Kulturell tillväxt

Motion 1999/2000:Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

av Birger Schlaug m.fl. (mp)
När du hör pojkar svära efter flickor på en skolgård så inser
du att den språkliga kulturen och umgängeskulturen, liksom
all kultur, utvecklas hela tiden. Somligt är det vår
medborgerliga plikt att ha åsikter om och försöka förändra,
annat måste få utvecklas som det vill, även om det för vissa
kan anses fult eller stötande.
Kultur är ett vidsträckt begrepp och det borde därmed kulturpolitiken
också vara. Vår kultur är inte bara våra böcker och pjäser, utan det sätt vi
lever på tillsammans. Den ram inom vilken våra upplevelser och handlingar
utformas, eller den fond mot vilken de utspelar sig. Mycket av det faller
inom det politiska fältet, som när unga grabbar plötsligt börjar använda
namnet på unga kvinnors könsorgan som förolämpning emot dem, vilket
måste bemötas, medan mycket annat är privat och måste få stanna i det
privatas sfär.
Miljöpartiet de gröna är ett politiskt parti sprunget ur en politisk kultur
som sätter fantasin, skapandet och demokratin högt. Ett demokratiskt
samhällssystem kräver för att fungera att varje enskild individ har möjlighet
att få uttrycka sig fritt. Detta innebär inte bara en möjlighet att debattera
fritt,
att delta i det offentliga samtalet, utan måste innefatta alla uttrycksmedel,
mediemässiga såväl som konstnärliga.
Det måste dessutom innebära att medborgarna har möjlighet att använda
sig av denna rätt och där är möjligheten att ta del av kulturella och
konstnärliga uttryck lika viktiga som möjligheten att få lära sig läsa.
Den kulturella friheten är demokratins livsluft. Demokrati är inte bara att
rösta, demokrati måste också vara att leva och skapa fritt.
Målet för Miljöpartiet de grönas kulturpolitik är att värna och stärka denna
frihet, att göra de kulturella uttrycken fria från beroende av politiska hänsyn,
myndigheter eller påtvingat marknadstänkande.
I den gröna ideologin utgörs inte det kulturella subjektet av institutioner,
av stat eller företag, utan av de enskilda människorna.
Professionalismen och amatörismen är för oss två syskon och det är i deras
möte som verkligt intressanta saker kan hända. Vi vill ha en kulturell och
mänsklig tillväxt där varje människa kan utveckla sina förmågor och får både
möjligheten och förmågan att fritt uttrycka sig på det sätt som passar henne.
Tillgången till kultur och möjligheten att utöva kultur måste komma alla till
del. Det är också viktigt med en jämn resursfördelning mellan könen inom
hela kulturområdet. Idag är kvinnor mest kulturkonsumenter och män i större
utsträckning kulturproducenter.
Kultur är ingen marknadsprodukt utan en del av samhället. Vi behöver
därför tydliggöra rollfördelningen mellan nationell och regional kulturpolitik.
Det är ingen tvekan om att vi i ett demokratiskt samhälle har ett nationellt
kulturansvar. Detta innebär att varje människa, oberoende av var hon bor,
ska ha tillgång till kultur. I en alltmer fragmenterad värld utgör kultur både
ett kitt och en sprängdeg. Nyckeln till att Sverige har en av väldens största
musikexporter kanske kan sökas i ett samhälle där alla barn har möjlighet att
gå i musikskola. Ett samhälle som ger alla möjligheter att utvecklas kulturellt
blir givetvis kulturellt rikare i längden, oavsett om det gäller musik, film
eller
annan kultur. Ett sådant samhälle vill Miljöpartiet vara med och utveckla.
Samhällets ekonomiska stöd till kulturen är oerhört viktigt. Varje satsad
krona ger så oändligt mycket tillbaka. Därför är det oroande med den
nominella inkomstminskning som Kulturrådet fått under många år. Rådet
kan inte hela tiden få nya uppdrag och verksamheter att finansiera utan att
också få ekonomisk förstärkning. Detta bör ges regeringen till känna.
