalitetsutbildning i invandrartäta områden. Det behövs också fler fritidsledare/lärare med en mångkulturell kompetens. För att ytterligare stimulera föreningslivet bör de statliga bidragen till invandrarungdomsorganistioner behållas. Ungdoms- mottagningarnas arbete med sex- och samlevnadsfrågor är betydelsefullt. De bör ha tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så att ungdomar med olika bakgrund kan känna ett förtroende för mottagningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Delaktighet och inflytande
Ett demokratiskt beslutssystem kan inte garantera att alla engagerar sig politiskt. Däremot ska det demokratiska systemet garantera allas möjlighet att delta. Demokratin som beslutsform bygger på människors deltagande. Människor måste ha möjlighet att ta del av information och ge uttryck för sina åsikter. Den representativa demokratin som metod används för att omfatta de flesta människornas uppfattningar i beslutsprocessen. De förtroendevaldas ansvar är att se till helheten och allmänintresset, och stimulera till ett ständigt samtal om demokratin. I en demokrati ska det också vara en strävan att de beslutande organen i samhället är sammansatta så att de representerar hela befolkningen både utifrån intressegemenskap och bakgrund.
Lika möjlighet till information, både via de formella och informella beslutsgångarna, är också en förutsättning för att vara delaktig i den demo- kratiska processen. Människor har varierande förutsättningar att ta del av systemet och de som har flyttat till Sverige har i detta sammanhang ett handikapp, eftersom det tar tid att finna både de formella och informella vägarna att påverka.
En viktig del i demokratin är möjligheten att påverka den politiska agendan. De frågor som diskuteras påverkar och styr de politiska besluten. Delaktighet i demokratin beror bl.a. på vilka frågor som behandlas. Om inte minoriteters frågor diskuteras eller om det mångkulturella perspektivet för- trängs, speglar det en maktrelation som bygger på minoriteters utanförskap.
Medverkan i den demokratiska processen
Inflyttade svenskar har mindre inflytande i samhället än personer som är födda i Sverige. Även andra generationens invandrare har mindre möjligheter att påverka och verka inom "traditionellt svenska domäner". Undan för undan väcks insikten om detta inom t.ex. medier, polisen, militären osv. men det återstår ett mycket stort arbete. Varje verksamhet måste se över synliga och osynliga hinder som finns för människor med invandrarbakgrund att komma fram till makt och inflytande.
Inom politiken och i beslutande församlingar är detta synnerligen viktigt. Det handlar om att ge samma demokratiska möjligheter till alla grupper. Nämnder, styrelser, nämndemannakåren i tingsrätterna m.m. måste på ett helt annat sätt än i dag spegla sammansättningen i befolkningen. Detta är angeläget för att nå demokratiska krav på representativitet hos företrädare men också för att fler ska ha förebilder att identifiera sig med och inspireras av. Dessutom tillförs ny kompetens när rekryteringen breddas. Det naturliga arbetssättet är mainstreaming, d.v.s. integrationspolitiken ska inte diskuteras isolerat, utan finnas med som ett levande perspektiv inom alla politiska områden. På motsvarande sätt har man tidigare resonerat om jämställdhets- arbetet mellan kvinnor och män.
Majoritetens rädsla och okunskap om hur man ska hantera det nya tar sig uttryck i generaliseringar, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Integration handlar om en process där både majoritets- och minoritets- befolkning tar till sig och förändras och skapar något nytt. En ökad kunskap och medvetenhet bland majoriteten krävs för att det ska bli naturligt med mångfald och man ska se fördelarna och vinsterna med ett mångkulturellt arbete. Olika minoriteter behöver på motsvarande sätt ökad kunskap om varandra för att minska risken för motsättningar.
Vidgad rösträtt
Centerpartiet anser att rösträttsreglerna ska vara desamma för personer som inte är EU-medborgare som för EU- medborgare. EU-inträdet innebar att Sveriges fick ändra rösträttsreglerna för EU-medborgare. Rätt att delta i kommunal- och landstingsvalen har personer som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller Norge som fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda i landet. Personer som inte är EU-medborgare eller medborgare i Norge och Island har rätt att rösta om de fyller 18 år senast på valdagen och varit folkbokförda i landet tre år i följd före valdagen. Vi anser att reglerna ska vara lika, oberoende av om man är EU-medborgare eller ej, och därför vill vi att kravet ska vara att man är folkbokförd i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
Att utveckla den lokala kraften
Centerpartiet anser att den etniska och kulturella mångfalden ska tas som utgångspunkt för politikens utformning och genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Varje individ ska behandlas med utgångspunkt från sin egen person. Påtvingade särlösningar för hela grupper på grund av att man har ett annat ursprung än det traditionellt svenska bör undvikas. Däremot är det viktigt att främja självstyre, frivillig samverkan och kulturell autonomi för minoriteter. Kommungränser och andra administrativa avgränsningar får inte utgöra hinder för enskilda att utkräva sina rättigheter. Det behövs samtidigt en medvetenhet om att förutsättningarna är olika beroende på flera olika faktorer som utbildningsnivå, språkkunskaper, hur lång tid man varit i Sverige m.m.
