Kvinnors behov av rehabilitering

Motion 1993/94:So467 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds)

Olika villkor för kvinnor och män

En doktorand vid Umeå universitet, Ingegerd
Bäckström, har studerat detta. Studien bygger på
situationen för 20 långtidssjukskrivna kvinnor och män.
Den visar attmäns rehabilitering påbörjas tidigare än
kvinnorsmän erbjuds mer omfattande åtgärdermän
och kvinnor har olika inställning till arbete
vårdpersonalen känner inte till/förstår inte kvinnors och
mäns olikhetervårdpersonalen är själv inte medveten om
att kvinnor och män behandlas olika

Könsskillnaderna finns och är stora. Män erbjuds t.ex.
omskolning medan kvinnor erbjuds arbetsträning.

Efter rehabiliteringen arbetade kvinnorna deltid medan
männen arbetade heltid.

Under studien gjordes en uppföljning efter de första sex
månaderna. Forskaren beskrev då att en kvinna inte fått
någon rehabilitering alls. ''Det var inte så konstigt. Hon var
reumatiker och gick och väntade på förtidspension.''

Rehabiliteringsarbetet måste lyftas fram inom
sjukvården!

Det rapporteras idag från olika håll att tillgången till
rehabilitering försämras -- trots att rehabiliteringsarbetet
lyfts fram som en av de viktigaste social- och vårdpolitiska
åtgärderna de senaste åren. Den decentralisering som skett
inom hälso- och sjukvården har medfört att
utomlänsremisser för behandling och rehabilitering på
specialistsjukhus och möjligheten att komma till
rehabiliterings- eller rekreationsanläggningar, kurorter och
klimatvård har minskat. Inte minst reumatikerna och
patienter med ''tysta sjukdomar'' känner en stor oro för att
rehabiliteringsmöjligheterna på detta sätt minskas. Samma
förhållande gäller ''nyskadade'' patienter, med t.ex. sviter
efter hjärnblödningar. Resurserna inom de egna
landstingen prioriteras. Man remitterar inte. Det finns
också en oro för att husläkarsystemet kan komma att
förstärka denna trend.

En annan fråga är att det tas liten hänsyn till att t.ex.
reumatiker behöver längre rekreationsperioder, gärna
utanför sjukhusmiljön för återhämtning av krafter.
Rehabiliteringen blir ofta mindre lyckad om den genomförs
polikliniskt.

Rättvisa åt kvinnor som lider i tysthet!

Reumatikersjukdomen tillhör de ''tysta sjukdomarna''.
Patienterna plågas ofta av svår värk och sjukdomen tillhör
inte de mer spektakulära. Patienterna lider ofta i tysthet.
Sjukdomen gör att de ofta inte orkar strida för sin sak. Ca
75 procent av reumatikerna är kvinnor som ofta ''snällt'' står
tillbaka. Många förtidspensioneras i relativt unga år och får
inte den hjälp som behövs för att bibehålla funktioner
och/eller det stöd som behövs i arbetsmiljön, t.ex. i form av
ny teknik, ergonomi, datastöd. Här är kunskapen ofta
mycket låg. Liten eller ingen forskning finns.

Det finns överhuvudtaget litet fakta om
samhällsekonomiska effekter beträffande reumatiker.
Riksförbundet mot reumatism (RMR) har därför uppdragit
till en forskare vid CMT, Linköpings universitet att göra en
deskriptiv studie av ''cost of illness''-typ. En delredovisning
kan förväntas i augusti detta år.

Vi har här särskilt lyft fram kvinnor med reumatiska
sjukdomar. Det finns även andra sjukdomar med ''tysta'',
långdragna förlopp som lätt glöms bort i den dagsaktuella
vårdpolitiska debatten. Vi känner ett ansvar för att tala för
alla dessa medsystrar som lider i tysthet. Låt oss inte
glömma dem när det gäller möjligheter till rehabilitering!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att rehabilitering bör ske på lika villkor för kvinnor och
män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rehabiliteringssituationen för
kvinnor med reumatiska sjukdomar och andra ''tysta
sjukdomar'' bör beaktas särskilt inom vården.

Stockholm den 24 januari 1994

Gullan Lindblad (m)

Barbro Westerholm (fp)

Karin Starrin (c)

Margareta Viklund (kds)