Den stora ekonomiska skillnaden mellan vad Framtidens kultur har att
fördela och vad Kulturrådet har att fördela är stötande. Regeringen bör därför
för framtiden se över både Kulturrådets anslag och fördelningen mellan
Kulturrådet och Framtidens kultur. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöpartiet anser att möjligheten till att erhålla nationellt uppdrag för en
tidsbegränsad period är stimulerande och vitaliserande. Dock kan det ta mer
än tre år att sprida sin kunskap och bygga nätverk. Det bästa vore att utöka
tiden för de nationella uppdragen till fem år. Detta bör ges regeringen till
känna.
Vi saknar två verksamhetsområden för nationellt uppdrag. Det ena är inom
Världskulturen där vi hoppas att ReOrient kan komma i fråga. Det andra
området är inom dans där Miljöpartiet föreslår att NorrDans ges nationellt
uppdrag.
Detta bör ges regeringen till känna.
Teater, dans och musik
Förra året beslöt kulturutskottet att frysa nedskärningarna av
landets länsteatrar, länsmusik och länsmuseum vid två
procent. Men dagens bidragssystem och relationerna i
anslagsfördelning mellan fasta institutioner och fria
teatergrupper är otillfredsställande. Så fort bidragen inte
minskas sägs att anslagen till t ex teater är oförändrat. Att det
förutsätter att ingen vid teatern får något lönepåslag talas det
inte om. Varje ny krona i plånboken medför nedskärning.
För det kan väl inte vara meningen att just kulturproducenter
alltid ska ha samma (låga) lön. En annan beskrivning av
verkligheten borde gälla vid budgetframställning. Detta bör
ges regeringen till känna.
Inte heller frågan om möjligheten för fria teatergrupper att turnera är ännu
tillfredsställande löst. Kanske skulle en öronmärkt pott för detta ändamål
vara en tillgång. En sak är säker, det kostar att resa. Detta bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att ungdomsrabatter är ett bra sätt att ge nya generationer möjlig-
het att upptäcka kulturen och ger därför vårt fulla stöd till de institutioner
som infört sådana rabatter. Kulturen måste vara öppen för alla och är man i
åldern 16-25 år är 150 kronor för en biljett så pass mycket pengar att det kan
avskräcka från exempelvis ett teaterbesök.
Musik är kanske den mest spridda konstformen i musik finns överallt
omkring oss. Det är av yttersta vikt att alla ges möjlighet att få lära sig
spela
ett instrument, därför är det glädjande att trenden att lägga ner musikskolor
har vänt. Nu när Sveriges musik- och kulturskoleråd har erhållit nationellt
uppdrag kanske det innebär att de dryga 20 kommuner som i dag inte har
någon kommunal musikskola kommer att kunna erbjuda kommunens barn
det innan denna riksdagsperiod är slut. Att det fortfarande finns barn som
saknar möjlighet att lära sig spela instrument i sin kommun kan ses som ett
brott mot barnkonventionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Det katastrofala sparbetinget på länsmusiken måste fortsätta balanseras
med utvecklingspengar där summan måste stå i relation till sparbetinget. Vi
har fortfarande inte sett någon utvärdering på konsekvenserna av neddrag-
ningarna på länsmusiken, exempelvis vad som händer med musikskolornas
möjlighet att hitta lärare när musiker från länsmusiken blir tvungna att flytta
till storstäderna. Detta bör ges regeringen till känna.
Stockholms Spårvägs Musikkår (SSM) är landets enda professionella
blåsorkester utan statsbidrag. Regeringen bör undersöka möjligheten att
långsiktigt även bereda SSM statsbidrag som länsmusikorkester. Detta bör
ges regeringen till känna.
För att få landstingen att förstå att de måste delfinansiera musik och teater
vill vi att regeringen stimulerar till forskning om kulturens betydelse för
mänsklig tillväxt. Kulturen är en viktig del av den mänskliga miljön och
tillgång till kultur kan ses som ett slags förebyggande hälsovård. I Umeå
pågår forskning som visar på att människor som nyttjar kultur lever friskare
och längre. I Östersund har forskning påbörjats med inriktning på musikens
påverkan på oss med hjälp av EU-medel. Mer forskning och spridning av
forskningsresultat är en del i en aktiv kulturpolitik. Detta bör ges regeringen
till känna.
Äntligen har det lossnat när det gäller inrättandet av folkmusikcentrum
Tobo - nyckelharpans centralplats kommer att arbeta vidare också med
forskning. Deras verksamhet bör emellertid inte finansieras inom anslaget för
arrangörer. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är glädjande att vattenhål för folkmusik nu blir verklighet liksom
Rikskonserters stora engagemang i folkmusiken.