Det är en del i ett mänskligt beteende att människor söker sig till andra människor med liknande bakgrund. Kulturell och etnisk uppdelning kan vara självvald och medveten eller påtvingad. Om den är självvald kan den vara positiv och ska respekteras. Men segregation orsakad av diskriminering, som dessutom förstärks av socioekonomiska faktorer, kan leda till en negativ utveckling och utanförskap.
Samhällsgemenskapen måste växa underifrån. Genom ett ökat lokalt inflytande med aktiva medborgare som tar personligt ansvar för lokal omsorg och känner samhällets förtroende kan segregationens avigsidor begränsas och utvecklingen vändas.
Människor sluter sig samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa gemensamma problem. Arbetssättet har utvecklat det demokratiska inflytan- det och det lokala självbestämmandet. Ökat medborgerligt ansvarstagande för gemensamma angelägenheter ger nya förutsättningar för solidaritet människor emellan. Frånvaron av inflytande och möjlighet att påverka gör att man försöker skaffa sig fastare revir inom de områden som man har möjlighet att utöva inflytande över. De lokala utvecklingsgruppernas arbets- sätt passar bra i de stora städernas förorter. Det lokala utvecklingsarbetet bör stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
Brukarinflytande i t.ex. skolan är ett sätt att öka medborgarnas inflytande och medbestämmande i samhället. Genom att ge föräldrar och elever i lokala styrelser rätten att vara med och fatta beslut i skolan får de ett reellt medborgarinflytande som har stor betydelse för engagemanget i samhället. Inom gymnasieskolan är det möjligt att ge eleverna egen majoritet i styrel- sen. Vi anser att utgångspunkten för den gemensamma verksamheten är att brukarna ska ha ett direkt inflytande och ansvar över verksamheten. Det bör skapas en ordning där vi gemensamt betalar insatserna men där ansvar och beslut ligger direkt hos brukarna. Det kan gälla idrottsanläggningar, fritidsgårdar, samlingslokaler och skola men även vård och omsorg. Detta bör ges regeringen till känna.
Rätten att bli respekterad
Alla människor har rätt att mötas med respekt oberoende av bakgrund. Det demokratiska systemet och politikens företrädare ska bekräfta minoriteters rätt. Rasism kan aldrig accepteras.
Centerpartiet eftersträvar ett samhälle med mångfald som tar till vara alla de livserfarenheter som landets invånare har och som en del har förvärvat utanför Sveriges gränser. Ett mångkulturellt samhälle bygger på respekt för varandra och att man lär av varandra. Det är långt kvar innan Sverige nått den öppenhet och respekt som krävs i ett i verklig mening mångkulturellt samhälle.
Öppenhet för kulturell mångfald innebär inte hållningslöshet och förflack- ning. För att ett mångkulturellt samhälle ska fungera, förutsätts det finnas ramar med lagar och regler som grundar sig på mänskliga värden och demokratiska principer. I alla kulturer finns regler om mellanmänskliga värden och alla stora religioner har utformat "budord" med regler om grundläggande värderingar som t.ex. du ska inte döda, du ska älska din nästa osv. I Sverige gäller lagar baserade på dessa grundläggande värderingar. Gemensamma regler som grundas på humanismens principer är en förutsättning för människors tolerans. Det innebär t.ex. att vi aldrig kan acceptera kulturella företeelser som kvinnlig omskärelse. Däremot ska lagarna skydda minoriteters rätt att uttrycka sin åsikt.
