Kommunikationerna i Jämtlands län

Motion 1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s)

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Allmänt
Med sitt perifera läge långt ifrån de stora marknaderna
och befolkningskoncentrationerna inom och utom landet är
Jämtlands län mycket beroende av goda kommunikationer
till och från länet.
Om länets utvecklingsförutsättningar skall kunna
utnyttjas är det därför viktigt att det är anslutet till de nya
kommunikationssystem för person- och godstransporter
och för telekommunikationer som nu byggs upp på nationell
och internationell nivå.
Befolkning och näringsliv är utspridda över större delen
av länets yta vilket ställer stora krav på vittförgrenade och
effektiva kommunikationssystem inom länet. Det
finmaskiga länsvägnätet och telekommunikationerna spelar
här en avgörande roll.
Vägar
Huvudvägarna till och från länet är E 14 och väg 45. De
håller generellt en acceptabel standard men behöver
förbättras på vissa delar för att bli fullgoda.
Båda vägarna finns med i Vägverkets förslag till
stamvägnät för riket. Det förslaget ingår i den redovisning
för inriktningen på väginvesteringar för 1994--2003 som
Vägverket lämnat till Kommunikationsdepartementet den
15 januari. Det är viktigt att också riksdagen beslutar att de
skall ingå i stamvägnätet när beslut tas om den långsiktiga
inriktningen på infrastrukturinvesteringarna i landet.
Det stora vägproblemet för länet är emellertid den
dåliga bärigheten på länsvägnätet. Den behovsinventering
som gjorts i samband med den nu pågående
investeringsplaneringen visar att det krävs investeringar på
5,3 miljarder kronor för att få ett godtagbart länsvägnät.
Det är avgörande för länets framtid att vi får ett
länsvägnät som håller en fullgod standard. Det är bara
länsvägstrafiken som kan nå ut till de mest perifera delarna
av länet. Om en standardförbättring skall kunna ske i rimlig
tid måste LTA-anslaget till länet ökas markant.
Järnvägar
Godtrafiken via Norra stambanan förbättras successivt.
Sedan i somras går t.ex. ett genomgående, direkt godståg
över natten mellan Malmö och Östersund. Det är främst
avsett för livsmedelstransporter. Planer finns att göra försök
med en kombiterminal i Östersund anpassad till länets
behov.
Ett företag har bildats i Östersund med planer på att
starta matartrafik för godsvagnar mellan de små
järnvägsstationerna i länet och Östersund där godstågen
sätts samman och tas isär.
Persontrafiken främst mellan länet och Stockholm men
även till Trondheim behöver emellertid förbättras påtagligt.
Restiden med dagtåg mellan Östersund och Stockholm
måste ner till 4 timmar för att bli konkurrenskraftig med bil
och flyg. Den restiden är möjlig med X2000-tåg men kräver
investeringar i banan.
Länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län har
tillsammans med kommunerna längs banan samt SJ och
Banverket i Gävle under ett par år arbetat för att få till stånd
de nödvändiga investeringarna i Norra stambanan för att
kunna starta snabbtågstrafik. Översiktliga beräkningar
visar att det fordras investeringar på omkring 1,9 miljarder
kronor norr om Gävle. En stor del av de investeringarna
behövs också för att öka kapaciteten för godstransporterna
längs banan.
Persontrafiken väster om Östersund till Storlien och
Trondheim är otillfredsställande. Medelhastigheten är 50
km/tim.
Persontrafiken Östersund--Storlien upphandlas av
staten och är enligt förhandlingsmannen bland de dyraste
upphandlingarna räknat per passagerare. Han har därför
signalerat att något måste göras åt trafiken för att den skall
kunna upphandlas i fortsättningen.
Grundförutsättningen för en förbättrad trafik är att
banan rustas upp för att medge en modern och effektiv
tågtrafik. Främst behövs en fjärrblockering för att få
ekonomi på tågdriften men spåren behöver också bytas för
att tillåta högre farter. Fjärrblockeringen finns med i