Folkmusikcentrum i Rättvik visar på ett fantastiskt sätt hur gott samarbete
kan verka för gemensamma intressen och få det att växa. Vi vill nu att
regeringen undersöker möjligheterna att gå vidare och inrätta fler folkmusik-
centrum. I Östersund arbetar de tillsammans med Trondheim, och så har vi
Gotland och Växjö som också står på tur. Detta bör ges regeringen till känna.
Dramaten får i år ett tillfälligt ekonomiskt tillskott. Detta tillskott löser på
intet sätt problemet med återbetalning på äldre ackumulerad skuld. Rege-
ringen bör undersöka möjligheten att lösa detta problem och ge Dramaten
möjlighet att själva bygga upp en buffertfond att ha till hands vid eventuella
framtida ekonomiska bakslag av engångskaraktär, exempelvis genom att
avskriva skulden. Detta bör ges regeringen till känna.
Det finns institutioner som utan visst bidrag från Kulturrådet skulle gå i
konkurs eller tvingas halvera sin verksamhet såsom Vadstena-Akademien.
Därför är det olyckligt att anslaget om bidrag till vissa teater-, dans- och
musikändamål inte fått någon utveckling. Regeringen borde undersöka
möjligheten att ge Vadstena-Akademien en permanent lösning på sina
problem. Akademin fyller en mycket viktig funktion i svenskt musik- och
teaterliv genom att varje sommar kunna ge praktik åt musiker, sångare,
hantverkare, teatertekniker etc som ännu går under utbildning eller är nyut-
examinerade - vi talar om en verklig drivbänk. Detta bör ges regeringen till
känna.
Den samiska teatern i Sverige har fått en liten anslagshöjning men det är
en bra bit kvar till norsk anslagsnivå. Miljöpartiet anser det mycket viktigt
att
den styrelse som har att fördela pengar till de olika teaterprojekten är
representativt tillsatt. Det är Sametinget själva som har att utse styrelse med
det ligger i samhällets intresse att avsatta medel fördelas på ett rättvist
sätt.
Detta bör ges regeringen till känna.
Den svenska kulturen är en del av världskulturen, något som blir allt
tydligare ju mer mångkulturellt landet blir. Att komma bort från särarts-
tänkandet och släppa in influenser, idéer och impulser är därför viktigt.
Miljöpartiet menar att poängen med begreppet "världskultur" är att det
avvisar distinktionen mellan centrum och periferi, majoritet och minoritet,
svensk och invandrare. Att Södra teaterns verksamhet skall inriktas på
scenkonst från hela världen och att lokaler upplåtits där åt Forum för världs-
kultur är positivt.
Världsmusiken tar allt större plats i dagens kulturutbud. Genom olika
festivaler och större musikarragemang arrangerade av Folk o Folk. Detta kan
dock ej ännu avläsas i kulturbudgeten. Festivalers betydelse ska absolut inte
underskattas när det gäller att sprida kunskap om världens musik och ge scen
åt världsmusikens internationella stjärnor. Tvärtom så är festivalen en av de
betydelsefullaste plattformerna. I framtida kulturbudget bör pågående
utveckling inom världsmusiken ge tydliga fotspår. Detta bör ges regeringen
till känna.
Det är bra att Dansens hus får pengar för fortsatt helårsverksamhet. Vi vill
ha fortsatt satsning på dans hela vägen ner i skolorna.
Miljöpartiet har tidigare föreslagit att nyckelharpans instrumentfamilj ska
upphöjas till nationalinstrument och vi anser fortfarande att detta på ett bra
sätt skulle ge folkmusiken uppmuntran och skapa ytterligare intresse utanför
folkmusikkretsen för ett instrument som är historiskt intressant och som får
allt fler brukare. Detta bör ges regeringen till känna.
Bibliotek, litteratur och
kulturtidskrifter
Boken är av väldig betydelse för allmänbildningen, särskilt
när nya generationer skall lära sig att hantera sitt språk. De
finns inget bättre medel för att utveckla den språkliga
kompetensen och lära sig förstå språkliga nyanser än att läsa
böcker. Den skönlitterära texten ges oss möjligheter att
utveckla vår empati och kunskap om olika samhällsperioder.