Invandrarbegreppet och statistik
Människor har i alla tider invandrat till Sverige men trots lång tradition av folkbokföring är registrering av in- och utvandring från Sverige ett relativt nytt begrepp. Statistik över in- och utflyttning började föras mer regelmässigt vid mitten av 1800-talet. Redan tidigare hade det dock gjorts skattningar över in- och utvandring. Genom felaktigheter i det statistiska materialet spreds exempelvis under 1760-talet en uppfattning om en extremt stor utvandring. Problemet togs på så stort allvar att Vetenskapsakademien utlyste en tävling över hur detta hot skulle stoppas. Först under 1780- talet upptäcktes felaktigheterna och det kunde då konstateras att in- och utvandring i stort sett tog ut varandra. Under vissa år i början av 1800-talet var t.o.m. invandringen större än utvandringen. Intressant att notera är att utvandringen bedömdes som det stora problemet. Det dröjde exempelvis till år 1860 innan utvandringen blev helt fri.
Invandrarbegreppet i statistiken är ett ganska vitt begrepp som omfattar många människor, i vissa fall även personer som är födda här men med en förälder från annat land. Invandrarbegreppet, som det nu används, underförstår en grupp med gemensamma kännetecken och en samhörighet skild från svenskar. Personer som har varit bosatta här under större delen av sitt liv betraktas som invandrare trots att de upplever Sverige som sitt hemland. Regeringens utredning, Begreppet invandrare Ds 1999:48, har kommit fram till att i flera sammanhang slopa begreppet "invandrare" i lagar och förordningar. Centerpartiet anser att det är ett steg framåt men vi finner ingen anledning att införa ett nytt begrepp d.v.s. personer med utländsk bakgrund. Centerpartiets uppfattning är att personer som lever och är födda i Sverige ska anses som svenskar i lagar och förordningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Även svenska medborgare, som är utrikes födda, betraktas som invandrare och deras barn finns under begreppet andragenerationsinvandrare. Den nuvarande ordningen innebär att en del människor som lever och verkar i Sverige inte känner att de tillhör det land de lever i. Det finns ingen anled- ning, som vi ser det, att dela upp svenska folket i olika grupper beroende på vilket ursprung de har. Begreppet invandrare bör användas mycket sparsamt. Invandrare som fått svenskt medborgarskap ska enligt statistik m.m. anses som svenskar.
Ett exempel på olycklig markering är det nya sortens "EU-körkort" där födelseland anges. I viss brottsstatistik utskiljs svenskar födda av invandrade föräldrar och läggs samman med personer som inte bor i Sverige utan grips vid gränsen och häktas i Sverige på grund av t.ex. narkotikabrott. Statistiken ger därmed en missvisande bild. Detta bör ges regeringen till känna.
En sammanhållen diskrimineringslagstiftning
Centerpartiet anser att det behövs en samlad diskrimineringslagstiftning som kan vara ett kraftfullt verktyg för Diskrimineringsombudsmannen (DO). I dag har vi skilda lagstiftningar för att skydda mot diskriminering i arbetslivet beroende på om det är diskriminering p.g.a. kön, etnicitet eller homosexualitet. I Nederländerna infördes 1995 en bred antidiskrimineringslag, lagen om likabehandling, som förbjuder diskriminering på grund av religion, tro, politisk åsikt, ras, kön, heterosexuell eller homosexuell läggning, familjestatus eller nationalitet. Lagen omfattar en stor del av samhällslivet, inklusive direkt och indirekt diskriminering på arbetsmarknaden. Med en sammanhållen lagstiftning som också gäller utanför arbetslivet är det möjligt att ställa krav på en större del av samhällslivet som även omfattar åldersdiskriminering. En sammanhållen lagstiftning ger bättre förutsättningar att samordna ombudsmannafunktionen till en sammanhållen myndighet med hög juridisk kompetens. I ett längre perspektiv kan det vara möjligt att sammanlänka funktionen med Justitieombudsmannen. Dessutom bör diskrimi- neringslagstiftningen vidgas till att omfatta hela livet och inte bara arbetslivet. Detta bör ges regeringen till känna.
Medborgarskap
Medborgarskapet är betydelsefullt för integrationsprocessen. Det ger möjlighet att verka i samhället på lika villkor som alla andra. Sverige har en strikt syn på medborgarskapet och många människor som lever i Sverige i dag har inte möjlighet att förvärva medborgarskap p.g.a. att de inte kan avsäga sig sitt nuvarande medborgarskap.
Medborgarskapet har länge varit ett dilemma i europeisk politik. Den klassiska skiljelinjen går mellan den tyska, med släktskap/familjeanknytning som princip och den franska territoriella principen. Sverige tillämpar idén om medborgarskap genom familjeanknytning. Barn till invandrare behåller föräldrarnas medborgarskap och enligt lagstiftningen är det inte tillåtet med dubbla medborgarskap. Det har dock utvecklats en praxis med undantag från lagstiftningen.