banverkets nuvarande investeringsplaner och beräknas vara
klar senast 1997.
En förbättrad tågtrafik väster om Östersund till
Trondheim är också intressant i ett nordiskt perspektiv.
Bl.a. byggs f.n. Trondheims flygplats i Värnäs ut kraftigt
och får en egen järnvägsstation i anslutning till
terminalbyggnaden. Ambitionen är att öka den
internationella trafiken vid flygplatsen vilket ger intressanta
resmöjligheter för länets invånare.
Flygtrafiken
Efter avregleringen är den viktigaste frågan för länet att
problemet med den interna Norrlandstrafiken får en
acceptabel lösning. I dag flyger SAS t.v. på nätet men bara
på nåder eftersom man kräver bidrag till trafiken som inte
är lönsam.
Frågan om stöd skall utredas av Luftfartsverket på
uppdrag av regeringen. Tanken är att ett förslag till hur
trafiken skall stödjas skall vara klart så det kan behandlas
av vårriksdagen. Det är viktigt att Svegstrafiken också
behandlas i det sammanhanget.
Enligt budgetpropositionen skall stödet till flygplatser i
skogslänen stramas upp och begränsas till de mest
angelägna orterna. Det är angeläget att Sveg är med bland
dem.
Det föreslås också att länsstyrelserna skall kunna
använda LTA-anslaget till investeringar i flygplatser. Det
förutsätter i så fall att anslaget till länsstyrelserna ökas ut
påtagligt eftersom det redan i dag är för litet för att klara av
problemen med länsvägarnas dåliga standard.
En fortsatt positiv utveckling av flygtrafiken vid
Östersunds flygplats kräver att bansystemet rustas upp och
får bättre kapacitet för att undvika trafikstörningar både för
det militära och civila flyget. Det behövs därför
investeringar i startbanan och anläggning av en taxibana.
De investeringsobjekten har av Luftfartsverket redovisats
till AMS som lämpliga arbetsmarknadspolitiska objekt.
Något beslut om arbetsmarknadspengar kommer att utgå
har f.n. inte fattats.
Telekommunikationer
Telekommunikationer har den stora fördelen för ett stort
glesbygdsområde som Jämtlands län att de upphäver de
besvärliga avståndsproblemen. Teknikutvecklingen gör
också att ständigt nya användningsområden öppnas och
priserna på utrustning och tjänster pressas neråt.
Ändå utvecklas telekommunikationerna snabbast i de
tätast befolkade delarna av landet. Det finns flera orsaker
till det. Bl.a. är kunskapen om teleteknikens möjligheter
låg bland småföretagarna som dominerar Norrlands inland.
Ett problem är också att de nya tjänsterna som fordrar
tillgång till AXE-växel endast byggs ut efter efterfrågan.
Eftersom den är låg i Norrlands inland sker utbyggnaden
någon annanstans. Det gör att inlandet tenderar att släpa
efter allt mer.
Ett sätt att komma ur den onda cirkeln är att av
regionalpolitiska skäl forcera utbyggnaden av AXE-
stationer i Norrlands inland och förse dem med tjänster som
småföretag och andra har nytta av. Grunden för att bygga
AXE-stationer i inlandet och förse dem med nya tjänster
finns genom att en av de stora rikskablarna mellan norra
och södra Sverige går där. Det är ''tappställena'' i form av
moderna telestationer som saknas. Eftersom utbyggnaden
nu helt styrs av efterfrågan kommer den att ske mycket
långsamt.
Exempel på en tjänst som kan bli tillgänglig genom en
AXE-station är ISDN (Integrated Services Data Network)
som medger samtidig överföring av data, bild och ljud. Det
är en tjänst som har europeisk standard och introduceras nu
i april 1993 av Televerket. Det är en tjänst som bl.a.
småföretagare skulle kunna använda för att t.ex.
effektivisera sitt utvecklingsarbete genom samarbete via
telenätet med andra företag men kan även användas för
distansutbildning m.m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands
län.

Stockholm i januari 1993

Margareta Winberg (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Berit Andnor (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)