Mänsklig samvaro handlar så mycket om kommunikation, särskilt i
informationssamhället, och den som inte kan handskas med sitt språk får ett
sämre utgångsläge än den som kan. Litteraturen har dessutom givetvis ett
stort värde i sig som kulturyttring.
Det har under året förts en intensiv debatt om bokmomsen där en sänkning
av bokmomsen av vissa har likställts med att det ekonomiska utrymmet för
en aktiv kulturpolitik därmed skulle minska. Vi anser att detta är ett felaktigt
synsätt.
I den mån minskad arbetslöshet och därmed minskade statsutgifter och
ökande skatteintäkter gör att det finns utrymme för skattesänkningar bör
bokmomssänkningar beaktas. Dessa bör då betraktas som ett bra sätt att ge
skattemedel åter till skattebetalarna snarare än som tillförda medel till
kulturpolitiken. Frågan om storleken på skattetrycket och frågan om stats-
stödet till kulturen bör inte blandas ihop även om man väljer bokmomsen
som ett område för skattesänkningar.
Med detta sagt vill vi ändå påpeka att en sänkning av bokmomsen skulle
ha betydelse i ett litet språkområde som det svenska i och med att
mångfalden på bokmarknaden ökar om priset på böcker sänks generellt.
En sänkning av bokmomsen kan ske i etapper för att säkerställa att den
verkligen slår igenom i form av sänkta bokpriser. Miljöpartiet tror att en
avveckling av bokmomsen leder till billigare böcker och med det en högre
omsättning. Detta skulle också ha stor betydelse för de små bokhandlarna. Vi
ser fram emot det utredningsresultat som ska presenteras under hösten vad
avser preciseringar av hur mycket bokmomsen drar in till statsbudgeten och
vad ett borttagande av bokmomsen egentligen kostar. Ett förslag om hur en
etappvis sänkning av bokmomsen kan se ut kan då bli verklighet. Den finska
modellen kan kanske tjäna som underlag. Detta bör ges regeringen till känna.
Det avtalslösa förhållandet mellan Förläggarföreningen och Författarför-
bundet har bestått sedan förläggarna 1994 sade upp avtalet. Den stora stöte-
stenen har varit de elektroniska rättigheterna, d v s rätten att förmedla text i
elektronisk form. Det är svårt att veta i vilken form text kommer att för-
medlas i framtiden, ifall den tryckta texten kommer att bestå som huvudform
eller om tekniken kommer att göra att text säljs i digital form.
I det senare fallet vore det ytterligt olyckligt ifall det, på grund av brist på
avtal eller lagstiftningsmissar, uppstod en situation där författarna förlorade
kontrollen över sina verk eller inte fick rimligt betalt för sitt arbete. Detta
bör
ges regeringen till känna.
Antalet biblioteksfilialer har fortsatt att minska sedan bibliotekslagen
infördes. Det är viktigt att regeringen kommer med förslag som inte bara kan
stoppa utan också vända den här utvecklingen. Detta bör ges regeringen till
känna.
Bild och form samt
konsthantverk
Ett viktigt sätt att skapa trivsel i samhället är konstnärlig
utsmyckning av allmänna platser. Den offentliga
upphandling av konst som görs av stat och kommuner gör
det möjligt för konstnärer att leva på sin konst, och det är
också en viktig del i ansträngningen att göra det möjligt för
alla att ta del av bild- och formkonst oberoende av var man
bor i landet. Ett ökat kvalitetstänkande kommer att leda till
fördjupade diskussioner om skönhet och estetiska värden.
Här är det av betydelse att betona brukarnas deltagande i
beslutsprocessen. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöpartiet ser positivt på den ökning av antalet ansökningar som kommer
in till Statens konstråd från det icke-statliga området. Den bristande
kopplingen mellan in- och utflödet utgör dock ett problem. Här behövs en
bättre ekonomisk koppling. Detta bör ges regeringen till känna.
Att landets dryga tjugo kollektivverkstäder nu får statligt stöd är en stor
framgång. Miljöpartiet vill ha en utvärdering på hur stödet fördelas och vad
det får för konsekvenser både för kollektivverkstäderna som för övrig
verksamhet under anslaget. Eftersom det totala anslaget inte ökat utifrån de
nya arbetsuppgifterna. Detta bör ges regeringen till känna.