Medborgarskapet har betydelse för identifikationen med det land man lever i. Dubbelt medborgarskap underlättar integrationsprocessen och motverkar den oro, skuld och främlingskap som många människor upplever i sin vardag. Den situation som råder i dag, att många människor som lever i Sverige inte har möjlighet att förvärva medborgarskap, är inte acceptabel. Centerpartiet anser att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt ut och att det också bör bli lättare för barn och ungdomar att få svenskt medborgarskap. Prövningsförfarandet för vuxna invandrare ska dock inte förändras.
Enligt 1950 års medborgarskapslag krävs att man kan styrka sin identitet fullt ut för att kunna förvärva medborgarskap. Det leder till problem för stora grupper av invandrare, framförallt för flyktingar och personer som kommer från länder som saknar en fungerande statlig administration, s.k. statslösa. Oklar identitet är den vanligaste orsaken till avslag på ansökningar om svenskt medborgarskap. Lagstiftningen är numera förändrad så att personer med oklar identitet ska kunna beviljas medborgarskap efter åtta års vistelse i landet.
Barn som föds i Sverige och vars föräldrar lever här och har permanent uppehållstillstånd ska kunna erhålla svenskt medborgarskap efter anmälan. Barn som kommer till Sverige och beviljas uppehållstillstånd ska ges möjlighet till medborgarskap innan de börjar skolan.
I FN:s barnkonvention artikel 7 stadgas att barn ska ha rätt att förvärva medborgarskap. Svenskt medborgarskap förvärvas enligt härstamningsprin- cipen, men det är också möjligt att förvärva under vissa andra förut- sättningar. Barn som föds i Sverige av utländska föräldrar får inte svenskt medborgarskap från födelsen utan får i stället samma medborgarskap som föräldrarna. Om föräldrarna är statslösa saknar barnet medborgarskap. Det- samma gäller om det land som föräldrarna är medborgare i tillämpar terri- torialprincipen. Enligt Barnkommittén lever ca 4 000 statslösa barn i Sverige (1996/97). I utredningen Svenskt medborgarskap, SOU 1999:34, föreslås att en bestämmelse införs i MedbL vars syfte ska vara att underlätta för statslösa barn att förvärva medborgarskap. Utredningens förslag bör genomföras snarast. Detta bör ges regeringen till känna.
Många människor som lever i Sverige har ingen möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap på grund av att de inte kan avsäga sitt nuvarande medborgarskap, enligt praxis som råder i födelselandet. Denna restriktiva hållning tillämpas i Tyskland, Norge och Finland medan t.ex. Polen, Kanada, Storbritannien tillåter dubbla medborgarskap. Många svenskar och utländska medborgare har i dag en verklig och djup anknytning till två länder och önskemålen om att kunna ha dubbelt medborgarskap växer. Den inter- nationella trenden går också mot ett ökat tillåtande av dubbla medborgar- skap.
Det som anförs mot införandet av dubbelt medborgarskap är bland annat rätten att rösta i flera länder - en principiellt viktig fråga men som i praktiken inte har någon större betydelse. Få av dem som får medborgarskap, om reglerna förändras, kommer ha möjlighet eller intresse av att använda sin rösträtt i två länder. Internationaliseringen motiverar en mer tillåtande syn på dubbla medborgarskap. Regler om dubbelt medborgarskap innebär också att svenskar som är bosatta i utlandet inte automatiskt förlorar sitt svenska medborgarskap när de blir medborgare i annat land.
Centerpartiet anser att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt ut. Prövningsförfarandet för vuxna invandrare ska dock inte förändras. 1997 års medborgarskapskommittés förslag bör genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Domstolarna
För att ha rätt att tjänstgöra som nämndemän i domstolar krävs svenskt medborgarskap. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att utestänga en stor andel av Sveriges befolkning från dessa uppdrag. Nämnde- mannakåren ska spegla Sveriges befolkning, vilket den inte gör i dag. Samma krav som ställs vid rätten att rösta i kommunalvalen borde gälla även här. Detta bör ges regeringen till känna.
Undersökningar visar att personer med utländsk bakgrund döms till hårdare straff än andra, t.ex. fängelse i stället för böter vid rattonykterhet. I några fall har det å andra sidan förekommit att man i domskäl hänvisat till kulturell bakgrund som förmildrande omständighet vid vissa domslut. Inget av detta är acceptabelt. Därför krävs kontinuerlig utbildning av åklagare, domare och nämndemän för att komma bort från att den etniska eller kulturella bakgrunden ska påverka utfallet. Detta bör ges regeringen till känna.
