Landsbygdens vägar

Motion 1989/90:T320 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T320

av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c)
Landsbygdens vägar

För ett lands eller regions välståndsutveckling är goda kommunikationsmöjligheter
av största betydelse. Detta är historiskt vederlagt och kan visas med
flera exempel. För landsbygden är bra vägar avgörande för att goda kommunikationer
ska sta till buds. Vill vi värna om landsbygden är därför landsbygdens
vägnät helt avgörande för en positiv utveckling.

Dagens landsbygdsvägnät uppfyller långt ifrån kraven på att erbjuda goda
kommunikationsmöjligheter. Visserligen finns det vägar, men standarden är
oftast undermålig och drift och underhäll kraftigt eftersatt. När bristen på
underhäll nätt en kritisk punkt så bryts vägens bärighet ner och vägen blir
under länga tider närmast ofarbar.

De som i första hand drabbas är självfallet de som har sitt boende och/eller
sina företag pa landsbygden och längs de aktuella vägarna. Konsekvenserna
är att dessa drabbas av en mängd olägenheter och ökade kostnader. Detta
sker i form av leveransproblem, tidsförluster, snabbare förslitning av fordon
och ökade reparationskostnader m.m.

I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka det samband som finns
mellan det högtrafikerade och lägtrafikerade vägnätet. Mycket av det trafikoch
transportflöde som finns pa det högtrafikerade vägnätet har nämligen
sitt ursprung fran produktionskällor eller sitt mal till orter, enskilda företag
och hushall utefter det lagtrafikerade vägnätet. Det lägtrafikerade vägnätet
är därför minst lika viktigt för Sveriges v älfärd som det högtrafikerade.

Om samhället v ill satsa pa landsbygden, vilket åtminstone uttryckts i kampanjen
"Hela Sverige skall leva”, är en satsning pa landsbygdsvägarna en av
de viktigaste åtgärderna.

Verkligheten har tyvärr varit annorlunda. Av det totala statliga länsvägnätet
var ar 1987 ca 35 procent eller närmare 30 000 km grusv ägar. Till största
delen återfinns dessa pa landsbygden. Det ärliga underhållet av grusvägarna
var 6 500 kr. per km 1978. Nuvarande underhållskostnader innebär en real
sänkning till 5 400 kr. per km jämfört med 1978. Denna negativa utv eckling
mäste brytas.

Därför behövs kraftigt ökade anslag för underhall och upprustning av
landsbygdsvägnätet och da framför allt grusvägarna.

Vidare behöver nya lönsamhetsmodeller utarbetas, som ger en mer rättvisande
bild av v ärdet av bra landsbygdsvägar. Vägv erket ska vid sin prioritering
av investeringsmedel fördela dessa efter samhällsekonomisk nytta.

Framtagna och nyttjade modeller visar att lönsamheten för ombyggnader på Mot. 1989/90
det högtrafikerade vägnätet ger bättre avkastning än ombyggnader på lands- T320
bygdens vägnät.

Många ifrågasätter om modellerna ger en rättvisande bild av behovet av
vägutbyggnader på landsbygden. En orsak kan vara att modellerna beskriver
hur en vägbyggnad ökar en redan positiv samhällsutveckling. Däremot är
modellerna inte uppbyggda för att mäta hur en vägbyggnad kan bidra till
att vända en negativ samhällsutveckling till en positiv. Det kan innebära att
effekter på högrafikerade vägar övervärderas medan effekter på landsbygdsvägar
undervärderas.

TÄTORT

Tänkt statisk utveckling

GLESBYGD

änkt statisk ufveckhna

O

Effekt
av

åtgärd
> enligt
kalkyl

Total
effekt
> av
åtgärd

Upprustningen av landsbygdsvägnätet går mycket långsamt. Med nuvarande
utbyggnadstakt kommer det att dröja mer än 100 år innan de allmänna grusvägarna
kan bli belagda. Den låga investeringstakten innebär att det i praktiken
saknas förutsättningar att tala om goda kommunikationer och bra vägar
på landsbygden.

Ett nytänkande, ökade anslag och omprioriteringar måste därför ske. Mot. 1989/90

Vi anser att ett tioårigt program för förstärkning av allmänna grusvägar T320
skall tas fram. Utöver de obetydliga satsningar som nu görs skall 1 000 milj.
kr. årligen avsättas av väganslagen till beläggning av grusvägar. Det skulle
ge förutsättningar för en ordentlig upprustning av grusvägnätet också i Jönköpings
och Kronobergs län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landsbygdens
vägar skall prioriteras och fördelning av medel för underhåll
och upprustning av vägnätet ske i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för upprustning
och beläggning av grusvägar och att 1 000 milj. kr. årligen avsätts för
detta ändamål i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1990

Kersti Johansson (c) Stina Gustavsson (c)

18