Folkbildning
Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelser är
världsunik. Miljöpartiet anser att svensk folkbildning i ännu
högre grad än idag internationellt bör sprida sin idéburna
rörelse. Idag har 2,8 miljoner svenskar förtroendeuppdrag i
ideella föreningar, främst inom idrott, rekreation och
vuxenutbildning. I genomsnitt lägger dessa ner sju timmar i
månaden på sina uppdrag, det är drygt 235 miljoner
timmar/år, vilket motsvarar 145 000 heltidstjänster. Dessa
siffror är lika höga som på 50-talet, vilket motsäger den
allmänna uppfattningen att det ideella engagemanget är på
utdöende.
Studieförbundens engagemang och kompetens inom kulturområdet har
tyvärr försvagats de senaste åren. Här har Amatörkulturens riksorganisation
en betydelsefull uppgift att fylla. De kan hjälpa till att överbrygga klyftan
mellan folkbildning och kultur. Amatörkulturen präglas i dag av stor vitalitet
och utgör en bärande del av kulturlivet. Det är i spänningsfältet mellan
amatörism och professionalism som mycket av dagens nyskapande växer
fram. Regeringen bör därför undersöka möjligheten att för framtiden ge de
centrala amatörkulturorganisationerna ett utifrån verksamhetens omfattning
rimligt stöd. Detta bör ges regeringen till känna.
Folkbildningsrådets nytillkomna målsättning att också beakta kulturfrågor
gör det extra spännande att analysera framtida effekter av riksdagens beslut.
Miljöpartiet föreslår därför att en utvärdering görs inom denna mandatperiod
av effekterna av folkbildningsrådets nya målsättning. Särskilt bör då beaktas
vilka effekterna borttagande av "öronmärkta" pengar till folkhögskolornas
musikutbildningar gett. Detta bör ges regeringen till känna.
Till folkbildningen kan också räknas kulturminnesvård och kulturland-
skapsvård, vilka syftar till att bevara och levandegöra kulturhistoriska
värden. Endast identitet och förankring i den egna historien kan utgöra grund
för förnyelse och utveckling. Tillgång till den egna historien är en med-
borgerlig rättighet och landets länsmuseer utgör här en viktig samarbets-
partner. Det är också värdefullt att ge folkbildningen utrymme och möjlighet
att låta människor förutsättningslöst orientera sig i livsåskådningsfrågor som
komplement till de rent politiska ideologierna så att människan kan växa och
förstå sin plats i livet som en helhet.
Ersättningar och bidrag till
konstnärer
Konstnärernas ekonomiska villkor är en fråga som kräver en
mer omfattande och stabil lösning. Dagens system där endast
ett fåtal kulturproducenter kan leva på sina inkomster är
djupt otillfredsställande. Det ska inte behöva vara så att en
kulturproducent tjänar mer på att vara arbetslös än på att
arbeta. Miljöpartiet de gröna vill att professionella kultur-
utövare inom exempelvis litteratur, film, musik, scen- och
bildkonst ska kunna leva på sitt arbete. En svältande
konstnär är inte en bra konstnär. Samhället måste ge de
professionella kulturutövarna en ekonomisk trygghet så att
de får en människovärdig arbetssituation. Det är betydligt
bättre att med exempelvis ett konstnärstillägg stärka fler
konstnärers möjligheter att överleva på arbetsmarknaden än
att sysselsätta ett fåtal i åtgärdsprogram.
De selektiva konstnärsstöd som finns i dag utgör inget hinder för mer
generellt inriktade stöd. Att Teaterförbundet ges stöd att bygga upp ett
fondsystem är en början till trygghet för en specifik yrkesgrupp. Mer
generellt inriktat stöd kan både innebära skattelättnader och/eller ett tillägg
till befintlig inkomst. De medel som Arbetsmarknadsverket idag disponerar
för kulturproducenter och kulturändamål bör därför föras över till Kultur-
departementet för att utbetalas i form av mer generellt inriktade stöd.
Regeringen måste under mandatperioden återkomma med förslag till hur
konstnärernas ekonomiska situation ska tryggas, om formen blir konstnärs-
tillägg, skattelättnader eller något annat är inte det avgörande utan att frågan
får en lösning. Detta bör ges regeringen till känna.