Medborgarskapskrav vid anställningar
Det ställs krav om svenskt medborgarskap vid ett flertal anställningar inom staten, landstingen och kommunerna. Det är t.ex. inte möjligt för en jurist som studerat vid svenskt universitet att göra sin tingsmeritering om man inte är svensk medborgare. Kraven på svenskt medborgarskap bör tas bort vid ett flertal tjänster. Det är en angelägen reform för att förbättra möjligheterna för fler att söka jobb på lika villkor.
Det finns ca 410.000 säkerhetsklassade tjänster i Sverige, drygt 10 procent av det totala antalet tjänster, enligt utredningen Säkerhetspolisens arbets- metoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51). Det innebär att många tjänster i stat, landsting och kommuner endast får innehas av den som är svensk medborgare och det gäller även tjänster som är lågt säkerhetsklassade. Vi anser att det behöver göras en översyn av vilka tjänster som ska vara säkerhetsklassade - 10 procent av arbetstillfällena kan inte vara motiverat. Regeringen bör snarast återkomma med förslag med regler kring säkerhetsklassade tjänster. Detta bör ges regeringen till känna.
Åtgärdsprogram
Arbete och företagande
Arbete är en central del av livet och tillgång till arbete ökar också möjligheten att snabbare lära känna det svenska samhället. Arbetet är ett sätt att komma in i en gemenskap och få ett större kontaktnät. Företagande kan också vara ett sätt att bli en del i det svenska samhället samtidigt som det också kan vara ett kulturellt band med ursprungslandet. Det ger ett försprång till nya marknader och främjar tillväxten i Sverige.
Många av dem som flytt till Sverige har hög utbildning, lång arbetslivs- erfarenhet eller kommer från kulturer med stark företagartradition men har ändå svårt att få jobb här. Det är förödande på sikt både för den enskilde och för samhället att människor inte får möjlighet att bidra till sin egen försörj- ning.
Större samordning och samverkan lokalt skapar större effektivitet i arbets- marknadspolitiken. För de personer som har en svag ställning på arbetsmark- naden är det extra viktigt att samarbetet mellan arbetsförmedling, för- säkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Centerpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av individualisering och flexibilitet. Förutsättningarna för det är att hjälp med introduktion och praktik ges på lokal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Företag och organisationer med personal med olika erfarenheter har bättre förutsättningar att bli framgångsrika. Ensidiga personalsammansättningar är många gånger ett förbiseende från ledningen. Men det förekommer ofta direkt diskriminering. Kravet om att införa jämställdhetsplaner har främst syftet att starta en process som leder till en bättre könsfördelning. I Holland har man infört ett system med mångfaldsplaner för företag med fler än 50 anställda. Ett liknande system bör införas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
Nyföretagandet behöver underlättas och det måste bli enklare att anställa personal. Arbetsgivarrollen är ofta krävande och fordrar goda kunskaper om den svenska byråkratin. De flesta småföretagare upplever ofta svårigheter att hitta rätt i den offentliga administrationen och det blir inte lättare om man inte behärskar svenska språket till fullo. Företagsamhet ska uppmuntras genom utbildning och stimulanser. Regelverket för att starta och driva företag ska ständigt granskas.
Invandrare möts ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket gör det nästan omöjligt för dem att få lån. Därmed blir det vänner och bekanta som får ställa upp med finansiering om man ska kunna realisera sin idé. Trots dessa svårigheter som de möter startar invandrare företag i större utsträckning än riksgenomsnittet. Det borde rimligen innebära att det finns en potential för ännu fler att bli företagare om svårigheterna undanröjs.
Andelen personer med invandrarbakgrund i de organ som har hand om företagsfrågor bör öka. Det gäller bankernas styrelser och personal, Almi företagspartner, riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och personal etc. Utredningen Invandrare som företagare har framfört förslag i denna riktning.
Företag som är etablerade i vissa branscher kan fungera som mentorer för nystartade företagare i en liknade bransch. Handelskammare och andra företagarorganisationer kan ha en stimulerande och samordnande funktion. Kontaktverksamhet inom företagarorganisationer kan förbättra förutsätt- ningarna för företagare med invandrarbakgrund.
Ekonomiska utvecklingszoner
Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som finns. I Frankrike har man prövat systemet med ekonomiska frizoner med stor framgång. Det har skapats minst 20.000 nya jobb och 4.500 företag i de 44 franska frizonerna. Företagen slipper betala inkomstskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt, vinstskatt och sociala avgifter, om minst 20 procent av de anställda bor i frizonen. Det har skapats regler som göra att man undviker "brevlådeföretag" och företagen får inte heller etablera sig inom alla branscher.
För att stödja utvecklingen i utsatta förorter vill vi inrätta ekonomiska utvecklingszoner, enligt liknande modell som prövats i vissa glesbygds- områden i Sverige. Områden som har svårigheter med hög arbetslöshet, låg utbildning och låg medelinkomst bör kunna få stöd oberoende av om det handlar om glesbygd eller förort - problemen liknar ofta varandra. Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som finns. Med lägre företagsskatter och borttagna socialavgifter för anställda som är bosatta inom frizonen är det möjligt att stimulera utvecklingskraften i vissa förorter. Det kan göra det möjligt för fler människor att komma in på arbetsmarknaden och komma bort ifrån passiva åtgärder samtidigt som företagandet stimuleras. Regeringen bör återkomma med förslag i denna riktning.
Internationella arbetsförmedlingar
På vissa orter i landet finns det internationella arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.m. som genom ett särskilt arbetssätt hjälper företag att få kontakt med personer som, förutom akademisk utbildning, har flerkulturell kompetens. Dessa arbetsförmedlingar gör speciella introduktionsplaner och hjälper företagen att söka specialkompetens i t.ex. ett visst språk. De kan också bygga upp den kompetens som krävs för att lära företagen övervinna sitt motstånd mot att anställa en person med utländsk bakgrund. Internationella arbetsförmedlingar bör få efterföljare på fler orter i landet. Detta bör ges regeringen till känna.
Barnomsorg och skola
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket stor betydelse i ambitionen att bejaka ett mångkulturellt samhälle. Skolan och barnomsorgen har vid sidan om sin kunskapsförmedlande roll en allt större betydelse som opinionsbildare och vägvisare. Frågor om människors lika rätt och värde ska inte undvikas. Skolan och barnomsorgen har möjlighet att stärka barns och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en mångkulturell miljö där mångfalden blir en tillgång. Den har ett ansvar att lyfta fram likheter och skillnader mellan olika kulturer och ta in detta som en tillgång i undervisningen. Skola och barnomsorg måste mer än tidigare också ta upp de konflikter som kulturmöten kan ge upphov till. Först när dessa konflikter tas upp kan fördomar och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt sätt.
Centerpartiet har konsekvent arbetat för att föräldrar själva ska kunna bestämma vilken barnomsorgsform som passar dem bäst. Barnomsorgen ska präglas av valfrihet och mångfald. Förskolor och skolor vilande på etnisk eller religiös grund kan vara ett sätt att ge barnen och deras föräldrar en möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung och samtidigt verka i det svenska samhället. En förutsättning är dock att läroplanen följs och att kvaliteten i undervisningen är god.
Att själv få välja skola och barnomsorg ska vara en självklarhet. Ökad mångfald inom barnomsorg och skola ger förbättrade möjligheter för barn och familjer i socialt utsatta stadsdelar. Den öppna förskolan har stor betydelse för många barn som inte har behov av heltidsomsorg. I dag förlorar många barn sin förskoleplats om föräldern blir arbetslös. Detta riskerar att öka de sociala skillnaderna. Centerpartiet vill understryka behovet av att utveckla den öppna förskolan och den betydelse den har för barn och föräldrar i utsatta stadsdelar. Barn bör inte mista sin förskoleplats om det får ett syskon eller om föräldern blir arbetslös. Detta bör ges regeringen till känna.
Fria val i gymnasieskolan är viktiga för att ge möjlighet för elever från utsatta områden att söka sig till andra gymnasieskolor. Strikt geografisk anknytning till gymnasieskolan leder till att integrationen mellan olika stadsdelar försvåras. Detta bör ges regeringen till känna.
Språkets betydelse
Kunskaper i svenska språket är av stor betydelse för möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden. Otillräckliga kunskaper i svenska språket kan leda till utanförskap och brist på förståelse för det som sker i samhället, och därmed ökar risken för marginalisering. Även föräldraskapet kan försvåras då barnen snabbt lär sig ett nytt språk.
Personer som talar bra svenska men bryter möts ibland med en avvaktande attityd från personer som har svenska som modersmål. Förståelsen för att svenska kan talas på olika sätt är ännu inte etablerad i Sverige. Dialekter är numera accepterade och på samma sätt måste svenska som talas med brytning accepteras.
Barn behöver hjälp med läxläsning. En förälder som talar dålig svenska kan ha svårt att hjälpa barnen med detta. På sina håll i landet har det byggts upp en frivilligorganisation runt skolan för att hjälpa barn med läxläsning.