Frågan om kulturproducenternas pensionsvillkor och sjukförsäkrings-
villkor behöver också få en lösning under denna mandatperiod. Detta bör ges
regeringen till känna.
Det är hög tid att vidga den krets av organisationer som nominerar till
Konstnärsnämndens styrelse och styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.
Den nuvarande ordningen, att endast KLYS har förslagsrätt vid tillsättande
av styrelseledamöter är djupt otillfredsställande av två skäl:
För det första riskerar KLYS monopolsituation att ge en demokratisk
skevhet åt beslutsstrukturen. Graden av demokrati kan inte bara bedömas
efter majoriteters nomineringsrätt, utan måste också bedömas efter hur
minoriteter behandlas, som t ex minoritetsförbundet Sveriges konstnärsför-
bund, SK. De har i dag 800 medlemmar och bör självklart vara med och
nominera på grund av sin breda kunskap.
För det andra kan ett monopol för en given organisation i sig innebära ett
hinder för andra organisationers utveckling. Om det uppfattas som att KLYS
har monopol på nomineringar till vissa bidragsutbetalningar så kan det få
effekten att även konstnärer som inte trivs i den organisationen ser sig
tvingade att vara kvar där.
Kulturutskottet har ställt sig bakom ett förslag om att regeringen ska se
över frågan om hur den krets av organisationer som nominerar till Konstnärs-
nämndens styrelse och Sveriges bildkonstnärsfond kan vidgas. Ett beslut som
riksdagen sedan konfirmerat genom en hemställan till regeringen. Detta bör
följas upp.
Kulturmiljö
Kultur är en viktig kunskapskälla och ökar gemenskap och
förståelse mellan människor. Miljöpartiet vill värna om det
inhemska kulturarvet samtidigt som vi strävar efter kulturell
mångfald och vill att det svenska samhället ska vara öppet
för impulser, idéer och kulturyttringar från hela världen.
Kulturmiljöarbetet engagerar allt fler människor och kan ses som en viktig
del i den kulturella tillväxten. Länsstyrelsernas samordnade roll i detta
tvärsektoriella arbete kan inte nog uppskattas. Vi kan även räkna med att de
får allt fler arbetsuppgifter inte bara vad avser arbete med kulturturism utan
också vad avser byggnadsminnesförklaringar, ett för övrigt mycket tids-
krävande arbete. Även pågående arbete med de lokala tillväxtavtalen, där
kulturfrågor generellt sett bör ha en central ställning, innebär ökad arbets-
belastning. Ökat samarbete med länsmuseerna vad avser kulturmiljöarbetet
är också önskvärt. För att inte tala om bevakningen av jämställdheten inom
alla dessa områden. Frågan om de personella resurser som länsstyrelserna har
att förfoga över är tillräckliga bör utredas. Detta bör ges regeringen till
känna.
Sedan 1937 finns en rekommendation om att 1 % av byggnadskostnaderna
skall avsättas till utsmyckning för offentliga byggnader. Stat och landsting
har någorlunda levt upp till detta under årens lopp, medan det har varit
betydligt sämre ute i kommunerna. Miljöpartiet föreslår att riksdagen också
skall fatta ett principbeslut om att minst 1 % av den totala investerings-
kostnaden avsätts till estetisk utsmyckning även vid infrastruktursatsningar,
som byggande av vägar och broar, och vid all ny- och ombyggnation av
offentliga lokaler, hyresbostäder och bostadsrätter som stöds med någon
form av statligt stöd. Det är ett oerhört resursslöseri att inte nyttja alla de
kulturproducenter som finns inom området. Detta bör ges regeringen till
känna.
Miljöpartiet anser att det måste bli enklare för fristående arkeologer att få
uppdrag. Det viktigaste i sammanhanget är att kvalitetsnormer följs och till
rimlig kostnad, en konkurrenssituation kan dessutom stimulera utveckling av
metoder och tekniker. Utskottet kommer att följa upp denna fråga under
våren.
Museer och utställningar
Museernas ekonomiska situation är inte tillfredsställande och
till dess att regeringen har gjort en mer grundläggande analys
av situationen kan det bli aktuellt med brandkårs-
utryckningar.