Svenska för invandrare, sfi
Kunskaper om språk, kultur, historia, lagar och regler är avgörande för invandrarens möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet. Kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att kunna etablera sig i det svenska samhället. En del elever i sfi-undervisningen har inte tillräcklig motivation för att lära sig svenska. En ändring måste till men för detta krävs att sfi-undervisningen är fordrande både vad gäller effektiv tid och resultat. Kvalitet, pedagogik och metodik i undervisningen måste förbättras.
Sfi-undervisningen ska också anpassas till elevernas olika behov och förkunskap. Undervisningen bör nivågrupperas efter studiebakgrund och intresse. Arbetsplatspraktik och studier bör varvas och barnomsorg och undervisning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Undervisning och praktik bör pågå under hela dagen och det bör ställas krav på motprestationer. Detta bör ges regeringen till känna.
Modersmål
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen. Modersmålsundervisningen (tidigare benämnt hemspråksundervisning) är ett led i den pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt modersmål lägger grunden för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också ett viktigt stöd för övriga ämnen. Läraren är ofta även en viktig kontaktlänk mellan hem och skola.
Större valmöjlighet i modersmålsundervisningen är eftersträvansvärd. För att öka valfriheten bör eleven få en "modersmålscheck". Denna ska kunna lösas in hos godkänd utbildningsanordnare. Det kan vara skolan som organi- serar och står för undervisningen t.ex. studieförbund, invandrarorgani- sationer, komvux etc. Godkänd utbildningsanordnare ska vara kvalitets- säkrad och kommunen ska kontinuerligt utvärdera undervisningen som i övriga skolan. Med detta system ökas valfriheten för den enskilde och undervisningen kan även starta tidigare än vid skolstart. För mindre språk där det inte går att uppfylla kraven på fem elever innebär detta ökad möjlighet att få undervisning i modersmål. Detta bör ges regeringen till känna.
Boende
Människor lever och bor i förorterna, många, de flesta, trivs och vill inte flytta. Ändå har det officiella samhället svårt att inse att människor finner sig väl till rätta i dessa bostadsområden. Det offentliga samtalet kretsar, ofta i nedvärderande ordalag, om miljonprogramsområdenas yttre miljö utan tanke på att det är människors hembygd som det talas om. Utvecklingen av förorterna måste ske i samarbete med de boende och det offentliga samtalet om områdena bygga på respekt för att människor lever och verkar här.
Förorterna, speciellt de som har en etnisk och kulturell mångfald, har förutsättningar som inte finns på andra håll. Det är helt klart att språklig och kulturell mångfald är en tillgång i en alltmer internationaliserad värld. Dessa skiftande erfarenheter måste tas till vara. Förorterna kan utvecklas i riktning mot att bli städer med en allomfattande service.
Segregationen är stor, inte enbart i storstäderna, utan i de flesta städer i Sverige. I varje stad och tätort finns områden som lider av eftersatt underhåll, sociala problem och stor omflyttning. Ofta bor människor med kulturellt skiftande bakgrund i dessa eftersatta bostadsområden men vi vill påstå att homogena områden med enbart personer med traditionellt svensk bakgrund kan vara ett större problem. Förståelsen för det avvikande kan vara svårare att uppnå och segregationen svårare att bryta i ensidiga områden. Problemet blir ännu större när det är flertalet beslutsfattares vardagsmiljö.
Vissa bostadsområden är starkt eftersatta i fråga om underhåll och service trots att hyrorna ligger på samma nivåer som lägenheter i andra, mer exklusiva bostadsområden. Hyressättningen bör i högre grad spegla de förhållanden som råder och de kommunala bostadsbolagen har ett särskilt ansvar för detta. Detta innebär inte att vi förordar införande av så kallade marknadshyror. Ett fullständigt införande av marknadshyror skulle i värsta fall innebära en ännu större segregation. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett alltför ensidigt bostadsägande i utsatta bostadsområden bidrar till att sänka standarden. De boende har ingen möjlighet att välja en annan fastighetsvärd om de vill bo kvar i området. Fastighetsägandet bör spridas och försäljning av enskilda bostäder till de boende stimuleras. Det ska vara möjligt att göra en bostadskarriär inom samma område. Därför måste olika upplåtelseformer finnas inom samma område. De kommunala bostads- bolagen bör stimulera de boende till självförvaltning av bostadshusen. Detta bör ges regeringen till känna.
Servicen måste förbättras. Vissa områden saknar post, apotek, bank och annan service. De statliga bolagen har ett särskilt ansvar att upprätthålla och utveckla servicen i utsatta bostadsområden. Om bostadsägandet och boendeformerna tillåts bli mer varierade kan också den privata och offentliga servicen få större underlag. Fastighetsägare, kommuner, näringsliv, före- ningar och framför allt boende kan gemensamt starta ett lokalt utvecklings- arbete. Statliga resurser för detta ändamål bör kopplas till en sådan process, med de boendes kraft som främsta tillgång. De kommunala fastighetsägarna har ett speciellt ansvar att sätta låga hyror på affärslokaler och ibland bygga om lägenheter till företagslokaler så att privat verksamhet har möjlighet att växa fram. Detta bör ges regeringen till känna.
Vård och omsorg
Det finns ett ökat behov av flexibilitet och respekt för den enskildes önskemål inom äldreomsorgen. Arbetssättet i omsorgen kommer också att behöva påverkas av att en högre andel människor med olika kulturell bakgrund är i behov av hjälp. Människor med demens glömmer ofta de språk som de tillägnat sig senare i livet och trygghet för dessa människor kan bara skapas om äldreboenden byggs upp på språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell bakgrund är viktigt för att öka kunskapen om de skillnader i synen på åldrande och död som finns i olika kulturer. Detta bör ges regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha rätt till tolk. Inom sjukvården handlar det ofta om frågor som för många människor kan kännas ytterst besvärande. Därför krävs en förtroendefull kontakt mellan läkare och patient. I de fall det krävs en tolk är denna länken till förtroende. Självklart bör den som är i behov av tolk kunna välja om det ska vara en man eller kvinna. Det bör vara landstingens uppgift att se till att det valet kan göras. Samtidigt är det viktigt att konstatera att den äkta maken eller släktingar inte alltid är lämpliga för att skapa ett förtroendefullt samtal mellan läkare och patient. Valmöjligheten får inte leda till minskad personlig frihet för den enskilde, vilket det kan göra om en släkting eller make är det enda möjliga valet. Detta bör ges regeringen till känna.
En politisk uppgift är att verka för att personer med skiftande kulturell bakgrund och språklig kompetens får anställning inom vården. Det kan behövas kompletterande utbildningar för personer med examen i ett annat land.
De som kommer hit sent i livet har ingen eller liten folkpensionsrätt i Sverige. Därmed blir många ålderspensionärer beroende av socialbidrag. Det är i längden inte en rimlig lösning. Staten bör överta kostnadsansvaret för detta. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
Begravningen
Att mista en nära anhörig är svårt och begravningsritualer är ett sätt känna trygghet i en tid av sorg. Olika kulturer har olika sätt att visa respekt för den som avlidit och olika sätt att finna trygghet i en svår situation. De olika begravningstraditionerna möter ibland på hinder med svenska regler, förordningar och konventioner, regler som ofta är skapade efter protestantiska riter, och praktisk tillämpning. I andra religioner har andra riter utvecklats som för det svenska begravningsväsendet kan te sig annorlunda och som ibland är svåra att tillfredsställa. Det är viktigt att samhället visar förståelse för olika kulturer och försöker övervinna de svårigheter som regelverket kan ställa till med. Kvalitet i bemötandet förutsätter att begravningsväsendet är tillmötesgående för enskildas önskemål.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om segregationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mänskliga rättigheter och kulturell tradition,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra åtgärder för ungdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad rösträtt,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalt utvecklingsarbete,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brukarinflytande,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarbegreppet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-körkortet,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarskap för statslösa barn,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dubbelt medborgarskap,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av medborgarskapskravet för nämndemän,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i domstolarna,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetsklassade tjänster,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken,6
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfaldsplaner,6
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning för ekonomiska utvecklingszoner,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella arbetsförmedlingar,6
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg och skola,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fria gymnasievalet,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska för invandrare,4
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modersmålscheck,4
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadshyror,7
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varierat bostadsägande och varierande upplåtelseformer,7
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om servicen i utsatta bostadsområden,7
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård och omsorg,3
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till tolk,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrade pensionärers beroende av social- bidrag.
Stockholm den 23 september 1999
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
1 Yrkandena 4-6 och 9 hänvisade till KU. 2 Yrkandena 12-14 hänvisade till JuU.
3 Yrkandena 26-27 hänvisade till SoU.
4 Yrkandena 19-22 hänvisade till UbU.
5 Yrkande 8 hänvisat till TU.
6 Yrkandena 15-16 och 18 hänvisade till AU.
7 Yrkandena 23-25 hänvisade till BoU.