Naturhistoriska riksmuseet har under flera års tid åkt berg- och dalbana
vad avser anslagstilldelning. Museets roll i det ekologiskt hållbara samhälls-
bygget kan inte nog understrykas. Det är angeläget att museets arkivfråga
snart kan lösas. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöpartiet anser att genusaspekterna skall lyftas fram inom alla områden,
inte minst på våra museer. Detta anser vi vara självklart, men inte
tillräckligt,
därför vill vi också att projektering påbörjas av ett speciellt kvinnomuseum.
Ett sådant museum vore världsunikt och skulle med säkerhet vinna
internationell uppmärksamhet. Genusforskning från världens universitet
borde utgöra grund och museet lyfta fram kvinnor genom historien och
belysa kvinnans ställning som t ex gudinna, moder, husslav, diva, hemmafru,
yrkespersonlighet, riksdagsledamot samt gör det ur ett renodlat feministiskt
perspektiv. Hur har kvinnan påverkat - drivit - samhällsutvecklingen genom
historien och fram till idag? Hur påverkas kvinnans samhällsställning av
olika religioner?
Riksdagen har konsekvent avslagit Miljöpartiets motion om ett kvinno-
museum med hänvisning till att alla museer ska ta jämställdhetsansvar. Där
vill vi nu ha en redovisning på att så skett. Detta bör ges regeringen till
känna.
En sådan redovisning tar dock inte bort behovet av ett speciellt kvinno-
museum utifrån de aspekter som anges i motionen. Detta bör ges regeringen
till känna.
Sesamprojektet och sen? Miljöpartiet ser fram emot regeringens aviserade
särskilda skrivelse. Behoven tycks oändliga.
Film och medier
Film är den konstform som efter musiken når flest
människor. DVD-formatet har gjort det praktiskt möjligt att
se film på vanliga hemdatorer och med de digitala
sändningarna över marknätet kommer det tillgängliga
utbudet av film på TV att öka. I det sammanhanget ser vi det
som viktigt att möjligheterna för fria filmare att söka bidrag
för sina produktioner ökar.
Den fria utvecklingsfond som Miljöpartiet motionerat om är fortfarande
under beredning. Vi ser fram emot ett förslag om inrättande av en fri
utvecklingsfond. Detta bör ges regeringen till känna.
Det nya filmavtalet gör det möjligt för fler att producera svensk film och
ökar distributionsvägarna. Dock finns det oro bland Oberoende Filmare för
att novell- och dokumentärfilmen inte ska prioriteras tillräckligt. Det finns
också oro för att ingen av de nya konsulenterna ska ha barnpedagogisk
kompetens trots att det anges i propositionen. Miljöpartiet anser därför att
kulturutskottet, innan denna mandatperiod är slut, utvärderar filmavtalets
utfall. Endast utvärderingen kan styrka om avtalets intentioner uppfylls. En
annan fråga att följa upp är skolornas möjligheter att beställa kort-, novell-
och dokumentärfilm. Eventuella hinder måste undanröjas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den enda icke kommersiella teveproduktionen, Öppna kanalen, erhåller
inte något statligt stöd. Drygt 1 miljon människor har i dag tillgång till
Öppna kanalen och kan bl a se direktsända debatter från EU-parlamentet. I
dag är det i första hand de större kommunerna som ger bidrag vilket innebär
regionala skillnader som inte är acceptabla då det är viktigt att alla
människor, oavsett var de bor, får tillgång till fria medier. Regeringen bör
därför undersöka möjligheten att för framtiden bidra med statlig finansiering
till Öppna kanalen. Detta bör ges regeringen till känna.
Public service-kanalernas roll i en allt mer fragmenterad värld ökar i
betydelse. När det kommersiella utbudet av förenklade småbitar av verklig-
heten vräks över oss behöver vi ett alternativ som ger oss bakgrunder,
fördjupningar och analyser. Den nyhetsförmedling som public service står
för ska därför kännetecknas av både djup och bredd. Den internationella
bevakningen behöver fördjupas och nyanseras, inte förenklas och utarmas.
Den typ av skvallerpress som utvecklas i t ex England får inte smitta av sig i
vår nyhetsbevakning. Snabba upprepade enkla budskap fungerar mer som
snabbglömd fastfood än näring att växa av. Detta bör ges regeringen till
känna.
Kvalitetspengar har givits till Sveriges Television för särskilt kvalificerad
programproduktion som dokumentärer, dramatik och program för barn och
ungdom. Efter kraftfulla påtryckningar kommer nu även Sveriges Radio att
erhålla kvalitetspengar. Utbildningsradion erhåller inga kvalitetspengar.
Denna praxis med fördelningsnyckel bör gälla även här. Det vill säga om
SVT får 75 miljoner bör SR få 35 procent av SVT-beloppet och UR 5
procent. Regeringen bör undersöka möjligheten att genomföra detta. Alla tre
programbolagen har behov av kvalitetssäkringar. I detta sammanhang vill
Miljöpartiet särskilt framhålla public service-kanalernas roll som folkbildare.
Detta bör ges regeringen till känna.
Trossamfund
Den svenska kyrkan har under århundraden byggts upp av
det svenska folket och de skatter man betalat. Sveriges
kyrkobyggnader är kulturminnesmärken och speglar en del
av det svenska samhällets framväxt. Det är av yttersta vikt
att det historiska och kulturella arv som förmedlas genom
dem bevaras till kommande generationer. Miljöpartiet
hoppas att kyrkan i större utsträckning än nu kommer att
hållas öppen för alla - för den trosvisse likaväl som för den
sökande - för gudstjänst men också som mötesplats mellan
människor och mellan den enskilda människan och hennes
tro. Kyrkolokaler erbjuder också ofta förnämlig akustik och
passar därför utmärkt som konsertlokaler. Samhällets ansvar
att bidraga med förvaltning och förädling av vårt kulturarv
får ej förminskas trots särboförhållande. För Miljöpartiet
innebär en kyrka öppen för alla också att alla, dvs kvinna
som man måste accepteras som hon eller han är och kunna
avlägga prästexamen och få tjänst som präst. Vi ser allvarligt
på det förtryck mot kvinnopräster som fortfarande
förekommer runt om i landet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att för framtiden se över Kulturrådets behov av
anslag i förhållande till dess arbetsuppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att för framtiden se över fördelningen av anslag
mellan Framtidens kultur och Kulturrådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utöka tiden för de nationella uppdragen till
fem år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt uppdrag inom områdena världs-
kultur och dans,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts under rubriken Teater, dans och musik om beskriv-
ningen av verkligheten vid budgetframställning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna för fria teatergrupper att turnera,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala musikskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvärdering av konsekvenserna av
neddragningarna på länsmusiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheten att långsiktigt även
bereda SSM statsbidrag som länsmusikorkester,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stimulera forskning om kulturens betydelse
för mänsklig tillväxt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av folkmusikcentrum Tobo,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheterna för inrättandet av
fler folkmusikcentrum,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheterna att tillfredsställa
Dramatens behov av en buffertfond,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheterna för en permanent
lösning för Vadstena-Akademien,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den samiska teatern,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om världsmusiken,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upphöja nyckelharpans instrumentfamilj till
nationalinstrument,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om författarna och de elektroniska rättigheterna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att vända den negativa utvecklingen
för biblioteksfilialerna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konstnärlig utsmyckning av allmänna platser,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en bättre koppling mellan in- och utflödet vad
avser de icke-statliga kulturlokalerna,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av effekten av pengarna till kollek-
tivverkstäderna,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att för framtiden ge de centrala amatörkultur-
organisationerna ett utifrån verksamheternas omfattning rimligt stöd,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utvärdering av effekterna av
Folkbildningsrådets nya målsättning,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av konstnärernas ekono-
miska situation,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturproducenternas pensionsvillkor och sjuk-
försäkringsvillkor,1
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att utreda om länsstyrelsernas personella
resurser är tillräckliga,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avsättningar till estetisk utsmyckning vid
infrastruktursatsningar,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om museernas ekonomiska situation,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av hur museerna tar jämställdhets-
ansvar,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett kvinnomuseum,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts under rubriken Film och medier om inrättande av en
fri utvecklingsfond,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det nya filmavtalet,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheterna att bidra till statlig
delfinansiering av Öppna kanalen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om public service-kanalernas roll,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelningen av kvalitetspengar mellan SVT, SR
och UR.
37.

Stockholm den 3 oktober 1999
Birger Schlaug (mp)
Ewa Larsson (mp)
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)
1 Yrkande 26 hänvisat till SfU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (72)